Skriv i Gästboken så blir vi glada!

9 mars: Idag har vi varit på hundsim. Tjejen som förestod stället berättade att hennes erfarenhet av boxer var att de behövde mycket hjälp för att kunna trivas i vattnet och för att simma rätt. Hon visste ju inte att Buffy har uttergener och jag ville inte säga för mycket eftersom jag inte visste vad Buff skulle tycka om att bada i bassäng. Men givetvis tog uttern i henne kommandot och hon stortrivdes i vattnet. Så nu ska vi fortsätta med simträning under våren. Kul med lite variation i träningen!

7 mars: Här kommer bilder från gårdagens prommis med Lotta, Sola & Eskar. Eftersom Buffy är väldigt förtjust i schäfrar så tycker hon det är toppen att få rejsa med TVÅ på en gång. Sola och Buffy är kompisar sedan länge, men Eskar är en rätt ny bekantskap. Alla tre trivs bra tillsammans och har skoj i snön, medan mattarna går bakom och njuter av solen. Sola och Eskar turas om att mobba varandra, trycka ner den andre i snön och gruffa. Men båda är väldigt gulliga mot Buff. Inte ett gruff, utan bara lek och rejs med boxern.

Lotta (som haft boxer tidigare) är mycket konfunderad över Buffys beteende. Buffy skuttar glatt bredvid när schäfrarna gruffar och Lotta anser att en RIKTIG boxer inte ska kunna motstå ett gruff utan att blanda sig i, antingen genom att ställa sig på någons sida eller genom att agera polis. "Är du säker på att hon verkligen är boxer?"

(En viss Gudmor hävdar att Buffy är "lite bakom" som tror att alla tre leker glatt tillsammans...)

28 februari: Helgen har bestått av olika SBK-möten samt Buff-träning. Jag är (som vanligt) stolt över min duktiga hund. Hon gjorde en lysande skyddsträning i lördags och jag myste över den insatsen resten av helgen. Det är så roligt att träna med henne eftersom hon alltid anstränger sig för att det ska bli rätt, och jag är grymt imponerad över hennes koncentration. Världens bästa träningskompis! Nu har vi haft plusgrader i flera dagar och snön smälter undan. Gatan utanför vårt hus är snart helt ren från snö och marken skymtar fram på allt fler ställen. Kanske går det att spåra på barmark om en vecka? Har fått klagomål från mina hyresgäster på landet. I mailet står det "Människor skulle aldrig acceptera att ha snö på taket som är 3 ggr så högt som huset!" Kan ligga något i det... (se bild i mitten nedan). Nu är det nattprommis och sedan sova. Synd att helgerna är så korta.

Buffbett.	Klagande hyresgäster.	Någon smygtränar till Riverdance?

25 februari: Efter ett par ruggigt kalla dagar blev det plötsligt ental i minusgrader, vilket känns nästan varmt. Med hjälp av solen börjar snön att tina och på flera håll börjar marken skymta fram. Känns snudd på overkligt, tänk att det snart är vår! Jag ser fram emot tiden då man går omkring på tomten i Dalarna och ser hur växterna tittar fram. Ska julrosen blomma? Blir det några snödroppar i år? Och vad ska jag ha för blommor i amplarna på verandan?

Fast måste ändå säga att jag tycker det varit härligt med en riktig vinter. Bortsett från den mest extrema kylan och problemen i trafiken så har det varit perfekt vinterväder.

Idag kom Buffys pojkvän Neo (Engelaiz Neutron) till Stockholm tillsammans med sin matte Marie. De bor hos oss över helgen, så Buffy & Neo kommer att få ett par mysiga dagar tillsammans : )

Puss raring, jag har saknat dig!	Kraaam!

Bara ögon för varandra...	Stilig grabb!

Det är bara vi människor som gnäller över snön. Hundarna tycker att det är toppen.

21 februari: Vilken vinter vi har! Snön och ljuset är härligt, men jag tycker att det kan räcka med snöfall nu. Jag vill att snösmältningen ska fortsätta och att våren ska komma igång på allvar. I går hade vi snöfall OCH kyla OCH blåst, ingen trevlig kombination.  Men ta en titt på denna bild och dröm om vad som komma skall. Här kommer en till. Jag hoppas att vi får en riktig toppensommar, med massor med sol, värme och tropiska nätter. Tänk när man tar på en filt i hängmattan för att det känns lite kallt när temperaturen går ner till "bara" 20 grader... Plantkatalogerna har börjat komma och nytt för i år är gula pelargoner. Jag ska köpa snacksgurka, för de var en riktig hit förra året. Och förstås massor med pelargoner och ampelväxter. Buffy tycker att blåbär och hallon är viktigast, men det har vi ju redan så mycket av. Blir alldeles prillig av att tänka på kommande odlingssäsong! Här kommer några bilder från dagens prommis på Drottningholm.

Att boffa på snökluttar är en uppskattad aktivitet.

En ihålig stock.	Alla skyltar måste läsas noga.

Tänker på när Nellie & Buffy spårade vid Kina Slott. Då satt vi här vid paviljongen och fikade efteråt, men det var förstås lite varmare då...

19 februari: Kalla och Ferry får ursäkta, men idag är bästa OS-dagen hittills. Anjas brons var en bragd av rang och Adrian Schultheiss har i natt tagit svensk konståkning till en ny nivå. Trodde väl aldrig att jag skulle få se en svensk åka på det viset!

Vi har varit på prommis med Kajsa & Nellie, vilket förstås var väldigt trevligt. Buffy är lite slö och jag känner igen hennes uppförande från förra årets löpcykel (den här gången ska jag försöka låta bli att hönsa mig). Men hon kom igång ordentligt när hon lekte "jaga vante" med Nellie och de båda sötnosarna turades om att jaga varandra genom snön. Det är roligt att se hur Nellie har växt till sig och börjar bli "stor" på många olika sätt. Nu törs hon utmana Buffy och har inte alls lust att lämna ifrån sig en "skatt" när faster kommer och vill ha. Vid ett tillfälle stod hundarna med halva vanten var i munnen och drog. Jag trodde att Nellie skulle släppa, men det gjorde hon inte. Det blev istället Buffy som löste situationen genom att lyfta en framtass och helt sonika banka Nellie i huvudet! En förvånad Nellie släppte vanten och Bufflan såg mycket nöjd ut.

Buffy har fått en ny kompis av en ras jag aldrig har sett förut, en Breton. Den är bara valp än så länge, men ser ut ungefär som en röd-vit setter. Jag har verkligen nollkoll på alla dessa nya raser. När jag var yngre brukade jag smickra mig med att jag kände igen alla hundraser som fanns i landet, men så är det inte längre. Förra året kom fyra nya raser till Sverige: American Foxhound, Braque de bourbonnais, Cimarrón uruguayo och Hokkaido. De tre sistnämnda har jag aldrig hört talas om tidigare.

Nu är klockan 6.10. Konståkningsfinalen är avgjord och jag kan gå och lägga mig. Mina favoriter Plushenko och Lambiel gjorde fantastiska program, men än en gång visade det sig att konståkningsdomare är påverkningsbara. Guldet skulle helt klart ha gått till Plushenko och Ryssland.

16 februari: Först och främst vill jag berätta att Fritjoff har fått ett nytt hem. Det var flera som var intresserade av sötnosen, så allt ordnade sig till det bästa : )

Vi har varit på prommis med AnnaA och Origo. (Fast någon saknades...) Origo är två veckor äldre än Buffy och var hennes första kompis som valp. En väldigt trevlig vovve, som bara tycks bli större och större. Nä, större blir han nog inte, men han har breddat sig rejält i huvudet och sedan bidrar nog vinterpälsen till storlekskänslan. (Och jag kommer alltid att ha världens finaste Jennie som norm för hur en BC ska se ut.)

Stilig grabb!

Sitter uppe mitt i natten och ser på herrarnas korta program i konståkning. Helt fantastiskt att både Plushenko och Lambiel är tillbaka, jag trodde väl aldrig att åkningen skulle nå de här nivåerna igen. Svenske Adrian Schultheiss visade nyss upp den första svenska kvadrupeln någonsin. En ny favorit är debuterande ryssen Borodulin, som vågade sig på att åka till "Kalinka" och gjorde det med ett suveränt uttryck. Mera! Mera!

14 februari: Buffy och jag önskar alla vänner en trevlig Alla Hjärtans Dag! Vi har nyss kommit tillbaka från födelsedagsfirande på Gyllene Hornet i Tällberg. Mycket trevligt! Nu börjar snart en ny vecka där jag är frisk och ska jobba igen. Jag bävar lite för att åka till jobbet eftersom det kommer att ligga mängder av ackumulerat arbete och vänta på mig. Ibland - fast bara korta stunder - önskar jag att jag arbetade på löpande bandet vid Marabou. Att slippa engagera sig i annat än att sortera praliner (toffé till vänster, krokant till höger och marsipan i munnen) och om man är borta så träder någon annan in och tar över uppgiften. Fast nä, det skulle inte vara så roligt i längden. Jag trivs väldigt väldigt bra på mitt arbete och skulle inte vilja byta ut det mot något annat, så nu ska jag sluta gnälla. Det är kul att jobba! Om man tittar på Bufftassarna underifrån så skulle ingen tro att de hör till en boxer eftersom de är alldeles lurviga på undersidan. Jag gissar att det beror på att det är så mjukt underlag ute (snö) så att håret inte nöts av. Trampisarna är alldeles mjuka och släta. Mystassar! Och då har jag inte ens nämnt hur gott de luktar... mmmmm! : ) Google ger faktiskt en träff på "tass fetischist".

10 februari: I dag hade jag en märklig upplevelse. Skulle testa att släpa mig utomhus och tänkte kombinera det med att åka ut i skogen med Buffy. När jag släppte ut henne ur bilen så satte hon högsta fart och försvann! De gånger hon har sprungit ifrån mig kan räknas på ena handens fingrar och hände när hon var ung. Men nu stod jag där, ensam vid skogskanten och så paff att jag inte ens kom mig för att ropa på henne. Efter en stund (kändes som en evighet) kom hon rusande tillbaka igen, passerade sin häpna matte i full fart och fortsatte åt andra hållet. Jag stod kvar och gapade, men så småningom såg jag snörök i skogen och en mycket lycklig boxer kom tillbaka till mig. Det var tydligt att mattes sjukdagar skapat en massa energi i de randiga tassarna och att denna energi måste ut så snabbt tillfälle gavs. Lilla Buff, hon är inte skapt att ligga i soffan hela dagarna (även om matte kan tycka att det är nog så trevligt).

På kvällen åkte vi och tränade, så nu ligger en belåten boxer och sover bredvid mig i soffan. Har ni tänkt på hur bra det känns när man vet att ens hund är riktigt nöjd? Känslan sprider sig i hela flocken.

I morgon ska vi åka till Dalarna och fira mammas födelsedag : ) 

9 februari: Idag upptäckte jag en rolig tjänst. Jag skulle beställa en graverad skylt och när jag skulle betala så fick jag ett erbjudande om att få skylten gratis om jag skrev om företaget i min blogg. Självklart går jag med på den dealen! Företaget heter Skyltmax och bjuder alla Sveriges bloggare på en gratis skylt för upp till 115 kr. Testa du också!

8 februari: Först vill jag tacka för alla gratulationer till Buffys vinst av Boxerklubbens vandringspris Bästa IPO/BSL-boxer. Vandringspriset delas ut för första gången i år så det känns extra roligt att Buffys namn kommer att vara det första som graveras in. Ungefär som när Hammarby var första lag att vinna Allsvenskans nya pokal : )

Har ju lovat att skriva något om vår resa till Tyskland och träningen där. Det var en rejäl inspirationskick och jag är nu träningsmotiverad till max. (Det brukar ju inte vara någon brist på motivationen i vanliga fall heller, men nu har jag fått så många spännande tips och tankar att jag helst skulle vilja träna hela dagarna.) Både Peter Scherk och Florian Knabl delade generöst med sig av sina tankar kring träningen och runt de olika momenten. Deras lydnadsträning bygger på att hundarna ska ligga högt i drift och glädje, och det regnade guldkorn i form av praktiska tips kring de olika momenten. Det var också spännande att ta del av hur de tränar över året och hur de lägger upp sina träningar.

I skyddsträningen var det stundtals lite hårdare tag och jag har svårt för det. Men även här fanns det massor med kloka tankar och praktiska tips som jag kommer att ha nytta av. Det var också intressant att höra hur de resonerade kring de egenskaper som är viktiga för en bra skyddshund och hur man arbetar med dessa.

En av dagarna var den lokala boxerklubben på plats, vilket givetvis fick mig att gå i taket av lycka. Tyvärr var det inte så roligt att se deras träning, jag mådde fysiskt illa och tårarna rann. Det roligaste var att se Peters reaktion och det rådde ingen tvekan om att han har kvar hjärtat hos trubbnosarna : )

Tyskarna tyckte det var väldigt exotiskt med fyra svenskar som åkt så långt för att vara med på deras träningar. De tog hand om oss på bästa sätt och jag måste säga att jag blev väldigt avundsjuk på deras trevliga klubbstuga. Eller vad sägs om möjligheten att värma sig med en kopp gluhwein eller varm punch under träningen? Sammantaget en mycket trevlig resa med massor av tips och inspiration samt nya vänner och kontakter. Jag har redan fått en ny inbjudan, så det blir säkert fler resor så småningom : )

Nu ligger jag hemma med kräksjuka och feber, inte ett dugg roligt. Buffy ligger vid min sida, men tycker nog att matte är rätt tråkig. Vi har lekt en liten stund, men i övrigt inte gjort något skoj på hela dagen. Bild: Uttråkad Buff Det är i alla fall roligt att Lost har börjat sändas igen. Sista säsongen inleddes med ett otroligt spännande dubbelavsnitt.

5 februari: Idag fyller Morry 15 år. Grattis älskade Morpan! Hoppas att Marion och Tyson ordnar pannkaksfest i Boxerhimlen : )

Nya Brukshunden har kommit ut och reaktionerna är väldigt positiva, vilket gör mig jätteglad. Vill dock poängtera att jag bifogade TOLV bilder till artikeln om Boxer-SM och det var INTE jag som valde just Buffbilden eller skrev bildtexten. Det är inte heller jag som har skickat in notisen om Buffy & Auras deltagande i Göta Kanal. Det är lite pinsamt för alla som känner till mitt engagemang i Brukshunden kommer väl att tro att jag har tvingat in bilderna i tidningen. Jag må vara dryg ; ) men jag har aldrig haft något behov av att visa upp mina egna hundar i sådana sammanhang. (Det är bara i Mälarö BKs klubbtidning "Rapportören" som jag har tvångspublicerat boxerbilder... hihi!)

En kommentar om Buffbilden: "Hade en schäfer sett ut så där så hade den f*n varit avlivad. Men bara för att det är en liten boxertik så tycker folk att den är söt..."

	Ett gott hem sökes! En liten Fritjoff på åtta månader finns hos Buffys uppfödare (Big Heart´s) och söker en ny matte/husse. Fritjoffs mamma är halvsyster till Buffy och omplaceringen beror på personliga omständigheter hos den förra ägaren. Det här är således ingen "problemhund" utan en glad och trevlig vovve som gillar både människor, hundar och andra djur. Han är uppfostrad, miljötränad och kan vara ensam hemma ett par timmar utan problem. Om du är intresserad av en trevlig boxer, hör av dig till Marie!
Fritjoff 8 veckor		Fritjoff, idag 8 månader

Till "M" som skrev i gästboken förra veckan, vill jag säga: Det är inget fel, var glad att du kan känna empati för levande varelser. Jag tror att djur (och barn) väcker de här känslorna för att de är så värnlösa utan oss. Om inte vi tar ansvar för dem, så står de helt utan skydd och det är ett ansvar som måste tas på största allvar. Personligen har jag svårt för vuxna (friska) människor som tigger om eller kräver bekräftelse, jag lägger hellre min omsorg på de som verkligen behöver den. Och det finns så mycket att göra...

2 februari: Först och främst vill jag gratulera min mamma som fyller jämna år idag! Jag är ledsen att jag inte kan vara på plats och äta mandelmassetårta, men jag ser fram emot att fira desto mer när vi träffas snart!

Har fått en massa skäll för att jag varit dålig på att uppdatera hemsidan, men det har varit fullt upp den senaste veckan. Mycket jobb inom SBK nu när det drar ihop sig till årsmötestider och dessutom har jag legat däckad i en äcklig vinterkräksjuka. Har dock hunnit med en del roligt också under veckan, t ex fest på Operaterassen, en fantastisk konsert med Depeche Mode och två filmer (Avantar och Hachi) + förstås en massa tid tillsammans med Buffy i form av träning, prommisar, lek och mys.

Det är så vackert med all ren, vit snö! I början av veckan var det fortfarande kallt ute, men nu har man ju vant sig vid kylan och tycker att det är rätt ok med 15 minus. Burr! Häromdagen var vi ute med Kajsa & Nellie. En toppenprommis i lite varmare väder och med två lyckliga boxertjejer. Vi började på Rävstensrundan och därefter ut över isen mot vattenverket och sedan norrut i otrampad snö (puh!) tills vi var tillbaka vid bilen två timmar senare. Mycket nöjd Buff!

Kajsa skrattade åt att Buffy alltid har en snöklutt på nosen när hon har busat i snön. Men på bilden till höger syns de söta "fräknarna" igen.

Idag var det solsken och här är några bilder från vår lunchprommis i Ursvik.

Sedan var det skönt att komma hem igen. Buffy busade med en boll medan matte arbetade.

25 januari: Har fått en massa mail som ber mig att snabbt uppdatera sidan och berätta om Tyskland. Men nej, dagens ämne är Jennie.

Jennie är AnnaAs första border collie. Min också, i betydelsen den första BC som jag lärde känna ordentligt. En underbar hund som alltid strålade av glädje och som var lika rar mot två- som fyrbeningar. Tänk alla våra skogspromenader med en lycklig Jennie med kotte i munnen. Eller Jennie sittande bredvid i soffan, väntandes att smaka min glass. Jag kommer alltid att minnas elitsöktävlingen där domarna först bara stod och gapade, sedan ryckte på axlarna och konstaterade att "bättre än så här blir det inte...". Och Lasses ständiga kommentar i diskussioner om hundars ev. begränsningar: "Jennie skulle klara det!"

När jag träffade Jennie senast så var hon lika glad och pigg som alltid, men jag fick en otäck känsla av att inget varar för evigt. Då jag idag fick mail av Anna så ville jag inte öppna. Till sist var jag tvungen och nu vet jag att Jennie numera skuttar i hundhimlen. Men på nätterna är jag övertygad om att hon är tillbaka hos sin älskade matte och slickar hennes tårar. Hon var en underbar hund. Jag tror att det finns kottar i hundhimlen. Nu ska jag krama Buffy och gråta. Vad rädd om era vänner, det är så kort tid vi har dem hos oss.

Tack Jennie!

19 januari: Idag har vi haft en trevlig dag. Först jobbat flitigt och sedan en långprommis med Kajsa & Nellie. De randiga sötnosarna skuttade glatt genom skogen, medan deras mattar diskuterade politik och matlagning. Nejdå, skulle bara kolla om ni var vakna... vi pratade givetvis om hundar, träning och andra viktiga saker. Vad Nellie och Buffy pratade om vet jag inte, men de hade i alla fall väldigt roligt tillsammans. Buffy är verkligen förtjust i sin gulliga brorsdotter : )

Skulle egentligen på SBKs organisationskonferens till helgen, men det blir inställt pga att jag har fått möjligheten att åka och träna med regerande världsmästare Peter Scherk och Florian Knabl. Ska bli suveränt roligt! Tyskarna är så outstanding i denna sport och det ska bli väldigt intressant att se hur de bästa av de bästa tränar. Jag har ju lite skeptiska funderingar över hur det tränas utomlands, men hoppas och tror att de här killarna tränar sina hundar på ett schysst sätt.

Det som imponerar på mig är förstås deras prestationer och att de upprepar dessa år efter år, samt att hundarna arbetar balanserat, glatt och följsamt. Kolla in följande filmer med Peter Sherk och Florian Knabl (problemet med den sistnämnde är dock att man glömmer att titta på hunden eftersom blicken så lätt fastnar vid husse... vilket faktiskt också är anledningen till denna träningsmöjlighet). En rolig detalj är att Peter började sin karriär med en boxer.

Men nu är det dags för nattprommis med Buffy. En av mina favoritsysselsättningar är att ströva längs stranden innan sovdags. Ett mycket bra sätt att "tömma tankar". Vår runda tar ungefär 30 minuter och sedan sover man så gott.

18 januari: Det var ett tag sedan jag uppdaterade. Har haft fullt upp med att... ja, ni tror mig knappast, men jag STÄDAR! Har möblerat om i vardagsrummet och nu håller jag på att rensa i arbetsrummet. Igår sorterade jag boxerprylar och idag har jag gått igenom hundtidningar. (Någon som vill ha ett par årgångar av Canis?) Målet är att frigöra plats och att få bättre ordning. Och att få bättre plats för att spela flipper.

En ROLIG sak som hänt är att Big Heart´s har haft stora framgångar på My Dog, med bl.a. BIR för Buffys syster Cocco och Valp-BIR och Valp-BIM systerdöttrarna Iris och Lexi. Stort grattis!

En TRÅKIG sak som hänt är att Per-Erik Sundgren har somnat in. Vad den mannen har gjort för svensk hundavel och den tillämpade genetiken inom hund kan inte nog uppskattas. Enligt de anhörigas önskan lämnas minnesgåvor till Uppsala Cancerfond (pg 90 00 53-0) eller Vi-Skogen (pg 90 05 08-3).

En MÄRKLIG sak som hänt är att jag får underliga frågor om den misshandel av hund som ska ha skett på Boxer-SM och som nu är anmäld till SKK. Jag får ideligen höra att jag är ögonvittne till händelsen, vilket inte stämmer. Jag var på prommis med Buffy och det var inte förrän jag gick upp till utställningsområdet som jag fick höra vad som hänt. Jag vet inte i vilket syfte någon vill dra in mig i denna historia, men tyvärr - jag såg inget.

En TREVLIG sak är att den värsta kylan tycks ha släppt greppet. Nu kan vi gå långprommisar igen och det uppskattas verkligen.

Buffy har slutat löpa och återtagit sina vanliga intressen.	Bäst att kolla på kartan var vi är, så att inte matte går vilse.

Strax före jul ringde en förtvivlad Marie och berättade att Kila var sjuk. Några dagar senare tog hon och Urban det svåra beslutet att låta denna underbara hund få somna in. Givetvis var det med Kilas bästa i tankarna, men det var lätt att förstå deras förtvivlan och alla vi som också älskade Kila delar deras sorg. Kila blev nästan tio år gammal, men var i så fin form och så pigg att jag inte hade en tanke på att detta skulle hända redan.

Jag hade inte kunnat önska mig en bättre mamma till Buffy. Jag minns första gången vi träffades och Kila mötte mig redan vid staketet. Jag har alltid respekt för hundar jag inte känner och lät henne lukta av mig innan jag gick in, och sedan dess har hon hälsat mig med stor glädje varje gång jag har träffat henne. På bilden till höger ser ni den typiska Kila-hälsningen (jag fotograferar i hallspegeln). Ett av mina första minnen av Kila är hur fin hon var tillsammans med familjens övriga hundar och då speciellt med valpar, både egna och andras. I många flerhundsfamiljer är det ett ständigt muttrande, men aldrig här. Alla tikarna är bästa vänner och tar gemensamt ansvar för valparnas fostran. Kila var familjens drottning och hon satte ribban högt för de övriga. Ett annat fint minne är under Världsutställningen i Stockholm 2008. Marie & Urban fick stanna kvar nästan hela dagen pga att Ebba skulle in i finalringen på eftermiddagen. Jag och Kila tillbringade lång tid tillsammans med att strosa omkring i omgivningarna utanför mässan samt mysa tillsammans i gräset.

Två foton på LillBuff med sin mamma. På första bilden gosar Buff medan syskonen äter. På den andra bilden tittar hon på när Kila och Ebba har dragkamp.

Kila hade stora framgångar i utställningsringen med mängder av BIR/BIM. År 2002 blev hon Bästa tik på Boxer-SM. Hon tog även LP1 i Lydnadsklass och var godkänd i lägre klass spår. En dag tyckte inte Kila att det var så roligt med utställningar längre och då konstaterade Marie att hon skulle "pensioneras" från utställningsringen. Nu började hennes liv som pigg pensionär och som alla lyxpensionärer så passade hon även på att resa. På bilden till höger besöker hon Sheila Cartwright i hennes sommarhus på Rivieran. Pensionär eller inte så aktiverar Marie sina hundar väl och i höstas genomgick Kila ett väl godkänt anslagsprov för viltspår!

Kila fick två kullar, en av dem var Big Heart´s H-kull. På bilden till höger ser man att Buffys syster Elza är den H-valp som blev mest lik sin mamma. Men på bilden till höger ser vi henne i en typisk Buffypose : ) Buffy tyckte alltid det var lika roligt att träffa sin mamma. Bilderna nedan är tagna när Big Heart´s hälsar på oss i Dalarna. Toppen tyckte Buff!

När Marie och Marion berättade för mig att jag skulle få Buffy, så hade jag aldrig träffat Kila. I det läget jag befann mig i så spelade inget annat någon roll än att sammetsvalpen skulle bli min. Jag kände väl till pappa Boski och det räckte för mig. Det var först senare som jag insåg att Kila inte var korad, men ingen som ser resultatet av hennes avkommas MH-resultat kan säga annat än att det här är en tik som lämnar mentalt mycket bra valpar. Samarbete, nyfikenhet, gripande och jaktlust ligger rejält över genomsnittet, medan rädslereaktioner och skott ligger under genomsnittet. Duktiga Kila, vilka underbara valpar du har givit oss! Det var också roligt att höra Marion berätta om hur hon utan att tveka gav det sista av Boski till Kila. Även hon tyckte att Kila var en underbar hund och såg fram emot denna kombination. Det fanns egentligen nästan två satser kvar, men Marion ville att allt skulle användas till denna parning. "Om jag inte hade gjort det så kanske det aldrig hade blivit någon Buffy till dig!" Hemska tanke... TACK Marion!

Nedan är tre bilder som jag tog i våras vid NVLOs utställning. Marie hämtar sina hundar från bilen och Kila visar upp sina sedvanliga lyckoskutt. Så sent som i höstas var det en domare på en boxerspecial som såg skutten och förvånat frågade hur gammal hon egentligen var. Pigg och lycklig hela livet!

Nedan till vänster är mormor Kila och moster Cocco är ute med Siris valpar i somras.
Nedan till höger är min sista bild av Kila, men det visste jag ju inte då. En typisk Kilapose, i dragkamp om en leksak med Cocco. Jag trodde verkligen att hon skulle ha många goda år framför sig, men det är så lite man vet. Även de pigga och friska kan bli sjuka och det man lär sig av detta är att aldrig ta något för givet. Älska era hundar, familjer och vänner medan ni kan, och ta vara på tiden tillsammans med dem!

Till vänster Kila som jag alltid kommer att minnas henne - lös och lycklig i naturen och i full fart med att upptäcka något spännande. Till höger bilden som nästan får mitt hjärta att brista, den sista bilden på Marie och hennes älskade Kila. Vi har våra vänner till låns en kort tid. Det är vår skyldighet att ge dem ett bra liv och att ta ansvar för dem hela vägen. Det vet jag att Marie & Urban gör och jag vet att Kila har det bra nu. Men sorgen finns där ändå. Jag tittar på stjärnan som är Boxerhimlen och sänder en tacksam tanke till en underbar hund. Tack älskade Kila för att jag fick lära känna dig och tack för de underbara valpar som du gett oss. Jag kommer alltid att minnas dig med glädje och tacksamhet!

1 januari: God fortsättning på det nya året önskar vi alla våra vänner! Snön vräker ner och Buffy stortrivs i vinterlandskapet nu när det är lite drägligare utetemperatur (-10). Men i morgon åker vi tillbaka till Sthlm. Det är med blandade känslor, för helst skulle jag ju vilja vara ledig och ansvarslös lite till. Men samtidigt är det roligt att komma tillbaka stan igen. Så småningom är det dags att börja arbeta och Buffy måste skolas in i vardagen igen. Kanske borde jag summera året och skriva lite om våra planer för 2010, men det får blir senare. Nu ska jag äta upp det sista julgodiset. (Murren kommer dock att räcka ända till påsk, i vissa avseenden är jag väldigt välplanerad.)