Skriv i Gästboken så blir vi glada!

31 december: Rätt läge att uppdatera sidan nu. När det närmar sig nyår ska man ju göra en summering av året och det passar bra eftersom jag inte skrivit sedan april. Vi befinner oss nu på landet och njuter av jullovet. Tyvärr har vi ingen snö, men i övrigt är allt toppen med långa skogsprommisar och bokläsning i soffan tillsammans med voffesgull och godis.

Jag tänkte jag skulle skriva en lista över 2011, ni vet en sådan där med årets bästa-värsta-roligaste osv. Men allt jag kommer fram till handlar om samma sak, eftersom både det värsta och det bästa inträffade i höstas och liksom är två vinklingar av samma händelse. Jag hade egentligen inte tänkt skriva om det här, för det är väldigt mycket känslor inblandade och vi har haft en tuff tid i vår flock. Men strunt samma nu skriver jag om det ändå. Det kan också vara en förklaring till er som undrat varför jag varit lite konstig ; )

Det började med att Buffy drack mer vatten än vanligt. Inga monstruösa mängder, men tillräckligt för att hönsmatte skulle åka till veterinären. Var helt lugn och trodde att det handlade om en enkel infektion. Trodde knappt mina öron när veterinären hittade fria kalciumjoner i blodet och precis där kraschade hela min värld. Fick åka hem utan hund, så jag åkte hem och grät och grät och grät. Buffy är mitt allt och fem år gammal, det här fick bara inte hända! Förtvivlat telefonsamtal till Henrik von Euler på UDS/SLU som sade åt mig att genast hämta henne och åka till honom istället. När jag hämtade henne så stod en fatal diagnos inskriven i journalen och mitt hjärta höll på att stanna. Jag tittade på min pigga, glada, glänsande och välkonditionerade vovve och kunde inte ta in detta. Tårar, tårar...

Nåväl, ny utredning med bl.a datortomografi. Henrik sade att blodbilden inte riktigt stämde med den första diagnosen (i journalen hos UDS stod det "Diagnos: Okänd" och jag läste den raden om och om igen, för att samla hopp) och när röntgenexperten tittade på DT-bilderna och sedan utbrast "Vad är det egentligen vi letar efter?" tändes ett svagt hopp. Om det verkligen var så illa, då skulle de väl se något direkt? Jag var helt inställd på att det - i bästa fall! - skulle bli cytostatika för att försöka förlänga tiden fram till det oundvikliga slutet. Men det uppflammande hoppet tändes rejält när Henriks kollega Sara Westerberg meddelade att det skulle bli operation. En tumör var lokaliserad till thymus och denna skulle plockas bort. Det var nu torsdag och operationen skulle ske på måndag. Det var givetvis inte roligt eftersom det handlade om en rejäl operation inom ett område där det finns flera vitala organ, men veterinärerna poängterade att det här var den bästa diagnosen vi hade kunnat hoppas på och nu klamrade jag mig fast vid allt som innebar ett hopp.

Det var nog tur att jag inte förstod exakt hur stor operation det handlade om. Jag tänkte på Henriks ord "a chance to cut is a chance to cure" och Saras löfte att vi skulle få de absolut skickligaste kirurgerna. Vågade inte läsa på om operationen utan försökte att hålla mig lugn. Ett hopp hade tänts och med tanke på dagarna innan så fanns det nu något att ta fasta på, så jag ägnade alla krafter åt att hoppas och be att jag skulle få behålla min älskade vovve.

Operationen gick bra och underbara kirurgen Maria meddelade redan på eftermiddagen att tumören suttit väl inkapslad och att hon tagit bort den med god marginal. Så långt allt väl, nu återstod att vänta på provsvaren. Alla höll vi tummarna för att det skulle vara ett thymom, en vanligtvis godartad form. Och helt klart var det så att någon hade hört mina böner, för det visade sig vara just denna sort. Buffy blev visserligen kvar på UDS i ytterligare ett par dagar, men efter detta besked var jag så lycklig att inget annat spelade någon roll. Det fanns nu ett rejält hopp om att hon skulle bli frisk!

När jag fick hämta boxern från sjukhuset var jag inställd på att det skulle vara en medtagen och ömklig vovve. Jag visste att hon hade ett nästan 45 cm(!) långt operationssår och att de alldeles nyligen tagit bort dräneringen ur bröstkorgen. Blev därför väldigt förvånad när lilla Bufflan kom travande med högt buret huvud och viftande svans, lika pigg och glad som alltid. Underbara, älskade Buff! Stora rakade ytor, mängder av stygn och ett morfinplåster på bogen visade vad hon varit med om, men i övrigt var hon precis som vanligt. Jag var förstås överlycklig!

När vi kom hem skulle hon få ett NSAID-preparat som smärtlindring och det ställde tyvärr till det en del. Hon fick väldigt ont i magen, ville inte äta och kräktes, men eftersom symtomen kom så snabbt hann hon bara äta en tablett innan vi avbröt den behandlingen. (Inget ont om NSAID-preparat som är fantastiska på många sätt, men den här biverkningen var inte rolig - och tydligen inte helt ovanlig.) Hon hade förlorat tre kilo efter operationen och när hon nu kräktes i två dagar gick hon ner ytterligare i vikt. Det tillsammans med att hon var uppenbart hög av morfinplåster gav ett rätt makabert intryck och när gudmor Elinor kom på besök blev hon helt förtvivlad. Jag hade ju hunnit vänja mig gradvis, men jag förstår att det svårt för Elli att se sin guddotter på det viset (Pundar-Buff!).  Den tredje dagen försvann dock biverkningssymtomen och vi tog även bort moffe-plåstret. Som i en handvändning var boxern som vanligt igen, vilket var helt UNDERBART!

Och sedan dess har jag en precis-som-vanligt-Bufflan. Vi har haft en hel del återbesök och annan kontakt med UDS/SLU, men allt ser bra ut och det som händer närmast är att hon ska röntgas i slutat av februari. Men alla hoppas och tror att sjukdomen är åtgärdad och att hon är frisk nu.

När jag nu ser tillbaka till denna tid är det nästan overkligt. Den nattsvarta förtvivlan när jag kände när trodde att jag skulle mista henne ligger helt klart på mitt livs topp-3-lista över de värsta händelser jag har upplevt och den ska jag försöka glömma. Men den oerhörda kompetensen och det fantastiska bemötande vi fick på UDS/SLU kommer jag alltid att minnas med tacksamhet och glädje. Alla och då menar jag verkligen ALLA vi mötte där har varit helt fantastiska. Jag brukar säga att det spelar ingen roll om veterinärer är trevliga eller inte, bara de gör ett bra jobb. Men visst värmer det extra när de verkligen BRYR sig! Och när främmande personer stannar till i korridoren för att gulla med Buffy och sedan reser sig upp, sträcker fram handen och säger "ja, jag kanske ska hälsa på dig också... Buffy känner jag ju redan, men du och jag har inte träffats". Ett från hjärtat VARMT TACK till alla dessa underbara människor på UDS/SLU! Jag har givetvis tackat dem även på annat sätt, kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är.

Förutom nya vänner har hon också fått massor med beröm för hur trevlig och lugn (och söt!) hon är, och sådant värmer ju alltid ett mattehjärta. Något som kan vara värt att tänka på är också betydelsen av att hålla hunden i god kondition, för flera gånger har vi fått påpekat att hennes goda form har varit en bidragande orsak till den snabba återhämtningen.

Ett STORT TACK till alla vänner som har ställt upp för Buffy och oss under denna svåra tid! Ert deltagande och stöd har betytt oerhört mycket och jag är så tacksam för att ni finns och att ni bryr er om oss. Att få ta del av er omtanke och uppriktiga förtvivlan över den hemska situationen samt all stöd i form av kunskap, praktisk hjälp och mycket annat, har varit ovärderligt.

Är också väldigt tacksam mot mina arbetskollegor. Jag vet att många av dem inte förstår vad det innebär att ha hund på mitt sätt, men det viktiga är att de har visat stort deltagande och förståelse för min situation. Det har varit guld värt att kunna lägga jobbet åt sidan och kunnat koncentrera mig på Buffy när så har krävts.

Jag vill sända en särskild tanke till en vän vars hund insjuknade samtidigt, men som tyvärr inte hade samma tur och numera bor i Boxerhimlen. Jag är så ledsen för er skull...

Allt jag har skrivit ovan handlar egentligen om en och samma sak - kärleken till våra hundar. Och nu vet ni både vad som var det värsta och det bästa med 2011.

Sedan har det förstås hänt andra saker, men det hamnar lite i skymundan. Tävlingsåret är inte mycket att skryta om. Vi gjorde en uppstartstävling i april som gick helt åt pipan (jag som klantade mig å det grövsta). Sedan anmälde vi oss till flera tävlingar i maj-juni, men ALLA blev inställda. Helt otroligt att ingen ville tävla i IPO i Sthlmstrakten under våren, till och med distriktsmästerskapet blev inställt då vi bara var två som anmält oss. Höstens tävlingssäsong försvann, av förklarliga skäl. Nu har jag nya tankar och spännande planer, men jag måste nog fundera ett tag till innan jag skriver om dem här. Något deltagande i Boxer-IPO-VM blir det dock inte för vår del i år, dels så har vi inte tränat på flera månader och sedan tänker jag inte upprepa tidigare års misstag och tävla för tidigt på säsongen. (VM är ju redan i april.) Men det finns mycket annat som lockar, så jag hoppas på ett spännande och framgångsrikt 2012. Men mest av allt hoppas jag att vi alla får vara friska och lyckliga, för det är viktigare än allt annat!

Mycket text blev det. Får väl avsluta med ett par bilder.

Buffy och Daniel. Ett par dagar senare fick jag veta att hon var sjuk. Ofattbart!

Så här fint såg operationssåret ut när Buffy kom hem.	En vecka senare, går knappt att se överhuvudtaget!

Efter två månaders tråkiga koppelpromenader är det nu fritt fram att rejsa igen - vilket förstås uppskattas! På bilden till höger ser man att all päls på sidan inte har vuxit ut än, men det är på väg. Nu hoppas vi på ett riktigt bra 2012!

17 december: Kära vänner, jag blir så imponerad när jag tittar på besöksstatistiken för denna sida och ser att ett rätt stort antal besökare fortfarande tittar in här trots att jag inte skrivit på så länge. Men nu är jag på gång, snart kommer en uppdatering.

14 april: Tack för alla medkännande kommentarer angående vårt uteblivna VM-deltagande. Det känns surt att tänka på att vi nu egentligen skulle vara i Österrike och jag vill helst inte tänka på det. Stor lycka till alla som är på plats, jag vet ju precis hur roligt det är att vara där - både som tävlande och publik *snyft*.  Kan i alla fall lova att det är sista gången som jag missar vaccinationsdatumet.

Igår gjorde vi årets första skyddspass utomhus. (Har inte varit direkt brådis när det nu inte blev något VM.) Det var mycket rajraj och ett av våra sämsta pass på mycket länge : ) Men men, nu är vi igång och nu ska vi bli bättre för varje vecka. Ett av mina mål i år är att komma iväg på fler tävlingar för att skaffa mer erfarenhet. Positivt är att jag märker en stor skillnad på Buffy jämfört med tidigare års försäsonger. Hon vet vad som gäller och vad som förväntas av henne i arbetet och det känns bra.

Idag har Buffy fått "påskägg" och annat smaskens från Jessica på Oliver´s. Mycket uppskattat!

10 april: Idag har vi tränat spår i industriområdet. Lite kniffligt med blåsten mellan huskropparna, men den bekymrade knappast hundarna. Buffy var som vanligt stabil och jobbade fint med låg nos även i motvind. Roligast att se var Harry och Buster som nu verkligen fått upp intresset för spårarbetet - med stolta hussar som följd : )

Därefter skogsprommis med smörgås och chokladmuffins i solen. Mycket trevligt!

Blev så glad över att se Rapport ikväll med inslaget om avel på sjuka djur, i det här fallet hundrasen Shar-Pei. Heja Länsstyrelsen i Skåne som är beredd att med kraft ta tag i problemet! Jag hoppas att alla uppfödare får en tankeställare av detta. Nästa gång kan det vara DIN ras som är aktuell, för det finns tyvärr alltför många raser som är drabbade av människans oförstånd. Vad gäller min egen ras blir jag så ledsen över alla dessa snorkande, flåsande, snarkande, fnysande boxer och att så många boxerägare anser det vara charmigt.  Det finns en vanföreställning om att boxerfnys och boxersnark är både gulligt och normalt, men jag kan lova er att det är något som hundarna själv helst skulle vilja slippa om de bara kunde påverka den saken. Att höra sin hund andas, vare sig det är via snark eller ljudlig andning, borde snarare ge ångest än gullekänslor. Hade dessa hundar varit barn så hade de blivit föremål för utredning kring andningsmönster och luftvägarnas anatomi. (Det skulle f.ö. vara intressant med esofagustryckmätning på ett antal boxer.) Jag tycker det är helt ok eller snarare vällovligt att operera de hundar som kan bli hjälpa av det. Den enskilda individen ska inte behöva lida om det är möjligt att förhindra det och ingen boxerägare behöver ha skuldkänslor över en hund med luftvägsproblem. Däremot är det ett ansvar för uppfödarna att verka för friska hundar i aveln - och att se till att boxerns nos återgår till korrekt längd enligt rasstandarden. Det vore också bra om vi kunde kalla saker vid deras rätta namn. Byt ut de gulliga omskrivningarna till vad det egentligen handlar om - lufthunger.

Åter till roligare saker...

Vi har haft ett par rejält blåsiga dagar och när vi var ute och gick i torsdags så rasade flera träd under promenaden. Ett föll över Lovövägen strax framför en bil, vilket var lite läskigt. Buffy har dock uppskattat att få nya hopp- och klätterutmaningar på sina promenader.

En telefonbild tagen av misstag, men den blev rätt rolig. Buffy har fått en ny boll av Malin, som hon ogärna släpper ifrån sig. Nu är det snart ny vecka och jag hoppas att det blir en riktigt bra och trevlig vecka, gärna med fint vårväder : ) Jag håller tummarna för mina vänner i det finska laget som just nu är på väg till ATIBOX och Boxer-VM.

9 april: Nackdelen med att vara ute hela dagarna är att jag blir fasligt trött när jag kommer hem igen. Planerna på att städa, plocka undan vintersaker eller skriva (något seriöst) föll platt när jag satte mig i soffan - och somnade. Då jag vaknade var det mörkt och inspirationen att göra något var noll. Jag hoppas att jag är piggare i morgon.

Idag har vi tränat lydnad, gått långprommis och tagit en tur med kickbike på golfbanan. Gjorde första kb-vurpan när Buffy plötsligt hoppade över ett stort dike med mig och cykeln i full fart efter. Men det gick bra, inga fler skador tackolov och Buffy brydde sig inte om att hon fick en herrelös cykel skramlande efter sig.

En rolig sak hände i fredags. Blev uppringd av Peter Rimsby (Brukshundklubbens generalsekreterare) som berättade att det uppstått problem med de planerade intervjuerna med årets stipendiemottagare. Ett nytt stipendium är inrättat - Årets Eldsjäl - och den personen kunde inte intervjuas av mig. Min första tanke var att någon sagt att de inte ville att jag skulle skriva om honom/henne och jag blev givetvis nyfiken på vad det kunde vara för en surkart. Men det visade sig att problemet var av annan art, nämligen att det var JAG som utsetts till stipendiemottagare! 5000 pix och en specialinbjudan till kongressen för att ta emot stipendiet. Coolt! (Kan det vara så att man får dubbla efterrätter på kongressmiddagen nu?) Stipendiaterna utses i samråd med Agria och där kan det finnas en ledtråd ; )   Numera har vi två eldsjälar i familjen.

Mindre roligt är att det inte blir något Boxer-VM för mig och Buffy i år. Egentligen vill jag inte skriva om det, för jag blir på dåligt humör bara av att tänka på det : ((( Orsaken är att Buffy inte anses ha fullgod rabiesvaccinering pga att jag klantade mig och förnyade vaccinationen sex dagar för sent. Då räknas det som en NY vaccination, med allt vad det innebär i form av 120 dagars väntan på antikroppstest. Givetvis har hon antikroppar, de försvinner inte för att man går sex dagar över tiden. Men reglerna är som de är. Min veterinär utlovade dispens, men det visade sig att det är stört omöjligt eftersom det är Jordbruksverket som bestämmer. Åker jag utomlands innan antikroppstestet (ska göras veckan efter VM... suck) är gjort så får jag inte ta med Buffy hem igen - vilket är en risk jag inte kan ta. Och det är ju mitt eget fel att jag klantade mig med vaccinationen. Till mitt försvar så var det efter pappas bortgång och mina tankar var på annat håll, dessutom hade jag ingen aning om att det var så på-dagen-noga. Hade jag vetat det hade jag valt en mindre nogräknad veterinär som hade kunnat skriva vacc-datumet sex futtiga dagar bakåt i tiden.

Det känns jättetråkigt att missa VM och jag hade verkligen sett fram emot att åka till Österrike, som är ett av mina favoritländer. (Och dessutom i bästa sparrissäsongen!) Försöker trösta mig med att det ändå är fel tidpunkt på året och att vi inte hade kunnat prestera på topp när vi knappt har påbörjat utomhusträningen, men det hjälper inte - det hade varit roligt att vara med i alla fall. Enligt planerna skulle vi ha startat resan idag, men istället sitter jag här i soffan och surar : (((

Usch, nu blev jag på dåligt humör. Här gäller det att tänka positivt - mot godisförrådet!  : )

6 april: Så snabbt livet förändras. Ikväll tänder jag ett ljus för Dexter och hans familj Kajsa, Thomas & Nellie.

5 april: Igår hade vi en härlig eftermiddag/kväll med lydnadsträning utomhus och trevlig prommis med Maria&Diva. Buffy var så glad över vårvädret att jag blev alldeles lycklig av att se på henne. Men idag har jag varit på årsmöte på Bagis hela kvällen, så det har inte varit lika roligt för den randiga. Hon fick dock både leksak och ben från Bagis-shoppen - alltid något. I morgon ska vi ha skoj igen : )

3 april: Ytterligare en rolig dag! Vi började med spårträning på Barkarby flygfält där Buffy fick ett långt spår i hård blåst. Det blev lite snurr vid ett tillfälle, men i övrigt gick det väldigt bra. Särskilt nöjd är jag med hennes kanonfina markeringar, som var både snabba och exakta, samt att hon gick så fint med låg nos även i motvind. Egentligen var det ett lite för svårt spår för att bara vara årets andra spårträning, men duktiga Bufflan redde förstås ut det.

Efter spårträningen åkte vi till Barkarby Outlet och jag fick ett par snygga Ecco-skor till kanonpris tack vare Kia. Därefter blev det tvåtimmars skogsprommis på Lovön. Sedan kom regnet, men då var vi redan på väg hem och strax därefter låg en av oss i ett varmt skumbad och den andra hoprullad i min säng.

Bra helg med två aktiva heldagar tillsammans med Buffy. Dessutom allt mindre hosta och krax. 

2 april: Väldigt rolig dag! Vi började med ronderingsträning. Första passet var lite ofokuserat (drag till sexan), men andra passet gick kanonbra. Det var så roligt att vara ute på träningsplanen igen tillsammans med trevliga träningskompisar. SBK Stockholmsavdelningen är sig inte lik, men det gäller att rädda det som räddas kan och att vara tacksam att grävskoporna inte har tagit hela planen. Körde också ett kortare lydnadspass och även det kändes bra. Jag tror att Bufflan kände att vårsäsongen börjar nu och att hon också var glad över det : )

Efter träningen blev det prommis på Drottningholms golfbana och därefter kickbike = så roligt! Buffy drog i full fart genom ruffen och hade helst velat gena ner i bunkrarna, men det tyckte feg-matte var lite väl våghalsigt. (Om jag ska vara ärlig så körde vi lite över greenerna också, men banan ska ju ändå läggas om... nu kommer jag att få skäll av Ann.) Golfbanan är perfekt övningsmark för kickandet och eftersom den ska byggas om så kan det knappast spela någon roll att vi är där. Så nu vet vi var vi ska öva oss med själva dragbiten (terrängövningarna tar jag utan hund till att börja med). Det blir perfekt med husse som joggande stigfinnare (så får han också motion) och Buffy & jag i full fart därefter. Jiiiiihaa!

När jag kom hem tänkte jag att jag skulle vara flitig och hinna med en massa saker. Men efter mat och intraljud till den randiga så fastnade jag i soffan. Drog i alla fall igång ett par tvättmaskiner, alltid något. I övrigt har det mest blivit telefonpladder och bokläsning, vilket verkligen inte är fy skam det heller. Det har varit en väldigt trevlig dag : )

En nöjd och aktiverad Buff ligger vid min sida. I morgon ska vi spåra... och kicka : )

1 april: Vi har haft en lugn vecka. Ett lydnadspass, ett spår och en prommis med Lotta, Sola och Eskar, that´s all. Har fått hjälp av en av mina lungprofessorer på jobbet och hosthacket är nu nästan borta = MYCKET skönt! Sedan har favvo-Jeanette varit här i två dagar, så det har blivit mycket planering för kommande nummer av Brukshunden. I övrigt mycket sömn och Buffgos. Ser fram emot en mer aktiv vecka nu när ork, ljus och värme börjar återkomma.

I morgon ska vi köra rondering på fullplan för första gången i år. Vi avslutade hösten med väldigt fin ronderingsdisciplin, men jag har inga förhoppningar om att den ska ha övervintrat så jag är inställd på att börja med grundövningar och hoppas att vi snabbt ska vara tillbaka i momentet. Kanske blir det spårträning också, och så förstås även skogslufs - förmodligen med matte på kickbike. Det är härligt med helg! : )

28 mars: Fortfarande host och hack, men det var inget som stoppade mig från helgens planer. Och tur var det, för det blev en riktig höjdarhelg! På fredagen kom Marie & Neo, Inga och Catherine för att bo hos mig och i Gurkan över helgen. Buffy var förstås lycklig över att få träffa Neo igen och de har haft en riktigt myshelg tillsammans, fylld med gos, bus och annat skoj. Programmet för helgen var draghundskurs, där Inga och Catherine skulle introducera ett gäng trevliga blåbär i draghundsporten och om vi lyckades tillgodogöra oss kunskapen skulle vi utrustas med varsitt Grönt Kort i drag, vilket ger tillträde till officiella tävlingar.

Det var ett synnerligen trevligt gäng som deltog och vi hade väldigt roligt tillsammans hela helgen. Högt i tak och mängder av skratt, både åt oss själva och varandra.

Att Buffy kan dra visste jag redan, men nu fick jag mängder av tips och idéer om hur vi ska gå vidare.

Ja, ni känner ju Kajsa: "Jag tror inte att Nellie kommer att dra..." På bilden till vänster ser ni Nellies första möte med en kickbike. Hur bra som helst! Det fortsatte sedan hela helgen och Nellie var nog den hund som sprang mest av alla. Så duktig!

Här nedan kan ni se ett av våra träningspass med alla hundarna igång samtidigt. Hur roligt som helst!

Våra mästare i canicross - Nellie & Kajsa	Bra med en vovve som kan slappna av medan matte fotar.

Diva & Blankis i full fart!

Race-Buff!	Japp, det är lika roligt som det ser ut!

Mitt främsta syfte med detta är fysisk träning av mig och Buffy, samt att det är väldigt roligt att lära sig något nytt. Nu ska vi köra vidare med de övningar vi fick med oss och så ska jag träna terrängkörning med kickbike så att jag får upp tekniken. Jag hoppas också att vi från helgens kurs kan träffas och träna tillsammans då och då, både för att lära oss mer och för att vi har så kul tillsammans! Nu har vi varsitt Grönt kort för att tävla i draghundsport och det vore fantastiskt kul om vi kunde komma till tävling någon gång framöver. Canicross på Boxer-SM 2012?

Tack till Inga, Catherine, Marie & Neo, Kajsa & Nellie, Lotta & Eskar, Ulrika & Fly, Karin & Aaron, Blankis & Diva, Maria & Lux och Bianca & Virre - och Buffy, förstås! - för en otroligt rolig och lärorik helg! Jag hoppas att vi snart ses igen : )

Avslutar med några bilder på sötnosarna Buffy & Neo som hade en mysig helg tillsammans.

22 mars: Hemma med feber, host och hack. Inget vidare, men mest synd är det om Buffen som inte får den aktivitet hon är van vid. Idag kände jag mig lite bättre och tog en tur med kickbiken ner till SolnaC. Buffy tyckte det var ännu roligare att dra med en massa folk runt omkring och jag upptäckte hur lättmanövrerad cykeln är. Det är inga problem att anpassa sig efter Buffys tempo eller riktning, utan jag kan snabbt och lätt följa henne. Till helgen har vi draghundskurs och det ska bli både roligt och intressant. Jag har ju egentligen ingen aning om ifall jag har börjat på rätt sätt, men eftersom det funkar så kör vi på. Försöker dock tänka på att inte köra för långa sträckor, utan pausar och låter henne springa lös i ojämna intervaller. När jag sedan ropar på henne så kommer hon snällt och låter sig kopplas upp med en svansviftning, så jag antar att hon tycker det är helt ok.

Nu måste jag se till att bli frisk till helgen, så att jag kan få ut mesta möjliga av kursen. Det är ett mycket trevligt gäng som ska gå utbildningen och jag tror att vi kommer att få väldigt trevligt : ) 

På onsdag har Hundtjänsten föreläsning med KenthS och därefter blir det en boxertjejkväll med vin och godis. Trevligt! : )

Har tyvärr inga bra bilder från vårt kickande, men jag hoppas få det i helgen.

GRATTIS ÄLSKADE BUFFY! 16 mars: I dag fyller Buffy fem år! Det är inte klokt så fort tiden går och det är svårt att förstå att den lilla sammetsboxern som jag fick "alldeles nyss" nu är hela fem år. På bilden till höger ser ni henne tillsammans med sina sex syskon, det är Buffy som ligger på rygg med sammetstassarna i vädret. Jag tycker den här bilden är så härlig, fina fina mamma Kila tillsammans med alla valparna i en stor, varm, mjuk hög. Vilken lycka! TACK till Marie & Urban för min underbara hund! Jag har njutit av varje stund tillsammans med henne, från första start. Hon har bara givit glädje och lycka och jag älskar henne så ofattbart mycket. Underbara, älskade Buff. En vovve med allt man kan önska sig.

Buffy är gjord av sammet.	Buffys första bad.	Alltid på gång.

När jag kom hem från jobbet så åt vi semla till mellanmål. Buffy fick grillad kyckling istället för mandelmassa i sin semla. Sedan åkte vi till Ursvik för en prommis med Maria & Diva. Paktvovvarna hade kul tillsammans och givetvis spanade Buffy in sig på Divas bendeboll, och efter en stunds dragkamp lyckades hon lägga beslag på den. En mycket nöjd boxer och en rätt förvånad schäfer : )

Buffy sov när jag grattade henne i morse.	Kycklingsemla till mellanmål.	Rolig busprommis tillsammans med Diva.

Sedan åkte vi och tränade. Buffy fick två skyddspass, ett vanligt och ett fölsedagspass : ) Mycket nöjd boxer!

Smaskigt köttben i present från Keiko.	Fölsedagstårta, paket från Blankis, boll från Stefan och bitflärp från Kia. Tack snälla!	Fölsedagstårta med pankisar och rostbiff = mums!

En väldigt trevlig dag tillsammans med en väldigt trevlig hund! Nu ska vi rulla ihop oss och sova.

13 mars: Förra helgen spände jag Buffy i sele och draglina och åkte ut på skidor. Så himla skoj! Måste erkänna att det krävs lite mer träning och framför allt en längre draglina, men oj vad det gav mersmak! Här ska köpas längre lina, sedan ska vi ge oss ut igen! Av bilderna att döma så var det en inte helt igenom säker färd, men oj vad roligt det var!

Här ger vi oss iväg.	Buffy tar täten. Jag hänger bara på, i ordets rätta bemärkelse.

Nu har vi kört en slinga i skogen och kommer ner till husen igen. Buffy tar i ordentligt och jag börjar fundera över vikten av att ha ett stoppkommando...

Hoppsan...

Några dagar sedan fick jag äntligen tid att montera kickbiken och kunde sedan ta vår första provtur. Det var om möjligt ännu roligare än skidorna. Buffy drog kanonbra och här kunde jag t.o.m. bromsa! Inga bilder från vår första färd tyvärr, men det lär bli desto fler framöver ; )

I helgen var det stor boxerweekend i Smedjebacken. På lördagen boxerspecial, LO-träff & middag och på söndagen var det årsmöte i Boxerklubben. Kajsa och Nellie bodde hos oss, vilket förstås var jättekul.

Välkommen Kajsa! säger Buff artigt.	Nellie blev förtjust i Buffys gröna ko.	Populär kossa...

Nellie är inte helt nöjd med händelsernas utveckling.	"Matte, matte...!"

Boxerbus.	Boxergos.

Nellie träffar Buffys kusin Goliat.	Alla tre har kul tillsammans.

Så roligt att rejsa i snön!	Attack-Nellie.

Flying Nellie.	Stilstudie	Ulla och Mats kom och hälsade på.

Vill ha samma handske.	Nellie träffar sina föräldrar, Ingo och Carro.

Ingo kommer ut, men vad gör Nellie?	Stiliga Buffbrorsan!

Trött Lill-Nellie.

Så här såg det ut när jag och Kajsa åkte iväg till lördagens boxerprogram.

På söndagens årsmöte lämnade jag mina uppdrag i Boxerklubben. Det var med blandade känslor, för jag tycker verkligen det har varit väldigt roligt att sitta i styrelsen. Men det finns vissa saker som jag inte varit lika nöjd med och då är det bättre att ägna sig åt annat. Hur som helst så var det roligt att träffa en massa trevligt boxerfolk som man inte sett på hela vintern. En mycket trevlig helg!

3 mars: Hmm, jag kanske tog i lite för mycket i senaste inlägget för det är flera som hört av sig och varit oroliga. Men bara lugn, foten är nästan läkt och fingret är mycket bättre. Nästa vecka ska jag till ortopeden för en remiss som jag fick i samband med att jag bröt en tå för över ett och ett halv år(!) sedan. Det passar bra, för då kan han även ta en titt på övriga tentakler.

Äntligen har det blivit lite varmare ute, så skönt med sol och plusgrader! Vi har gått flera härliga prommisar denna vecka och på två av dem har vi haft sällskap med Diva och Gwen och deras matte Maria.

Tjusiga Gwen är verkligen photogenuiqe! Ett ljust ansikte med mörkt inramade ögon - perfekt! Mörknosarna Diva och Buffy passar inte lika bra som fotomodeller, utan fick leka boll istället. Buffy är väldigt taggad på Divas bendeboll, men deras schäboxpakt säger att Buff bara får ta bollen om Diva är rejält ouppmärksam. Och Buffy vet att tålamod lönar sig...

Veckans träningar har känts mycket bra. Efter vår långa vintervila så var träningsviljan på topp, men däremot inte precisionen. Nu börjar även den biten ta sig och det är väldigt roligt. Men oj, vad jag längtar efter vår och uteträning!

Nyaste leksaken har kommit och det ska bli spännande. Har inte hunnit skruva ihop den än, det får bli nästa veckas uppgift. I morgon åker vi till stugan och hoppas på riktigt fint vårvinterväder. Har en hel trave med nyinköpta böcker och ser fram emot en trevlig och avslappnad helg. Ska också skriva färdigt min sista artikel till Brukshunden, så det blir lite tid vid datorn också. Och förstås massor med tid ute i snön med Buffy! Det är skönt med helger : )

26 feb: På seminariet för två veckor sedan lyckades jag justera mig i både hand och ben och nu vill jag varna för att jag tänker gnälla. Det gör ont! Vi börjar med handen där ett finger fastnade under Buffys sele samtidigt som hon bestämde sig för att agera. Jag vågade inte titta på fingret för jag var rädd att det skulle se ut som en basketskada, men tack och lov så var det fortfarande rakt. Fick akuthjälp av bästa coachen (tack!) och fick stå med fingret i en kopp med snö med order om att därefter immobilisera leden. Det senare fick jag hjälp med på jobbet och se så fint det blev. Men ont gör det fortfarande. Troligtvis ett skadat ligament och det putar läskigt vid andra leden, men enligt proffsen ska det läka korrekt. Usch vad jobbigt det är att ha ont i en hand, man stöter hela tiden i och det är svårt att förklara för en glad boxer att man måste ta det lite lugnt med matte. Så där, nu har jag gnällt över handen och det känns redan lite bättre. Då går vi över till benet.

Redan på fredagen förrförra helgen så började jag känna att något var fel. Var klok nog att dela rum med en sjuksköterska som kunde konstatera att det åtminstone inte var något som måste akutåtgärdas. Ont gjorde det, men jag var tapper ; ) och bet ihop. På måndagen när jag vaknade gjorde det läskigt ont och när jag tittade på foten så var den alldeles blå : ( Ringde sjukvårdsupplysningen som meddelade att jag GENAST skulle till KS-akuten eftersom det kunde vara en blodpropp(!). Väl där konstaterade de att det handlade om en muskelbristning i vaden och att blåfoten kom sig av allt blod som läckt ut. Så nu har jag haltat omkring i två veckor med ett mycket ont underben. Coachen ordinerade intraljud, men det gjorde för ont att beröra vaden. Men i mitten av denna vecka kunde jag använda Novafonen och det dröjde inte mer än två dagar förrän jag märkte ett tydligt resultat. Den apparaten är verkligen fantastisk! (Enda problemet är att så snart jag startar den så kommer Buffy och försöker tränga sig emellan för att jag ska massera henne istället för benet.) Så nu börjar den värsta smärtan att släppa och ännu bättre känns det nu när jag har fått pipa lite.

Jodå, jag vet att man inte ska gnälla för småsaker och att det finns folk som är drabbade av väldigt mycket värre saker. Men det ÄR jobbigt att ha ont ändå och jag har varit lite nere över detta. Det är besvärligt att inte kunna röra sig som man är van vid. För Buffys del har det löst sig genom lek med kompisar, så att matte har kunnat ta det lugnare medan den randiga har busat runt med andra vovvar.

Min kickbike skulle ha levererats i fredags, men kom inte pga muppiga DHL. Det är ju inte direkt cykelväder ute, men jag blev ändå besviken. Hade velat ha den här och kunnat klappa på den. Nu får jag vänta några dagar till.

Jag hoppas att den värsta kylan har gått över och att våren kommer på allvar nu. Fast när jag ser hur roligt Buffy har i snön så hoppas jag att den ligger ett tag till, för hennes skull. Hon gillar att rejsa i snön och är självmotionerande, bara att stoppa en boll i munnen på henne så drar hon igång.

22 feb: Det är härligt med en riktig vinter och hundarna njuter av snöbus, men jag längtar allt mer efter vår och värme. Nåja, våren kommer så småningom. Nu får vi göra bästa möjliga av läget och det är bl.a att gå ut på flera-timmars-prommisar med våra vänner.

I Solas och Eskars sällskap får Buffy massor med schäferpussar och bus. Lotta berättade att Sola och Eskar blir överlyckliga när de ser en boxer som påminner om Buffy, de är verkligen förtjusta i sin randiga kompis.

Efter 2,5 timmars schäferbus är boxern mycket nöjd och matte kan jobba ett par timmar.

Även Nellie gillar snöbus och Buffy har så skoj tillsammans med sin gulliga brorsdotter.

Pudersnö är mysigt.	Kajsa har nåt gott i fickan.	Buffblick.

De senaste dagarna tycks snön ha haft en ny konsistens som gör att den fastnar i pälsen (se bild till vänster). Först trodde jag att det hade hänt något med Buffys päls, som gjorde att den inte stod emot snön lika bra som tidigare. Men snön fastnar även på Nellie så då antar jag att det inte beror på pälsen. Är det någon som har gjort samma iakttagelse så vore det kul att veta! På lydnadsträningen kör vi på med "emotional training" a´la Marko och det fungerar utmärkt. Jag är glad över att vi har en bra inomhushall att träna i, men ser ändå fram emot våren och att få börja träna utomhus igen.

16 feb: Helgens IPO-seminarium blev verkligen lyckat. Fredagen började med snöoväder och Markos plan blev två timmar försenat. Men trots en begynnande influensa var han på gott humör och vi körde igång med träningen på fredagens eftermiddag. De två första passen körde vi lydnad och jag fick en massa kloka tankar att arbeta vidare med. Liksom Stefan så pratade Marko mycket om vilken känsla hunden ska befinna sig i när den arbetar och här finns det mycket att hämta för vår del. Mycket riktigt svarade Buffy bra på Markos träningstankar och redan här kände jag att seminariet uppfyllt mina förväntningar - och då hade vi ändå två dagar kvar! Det var ett väldigt trevligt gäng som deltog i seminariet. De flesta kände jag sedan tidigare, men det var även ett par nya personer som det var roligt att träffa. Stämningen var på topp, vilket är nog så viktigt när man ska umgås en helg.

Bilder från lydnadsträningen - Buffy i rätt känsloläge.

Även i skyddsträningen handlade det mycket om känslor, fast helt andra känslolägen. Buffy stortrivdes och backade inte en millimeter, men så snart övningen var över så var hon lika go och glad som vanligt. Egentligen ska man kanske inte lägga ut sådana här bilder på nätet, eftersom folk som inte förstår kan tro att hon blivit alldeles galen. Men så är det givetvis inte, hon är samma goa och gulliga Buff som tidigare : )

Buffen njuter att spelet och har verkligen skoj. Hon fick för övrigt ett väldigt fint omdöme av Marko, vilket givetvis gladde mig oerhört. Det här är en kille som har varit runt i hela världen och tränat mycket boxer och därför väger hans ord väldigt tungt för mig. Duktiga, duktiga Buff!

Fick frågan hur vi har tränat Buffys bett, men sanningen är att vi aldrig har lagt särskilt mycket krut på dem. Hon har bitit fullt redan från början, så det har varit mycket räkmacka i det avseendet.

Mina gulliga rumskompisar Maria, Diva och Zandra. Buffy och Diva trivdes bra tillsammans, det är kul att se hur förtjust Buffy är i just schäfrar. Även om Diva faktiskt är en skam för sin päls, enligt fjärde rumskompisen Micke : )

Stället vi var på heter Alla Sporters Hall (Aptushallen) och ligger i Boxholm utanför Linköping. Rätt enkla stugor, men mycket prisvärt. Inomhushallen var perfekt - rymlig, trevlig och med ett perfekt underlag (konstgräs). Dessutom ett mycket engagerat och serviceinriktat ägarpar som verkligen gjorde allt för att vi skulle trivas. Rekommenderas! (Lite roligt var det när hallägaren visade oss motionsrummet och med vördnad i rösten berättade att här brukade Marie Söderström Lundberg träna : )

Jag & gulliga Marko	Jag & knasiga Malin
Marko undrade om jag och Malin verkligen borde träna tillsammans. Förstår inte vad han menade, vi som har så gott inflytande på varandra ; )

Det blev en väldigt givande, intressant och rolig helg. Bortsett från alla träningstips så fick jag flera nya vänner och lärde mig dricka smultronvin med något grönt slisk i = mycket gott. Stort tack till alla som bjussade på sig själva och bidrog till att det blev så lyckat!

8 feb: Idag har jag haft utvecklingssamtal med min chef och är så nöjd! Det är en förmån att få trivas så bra med sitt yrke och sin arbetsplats.

Men nog pratat om arbete, det är ju hund det ska handla om här! Så då är det bättre att jag skriver om helgens IPO-seminarium som jag har sett fram emot länge nu. Det är finländske Marko Koskensalo som kommer hit. Med meriter som en andraplats på FCI-VM och 100p i skyddet på FMBB är han en av "de stora" och dessutom en väldigt trevlig person. Det ska bli mycket spännande att få ta del av hans tankar och metoder. Från början var det tänkt att vi bara skulle ha med vår egen grupp och några kompisar på seminariet, men ryktet att Marko kommer till Sverige spred sig snabbt och det var många som hörde av sig och ville vara med. Så nu blir det en betydligt större skara, 12 deltagare med hund och 9 åhörare. Det är extra roligt att det kommer så många högt meriterade personer (sju VM-ekipage), för då kan man sno åt sig tips även från dem.

Som jag tidigare berättat har Buffy och jag haft träningsvila i över två månader denna vinter. Anledningen är vårt träningsprogram som är uppställt av bästa fyscoachen och som ordinerade en längre vila där man byter momentträning mot fysträning. Vi har nu startat vanliga träningen igen. Lydnadsträningen var lite ofokuserad till att börja med, men det börjar ta sig. Är ju heller inte så underligt om inte precisionen är på plats efter så lång vila. Vad gäller skyddsträningen så märktes det inte ens att vi haft ett träningsuppehåll, Buffy gick direkt in och gjorde vad som skulle göras. Jag hade trott att hon skulle vara alltför het och att det skulle ställa till bekymmer i skyddslydnaden, men icke. Duktiga Bufflan!

Måste säga ett par ord om fysträningen också. När vi träffade Marie i veckan så fick jag särskilt beröm för Buffys fina form, vilket verkligen gladde mig. Kul att träningen ger resultat och det är klart att det känns roligt att ha en vovve i toppform! (Hoppas nu att kära uppfödaren läser detta, hon som brukar klaga på att Buffy är lite rultig ; )

7 feb: Tillbaka igen vid datorn efter ett par roliga och händelserika dagar. Det började redan i onsdags när Jeanette kom på besök för ett redaktionsmöte. Vi sammanfattade, strukturerade och planerade, och om sanningen ska fram så var det en och annan godbit som slank ner under dagen. Senare dök även Marie upp och vi tog en prommis med hundarna för att sedan åka vidare till Solna Businesspark där Marie skulle hålla föreläsning för Hundtjänsten. Medan Marie förberedde sig slank J och jag iväg för att äta sushi tillsammans med Maria, Ulrika och Karin. Även Kajsa anslöt efter ett tag. Mycket trevligt! På föreläsningen träffade vi sedan ännu fler kompisar, som Filippa och Lotta. Och Elli förstås! Det är förstås alltid roligt att träffa sina trevliga vänner, men det är extra roligt på vintern eftersom man inte ses lika ofta då. Maries föreläsning var förstås toppen och det var en supertrevlig kväll på alla sätt. Kvällen avslutades för övrigt med... fettmätning ; )

Jeanette skulle vidare till London och åkte hem nästa dag. Men Marie stannade kvar och till Buffys stora lycka hade hon med sig Den Stora Röda. Buff & Neo är så otroligt söta tillsammans, man blir lycklig av att bara titta på dem!

Sötnosarna rejsade, busade, gosade, lekte och mufflade i flera dagar. Myyyys! Kolla bilden till vänster, de håller tass : ) På fredagen var Marie på möte och vi fick rå om Neo på egen hand. På natten sov de fyrbenta tillsammans i sängen och jag kunde knappt sova för att jag bara ville ligga och titta på hur söta de var tillsammans. (Fick en flashback och mindes hur mysigt det var när Tyson var på besök och jag delade säng med honom och Morry : )

På lördag och söndag var det möte med SBKs utskott för avel & hälsa i Upplands-Väsby. Väldigt trevliga människor möttes och mycket intressanta ämnen diskuterades. Mötet varvades med BuffNeo-prommisar och det blev en väldigt trevlig helg.

Buff, Neo, en pinne och Marie.	KrokoBuff får en puss i mungipan.

Poserar i vårsolen.	Buff smet iväg på skyddsträning på söndag morgon.

Vid femtiden på söndagen vinkade vi hejdå till Marie & Neo och sedan var det bara att åka hem och skriva verksamhetsberättelse för IMM. Tur att man har ett arbete att roa sig med också...

1 feb: Idag har jag varit på gott humör hela dagen, för i morgon kommer favvokompisarna Jeanette och Marie. Ska bli så roligt!! Dessutom blir det middag med ännu fler trevliga människor. så jag tror att morgondagen blir en bra dag : ) Men vi ska inte bara roa oss, utan även göra nytta och planera för kommande projekt. Mycket skoj på gång!

På dagens morgonprommis träffade jag en gammal kompis från Mälarö BK som hade en hund som var född samma år som Morry. Höll på att trilla baklänges när han berättade att hans hund hade gått bort förra veckan - 17 år gammal!

Lena: Vissa får förstås ringa. Till exempel du : ) Och vad roligt att vi träffas snart!

31 jan: Puh, nu är första delen av mitt arbete inför Boxerfullmäktige fixat. Känns bra! Nu ska jag koncentrera mig på mina två kommande seminarier, IPO med Marko Koskensalo och draghundskurs med Inga & Catherine. Ska också ta itu med några artiklar till Brukshunden. Det mesta har fått ligga nere medan tiden gått åt till årsmötesarbetet, men det är sista året för mig i Boxerstyrelsen så nästa år kan jag se fram emot att softa i januari.

På jobbet har det varit högtryck med bly i kaffeautomater och metaller i barnmat. Spännande, men en ständigt ringande telefon blir ibland lite för mycket. Nu vill jag jobba i lugn och ro ett tag framöver.

Givetvis har en massa tid gått åt till vår träning också. Vi har börjat komma igång ordentligt efter viloperioden och det är så roligt. Vid de två första lydnadsträningarna var den randiga rätt speedad, men nu har hon börjat landa och håller fint fokus igen. Vi fortsätter med fysträningen enligt vårt program och Buff väger nu 27,1 kg. På onsdag kommer Marie hit och då förväntar vi oss massor med beröm ; )

Nu ligger Buffy bredvid mig i soffan och sover. Vi har haft en väldigt rolig dag och jag tror att hon drömmer om något trevligt. Det gör snart jag också.

25 jan: Inte så mycket som hänt idag, mest arbete. I övrigt har jag klippt klor, kollat in teleobjektiv och snyggat till Boxerklubbspärmarna som jag snart ska lämna ifrån mig. Nästa vecka blir det desto mer fart, när både Jeanette och Marie kommer hit = jätteskoj!!! : D

24 jan: Idag har jag bestämt mig för att skaffa en kickbike av något slag. Hann knappt mer än skriva det på FB så hörde gulliga Inga av sig och erbjöd utbildning och bara en liten stund senare hörde en trevlig boxerkompis av sig och ville hänga på. Jätteroligt!

Prommis tillsammans med Lotta, Sola och Eskar. Bufflan trivs verkligen i schäfersällskap : )

23 jan: Denna helg höll SBK sin årliga organisationskonferens och jag hade sett fram emot att få mingla runt med Jeanette, men hennes resa blev tyvärr inställd pga strulande flygbolag :( Men det blev middag med Titti på fredagskvällen och det var förstås väldigt trevligt :) Organisationskonferensen var intressant och det var roligt att träffa vänner från distrikt, rasklubbar och centrala organisationen. Det finns en del att berätta, men jag orkar inte skriva om det här utan det får ni läsa om på Brukshundens hemsida om ett par dagar.

Vill tipsa om en mycket nyttig föreläsning om fysträning för hund som hålls här i Sthlm den 2 februari. Genom medveten fysträning av sin hund kan man förbättra både hållbarhet och prestation, så ta chansen att lära dig mer om detta ämne som är så självklart bland idrottsmän - men fortfarande rätt okänt hos hundägare. Maries föreläsningar är MYCKET intressanta och lärorika, men inte helt enkla att komma med på. Nu finns det fortfarande ett par platser kvar, så passa på! Marie är även Buffys personliga fyscoach och vi tränar enligt hennes program, vilket har gett mycket gott resultat (se inlägg 16 januari). Till vänster, coachen kollar av Buffy. Till höger, Eskar får ryggen undersökt.

20 jan: Idag har vi haft teammöte och planerat kommande säsong. Känns väldigt roligt och jag är så sugen att komma igång med träningen på allvar. Skyddsträning på söndag, men tyvärr tveksamt om jag kan vara med pga att SBK håller organisationskonferens hela helgen. Ska se om jag kan smita iväg en stund.

I morgon är det utekväll med PR/I-tjejerna Jeanette & Titti. Tjoooho!

19 jan: Ikväll har jag planerat programmet för vårt kommande IPO-seminarium med Marko Koskensalo. Marko är mest känd för sina fina insatser på FMBB (100p i skyddet) och FCI-VM (silver), men han är även en av de mest framgångsrika boxertränarna och mycket eftertraktad av boxergrupperna i Europa - och det är givetvis det som gör honom så intressant i mina ögon. Det ska bli oerhört spännande att få träna för någon med så gedigen erfarenhet av just boxer, så jag ser verkligen fram emot seminariet!

18 jan: Jag slår alla med häpnad och uppdaterar idag igen! Har dock inget särskilt att berätta. Plusgraderna fortsätter och nu börjar gräset titta fram på allt större ytor. Fortsätter det så här så blir det snart spårträning igen! Lägger in en markeringsbild från förra våren, något att längta till... Idag har vi varit inne i city och gått i affärer vilket Buffy tycker är väldigt roligt. Testade ett par nya ställen och var beredd att bli utkastad, men ingen reagerade = trevligt! När vi kom hem satte jag mig i soffan, men Buffy protesterade och tyckte att jag hade glömt något. Det tog ett tag, men sedan insåg jag att hon tyckte att hon hade "tränat" och skulle få Novafon-behandling! Hon fick som hon ville och sedan rullade hon ihop sig, nöjd. Det är bra med hundar som kan tala om vad de vill!

17 jan: Idag har vi kört första lydnadspasset på två månader. Buffy var sååå lycklig! Jag tog det förstås lugnt med träningen, men märkte att den randiga hade lite svårt med koncentration och uthållighet. Inte så konstigt med tanke på att hon vilat så länge, men jag hoppas och tror att det går snabbt att få upp träningskondisen igen. Vi ska ha ett IPO-seminarium i februari och då vill jag förstås att hon ska kunna gå för fullt. Likaså väldigt roligt att träffa Malin, Stefan & Zandra igen! På bilden ser ni vår fina träningshall. Helt suverän! Här kan man hålla koll på två trubbnosar samtidigt (och kolla Malins framåtsändande i spegeln).

16 jan: Tack alla för visat deltagande, det är verkligen sant att omtanke värmer!

Nu ska jag försöka återgå till vardagen, och skriva om hund igen. Buffy har haft ett långt uppehåll i den vanliga träningen. Det är vår stenhårda fyscoach som anser att träningsvila är viktig och eftersom jag litar fullt och fast på henne så har vi vilat i vinter. Det innebar dock inte det jag hade hoppats på (ligga i soffan och äta muffins), utan istället har vi fått ett tufft program för fysträning. Planen är att successivt höja kondition, styrka och balans, och målet är förstås ökad hållbarhet och förbättrade prestationer. Det här är ju inga nyheter inom idrotten, men ur hundsynpunkt är det ett helt nytt sätt att tänka för mig - och jättespännande! Det finns massor att skriva om detta, men ni får vänta på marsnumret av Brukshunden : )

Det första resultatet som har visat sig är en väldigt snygg boxerkropp. Buffy ligger högt i aktivitetsnivå nu, vilket alltid blir fallet efter jullovet när vi har ägnat så många timmar om dagen till fysiska aktiviteter. Så det är mycket energi att ta hand om och en utmaning att göra det utan att träna som vi är vana vid. Men på måndag ska vi återuppta lydnadsträningen och köra vårt första lydnadspass på över två månader, det ska bli spännande att se hur hon reagerar på det. (Jag tror hon kommer att bli överlycklig!) Även skyddsträningen ska återupptas inom kort och det ser vi förstås också fram emot. Men fysträningen fortsätter samtidigt enligt upplagt program. Nästa steg blir klövjeväska och backträning - fast kanske inte samtidigt ; )

Idag har det regnat rejält och vädret är rätt konstigt nu. Buffy trivs väldigt bra med den snörika vintern, men för egen del längtar jag efter värme och spårträning. Fast måste ju erkänna att det är trevligt att slippa tänka på fästingar och huggisar.

Idag har vi haft styrelsemöte i Boxerklubben och jag insåg att det var sista AS-mötet innan jag avgår som sekreterare. Jag ser fram emot mängder av egentid nu när engagemangen i SvB och PR/I försvinner samtidigt. Nya projekt är givetvis på gång, men jag ska ändå se till att värna om Bufftiden och bara ta på mig sånt som jag tycker är ROLIGT.

Mycket hopp & skutt i snön blir det.

Dragkamp med Nellie (om Kajsas mössa!).

Buffy i bästa stålmannenstil.