NYHETER OM BUFFY TRÄNING RESULTAT VÄNNER GALLERI ARTIKLAR GÄSTBOK

Arkiv 2007 2008 VT 2008 HT 2009 VT 2009 HT 2010 VT 2010 HT

Skriv i Gästboken så blir vi glada!

22 augusti: Förra helgen var det Boxer-SM, en av årets absolut roligaste helger. Den här gången var det extra roligt eftersom mina kompisar Stefan & Malin åkte med och det kändes jättebra med egen support! Vi hade en alldeles egen och MYCKET TREVLIG hörna av Tånga Heds camping, bestående av min och Towes husvagnar, samt Stefan & Malins och Marie & Urbans husbilar. Dessutom med besök av trevliga personer som Kajsa, Karin, Lothar m fl. Massor med trevligt pladder samt god mat & dryck. Precis så ska Boxer-SM upplevas!

Som ni vet har jag varit väldigt orolig över Buffys tass. Inflammationen bör vara hävd, men jag har sett en fortsatt markering och hon har inte riktigt varit sig lik. Inte alls lika glad och lekfull som vanligt och det har inte känts bra. Dagen innan tävlingen var jag mycket tveksam till att ställa upp, men bestämde mig ändå för att göra det. Var så orolig att Buffy skulle bli skadad och tvingas avbryta. (Inte för att det skulle vara svårt att bryta, men för att det skulle kännas hemskt att ha tävlat en hund som inte var helt ok.)

Redan på lydnaden kände jag att allt inte var helt bra. Buffy var inte med på noterna, vilket omedelbart påverkar mig i icke önskvärd riktining. Vi blir helt enkelt sega tillsammans, ni som såg oss förstår precis vad jag menar... huu! Men tack vare en snäll domare blev vi ändå godkända, vilket inte gjorde mig så glad som jag kanske borde ha blivit. Det kändes snarare lite pinsamt, eftersom jag inte tyckte att vi förtjänade det. Men han var lika "snäll" mot alla tävlande, så det var åtminstone bra.

Fritt följ i grupp.

Apportering över A-hinder

Spåret gick mycket bättre, även om starten på 300 meter i motvind kändes lite jobbig. Jag gick länge och tänkte "Nu måste vi väl ändå ha missat första vinkeln?!" Men domare och spårläggare traskade lugnt vidare, så det var bara att fortsätta. När första vinkeln äntligen kom så blev Buffy överlycklig och varje vinkel och markering utfördes på utmärkt vis.

Spårmarkerna i Vårgårda är suveräna, men spåret var ändå en liten pärs då värmen och den inledande tråksträckan tog rejält på oss. Kände mig dock oerhört nöjd efteråt - duktiga, duktiga Buff!

Sedan var det dags för skyddsarbetet och här stod inte Bufflan att känna igen. Jodå, det fanns vissa delar som var bra och hon gjorde allt hon skulle göra, men betten var inte av vanlig Buffkvalitet. När programmet var slut så visade det sig att vi ändå blev godkända, men jag kände ingen glädje. Istället mötte jag Maries blick och när hon bekymrat skakade på huvudet så fick jag bekräftelse på det jag redan visste, att Buffy fortfarande hade problem med sin tass.

Trots att jag var ledsen över tassen och skämdes över att jag ändå hade tävlat, så kändes det bra att Marie - med all sin kunskap och erfarenhet - hade noterat problemet. Hon hjälpte mig att akutvårda tassen med kyla och ordinerade vila till nästa dag, då hon skulle ta en mer omfattande koll. Nu kändes det bättre.

När jag sedan fick bilderna från skyddet så såg jag tydligt hur Buffy skyddar sin vänstra baktass genom hela programmet. Älskade lilla Buff... jag skäms så över att jag utsatte henne för detta :´(

Nedan är några andra bilder, som jag inte får hjärtsnörp av att titta på. Bilderna ovan ska jag spara och påminna mig själv med, så att jag förhoppningsvis blir lite klokare...

Efter tävlingen var det skönt att pusta ut med trevligt sällskap och gott vin. Buffy var trött och när det var dags för prisutdelning lät jag henne fortsätta sova, vilket var lite synd eftersom jag då inte fick några snygga prispallsbilder. Men om jag lärde mig något under helgen, så var det ju att sätta älskade vovven först...

Därför får ni nöja er med en bild på mig på prispallen med guldmedaljen. Om ni undrar vad jag gör på bilden, så dirigerar jag vännerna nedanför scenen. Hmm, det hade varit snyggare om Buffy varit med... ; )

På kvällen var det fest. (No comments!) På söndagen var det utställning och det var skönt med en dag utan engagemang. Jag jobbade i sekretariatet och grillen, samt fixade förevisning av Novafon åt Marie. Passade även på att shoppa hos Blancks. Det var tur att jag & Marie samt Maria & Rickard från Blancks stundtals var ensamma i tältet, för vår konversationen var inte alltid riktigt så att den lämpade sig för offentligheten. Men oj vad roligt vi hade! Både Marie och Maria har nu fått flera tips om hur de kan utöka verksamheten i sina respektiva företag. Är man PR-coach så är man ; )

Under söndagen gjorde Marie en ordentligt undersökning av Buffy och kunde konstatera att tassen fortfarande var öm, men att allt annat var ok. Det känns mycket bra att kunna utesluta problem i leder eller andra ömtåliga delar. Nu har vi fått ett rehabiliteringsprogram och kommer att följa det till punkt och pricka. Om tre veckor ska förhoppningsvis allt vara bra igen. STORT TACK till Marie, som inte bara är en mycket kär vän - utan även en förträfflig fys- och rehabcoach!

Jag hade inte med kameran till SM (skumt!), så det blir inte många bilder visade. Men här är i alla fall några.

Vi äter frulle.

Kajsa & Nellie.

Buffy under domarens bedömning.

En mycket trevlig bekantskap var de båda utställningsdomarna Linda Carnaby och Isobel Edison med sina respektive män. Det tjoade högt när de såg märket på min tröja och det visade sig att alla fyra var inbitna Arsenalfans, så gissa om vi hade mycket att prata om! Jag fick bland annat veta hur besvärligt det var att döpa alla valpar i en kull till Dennis (efter Dennis Bergkamp) och vi förfasades tillsammans över att Ewa Highland är gift med ett Manchester City-fans. De hade också läst om Buffy i Boxer Quarterly, vilket förstås var roligt.

Innan de åkte från Vårgårda på söndagens eftermiddag kom de fram till mig och tackade för en trevlig helg och önskade fortsatt lycka till med Buffy. Därefter avslutade de med nävarna i luften i ett gemensamt "Up the Gunners!". Vilka underbara människor!

Det var verkligen ett roligt SM, framför allt pga alla underbara och supertrevliga människor som omgav mig. Stort tack för en trevlig helg till Malin & Stefan, Marie & Urban, Towe, Kajsa, Marie, Lothar, Karin, Filippa, Maria & Rickard och många fler! (Det är dumt att nämna namn, för man missar alltid någon. Fast jag tror förstås att ni ändå vet vilka ni är.) Och Buffy förstås, min underbara och högst älskade vän. Det är sådana här helger man ska minnas under vintern.

Nu har semestern ersatts med vardag och jag är tillbaka på arbetet. Buffy har börjat löpa och dessutom fått ett tjusigt hasledskydd av Marie, för att öka blodcirkulationen i sin tass.


29 juli: Nu är vi tillbaka i stugan efter en veckas träningsläger. Vi har tagit det rätt lugnt eftersom Buffy inte har tränat på över en månad och jag var rädd för skador och överansträngning. (Plockade fram alla Maries tips och goda råd ur minnet och är mycket nöjd med resultatet.) En dag hoppade vi över det sista skyddspasset, men i övrigt har vi varit med på allt och det har fungerat bra. Visst har den randiga varit ordentligt trött efter träningen, men efter några timmars sömn var hon som vanligt igen. Och överlycklig varje morgon när vi åkte ut till första träningspasset. Jag tror att hon är lika glad som jag över att vara igång igen : )

Förutom två lydnadspass har det varit fokus på skydd och spår. Det blev fem spårdagar på raken och Bufflan visade åter igen vilken fantastisk spårhund hon är. Mycket stolt matte!

I skyddet hade vi (läs:jag) tappat en del. Jag tycker att vi (läs:Buff) har gått så bra under våren, men nu fick vi backa en bit. Men titta på bilderna nedan, nog visste hon vad som skulle göras alltid. Som vanligt är det hos mig det sitter när något inte fungerar...

Vi har tränat mycket rondering och med nytt motivationstänk. Så nöjd!

Anskällning.

Flying Buff.

Träning i nylonärm. Här gäller det att bita hårt.

Mycket nöjd boxer.

 

Belastning har aldrig varit något problem, men så har hon heller aldrig utsatts för en oschysst figurant.

 

Gripande av flyende figurant.

 

Olika angreppsövningar.

 

Rondering.

Lycka är att hitta en figge i skulet!

Mmmm...

 

Snygg vinkel. Belöning vid markering. Stina var spårläggare.
Stort tack till alla som var med på lägret! En otroligt lärorik och rolig vecka, med massor av givande träning, tokiga upptåg och glada skratt - precis som det ska vara!

Särskilt tack till Micke för suverän coachning i skyddet!
Och till Maria för alla fina bilder!

Nu åker vi till landet för att plocka blåbär och njuta av hängmattan. Två semesterveckor kvar : )


21 juli: Semestern har börjat och det är skönt att vara ledig. Har varit på landet ett par dagar och hunnit med följande:

Städat bilen. Det var på tiden och det blev verkligen fint.  Buffy agerar stoppkloss.

Utflykt till Furuvik med
pappa, Maria och vovvar.

Buffy och silkesaporna var nyfikna på varandra.

Skönt med svalka.

Buffy vill leka "Herren på täppan", men Goliat vill helst bada.

Grisarna var roliga, men helt ointresserade av våra hundar.

Räksmörgås i Boulognerskogen. MUMS!

Vi har också varit på Boxerspecialen i Hallstahammar och hejat på våra vänner som tävlade lydnad. Tittade förstås också på utställningen. Stort grattis till Harry & Annethe som tog hand om både BIR och BIM, måste vara en skön känsla : )

Nellie & Kajsa i ett supersnyggt ställande under gång.

Suss & Rosso

Mor Vilja & dotter Aura i lydnadsklass III.


9 juli: Fy på mig som är så dålig på att uppdatera sidan! Men nu måste jag skriva och gratta Kajsa & Nellie som debuterat i lydnadsklass I - och det med en riktigt fin insats! Bara ett par futtiga poäng saknades till ett förstapris. Hurra för dessa duktiga två!!! Nu har de klarat av debuten och jag är övertygad om att de kommer att nå stora framgångar. Nellie är en supertrevlig hund och Kajsa är superambitiös, så det blir en utmärkt kombination!

En vecka kvar till semester. Väldigt lugnt på jobbet och det är skönt att kunna jobba ostört. Men nu längtar jag efter semester! Vi inleder med ett par dagar i Hagge och åker sedan tillbaka för att vara med på Team Stockholms sommarläger, något som jag verkligen ser fram emot!

Buffy pockar på uppmärksamhet när pappa äter.

Här hoppas hon att smultrontårtan ska trilla ner.
(Det är ofint att räkna tomma hallongrottsformar...)

Det kryllar av smultron överallt så man kan
gå ut med litermått och plocka. Mums!