Nyheter Juli - December 2008

30 december: Årets näst sista dag. Nu är det dags att se tillbaka på 2008 och fundera över om man har klarat att överföra drömmar till prestationer och tankar till konsekvenser. Här finns givetvis mycket att säga, men jag gör det enkelt för mig och håller mig till hunderiet ; ) Vad gäller prestationer så tycker jag att vi har lyckats bra. Att vi skulle klara av BSL 1-3 under året var helt enligt planerna, liksom korningstiteln. Vad vi däremot inte fixat är SUCH. Hade trott att vi skulle bli av med den saken också, men det är helt och hållet mitt fel att det inte blev så. Hade jag bara struntat i alla idéer om vilka utställningar "som räknas" så hade nog svamptiteln varit fixat redan. Buff blev meriterad för bruksklass i maj och för utställningschampionat i augusti. Det första certet togs i juni på en SKK-utställning, men sedan prioriterade vi de rasspecialer som var kvar och det var kanske inte så klokt. På årets sista rasspecial fick vi vårt andra cert och sedan var ju utställningssäsongen så gott som över. Strunt samma, det här var inte vår viktigaste uppgift under året. Men visst hade det varit skönt att vara av med vänstervarven.

Årets officiella prestationer blir därför:
- Mentaltest och godkänd exteriörbeskrivning = korad
- Utbildningsbevis i samtliga BSL-klasser
- SM-guld och Rasmästare i BSL
- Två utställningscert (SKK + rasspecial)

Inofficiella prestationer:
- En fortsatt väluppfostrad och mycket trevlig hund (ett fullkomligt objektivt statement ; )
- En välgrundad vovve i våra tre tävlingsgrenar (spår, lydnad, skydd)
- En matte som lärt sig massor om skyddsarbete (genom träning med egen och andras hundar samt två VM). Det här är en bit jag verkligen har saknat tidigare, men nu känner jag att jag är hyfsat på banan även här - vilket är viktigt inför kommande drömmar.

Jag är väldigt nöjd med våra prestationer som, bortsett från svamperiet, väl motsvarar de planer vi satte upp inför året. Dessutom är lilla Buff fortfarande en liten Buff, inte ens tre år fyllda. Jag tycker att hon har varit jätteduktig.

Är det då viktigt med återblickar? Ja, för mig är det det. Jag tycker att man ska vårda sina drömmar omsorgsfullt - gärna NJUTA av dem. Men det gäller att se upp så att man inte fastnar i sitt mysiga drömland (ack, så lätt gjort). Om de inte överförs till handling och goda gärningar så tror jag att de på sikt kan få motsatt effekt, dvs gå från närande till tärande, kanske t.o.m. orsaka besvikelse och bitterhet. Här är också en av anledningarna till att det är viktigt att sätta upp realistiska mål, så att man har en rimlig chans att nå fram till målsnöret. Det här är min personliga åsikt. Kanske kan man bli nog så lycklig av att stanna kvar i drömlandet, men för mig funkar det inte.

Och hur var det då med att överföra tankar till konsekvenser? Har funderat massor på detta de senaste dagarna, bl a i långa samtal med tankesmedjan i Grödinge, men utan att uppnå (interjektionen) aha (vet inte heller om det är möjligt). Om man ska ha några vänner kvar här i världen så måste man nog baka in en social aspekt i frågeställningen och då blir det genast mer komplicerat. Men trots funderingar och frågetecken så tycker jag att jag lyckats skapligt, så jag får nog ändå ett G. (Här upptäcker jag att det är enklare att skriva om Buffys prestationer än om mina egna handlingar ; )

Nog med eftertänksamhet. Här kommer ett par bilder från dagens prommis. Buffy springer mot matte/fotografen och avslutar med ett attackhopp, sedan får hon inte hejd på farten utan kanar rakt in i stackars matte som välter baklänges. Det var tur att det var jag själv som plåtade, så att inte den sista sekvensen kom med på bild. Och tur att det inte fanns några vittnen som såg oss... 

PANG! TJOFF! Rakt in i matte!

Sedan kan jag avslöja att Gudmor har kallat Buffy för "klump" igen, två gånger till och med. Var finns BRUS när man behöver dem som bäst? En träningskompis brukar säga att Buffy är som en betongsugga, även det ordet innehåller klumpvarning. Jag vill påpeka att lilla Buff är en boxertik av korrekt storlek och utan övervikt. Hon består av muskler som hålls samman av en randig päls. Inget fluff. Ingen klump.

Här är en fiiin jultavla som jag har fått av Batte.

Här är en bild på vårt fågelbo (från Grödinge Arkitektbyrå). Det är kallt och fåglarna blir glada för ett extra tillskott. Hade tänkt fotografera en tofsmes, men just när jag kom ut med kameran så höll de sig borta. Ni får en talgoxe istället.

29 december: Idag har vi haft ända ner till femton minusgrader tillsammans med klarblå himmel och sol. Härligt! Här kommer ett par bilder för att sukta Mia och andra snö-lovers. (Jag gillar snö & skidor och är ingen fegis, men ALDRIG att jag skulle våga ställa mig bakom Gimli på ett par skidor... ; )

Även Goliat gillar snön. Massor med spännande spår och dofter att undersöka! Till höger visas en betraktelse av Brunte Liljefors, kallad "Bajsande cocker på tre ben i motljus". Auktionspris £ 300 000. Bilderna ovan är inte tagna när det är som kallast, för då har givetvis hundarna täcken. På tal om varma kläder så vill jag hälsa Babs att rutiga pyjamasar är toppen, inte bara när det stormar! Min är i rödrutig flanell : ) (Obs att jag inte lade ut bilden på du-vet-vad här... hihi...)

Isen på sjön blir allt tjockare, men hittills har jag bara vågat mig längs stranden. Jag är inte så förtjust i Strindberg, men han har i alla fall fått mig att tveka innan jag går ut på fruset vatten.

Läste senaste Hundsport och blev glad över flera bra artiklar. Tycker speciellt att Sofia Jeppsons artikel om "rätt och fel inom hundavel" var mycket intressant. Borde vara obligatorisk läsning för alla uppfödare och övriga som intresserar sig för dessa frågor. LÄS!! 

Här är en länk till ett mycket intressant reportage från BBC ang hundavel: http://www.asterpix.com/console/?avi=18781361
Det är långt, men varje hundälskare borde ta till sig informationen. Det är SÅ BRA att extremaveln lyfts fram i ljuset, eftersom det på sikt kommer att leda till samma resultat som i kuperingsfrågan - samhället kommer inte att acceptera att djur utsätts för lidande. Men vägen dit är lång och det är viktigt att frågan diskuteras offentligt - högt och ljudligt! Negativ uppmärksam för de %&$£ som åstadkommer eller sanktionerar lidandet är vad som behövs. Titta på tanterna i filmen som vägrar se sambandet mellan sjukdom och avel. Efter detta reportage tvingas de förhoppningsvis att lyssna på folk som ifrågasätter deras åsikter, vare sig det handlar om uppfödarkollegor, tjejen i kassan på Tesco eller grannen. 

BBC har även valt att ta konsekvenserna av sitt reportage. Läs här:
http://www.guardian.co.uk/media/2008/dec/12/bbc-suspends-crufts-coverage
Ett mycket tråkigt, men viktigt beslut. Och ett tydligt meddelande till omgivningen - vi accepterar inte detta!

Förr trodde jag att många uppfödare fullkomligt struntade i de hundar som föddes upp, men det tror jag inte längre. Åtminstone inte i vår ras. Jag tror att alla älskar sina hundar och att de vill väl, men kanske att de saknar nödvändiga pusselbitar. Förmodligen är bristande kunskap en viktig del. Se bara på tanten i BBCs reportage: "Det tror jag inte på!" Att inte vara kapabel att ta till sig verifierbar kunskap visar på en allvarlig brist (nu uttrycker jag mig snällt) och avslöjar att man inte är lämplig att ta ansvar för levande varelser. En annan viktig aspekt är det som Sofia Jeppson lyfter fram - risken att uppfödare förväxlar negativa och positiva egenskaper (här är collien ett utmärkt exempel, läs debattartikel av Bodil Carlsson i senaste Hundsport). Jag vill t ex påstå att en uppfödare som aldrig har tävlat varaktigt i någon av SBKs tävlingsgrenar omöjligen veta vad som krävs av en bra brukshund. Se bara på boxerdiskussionerna på Aktiv hund, där förvirringen kring boxerns mentala egenskaper stundtals är total. Jag menar inte att hacka på icke-tävlande, men jag tror att här finns ett av problemen hos varje arbetande ras. Om man inte själv är aktiv i tävling eller annan utövning av arbetsprov - bruks, vallning, jakt, etc - så vet man inte heller vilka egenskaper man ska söka hos sina avelsdjur för att bibehålla/utveckla rasen.

I Bodil Carlssons artikel lyfter författaren fram det faktum att valpköpare inte längre är lika beroende av vad, hur mycket eller hur lite uppfödare väljer att informera om. Såväl SKKs Hunddata, de rasspecifika avelsstrategierna och rasklubbarnas hemsidor erbjuder nu mängder av information och offentliga uppgifter. Jag skulle också vilja lyfta fram enskilda hundägares hemsidor/bloggar, vilka innehåller mycket information - inte bara rolig och underhållande sådan, utan även info om den egna hundens egenskaper och hälsotillstånd. Det blir väldigt avslöjande (och tragikomiskt) när en uppfödare skriver att de planerar för nästa kull efter sin tik, eftersom de är så nöjda med den första kullen. Tittar man sedan på hemsidor för valparna från den första kullen, så hittar man både knäledsfel och svåra allergier. Att som uppfödare få byxorna neddragna på det viset, borde stämma till eftertanke. Men kanske är det så illa att de inte bryr sig. Eller inte förstår. (Ibland är jag benägen att tro på det sistnämnda, att det inte är alltför ovanligt att det fattas ett par klubbor i bagen.)

Nu kanske jag lyckats reta upp någon, men vill påpeka att det finns MÅNGA duktiga, kloka, kunniga och ansvarstagande uppfödare samt många intelligenta och kloka hundnördar. Men fundera gärna vart du själv hör. Vad har du för syfte med din uppfödning och hur ser dina kvalitetsmått och din kvalitetssäkring ut? Om du svarar "röntga höft/knä samt mentalbeskriva avkomma", så skulle jag svara att detta är mycket viktigt, MEN DET RÄCKER INTE.

Jag vill rikta ett stort och ärligt TACK till de uppfödare som för rasen framåt i positiv riktning. Ni är guld värda och ni förvaltar inte bara vår ras, utan även våra framtida förhoppningar om boxern som sund och mentalt stabil brukshund. Att föda upp hundar är svårt och resultatet blir inte alltid som planerat. Men ingen skugga må falla över er som i mesta möjliga mån kvalitetssäkrar er uppfödning.

26 december: Julaftonen är nu förbi och vi klarade både all den goda maten och tiden framför granen med alla julisar. Det här året var det Goliats husse Esbjörn som stod för maten. Och vad kan det bli annat än supergott när en utbildad kock lagar maten? Jag säger bara - TRE olika sorters "jansson"! Och förstås massor med vegetariskt mums i formar och på uppläggningsfat. (Fast jag längtar efter mammas "jansson" också, hoppas att jag får den någon annan dag under helgerna.) Efter mat och Kalle Anka gick vi över till vårt hus, där alla julisar väntade. Mellan husen var det marschallstig och runt omkring brann mängder av ljus. Så vackert! Jag försökte fotografera, men det var för mörkt för att bli bra. På bilden nedan syns i alla fall hur mycket snö vi har.

Två av oss var otåliga och ville slita upp julisarna genast, men vi andra ville börja med Coffee Bailey´s och tårta. Buffy och Goliat åt också lite tårta, men återgick sedan till att snoka runt granen (paketen från Aura & Ozzy luktade godast...). Till sist blev det i alla fall dags och Buffy kastade sig över sitt första paket, som var en rolig "road kill skunk"(från ni-vet-var). Det är så tacksamt att ge presenter till Buff för hon blir verkligen glad. Skunken kastades över hela rummet innan hon lade sig ner och gosade med den.

Nästa present kom från Keiko och luktade förstås mycket spännande. Inuti fanns en rolig "apelsingubbe", byggd som en boll med repstumpar som ben. Mycket uppskattad, så även denna blev kastad fram och tillbaka i rummet. (Medan jag skriver detta kommer hon med apelsingubben och vill leka. Söta Buff!) Även Goliat fick förstås presenter, här ser vi hur han fördjupar sig i ett paket från Aura. Och när han inte fick egna så gick han runt och gamade efter andras. Efter nästa tre timmars klapputdelning så somnade vovvarna, trötta av allt "arbete".

Vi andra fick förstås också julisar. Jag fick flera bra böcker, en snygg tröja, lakan, teer, Hundboken, kaneldricka (spetsas...), tvål+hudkräm, väggalmanacka, pussel, godis, vantar och ett Oyster card på £30 inför 2009 års första utlandsresa (London i januari). Och en Arsenaltomte! : )

Den mest makabra julisen var en av dem som kom från Grödinge Zoo. Ett STORT paket som var väl emballerat. När jag till sist fick upp den skyddande förpackningen så möttes jag av ett kistlock! Jag vågade nästan inte öppna... Men det visade sig att jag öppnat underifrån, och när jag vände på paketet så var det ett jättefint set med tre keramikskålar på en bricka. Puh! ; )

Den mest hemslöjdade julisen kom förstås från Batte, som ska bli slöjdlärare. Ett pennställ gjort av en trädstam och med botten från vårt gamla plommonträd. Dessutom ingick "krokar" och en kurs i krokning (nu blir AnnaA avis). Buffy fick hemslöjd av Sara, ett läckert hemmasytt halsband med hennes namn och stjärnor broderade med pärlor. Årets julblingbling!

Efter julafton återgår allt till det normala igen. Vi börjar dagarna med långprommis tillsammans med Goliat. Det är -10 grader, strålande sol och hela naturen är gnistrande vit av snö, frost och is. Så vackert! Sedan är det frukost och därefter hoppar Buffy och jag upp i soffan med en bok, alltmedan huset värms upp av elden i kaminen. Ibland rullar vi ihop oss och somnar, det är SÅ SKÖNT att kunna göra det man känner för, utan att behöva ta hänsyn till arbete och andra måsten. Kunna hasa omkring i träningskläder hela dagen. Äta när man känner för det. Slumra en stund. Och sedan ut på prommis igen. Vi stortrivs! 

Här kommer en bild på vår utdragbara murreställning - mycket praktisk.

En rolig länk från Inger Tireland - kolla här!

Avslutningsvis vill jag hänvisa till Auras sida och den viktiga uppmaningen om att hjälpa de som inte har det så bra. Det finns många som behöver vår hjälp, både två- och fyrbeningar. Ett slitet men mycket talande uttryck är "Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon".

21 december: Fjärde advent och vi är på landet, i Dalarna. Härligt med jullov! Buffy tycker förstås att det är toppen att komma hit och få träffa Goliat och alla tvåbenta vänner. Flera långa skogsisar varje dag, massor med roligt folk och sällskap hela dagarna. Det enda som stör henne - och Goliat - är alla julisar som ligger och morrar i ett hörn. Särskilt intressant är påsarna från vännerna på Grödinge Zoo, det går knappt att slita nosen från dem. Men än är det flera dagar kvar till julafton och alla små hundar får ge sig till tåls.

I dag har vi druckit ur de sista påskmurrarna och sedan åkt in till stan och köpt ett par backar julmurre. Bra tajming på murrefronten måste jag säga : ) Har också plockat julgran och tagit fram julsaker. I morgon ska jag fixa de sista julisarna och julpynta här hemma. Sedan är det bara att invänta tomtar och bjällerklang. Myyysigt!

Har fått en del frågor angående vad jag skrev om Buffy och valpar häromdagen. Men nej, det har inte hänt något och nej, jag har inte bestämt något. Jag är inte intresserad av uppfödning och har aldrig ens tänkt tanken på valpar tidigare. Men Buffy är underbar och jag skulle gärna vilja ha en Buffvalp för egen del. Men att ha två hundar i aktiv ålder låter besvärligt och tänk om det skulle bli en massa valpar och jag inte klarar att ge bort dem? Det kanske slutar med att jag sitter där med tio vuxna hundar och ni får läsa om mig i tidningen som en ny variant av fjolårets "svankvinna": galningen som har hela lägenheten full med vilda boxerhundar, gamla tidningar och hundbajs :) Nej usch, valpfrågan vill jag inte tänka på än.

16 december: Är så oerhört nöjd med gårdagens träning. Vi började med lydnad där vi körde position, samt sitt-ligg-stå under gång/språng. Stor entusiasm och blixtsnabba utföranden, kunde inte vara bättre. Totalt ostörd av omgivningen och fullt fokus på uppgiften - ojoj vad rolig denna vovve är att träna med. Sedan körde vi ett par transporter *nöta, nöta, nöta* och efter paus blev det ett skyddspass som ägnades åt rena bitövningar. Det sistnämnda var förstås kvällens höjdpunkt för Bufflan. Fick en förfrågan om vi är klara med utställningsmeriteringen och rådet att skynda på med den saken "eftersom hon snart kommer att se ut som en köttbulle i ansiktet". Det är sant att hon börjar bli väldigt musklad kring käkarna, och boxerdomare gillar ju inte "kinder". Men strunt samma, vårt fokus ligger på annat håll.

Jag är så impad av hennes skall som går från 0-100 på en sekund. Inte ett enda boxersnörvel, utan snabbt, starkt och ihållande. Jag gillar egentligen tysta bevakningar, men det verkar inte troligt att det blir sådana.

Idag har jag varit på årets första julbord, på Ulriksdals Värdshus. Hur mumsigt som helst, men usch så mätt man blir. Passar på att laga knäck ikväll, eftersom det inte finns någon risk att jag äter upp dem direkt nu. Dumt nog gjorde jag en dubbel sats, så nu blir jag sittande halva natten för att vänta på att den ska koka ihop. Har gjort samma misstag tidigare och vet ju att 1+1 inte är 2 när det gäller knäck och tillagningstid.

Sen är det nytt julbord i morgon och faktiskt även på torsdag. Urrrk... Det blir nog inte bara Buffy som antar köttbulleform.

Lena: Jag tänkte kommentera skäggväxten, men vågade inte. Man vet ju aldrig hur snarstuckna vissa kan vara - nu ligger du illa till! ; )

Men... vem är detta?

			Jo, brorsonen Pluto! "Lillebror" till Bonzo som jag skrev om efter Stora Stockholm. Och förstås brorsa till Asda. En jättefin vovve som älskar att spåra och har haft turen att hamna hos en intresserad matte. Ska bli roligt att följa honom framöver! Jag tycker att han ser ut som en blandning mellan broder Ingo och syster Elza (men i verkligheten är det ju Diva som är mamma).
Jag har upptäckt att min förtjusning i syskonbarn fungerar även på Buffnivå. Har ju aldrig kommit på tanken att skaffa egna barn (hu!), men är desto mer förtjust i mina supergulliga syskonbarn. På samma sätt tycker jag nu att det är himla skoj att ta del av Buffsyskonbarnens framfart. Vet inte om det blir några Buffvalpar och då är det bra att ha syskonbarn att gotta sig åt.

Här är ett par exempel på söta tvåbenta syskonbarn; Batte, Jocke och Sara. Det är roligt att vara moster/faster, tycker Buffy och jag : )

Nu ska jag ge mig på knäcken, oavsett konsistens.

14 december: I går var det lucia, men vi firade på jobbet redan i fredags med A Scalpella och årets första glögg. På lördagskvällen tittade vi som vanligt på Stockholms finaste luciatåg, nämligen Huvudsta Ridskola som varje år lussar precis utanför vårt fönster. Mycket trevligt!

Lördagen ägnades annars åt årets upplaga av Dog Adventure Conference, som i år handlade om "Farliga hundar". Årets talare var bland annat Leif Carlsson, Per-Erik Sundgren och Anders Hallgren. Måste tyvärr säga att konferensen var lite av en besvikelse, även om nyss nämnda talare räddade dagen. Värst av allt var dock att flera deltagare hade sina hundar sittandes i bilen medan konferensen pågick, dvs mellan kl. 9-18 i minusgrader. Jag börjar gråta av blotta tanken på att lilla Buff skulle ha suttit där (men det gjorde hon givetvis inte).

Flera boxervänner har frågat när Team Stockholm håller nästa IPO-seminarium. Troligtvis blir det den 7-8 februari och om någon är intresserad så hör av er snarast. När seminariet läggs ut på webben blir det fulltecknat på "fem röda", så vill ni vara säkra på en plats är det bra med en förhandsanmälan. Det gäller förstås alla raser, men jag tycker ju det är extra roligt om det blir många boxer.

Det känns f.ö. som att intresset för IPO åter är på uppgång i Boxersverige, vilket är jätteroligt!! Minns dock hur det var förra gången det begav sig, då "alla" tränade - men ingen kom till tävling. Jag nämnde detta i samband med den årliga redovisningen av tävlingsstatistik i Boxerbladet, och ojoj... HATmailen strömmade in. De flesta var av typen "vänta bara, din dumma j*vel...". (Jag väntade och väntade och väntade - men ingen av de som skrev dök någonsin upp i tävlingsstatistiken.) Den här gången hoppas jag att intresset är mer seriöst och långsiktigt. Det vore SÅ KUL med fler boxer i denna roliga gren.

På tal om ovanstående så måste jag beklaga den bruksboxer-backlash som tycks vara under uppseglande. Jag tror aldrig att vi haft så många duktiga boxerekipage som nu och tycker det är så %&$£@ roligt! Men tyvärr är det många kommentarer och synpunkter i Boxersverige som tyder på nämnda backlash, inte minst på forumet aktiv hund (precis som alla andra så kan jag inte låta bli att läsa där ibland, fast man skulle må bäst av att låta bli). Det märks även i diskussioner kring Boxerbladet, Boxer-SM och rasmontrar m.m. "Boxern är minsann en familjehund MEN alla boxrar kan ta sig till elit OCH resultat är inte allt ÄVEN om min hund minsann skulle kunna xxx OM jag bara xxx DESSUTOM blablabla". Jag tycker att vi borde glädjas över alla rasföreträdare som visar framtassarna, oavsett härstamning eller utövande. De är otroligt goda ambassadörer för vår ras och förtjänar all uppmuntran och uppmärksamhet. Varför inte dra en liknelse till bilindustrin där flera fabrikanter satsar på Formel 1, vilket kommer även vardagsbilister till godo genom teknikutveckling och säkerhetstänkande.

Som man kan se i Buffys gästbok så har Bonzovovven från Stora Sthlm varit här och hälsat på. Höll på att trilla baklänges när jag såg det, men blev väldigt glad. Extra roligt att Bonzo har en lillbrorsa som är släkt med Buffy : )

I veckan har vi tränat lydnad och skydd. Det sistnämnda med betoning på transporter. Puh... inte helt enkelt, men väl värt att kämpa för eftersom snygga transporter verkligen förhöjer intrycket.
Veckans snälla Buffcitat: "Hon har gap som en flodhäst!"
Veckans mindre snälla Buffcitat: "Det är som att titta ner i ett sopnedkast!"

Idag har vi tränat spår, vilket gick över förväntan eftersom vi "bröt bubblan" och tränade anskällning och transporter medan spåret låg till sig - vilket jag var mycket skeptisk till. Men Bufflan var illduktig och gjorde ett kanonspår med perfekta markeringar och ursnygga vinklar. Matte var sååå stolt. Efteråt fick hon rejsa i skogen (och alla lerpölar) med Keiko, vilket förstås var jätteroligt.

Sedan har jag fått bannor av E för att jag ens tänkte tanken att brodera Buffys namn på hennes skyddsärm. Jag tyckte det vore lite gulligt, men tydligen är det inte helt comme il faut. Bah... ; )

Nu pågår lussebullebak och ev blir det ett par satser knäck också. I Sjövad är det 8 minusgrader och 40 centimeter snö. Maria har tagit sig an projektet att skotta upp en stig mellan våra hus, jag hoppas att hon hinner fram till jul. Fast Goliat hjälper säkert till, han och Buff behöver ju en snabbväg mellan varandra även på vintern.

7 december: Så är Stora Sthlm över för den här gången och mina fötter och min rygg är rejält trötta efter två långa dagar på stengolv. Men jättekul var det förstås! Roligt att se på alla hundar och kul att träffa kompisar från alla håll och kanter. Tack alla som kom förbi SBK-montern och pratade en stund, såå roligt att träffa er alla! Sprang ner till boxerringen ett par svängar, men stannade tyvärr aldrig tillräckligt länge för att gripas av spänningen.
Notering 1: Den enda anmälda veteranhanen var en hjärtevärmare. En tigrerad Bonzo, utan kennelnamn, som debuterade i utställningsringen - åtta år gammal. Vet inte varifrån han kom, men vi var många som gladdes åt denna vovve som stod för något annorlunda i ringen när han glatt traskade in med sin matte på Sverige största hundutställning.
Notering 2: Usch, vad ledsen jag blir av att se alla röda tassar och svampiga nosar/huvuden. Jag trodde inte att man ställde ut hundar som inte var i toppform, men det är tydligen helt ok. Har en känsla av att om dessa hundar dykt upp på en utställning för tio år sedan, så hade alla stått och gapat. Men nu verkar det anses som helt normalt, vilket verkligen är en tråkig utveckling. En av hanarna i boxerringen hade dessutom "ankfötter". (Har aldrig sett något liknande, jag trodde att nedtrampade fotvalv var en mänsklig företeelse.) Ang röda tassar och svampnosar, så kommer jag att tänka på den uppfödare som i somras tittade på Aura och förvånad utbrast: "Vad VIT hon är?!" Ledsen blir man, när avarterna övergår till default :´(

Tillbringade också lite tid vid dobermannringen. Letade förstås efter Mia, men just när jag skulle ge upp och gå därifrån så fick jag syn på henne - i ringen. Puma kom tvåa i bruksklass (men är ju redan fullcertad) och det var roligt att se spralliga lill(?)tjejen full av energi och glädje. En viss kontrast mot den vinnande tiken som stod som en staty i ringen och inte rörde sig en millimeter från mattes anvisningar. Stiligt! Det var också denna tik som tog BIR, så Puma behöver verkligen inte skämmas över sin andra plats.

Skulle förstås också till storpudlarna för att hälsa på Lotta, men en snabb titt i katalogen visade att Caro-Lines inte visade några större pudelutter i år. Lotta kom dock till SBK lite senare, det visade sig att hon hade "gömt sig" vid småpudlarna.

I SBK-montern var det trevligt och många besökare. Jag saknade dock våra grannar från förra året - rottisklubben med sina trevliga vovvar. I år gränsade vi till en större herderas som stundtals lät tämligen illa, samt schäfermontern där FreddeS fick ta emot högljudda synpunkter på sina tv-framträdanden. Sen kan jag inte låta bli att fascineras av de vuxna människor som går runt och frågar om man har något som är GRATIS till dem. Ungar ok, men vuxna..?! Men som sagt, trevligt var det och många som kom förbi för att få veta mer om SBKs verksamhet och olika grenar. Fast roligast är ändå de "gamla" medlemmarna som kommer in på en fika eller för att bara säga hej.

Shoppingen då? Nja, det blev inte så värst mycket av med den saken. Jag gick förstås runt och spanade, men hittade ingen oväntat roligt eller spännande. Givetvis fanns det en hel del bra saker, men sånt har ju Mia och det är roligare att handla hos henne. Så för min del blev det bara en apport och ett par erbjudande/gratisprover från olika försäljare. Samt en luddrosa gosenin till Buff, kan inte komma hem utan present till henne. Givetvis blev det också flera besök per dag vid nötvagnen intill finalringen. Det är bra att vara en trogen kund, om jag kommer mitt på dagen så får jag genast två chokladdoppade bananer med nötströssel (min vanliga mässlunch) i en påse och kommer jag på eftermiddagen så får jag en dubbelpåse med varma nydragerade mandlar. Mums!

Boxermontern var som vanligt trevlig att besöka, med fina vovvar och trevliga tvåbeningar. En eloge till ÖLO som fixar detta varje år (och VLO som gör detsamma till My Dog).

Måste också skriva några ord om lördagskvällen som tillbringades tillsammans med Lena och Grödinge Zoo. Vi skulle egentligen gå ut på kvällen, men alla var trötta efter dagen så vi hade en (o)stillsam hemmakväll istället. Vi åt god mat och smarriga efterrätter, pussade vovvar och gosade med (vissa) katter samt givetvis redde ut alla lösa trådar i Hundsverige ; ) Mycket trevligt! Å, Å... ; )

5 december: Till helgen är det Stora Stockholm på Älvsjömässan. Buffy ska inte ställas ut, men jag har fullt upp ändå. Ska stå¨i SBKs monter båda dagarna, med lite strategiska avbrott för boxerkoll, shopping och annat skoj. Har också inför-mässan-jobbat åt ÖLOs boxermonter och Bagarmossen-Albanos Vänförening. Bl a har jag fixat en ny boxerpärm till ÖLO, med massor av bilder på härliga boxer av alla de slag. Glöm inte att kika i den, när ni hälsar på i boxermontern! 

En av de roligaste sakerna med Stora Sthlm brukar vara att handla hundprylar. I år har jag inget särskilt på inköpslistan, men kommer förstås att shoppa ändå. Alltid finns det något som ropar "kööööp mig!" när man går förbi. Inte minst de strösslade chokladbananerna som alltid finns invid finalringen. En annan rolig sak är att Lena är här i helgen. På lördag kväll ska hon, jag och Elli ut på stan och ha roligt med god mat & dryck och en massa tjatter och annat skoj : ) Träningen i veckan har gått bra. På lydnadsträningen har vi slipat på framför allt apportering och framåtsändande. I skyddet har Buffy fått premiärbita i sin nya ärm som vi köpte i Belgien. Hon började med att bita ett stort hål i den och jag blev faktiskt lite ledsen. Larvigt, jag vet... men jag hade ju velat ha den i `mint condition´ ett tag till. Nästa gång ska jag köpa överdrag i 10-pack, så att ärmen alltid känns ny och fräsch. Förstår nu varför de andra bestämt avrådde mig från att brodera Buffys namn på ärmen, som jag först hade tänkt. Så vill vi skicka ett varmt tack till broder Ingo. Anledningen heter Nellie. För utan Ingo, ingen Nellie. Lilltjejen börjar bli unghund nu och faster Buff tycker att hon är en alldeles förträfflig lekkamrat.

Full fart i både luften och på marken. Det är inte mycket som skiljer dem åt på höjden, men Nellie är förstås gängligare och valpigare.

Två små lortgrisar. Efter ett ha rejsat ett tag är det mysigt att plaska i vatten och klafsa i lera. När vi kom hem gick Buffy raka vägen in i badrummet. Hon gillar att bli avsköljd och rentvättad efter våra promenader.

Här ser det ut som om Nell & Buff är ute och springer i Peter Jacksons Hobsala. Man väntar sig nästan att några Tookar och Bockar ska komma ut och hytta med sina käppar eller att Gandalf ska komma åkande i sin vagn. Men nej, det är bara Troxhammars golfbana - god granne till Mälarö Brukshundklubb.

Morry visste att man inte fick springa i bunkrarna och undvek dem därför nogsamt. Buffy har valt att inte förstå detta, hon älskar att rejsa (och gräva och ligga och kräla och rulla sig) i sand. Den här gången "fastnade" hundarna i en rund bunker och sprang runt, runt, runt, hur många varv som helst. Det var som att titta på ett velodrom-lopp, fast roligare.

Till sist sladdade Buffy ut ur velodrombunkern och fortsatte upp på ruffen i 190 km/h. Nellie var inte sen att följa efter.

Stilstudie av tok-Nellie.	Buffy i sin snälla-men-farliga-lejon-attack-position.

Vi gjorde faktiskt lite nytta också och gick var sitt spår med vovvarna. Nellies spår innehöll ett par nya utmaningar och gick utmärkt, men Buffy kom inte riktigt upp till sin vanliga nivå. Dum-jag har nu insett att vi inte ska spåra i samband med våra busträffar. En sak i taget. Sedan gick vi in i klubbstugan för att ägna oss åt lite passivitetsträning. Den här gången passiviserade vi oss med micropizza, cola, daim och vikning av boxerfoldrar inför Stora Sthlm.

Efter passiviteten måste energin få fritt utlopp igen, så det blev en vända till på den övre golfbanan. Buffy visade Nellie hur man leker "Herren på täppan" och Nellie förstod snabbt hur leken går till. Buffys förkärlek till sandhögar visade sig redan som pytteliten valp och nu har nog även Nellie fått smak på denna uppenbara(?) njutning. Efter den andra golfbanerundan åkte vi hemåt med varsin tröttnöjd vovve. Mycket trevlig dag - tack till Kajsa & Nellie! : )

Även Nellies syster Wilma har blivit riktigt stor! Och se så lika sötsystrarna är, det skulle kunna vara samma vovve som på bilderna ovan. Bra jobbat, Ingo! ; )

30 november: Tänk att det redan är första advent! Och bara tre arbetsveckor kvar till jullovet! Men hur ska man hinna med allt som ska göras före jul? Fullt upp på arbetet. Julklappar ska letas, hittas, undersökas, köpas, paketeras och rimmas. Hemma ska det städas och kanske upp med någon ljusstake (jag sparar julmanian till stugan). Buffy ska skogsvallas och tränas. Julbord ska avätas. Helgerna uppbokade. Julkort ska fixas. Lussebullar ska bakas. Lussebullar ska ätas. Dessutom ska jag hinna ligga på soffan med marsipan, murre och bok. Fullt upp således... Men så här känns det ju varje år och det brukar alltid ordna sig på något vis. Fast det är inte utan att jag sänder en tanke till mina föräldrar som softar på Kanarieöarna ett par veckor varje år den här tiden. Det är så man borde tillbringa dagarna när det är som mörkast och stressigast här hemma. Undrar vad Ma&Pa gör just nu? De sitter förmodligen på balkongen och tittar ut över havet med varsin GT på bordet. Trevligt!

Vi har haft en helt ledig helg = åh så skönt! Det innebar förstås att den mesta tiden lades på Buffträning och skogsprommisar. Vi har tränat både skydd och spår. I skyddsarbetet glödde Bufflan som vanligt och jag är så stolt över min vovve. De mer erfarna skyddshundförarna säger att hon kommer att bli en hund som "får figuranterna att suga luft". Kul uttryck : ) Själv är jag imponerad över hur hon självlär sig i samspelet med vår duktiga figge. Jag förstår ju att det är han som leder henne rätt i början av varje ny övning, men det krävs väldigt små medel och är verkligt roligt att se. Hade aldrig kunnat drömma om att skyddsträning går till på det här sättet. I mina (tidigare) fördomar mot denna gren så ska det vara skrik & hets och gärna lite aversiv förstärkning emellanåt ; )

I spåret fick Buffy en verklig utmaning när Kia lade ett klurigt asfalt-och-skogsspår till henne. Jag har varit alltför slö med spårträningen under hösten, vilket medförde att hon var rejält överladdad idag. Det blåste rätt ordentligt vilket gjorde det lite besvärligt på asfalten, men även om det blev några snabba kast åt vindriktningen så löste hon problemen. När vi kom in i skogen klöste vovven sig upp för en brant backe och sedan hade jag fullt sjå att hänga med i kringelikrokarna över lingonris, mossa, ris och berg. Markeringarna var dock inte så bra, vilket inte förvånade med tanke på att det var FFF (full fart framåt) som gällde. Nu måste jag återgå till vår tidigare spårflit så att det blir mindre muskler i spåret. För min del räcker det om det blir snö precis över juldagarna, i övrigt tar jag gärna barmark.

Jag har ätit en massa godis i helgen. Nu när ICA börjat med personliga rabatter, baserat på vad man handlat tidigare, så har ju allt godis blivit ännu billigare. Mina rabatter består nämligen enbart av godiserbjudande (uppblandat med eco-oliver och spenat). I går åt jag gröna kulor, noblesse, kexchoklad (största modellen) och marsipanbröd. Idag råkade jag handla tre stora chokladöverdragna marsipanlimpor (fast jag åt inte upp alla tre...) och brända mandlar. Hela kostcirkeln! Godis är gott : D

Igår avslutade jag boken "Döden är en man", om 80-talets uppmärksammande styckmordsrättegång. Den ingår tillsammans med "Catrine och rättvisan" som obligatorisk litteratur på journalistlinjen (den heter inte så längre, jag vet, men på min tid gjorde den det) och jag rekommenderar verkligen alla som läser den ena boken, att även läsa den andra. Intressant aha-läsning garanteras.

Att läsa ut en bok innebär alltid en viss saknad, i alla fall om boken har varit bra. Men det är också en härligt känsla att ha nästa bok att se fram emot. Har ännu inte bestämt mig vilken det ska bli. Hinner inte läsa nåt ikväll, så jag gottar mig åt beslutet till i morgon.

BBC lägger ut alla sina sändningar på webben. Vilken suverän nyhet med tanke på kommande Cruft´s, varifrån BBC sänder flera timmar dagligen. Webbsändningarna fungerar dock bara inom landet, men det ska väl inte vara så svårt att komma runt det problemet. Något att se fram emot för oss som inte åker till Birmingham 2009.

Och på tal om England så måste jag slutligen påminna om dagens match, Chelsea-Arsenal 1-2. Givetvis med två mål från v.Persie, min favvospelare.

26 november(igen): Buffy tycker det är toppen när jag arbetar hemifrån, men saknar tyvärr insikt i att arbete måste utföras. "Kom igen, matte! Det är snöööö ute.... tjohoo!" Det innebar att jag fick lämna ftalaterna hemma och istället ge mig ut i det vita. Givetvis hade Buff helt rätt, det är skönt att komma ut och alltid roligt att busa runt med min gulliga hund. Väl hemma igen så rullade hon belåtet ihop sig bredvid mig i kökssoffan medan jag fick återgå till arbetet. Nu gick det ännu bättre att jobba, man blir verkligen pigg och fylld av energi efter en hundprommis. Här nedan följer ett Buffpotpurri från dagens snörace.

Här kommer jag att tänka på kommentaren från en viss BC-matte: "Boxrar har verkligen en vacker kropp... synd bara att huvudena ser ut som de gör." Givetvis lämnar jag inte ut några namn på varken en eller ANNAn BC-matte, utan nöjer mig med att konstatera att det krävs nog en del kompenserande boxersmicker för att få hjälp med flyttningen ; )

Här är en bra bild för de som antyder att Buff är lite rultig. Man ser faktiskt en tydlig midja... I övrigt är det muskler, bara muskler ; ) Förra veckan var vi hos vår hundfysiolog för genomgång av Buffkroppen. (Hela träningsgruppen går två ggr per år, pga risken för skador vid skyddsarbete.) Buffy fick MVG och särskilt beröm för sina fina muskler. Känns bra att veta att allt är ok. Jag älskar Buffy.

Här kommer en hälsning från Buffsläkten Big Heart´s. Även syster Cocco, mamma Kila och moster Ebba är lyckliga över den första snön och släktdragen med Buff är tydliga. På tal om Cocco så har jag nu fått veta vad hennes nya titel blir: DKUCH NUCH INTUCH KBHV-07 SV-08 NORSKV-08 Big Heart´s Handpicked Pearl Jisses... jag hoppas att Marie inte tänker använda hela titeln vid inkallning ; )

Gulliga och supertrevliga Kila, mamma till Världens Bästa Buff!

26 november: Vissa påstår att jag inte har gratulerat Aura till hennes nytillkomna svamptitel. Jag förnekade detta å det bestämdaste, för det är ju självklart att jag grattar min guddotter och Buffys bästis till ytterligare *gäsp* en titel. Men när jag bläddrade under "Nyheter" för att bevisa detta så spred sig skammens rodnad över mína kinder - JAG HAR MISSAT ATT GRATULERA AURA här på Buffys hemsida = skandal! Jag får skylla på att jag var bortrest över helgen då fungusstadiet inträdde och att jag faktiskt har gratulerat på flera andra sätt och ställen. Men faktum kvarstår, Aura är inte grattad här på Buffsidan... : ( Såååå... GRATTIS ÄLSKADE AURA till en ny och oerhört välförtjänt titel! Korad SUCH Prinsessa LP1 Två Kronors Arctic Aura Mängder av pussar och kramar från Gudmor Anna & Bästisen Buffy! Ps. SUCH-present kommer... vet ju hur krävande du är ; )

Buffy ska också bli champion hade jag tänkt. Egentligen är det mitt fel att hon inte redan är det eftersom jag varit så fjompig med att välja utställningar. Å andra sidan är det inte bråttom. Jag är nöjd med det vi åstadkommit under året i alla fall, men visst hade det varit skönt att ha svamptiteln avklarad så vi slapp tänka på den mer. Ett cert saknas. Vi är faktiskt anmälda till Stora Sthlm, men kommer inte att vara med där. Jag kunde inte bestämma mig för hur vi skulle göra, och tyckte det var lika bra att anmäla så att jag inte skulle ångra mig sedan. Men nej, det är inget för oss.

24 november: Hade inte tänkt skriva något här idag, men måste få jubla lite eftersom boxerrasen nu har fått sitt andra svenska IPO3-ekipage. STORT GRATTIS till Tobbe och Kaxe (Hausse Utah) som blev godkända i högsta IPO-klassen i lördags! Så himla roligt och välförtjänt! Hurra, hurra, hurra! : )

Passar också på att visa en bild på multichampionsyrran Cocco. Jag tror att Marie skickade den för att sukta mig med hennes rosetter... ; ) Förresten så tror jag att jag kommit på varför jag är så förtjust i rosetter - de påminner mig om min barndoms julgranskarameller! Vår moster Greta (egentligen pappas moster) tillverkade varje år de mest fantastiska julgranskarameller i olika färger och med vackra bokmärken som mittpunkt. Vi fick nya varje jul eftersom vi åt upp dem på julgransplundringen, men ett par räddades undan och finns fortfarande kvar. Varje gång jag ser dem blir jag glad och fylls av en särskild känsla. När jag tittar på vissa rosetter får jag lite av samma känsla. Långa glansiga fransade band i olika färger, med guldfärgade mittpunkter. Like it!
		Nej, nu var det länge sedan jag lade in en Buffbild. Måste genast kompenseras, så här kommer två bilder från ronderingsträningen. Som ni kan se så är Bufföronen nykuperade på den ena bilden. (Kan E klippa morrhår så kan väl jag klippa lite öronstrutar...) Sehr geschnüggt! ; )

21 november: GRATTIS syster Cocco - Big Heart´s Handpicked Pearl - till en mängd nya titlar i helgen: Norsk vinnare 2008, Norsk Champion och undrar om hon nu inte blir Internationell Champion också? Och inte bara nya titlar, utan även nya pokaler och nya ROSETTER... ; ) GRATTIS MARIE & URBAN!

Igår var vi ute på klubben för att träffa vår förra klubbkompis Anna med sin nya vovve Frasse. Kajsa och Nellie följde med och vi fick en väldigt trevlig dag ute på Mälarö BK. Massor med hundbus, hundprat och även en del lydnadsträning. Dessutom körde vi skotträning, vilket inte bekymrade Nellie det minsta. Det var roligare att leka med matte än att bry sig om ovidkommande pang. Givetvis lade vi även in ett rejält pass med passivitetsträning i klubbstugan, fast Kajsa genomskådade mig och förstod att passivitetsträning var ett annat ord för fika ; )

Det var jätteroligt att träffa Anna igen och hennes trevliga schäfer Frasse. Jag hoppas att de kommer på besök fler gånger, eller att vi kan hälsa på dem någon gång. Är så glad för Annas skull att hon har fått en så fin hund!

Är också glad för att Buffy och Nellie kommer så bra överens. De rejsade i snön på golfbanan och hade verkligen jättekul tillsammans. På lydnadsplanen surade Buffy lite när Nellie var en aning väl påflugen, men sedan blev de snabbt vänner igen. 

Idag promenixade vi in till city för att se på NKs traditionsenliga julskyltning som startade idag. Massor med folk i flerdubbla led, så det var inte lätt att få en titt. Men Bufflan trivdes utmärkt i trängseln, hon är hur cool som helst i alla situationer. Vi avslutade med ett besök i Kungsan för att titta på skridskoåkning, freestylehopp och annat stoj. Sedan tunnelbanan hem och raka vägen till Huvudstafältet för att rasa av oss innan vi återvände hem. Så idag har Buffy varit en riktig stadshund! (När jag hämtade Lillbuff så fällde Marie ett par extra tårar över att hennes lilla valp skulle bli stadshund... hihi, se så det gick!)

Förra helgen tillbringade vi på Kydingeholm på SBKs utskottskonferens. Jag kände mig rätt osocial och tog med datorn för att kunna jobba istället för att behöva umgås på lediga stunder. Den ambitionen ändrades dock redan på parkeringen när jag möttes av ett glatt tjoande - Marie & Neo! Så himla roligt att träffa dem igen! Vi träffades första gången på Boxerlägret 2007 och Buffy & Neo fann varandra direkt (mattarna också). Vi gick långa promenader och vovvarna skuttade och lekte tillsammans. Dessutom delade de varandras förkärlek för vatten och gyttja och trivdes därmed förträffligt tillsammans.

Det blev en väldigt trevlig helg på Kydinge, med mycket tid tillsammans med Marie och Neo. Vi bodde i rummen mitt emot varandra, så det blev mycket Neogullande för min del. Det var så roligt att träffa honom som vuxen och se att han hade fortsatt sin utveckling till en kanonvovve. Redan när vi träffades på Boxerlägret så tyckte jag att han kändes som en manlig motsvarighet till Buffy, och den känslan kvarstod fortfarande. En underbar hund!

Hade jag vetat att Neo skulle vara med på konferensen så hade jag givetvis tagit med Buffy så att hon fått träffa sin ungdomskärlek igen. Men jag hoppas att vi ska kunna träffas snart igen!

Med på konferensen var givetvis även Maritha och det var hon som klokt nog tagit med Marie i sitt utskott. Vi hade en mycket trevlig lördagskväll med mängder av boxerprat. (Dessutom passade vi på att telefonskoja med Elinor, men det är en annan historia... ; ) 

Neo på Boxerläger 2007

20 november: Pga otåliga tillrop i gästboken blir jag tvungen att snabbuppdatera. Det har hänt en del som jag tänkte berätta om, men det får bli senare. Idag ska jag bara berätta om en läskig promenad tidigare i veckan.

Vi kom ut på Lovön senare än vad jag hade tänkt mig, men eftersom vi hittar så bra i skogen var jag inte orolig för mörkret.

Buffy ägnade sig åt BRUS-förbjudna aktiviteter. Hon är en mästare på att ta sig uppför lodrätta bergsväggar. Borde införas som tävlingsgren inom SBK. Här har hon precis sprungit nerför en brant stensida. Kom att tänka på en söktävling för många år sedan. När en av de tävlande klagade på att terrängen var för kuperad så berättade vi att vi provkört banan med Ville, AnnaAs tioåriga malteser. Den tävlande tystnade snabbt : )

Djupare in i skogen gick vi. Buff studsade och hoppade. Allt mörkare blev det.

Skogsmonstret sträcker sig efter Buffy!	Buffy betvingar monstret.

Plötsligt upptäckte jag att det blivit så mörkt att jag fick använda blixten för att lysa upp stigen och kunna se var vi var någonstans. Jag hörde hur det plaskade och rasslade runt omkring, men såg ingenting utan kamerans hjälp. (Så här såg det ur när jag fotograferade utan blixt.) Och vad värre var - jag visste inte längre var vi befann oss! Det kändes fortfarande ganska lugnt eftersom jag åtminstone visste på´t ungefär var vi var. Men sedan började jag tänka på vad som skulle hända om någon av oss skadade sig eller om vi gick vilse på allvar och mobilbatteriet tog slut. Då kändes det inte så bra längre... Jag beslutade mig för att följa en hyfsat bred stig, men den omvandlades så småningom till ren skogsmark. Nu var det bara att försöka hålla en rak kurs och gå tills vi kom till någon sorts riktmärke. Då fick jag plötsligt nytta av Buffys intresse för skyltar. Se bara, hon hittade en orienteringstavla i mörkret! Nu hade vi åtminstone en riktning och efter en stund kom vi ut på en väg. Jag valde vänster och kopplade Buffy för säkerhets skull. Sedan gick och gick och gick vi, tills vi kom till en lada jag kände igen. Därifrån kunde vi sedan gå vidare till avfartsvägen där vi ställt bilen. Puh! Gissa om det kändes skönt att sätta på värmen och ratta hemåt...

Dagen därpå gick vi ut i dagsljus, för att slippa vara med om mörkerpromenad en gång till. Nu var det kallt och vattenpölarna hade frusit till is, vilket triggade Buffys fnattbeteende. Tyvärr hade jag kameran inställd på porträtt och stora tumvantar på, men jag lyckades ändå fotografera hennes fnattande. Klicka på första bilden och bläddra sedan vidare med högerpilen. Kör man tillräckligt snabbt så blir det nästan som en filmsekvens. Och kolla fnatt-raggen!

11 november: På kvällsprommisen träffade vi vår Old English Sheepdog-kompis. Till båda hundarnas besvikelse har hon nu lekförbud eftersom fluffningen av pälsen inför Stora Sthlm(!) har påbörjats. Den ska tydligen fixas i ordning i god tid, för att uppnå rätt struktur inför utställningen om en månad. Jösses...

Vi har spårat tillsammans med Kajsa & Nellie, vilket förstås både var trevligt och nyttigt. Var dock inte särskilt nöjd med Buffspåret, som stundtals var tämligen okoncentrerat. Men det är faktiskt bara tredje gången hon gör ett mindre bra spår, så jag ska egentligen inte klaga. Först var jag lite förbryllad, men efter lite tankearbete insåg jag vad jag (Förstås! Det är alltid mitt fel...) gjorde för fel. Jag säger bara "spårbubbla" och lovar att inte låta det hända igen.

Buffy och Nellie var glada att träffas igen. Vi gick en promenad i koppel, men släppte sedan loss fröknarna - som for iväg i 190 km/h. Det funkade alldeles utmärkt och Kajsa & jag var sååå nöjda med våra vovvar som nu börjar lära känna varandra riktigt bra. Något som var roligt att se, var att Nellie tycks ha ärvt sina släktingars fina av/på-knapp. Full fart och massor med energi i leken, men när vi kallade in hundarna så hade hon inga problem med att komma till sin matte och coola ner direkt. Marion visste vad hon gjorde när hon döpte denna vovve till No Problem! : )

Även Nellie fick förstås spåra, och tog sina två spår med stor entusiasm och mycket gott resultat.

Faster Buff

Brorsdotter Nell

Buffy har fått en ny kompis i kvarteret -  en shitzuhvalp! Hade väl aldrig trott att jag skulle få en boxer som kan leka med ett sånt litet fluff... Snart bär det av till Kydingeholm för SBK-konferens då de nya utskotten ska träffas för att påbörja sitt arbete. Ska bli spännande! Det blir också "Inlärning-Relation-Personlighet" med Kent Svartberg, inte mindre spännande det. Tyvärr missar vi våra ordinarie lydnadsträningar denna vecka, vilket är tråkigt. Men efter denna helg så är nästan alla officiella åtaganden slut, vilket är skönt. Jag borde dra ner på mitt engagemang, men vet inte riktigt vilken del jag ska skippa. Ambitionen är att lämna något varje år och om det inte kan lösas på annat sätt så får det väl bli "ole, dole, doff...". För jag vill ha mer tid över åt PRIO 1 = Buffy och Buffträningen. Dessutom tror jag att det vore nyttigt för mig att ligga i soffan ibland.

8 november: I fredags skulle vi träna spår, men det fick ställas in eftersom jag drabbades av äcklig kräksjuka. Ska bespara er detaljerna, men usch, usch, usch... (Det enda som var bra med detta var att jag äntligen fick använda den gröna kräk-smileysen i Lenas gästbok : )

Åkte istället till Sjövad, svag och ynklig, för att dra i mig lite stärkande lantluft. Buffy blev överlycklig när hon upptäckte att säsongens första snö anlänt till Dalarna. Varken ynkliga jag eller kameran hann med när voffsingarna rejsade loss.

Förutom hundprommisar har dagen bestått av datorknåp, choklad & murre, vila, samt goda kaffedrinkar tillsammans med Maria. Vår nya favorit är Talea Amaretto Cream, smakar som en blandning av björnklister och Baileys - mums! (Jo, jag menar det. Björnklister ÄR gott.)

Här nedan ser ni Goliat i full fart, hans arbete är att söka igenom alla doftspår på golfbanan. Till höger en bild på Buffy från en favoritposition, hon gillar att klättra på stenar och klippor. Tack vare dagens långa och spänstiga promenader fick hundarna vara med och smaka på grädden i våra kaffedrinkar. Mycket uppskattat! Som ni märker har jag inget särskilt att berätta om idag, men jag skriver glatt ändå. Blablabla... ; ) Innan det blev mörkt ställde vi ut massor med ljus på stenar och stubbar i skogen. Det ser jättefint ut med alla ljuspunkter ute i kolmörkret. Är både hiskeligt och härligt att bo vid kanten till Stora Skogen.

Dagens stora grattis går till syster Cocco (Big Heart´s Handpicked Pearl) som blev 2:a bästa tik med R-CACIB på Nordisk Vinnarutställning i Danmark idag. En väldigt fin prestation med tanke på den hårda konkurrensen!

5 november: Idag har Buffy varit ensam hemma alldeles för länge (i alla fall med mina mått mätt) och fick sedan åka direkt till träningen. Ingen bra grund för lydnadsträning, men det kunde inte hjälpas. Det var mycket sprall i ben och huvud, men jag tycker ändå att hon skötte sig efter omständigheterna väl. Det brukar påstås att man ska träna för alla situationer och varför inte... även om jag verkligen hoppas att vi aldrig kommer att ha så här dålig uppladdning ínför tävling!

Väl hemma igen har hon sprungit och plockat leksaker över hela lägenheten. I vanliga fall är hon väldigt städad inomhus, men det är väl för att vi lägger så mycket tid på promenader, träning och övrig aktivering. Det märks direkt när hon inte fått utlopp för sin energi. I morgon blir det aktivering av allehanda slag, det är ett som är säkert. Usch, vilket dåligt samvete jag får när det blir så här (inte så ofta, tack o lov).

Medan Buffy löpte amok med sina leksaker så ägnade jag mig åt årets första julisar = rooooligt! Buffy tyckte det var helt ok till att börja med, men när jag slog in paket åt Goliat och Pelle så blev hon lite upprörd eftersom hon helst ville ha paketen själv. Totalt blev 16 julklappar inslagna. Det är kul med jul! : )

Avslutade kvällen med att hjälpa en avlägsen bekant i skogarna söder om stan med bilder på hennes tre hundar. Borde rendera i en tigerkaka så småningom  ; )

2 november: Ikväll är vi rätt loja, efter två dagars skyddsträning i Norrköping. Jätteroligt har vi haft, tycker både Buffy och jag!

Till höger ser ni det lilla pyret leka med Mickes ena schäfertik. De två har blivit riktiga polare och var så gulliga tillsammans. En viss skillnad i storlek och snabbhet, men sann vänskap känner som bekant inga gränser : )

Börjar med att visa Anna & Mickes nya flockmedlem Elvira. Fler av er minns kanske hur de fick lämna Boxer-SM i flygande fläng efter det att Elviras mamma börjar leverera sina valpar. Som ni kan se till vänster så var det värt ett missat SM. Så otroligt söt! Eller som Lina sa, "Hon är så söt att jag knappt klarar att titta på henne!"

Buffy tyckte förstås att det var toppen med två dagar späckade med skyddsträning. Hon var (som vanligt) väldigt duktig och fick bl a beröm för sina starka bett. Hon har ju alltid bitit bra, men Kia har en BBB-tanke ("Bygga Buffy i Betong") och vi arbetar därför på att stärka bettet än mer. Det ska vara så starkt att hon klarar att bita riktigt hårt även om hon blir rejält trött. BBB-teorin stärktes ytterligare efter Kia och Robbans diskussioner vid SM i Västerås. Jag har alltid litat på Kia, men det kändes givetvis bra att en så erfaren boxertränare som Robban hade samma tankar kring skyddsträning av rasen. Nu blev helgens träning ett kvitto på att träningen ger resultat och det känns förstås väldigt bra.

Det är bra att ha en figge som Micke, han känner Bufflan så väl men kan samtidigt bedöma hennes utveckling eftersom det oftast är någon månad mellan våra träningar tillsammans. Att han dessutom är en väldigt duktig figge, gör ju inte saken sämre. Och att han utöver detta har en trevlig fv med boxer - wow! ; )

Det kan vara roligt att lägga ut en spektakulär skyddsbild på hemsidan, men den här gången blir det inget sådant. Ni ska istället tvingas titta på en bild som inte är det minsta "vilda västern", men som jag är sååå glad över. Kolla höger - även skyddslydnaden blir allt bättre och här ser ni Bufflan gå fot trots att Micke hoppar och tjoar bakom oss i full skyddsmundering. Snacka om störning... Utöver skyddslydnaden så tränade vi angrepp, bevakning, släppande och förstås rondering med anskällning. Det är så himla roligt att träna, och dessutom med så fantastiskt trevliga och positiva människor. Kan man ha en skojigare helg?! På tal om trevliga människor så kom Norrköpingsvännerna Janne & Anna och hälsade på. Här ser ni Janne på "modellfoto" med Anna & Elvira : ) Med på resan var förstås även Kia/Keiko och Per/Helena/Banshee och på söndagen även Maria/Sluggo. (Boxerinfo: Banshee är syster till Elins Nixa.) Dessutom var Lina & Grima med på skyddsträning för första gången. Grima har inte fått den bästa introduktionen i IPO, men nu är det bara glädje och positiv träning och det riktigt strålar om vovven (och matte). Jätteroligt att se, jag är verkligen glad för deras skull! Ytterligare boxerinfo: Med på träningen var också Ulrika, Tildas matte, som numera rattar en malle vid namn Baggis. De både tränade skydd och spårade, vilket såg mycket trevligt ut. Jag hoppas att de dyker upp igen på våra träningar. Nedan till vänster, Buffy i ronderingen. Till höger, ännu en bild på vår skyddslydnad som kändes sååå bra!

Nu ligger Buffy bredvid mig i soffan och sprattlar och groffar i sömnen, så som hon alltid gör efter skyddsträning. Själv ska jag släpa mig till sängen. Så trött! Men förskräckligt belåten.

31 oktober: Buffy önskar sina vänner en riktigt ryyyslig halloween! Själva spar vi vårt ghostande till nästa helg, då Buffy ska jaga spöken tillsammans med Goliat. Den här helgen ska vi till Norrköping för att träna skydd med Micke.

29 oktober: Skulle träffa Elli hemma hos mig idag för vidare färd mot Uppsala. E kom först och medan jag körde hem från jobbet frågade jag henne via telefon om Buffy satt i fönstret. Då svarar Buffys högt älskade gudmor: "Näää...jo där! Jag ser en mörk klump i fönstret!" EN MÖRK KLUMP!! Jag är fortfarande chockerad över detta uttalande. Men Buffy blev förstås jätteglad över att träffa Elli och Aura. Det är tur att hon inte vet att hon är en mörk klump...

Färden gick sedan mot Uppsala och målet var förstås Mias butik. Det var dock länge tveksamt om vi skulle ta oss fram, eftersom personen som satt vid ratten inte hade full omgivningskontroll. Det värsta exemplet var nog när vi skulle köra av E4:an mot Uppsala. E frågar hur vi ska köra. Jag säger "sväng av till höger", varvid E raskt svänger - till vänster, rakt ut i ytterfilen där bilarna svischar förbi i 190 knyck. (Om E någonsin försöker förneka detta så kan jag meddela att det finns ett vittne, jag hade nämligen Lena i örat vid denna nära-något-upplevelse.)

Men fram kom vi i alla fall. Som alltid lika trevligt att träffa Mia, och att botanisera i butiken som innehåller allt som är roligt att shoppa - hundprylar, kläder och skor. Buffy skulle köpa ett säkerhetsbälte till bilen. Visserligen sitter hon nästan alltid i buren när vi åker bil, men det händer ju att hon sitter på sätet och jag vill förstås att hon ska åka säkert även då. Av två olika "krockselen" valde vi det kraftigaste. Det var dessutom svenskt (Swedish AllSafe) och säkerhetstestat av SP, så det kändes bra. Sedan ville Buffy ha en liten gris och det fick hon förstås. Därefter var det dags för matte att få något och jag hittade ett par sköna fodrade hängselbyxor som blir perfekta inför vinterns träningspass. Så var det dags för Buff igen, och den här gången berättade hon för Mia att hon ville ha en sovsäck(!). Jag hade ingen aning om att hon ville ha en sådan, men jag vet ju att hon gillar att ligga i Jockes sovsäck så det var kanske inte så underligt att hon ville ha en egen. Jag har ju tidigare berättat att ALLT finns i denna affär, så givetvis plockade Mia fram en sovsäck åt Buff. Sen blev det lite småplock i form av nytt koppel och rolig leksak (en pipmatta). Elli köpte ett par ursnygga Lundhagsbyxor till sig själv och förstås en del hundprylar också. Efter ytterligare pladder med Mia styrde vi sedan hemåt, nöjda och belåtna som alltid efter en lyckad shoppingrunda. Vi hann också med lite god mat samt nötkakor med vitchoklad-chips.

Första provliggningen. "Va, ska vi inte ha värmen på i vinter?" undrar Buff.	Lite senare kröp hon ner igen och visst ser hon ut att ha det mysigt?  Mycket bra med egen sovpåse!

Kan avslöja (för Vilja) att vi vägde båda hundarna när vi var i Uppsala. Den ohängda värmlandsdottern vägde 27,8 kg och Buffy vägde 27,1 kg. Det innebär att Bufflan ligger kvar på matchvikt. Ha!

28 oktober: Häromdagen hade Buffy och jag en väldigt trevlig eftermiddag tillsammans med Kajsa & Nellie. Vi träffades i Drottingholmsparken, utrustade med fika, spårutrustning och ambitionen att våra vovvar skulle få lära känna varandra. Buffy har lätt för att bli kompis med andra hundar, men tycker att valpar är lite jobbiga. Hon är en artig hund som tycker att man ska konversera innan man bekantar sig närmare, och uppskattar inte när hundar slänger sig över henne. Jag tror det är därför hon tycker bäst om tikar. Valpar och påflugna hanar är inte hennes favoriter, men även det funkar bra när hon fått lära känna dem lite närmare. Buff och Nell SKA bli kompisar, så är det bara!

Vi började med en koppelprommis där Nellie nästan slog knut på sig när hon försökte nå fram till sin faster. Buffy höll dock åt sidan och undvek skickligt all kontakt med slyngeln som skuttade bredvid. Hon gick fint i slakt koppel och det var som om hon överhuvudtaget inte såg Nellie. Men efter en stund gick hon fram och luktade på Nellie och gjorde sedan lekinviter vilket blev starten på deras lek. Efter detta morrade faster åt sin brorsdotter vid ett tillfälle när den lilla var för klängig(?), men i övrigt gick det jättebra. Kul!

Det var så himla roligt att se Nellie igen och oj vad hon hade vuxit! Från liten vappe till gänglig unghund sedan jag såg henne senast. Men fortfarande lika söt och trevlig, och med en kanonfin kontakt med sin matte. Det är så himla roligt att se de här två tillsammans, ska bli spännande att se vad det blir av lillfröken i framtiden. Jag tror att pappa Ingo kommer att bli stolt över sin dotter. När jag såg Buffy och Nellie tillsammans så såg plötsligt Bufflan så vuxen ut. Dessutom lite... rund? Men det är förstås svårt att se smal ut bredvid en gänglig unghund, så det var säkert bara vad jag inbillade mig... *host*

Vi valde en parkbänk utanför en av byggnaderna vid Kina Slott som bascamp för vår expedition. Kajsa och jag började med att lägga spår och sedan var det dags för fika och boxerpladder medan spåren låg till sig. Det var lika trevligt som alltid och de två boxrarna kastade längtansfyllda blickar mot spåren medan vi tvåbeningar pladdrade på om allt möjligt och omöjligt.

Nellie fick gå första spåret och det var verkligen jätteroligt att se hennes driv. Hon arbetade metodiskt med nosen i varje fotsteg och med hög motivation. Det spelade ingen roll vad som hände runt omkring eller om kopplet hamnade fel (i det senare fallet var det bara att lyfta ett bakben och fortsätta spåra hoppandes på tre ben), hon befann sig verkligen helt inne i spårbubblan. Jag blev lite sentimental och mindes Buffys första spår. (Usch, vad tiden går snabbt, jag tycker inte det var länge sedan det var hon som klöste sig fram i spåret som unghund och nu är hon redan två och ett halvt år.)

Lilltjejen fick sin första vinkel och den tog hon som på räls och i bibehållet tempo. Så duktig!  Under tiden låg Buffy och vaktade ett av koppartälten vid Kina Slott. (Måste säga att jag tycker monarki är toppen, eftersom vi har en kung som håller oss med mängder av välskötta spårmarker i både park- och skogsterräng.)

Sedan var det Buffys tur att gå sitt spår. Hon gjorde som vanligt ett fint spårarbete, men med ett oväntat undantag i form av en vinkel som inte blev helt korrekt. Sedan lade jag ett nytt ett spår, i L-form. Medan vi fikade (igen) så kom en Rhodesian Ridgeback gåendes och tog spåret baklänges och åt även upp de godbitar som lagts ut. Jag tänkte först avstå från att gå ut av den anledningen, men tänkte sedan på vad jag sagt till Kajsa om att lita på hunden och att bygga erfarenheter. Man måste ju leva som man lär, så vi gick ut och jag fick skämmas för att jag hade tvekat. Klart att Buffy fixade detta, det märktes inte ens på henne att det hade irrat en hund i spåret. Duktbuff!

Här gör Nellie sin första liggande markering av slutet. Hon är både lättlärd och träningsvillig, och i kombination med en duktig och ambitiös matte kommer denna inträning att gå lätt som en plätt.

Även Nellie fick ett till spår och ytterligare en vinkel. Samma spårintresse och lyckade genomförande den här gången. Avslutningen blev nu en liten burk med leverpastej som Buffy donerat till sin brorsdotter och Nell hade aldrig ätit något liknande tidigare. Hon doppade ner tungan och sedan gick ögonen nästan i kors på henne. Mums!

När vi gått alla spår, ätit upp alla bullar och prata färdigt om allt viktigt, så började det skymma och vi vandrade iväg till bilarna. Nu tyckte de två randiga att de hade förtjänat lite lek och det kunde vi ju bara hålla med om. Sedan åkte vi hemåt efter en väldigt trevlig eftermiddag. Jag hoppas att vi snart kan träffas igen, för träning i kombination med trevligt sällskap och bullar är inte dumt alls :)

21 oktober: Jag blir så glad när jag surfar runt på olika hemsidor och läser allt fint som folk skriver om sina hundar. Jag vill verkligen att ALLA ska tycka att JUST DE har världens bästa hund och vara supernöjda med sin vovve. Det är inte konstigt att hundägare i gemen är friskare än andra, man mår ju så bra av att ha hund! 

Jag älskar Buffy så mycket att jag nästan blir prickig.

19 oktober: Idag hade vi en naturupplevelse av det ovanligare slaget. Gick med Buffy över en stor åker, när hon plötsligt dyker ner i ett dike. Det fräser till och hon kommer upp ur diket tillsammans med - en räv! Mickel visade tydligt att han inte ville ha boxerkontakt, han öppnade gapet så stort det bara gick och morrade "HÅLL DIG UNDAN!". Det var dock tydligt att Buffy inte talar räviska, för hon tycktes inte förstå vad han sa. Medan räven stod där med öppet gap och morrade, så viftade Buff på svansen och gick fram och luktade på hans nos! De stod så i säkert en halv minut, vilket kändes som en evighet för mig som hann fundera på rävbett, rabies, skabb och allt hemskt jag kunde komma på. Men när räven insåg att Buffy inte tänkte attackera så vände han och började springa bortåt. Då såg vi att höger bakben var skadat och hans flykt gick väldigt långsamt. Stackars räv, om han kunnat springa sin väg redan från början så hade han nog inte legat i diket när vi passerade. Det är klart att han måste försvara sig när han blir uppstött av ett annat djur och vet att han inte hinner undan. Usch, jag hoppas att han klarar sig, trots skadan. 

Buffy vet att man inte får jaga vilt, så när Mickel sprang iväg gick hon snällt till sin upprörda matte och sa "Såg du, en ny kompis!" Jag drog en suck av lättnad och vi konstaterade att räven, bortsett från bakbenet, var i god kondition och hade en kraftig päls. Puh, ingen skabbräv! Så även om det var läskigt när det hände, var det en rätt häftig upplevelse. Jag är ledsen att jag inte hade kameran med, för jag stod bara tre meter ifrån och det hade blivit en fin bild när Buffy nosade på den morrande räven med uppspärrat gap.

Hade en liknande upplevelse med Morry när vi lagt till med båten på en ö och hon sprang rakt på en grävling. Morrys första reaktion var att sätta framtassarna i ryggen på grävlingen och trycka till. Jag var övertygad om att den skulle sno runt och bita ihjäl henne, men den flydde. Även då grämde jag mig över att kameran inte var med, så nu blir det kameraväska med på varje promenad hädanefter.

Brorsan berättade om en annan naturupplevelse. Han fick se en häger i deras trädgårdsdamm, just när den slukade den sista guldfisken. Han funderar nu på olika matlagningsrecept (helstekt häger, trancherad häger, hägertacos, osv). Naturen är vacker, men grym.

I övrigt då? Har haft toppenväder hela helgen, så det har blivit skogsprommisar i flera timmar om dagen samt höstintäckning av Tito. Hade planerat spårträning, men det hanns inte med och får kompenseras i veckan som kommer. Buffy sover nu bredvid mig i soffan, mycket belåten med dagens aktiviteter. Jag tror att hon drömmer om sin rävkompis (det var inte första gången hon tror att någon som morrar är snäll, jag tror att hon har lite problem med sin sociala urskiljningsförmåga).

16 oktober: Jag har verkligen varit urkass på att uppdatera sidan den senaste tiden. Anledningen är förstås mitt arbete. Ur jobbsynpunkt var det inte helt lyckat med två utlandsresor i september, eftersom jag kom efter i arbetsuppgifterna. Jag har visserligen ett självständigt arbete där ingen klagar, men känner själv att jag måste jobba för att komma ifatt. Gör jag det inte nu så blir det körigt till jul istället och det vill jag inte. Men nu är jag nästan helt ifatt, vilket känns bra eftersom jag då kan fokusera på väsentligheter igen : )

GRATTIS till vackra prinsessan Aura som tagit sitt andra Cert på SKK-int utställning i Sundsvall! Vi är inte ett dugg förvånade, men grattiset är lika hjärtligt ändå. Det som oroat mig lite är bilderna som togs av guddottern i samband med utställningen. På bilden till höger ser ni hur Elinor har hängt massor med TUNGA rosetter i den stackars hundens halsband. Knappt att hon kan andas och halsen blir alldeles krokig. Jag tycker dessutom att det är lite pinsamt och amatörmässigt med det här frossandet i rosetter... bah!

Så skulle aldrig jag göra.......

Dagen efter passade Aura på att besöka ytterligare en utställning i Sundsvall, men den domaren gjorde sig förtjänt av en plats på bajslistan genom att dela ut en slät etta till Aura. Fast egentligen är det (förstås) Es fel, hur kunde hon komma på tanken att ställa ut för en domare som är expert på Bichon Frisé?! Det är klart att han tyckte att Aurisens päls var för kort och mörk och då får man inget cert. Elli, nästa gång kan du väl åtminstone välja en bassettdomare? *hihi*

Ikväll har jag varit tråkig, först arbetat och sedan städat. Det sistnämnda till Buffys storögda förvåning, det är inte så ofta hon får se sånt. Köksgolvet antog en helt ny finish som jag inte sett sen jag köpte lägenheten, fast spåren efter Buffys första (och nästan enda) hyss finns kvar. Funderar på att skaffa städhjälp, det skulle vara underbart att ha det rent och fräscht utan att behöva våndas.

Buffy har nu fullt upp med att sprida ut sina leksaker över lägenheten, efter det att jag prydligt lagt dem i hennes leksaksförvaring. En i taget hämtas nu upp och leks med en stund, sedan går hon och hämtar nästa. Snart ser det ut som vanligt på golven igen.

Kära Syster berättade just att hon vunnit ännu en fotbollsresa. Den 5-8 december åker hon till Italien för att se Lazio-Inter. Jag är övertygad om att hon har världsrekordet i antalet vunna fotbollsresor! Grattis Sis!! Nu kommer nog Goliat att få ett designat italienskt halsband i julklapp : )

Sänder en tanke till Babs & Livia som på lördag åker till Erika för att hämta hem lilla Winnie. Så himla mysigt med en liten vappe därhemma igen. Lycka till och all välgång och framgång med nya valpen önskar vi!!

Igår var jag på sammanträde på Socialstyrelsen och när jag sitter vid ett rödljus på vägen hem så dyker en välbekant bil upp bredvid. Det var Kajsa som var ute och åkte, och jag drabbades genast av Nellie-abstinens. Se så stor lilltjejen har blivit!
Kajsa, vi kan inte sitta i varsin bil och vinka, utan måste se till att träffas! Jag har varit osocial och tråkig, men snart lättar det och det vore jättekul att ses igen. Kanske kan vi ge oss ut och spåra med de tre sötnosarna?

Sovdags nu. Det tar på krafterna att städa... puh!

Ikväll hade jag planerat att fixa filmerna från helgens korning (vissa har tjatat hela veckan). Men tyvärr hade jag kvar kameraväskan på jobbet och där låg även sladden för filmöverföring. Så tyvärr, vissa får vänta lite till...  Roade mig istället med att sätta ihop några bilder från Buffys korning. Eftersom jag filmade de övriga hundarna så har jag inga egna bilder från korningsdagen, så Buffbilderna kommer från Elinor & Marie (tack!!). Ni som vill se bilder på övriga hundar som deltog får göra det via Auras och Big Hearts hemsidor. (Utöver våra sex boxer så deltog även en rottis och en schäfer, dock inte alls med lika bra resultat som trubbisarna.)

Igår hade vi en härlig dag med först en solig stund i skogen, bara Buff och jag. Sedan nästan två timmars svampplockarbus med Keiko och därefter sedvanlig onsdagsträning. Eftersom vi är klara med tävlingarna för i år så backar vi nu tillbaka till basic, här ska slipas på småsaker och detaljer. Det är så roligt att träna med Buffy, hon tycker att allt är roligt och är oerhört duktig på att koncentrera sig i alla miljöer. Jag har inte gjort någon träningsplanering för vintersäsongen än, men ska ta tag i det så snart jag får tid. Ser fram emot vår fortsatta träning!

Nu är det snart helg och jag håller tummarna för två favoritflickor som ska ut och tävla till helgen, en i utställningsringen och en på appellplanen. Heja, heja!

Tack för alla grattisar till Buffys korning i gästboken!

5 oktober: Tillbaka från Jönköping efter en jättetrevlig helg hos Big Hearts med MT för H-kullen och Aurisen. Tack till Marie & Urban för ett både lyckat och trevligt arrangemang, och då tänker jag på såväl dags- som kvällsaktiviteter! Tack också för den allra trevligaste sortens sällskap: Marie & Urban, Ulla & Mats, Camilla & Robert, Elinor & Fredde, Lena & Vilja, Hjördis & Rune samt givetvis alla underbara fyrbeningar. Det blev en toppendag med verkligt fina resultat för alla vovvar. Jag får återkomma med en närmare rapport och bilder, ikväll tänkte jag bara lägga ut en snabbis om hur det har gått för Bufflan.

Buffy har nu fått sin första titel: KORAD Big Heart´s Hotline. Världens bästa Buff gjorde en superfin korning och tilldelades hela 535 p. Det var egentligen bara "lilla bytet" som gick mindre bra (där försvann 31p). Lite trist med tanke på att hon klarade det momentet så fint på sitt MH, men hon var nog lite för gasad och tog "byte" och "rör" i fel ordning (ska kolla på filmen i morgon för att se vad som hände). Med femmor (=full pott) på social självsäkerhet, social nyfikenhet, handlingsförmåga, anpassningsförmåga, avreaktion, minnesbilder, aggressivitet och nyfikenhet samt fyror på socialt samspel, koncentration, rädsla + ingen reaktion på skottet så är jag givetvis oerhört nöjd. Bortsett från lilla bytet så bestod hela protokollet av fyror och femmor - mest femmor. Det var 13 st 5:or, 7 se 4:or, samt förargliga 3-2-2 på lilla bytet).

Jag visste redan innan att Buff är en kanonvovve, men det var ändå jätteskoj att se henne jobba i testet och få så bra resultat. Om någon tycker att jag låter mallig så bjuder jag på det - jag ÄR verkligen stolt över henne! Man ska inte hyckla.

Lika roligt som Buffys resultat var att även övriga gjorde så fint ifrån sig. Jag kommer inte ihåg siffrorna just nu, men Buffsystrarna Cocco & Elza var väldigt nära 500-gränsen. Mer info kommer senare och givetvis även på Big Heart´s och Auras hemsida. Nu ska jag sova, roliga helger tar på krafterna ; )

Nej, en sak till innan jag somnar. GRATTIS till sötaste guddottern för ytterligare *hrmpf* en titel: KORAD LP1 Två Kronors Artcic Aura! Puss också till Lena, det var verkligen roligt att du kom!

Så här ser "gubbarna" i Jönköping ut!

1 oktober: Har nyss kommit hem från kvällens träning och sitter i köket och äter nykokt färsk brysselkål, fräst i smör, tillsammans med Buffy. (Jag ville egentligen göra pankisar med sylt, men Buffy ville hellre ha brysselkål idag.)

YEARBOOK YOURSELF!
Fick en länk till en rolig site där man kan kolla hur man kunde sett ut under ett valfritt år. Nedan kan ni se resultatet. En uppmaning till alla vänner - yearbook:a er själva och lägg in på era hemsidor! Jag är väldigt nyfiken på resultatet : )

Tack till mina favvofjollor som hittade siten. Ni var sååå söta som hemmafruar på 50-talet (dream on!).

AnnaP 1960	AnnaP 1992	Buffy 1960

Jag känner hur BRUS flåsar mig i nacken efter publiceringen av bild nummer tre och försöker blidka dem med två söta bilder på Babybuff samt en bild som man verkligen kan fundera på vad den föreställer. Ja, man ser förstås att det är Ozzyraringen, men...?

	I övrigt börjar och slutar dagarna på samma sätt numera, ni vet ""Täääääänk att Au..." osv. Ja, som ni ser även i Buffys gästbok. Men vad gör det, vi är så glada för söta guddottern skull att vi gärna står ut med olägenheterna runt omkring. Nu ringde någon och frågade "VAD GÖR DU?" Ojoj, snart blir hon varse... men visst är bilderna fina? : )
Aura 1964		Elinor 1960

29 september: Månadens utmärkelse för rådigt ingripande går till Esbjörn Kull, min svåger och Goliats husse. När min syster - oansvarigt - lämnade hemmet för fyra dagar drabbades Golle av sjukdom. Matte Maria befann sig i vildmarken(!) och var inte ens anträffbar per telefon, så han kunde inte ringa och meddela sin belägenhet. Men tack och lov så var hans husse mer ansvarsfull. Essa noterade att Goliat såg konstig ut över ögat och tog honom till veterinär som upptäckte öron- och ögoninflammation! Efter utskriven medicin mår Goliat bra igen. Det ryktas nu att Essa kommer att belönas med utmärkelser från såväl Svenska Cockerförbundet (r) som dess stödförening Randiga Boxrar.

Till höger visas en snygg bild på syster Cocco med matte Marie, från deras resa till Finland för att hämta Coccos finska cert. Tjusigt foto tycker jag! På tal om cert så minns ni säkert vad jag skrev om Elinor igår. Kan meddela att det håller i sig, jag hann knappt komma till jobbet i morse förrän Es yrvakna stämma kraxade i telefonen "TÄÄÄÄÄNK att vi fick cert!" Detta har sedan upprepats ett flertal gånger under dagen. Nu förstår ni hur jag har det. Ett par personliga meddelanden: Maria: Julklappar kan vara mjuka, söta OCH otäcka. Vänta bara så får du se. Vilja: Är det inte typiskt. När äggen ska kläckas och ungar uppfostras, då håller de sig borta. Men när det handlar om att ta åt sig äran, då plötsligt blir de närvarande fäder. Anders Borg: Var inte orolig. (r) i Svenska Cockerförbundet (r) står inte för "revolution", utan "röd" . Syftar på pälsfärg, inte ideologisk inriktning. Till sist, en liten vink. Vad kul det vore om fler skickade in material till Boxerbladet (artiklar, bilder, debattartiklar etc).

28 september: Oj, över en vecka sedan jag senast skrev här. Allt har en orsak och den här gången stavas det ä-c-k-e-l-f-ö-r-k-y-l-n-i-n-g :( Ni ska slippa detaljerna, men halva nätterna och hela förmiddagarna har gått åt till att försöka bli av med det som bildas när man är genomförkyld. Usch! Nu är jag i alla fall på bättringsvägen och plötsligt kändes det roligt att ta itu med hemsidan igen. (Jag valde mellan att skriva på hemsidan eller att städa...hihi)

	Jag börjar med alla GRATTISAR som jag ligger efter med. Förra veckan debuterade inte mindre än TRE av Buffys syskon i appellklass spår (JÄTTEROLIGT bara det!). Ingo och Elza tog raka steget upp till lägre klass, medan Cocco uppnådde ett godkänt resultat. Buffy är stolt över sina syskon och jag är glad över de fina syskonen i H-kullen och deras ägares tävlingsambitioner. STORT GRATTIS till Ingo/Mats, Elza/Camilla & Cocco/Marie!  Därefter GRATTIS till vackra guddottern Aura som i dag tog sitt första Cert! Hennes matte Elinor har hela kvällen upprepat samma mening "TÄNK att hon fick Cert!". Ingen annan är det minsta förvånad. Aurisen är en snygging och kommer att rassla hem sina cert på nolltid. (Jag bävar redan inför att tvingas lyssna till "TÄNK att hon är champion!" i tre veckor.) Duktiga lilla Aurisen som vet precis hur man ska bete sig i ringen och lindar alla domare runt sina små tjusiga tassar! JÄTTEGRATTIS till Aura och hennes häpna matte Elinor! Det är alltid roligt att få anledning att gratulera sina vänner, men det allra bästa den här gången är att jag kommer att träffa samtliga ovannämnda två- och fyrbeningar till helgen. De har ju ett och annat att fira, så oj vad mycket kaka jag kommer att få! : D

Buffy har också varit ute och vänstervarvat. Hur det gick beror på hur man ser det. CK och tredje bästa tik låter ju rätt bra, men placeringar i övrigt spelar ju ingen roll när det bara är Certet man vill ha ;´(  Den åtråvärda blågula gick istället till Ninni & Cita - och jag är den första att säga GRATTIS! Ska man bli slagen så är det alltid bäst att bli det av någon man gillar och respekterar. Fast ännu mer grattis vill jag skicka till dem för deras insats idag då de fick ihop fantastiska 197 poäng i lydnadsklass II. Dessutom är de godkända i elitspår och om jag inte tar fel så är Cita bara någon månad äldre än Buffy. Verkligen imponerande!!

Stackars vi ; ) fick i alla fall en fin kritik och - bäst av allt - några riktigt trevliga personliga ord av domaren Yvonne Brink. Jag blev faktiskt jätteglad över det sistnämnda! Trots att jag haft hundar så länge så är det här mitt första år som utställningsnörd och även om det fortfarande är mycket jag inte förstår så måste jag ändå säga att jag har lärt mig MASSOR under året. En sak är att det är skillnad på domare och domare. Att de dömer olika är inte så underligt, men jag hade aldrig trott att det skulle vara så stor skillnad på hur de beter sig i övrigt. Då tänker jag på allt från hur de bemöter en i ringen och hanterar ens hund, till vad de ger av sig själva innan man lämnar ringen. Jag har alltid gillat "Brinkan" av helt andra skäl, men nu seglar hon upp på topp-plats på min privata domarlista. Trots att jag var lite purken över att missa Certet så skulle jag inte ha velat vara utan den här utställningen - och det måste ju vara ett gott betyg åt en domare : )

När jag ändå är inne på ämnet så tänker jag avslöja en annan ny kunskap jag tillägnat mig under året som utställningsnewbie, även om det inte var förrän nyligen jag upptäckte den ---> JAG GILLAR ROSETTER! Har aldrig tidigare varit aktiv i en sport där man fått särskilt mycket rosetter och har alltid betraktat dem som billigt krafs. De flesta tävlingspokaler hamnar i samma kategori och därmed i en låda eller i garderoben. De av mina hundars priser som jag värderar högst är våra tre SM-medaljer. Jag är uppriktigt glad och stolt över dem, men de ligger ända nedstoppade i en låda. Jag är därför mycket förvånad över min nyupptäckta vurm för rosetter. Givetvis gäller det inte alla, de flesta är fortfarande billigt krafs, men de som är fina är verkligen tjusiga. Det började med Buffys första Cert, då vi även fick en snygg orange rosett (R-CACIB). Den blågula var förstås högst uppskattad, men den orange var pråligare och riktigt stack i ögonen. Sedan tänkte jag inte mer på detta förrän Buffy kom hem från Alvesta med en rosa-lila-guld-lulllull rosett och en prålig blå-gul. (Här började jag förstå de som ställer sina hundar på Boxerspecialer - det är ROSETTERNA de är ute efter ; ) När vi sedan fick vårt senaste CK med en oprålig rosa rosett utan lull-lull så blev jag faktiskt lite besviken. Som om det inte räckte med att kolla vilken domare som dömer, måste jag nu även lära mig vilka utställningar som delar ut snygga rosetter. Erfarenheten hittills pekar mot rasspecialer och större kennelklubbare. Vi får kanske bara en utställningsutmärkelse till (det åtråvärda tredje certet), och då ska den helst vara både prålig och lullig, så det gäller att välja noga. Det är inte lätt att vara rosettfetischist : )

Kom att tänka på ett nationellt mästerskap där jag satt med i arrangörsledningen. För att locka fler besökare hade vi även en agilitytävling inom området. Sponsorgruppen raggade upp en stor mängd företag och jag minns att särskilt försäkringsbolaget Sveland skänkte massor (kläder, väskor, ryggsäckar, stolar, etc) till agilityn. Vi andra var imponerade, men agilityfolket blev besvikna - de ville ha rosetter! Minns att jag tyckte det var helskumt, men inser nu att jag jag borde börja med agility... hehe!

(Jag hoppas att ingen av mina träningskompisar läser ovanstående, de kommer att tro jag blivit tokig...)

På tal om träningen så har den pågått som vanligt under veckan eftersom Buffy kräver sin aktivering oavsett hur stackars matte känner sig. Det har också blivit flera långa svampplockarpromenader tillsammans med Keiko, så det har inte gått någon nöd på henne. På träningen har vi börjat med en del nya övningar från svenskskyddet som fungerar kanonbra. Kia säger att Buffy är "född skyddshund" och det stämmer kanske, för så fort hon introduceras för en ny övning så vet hon direkt vad hon ska göra. Har även fått en förfrågan om vi inte ska prova svenskskydd, men nej tack - jag skulle aldrig utsätta Buffy för munkorgsarbete. Och även om jag fortfarande är gröngöling i skyddshundsvärlden så tycker jag att IPO verkar mycket roligare + att svenskbrukset inte kan erbjuda något som är i närheten av ett VM. (Om det fanns VM för svenskskyddshundar vore nog risken uppenbar att folk blev ihjältråkade på läktaren. Ett SM med 15 deltagare räcker för att jag ska börja klippa med ögonen under alla långa transporter. Tänk då fyra dagar, elva timmar om dagen... hu!)

Idag har vi tagit vara på stormvindarna och tränat spår i alla tänkbara riktningar. Nyttigt och roligt!

Vad finns mer att berätta om min orapporterade vecka? Det behövs städas här hemma, ser för eländigt ut efter två utlandsresor när man bara lagt saker på hög och sedan varit sjuk. Ska också försöka röja i garderoberna, så det blir mer plats där. Tråkigt, men nödvändigt.

I fredags var jag i Uppsala och lunchade med Mia. Givetvis passade jag också på att shoppa i hennes affär.  Hon hade lagt undan ett par p-original i min storlek och till superextrapris. De passade perfekt och jag blev jätteglad! Skulle också köpa ett par nya träningshandskar men de hade inte kommit in än, så jag blir TVUNGEN att åka dit snart igen : ) Köpte också varsin rolig och otäck julklapp till Buffy och Goliat, men tyvärr kan jag inte visa dem eftersom Goliat brukar vara här och snoka.

Nu kom jag på att det krävs flera GRATTIS:
- Till Buffsystern Cocco som varit i Finland och tagit Cert!
- Till Lotta & Sola som blivit uppflyttade till Elitklass!

Sovdags nu! Allra bäst tror jag att prinsessmatten Elinor sover i natt, med huvudet fullt av rosa championatsdrömmar : )
Här nedan avslöjas det hur det annars kan se ut när hon försöker vila.

19 september: Jag tänkte försöka fotografera Buffskrattet när vi träffades igen, men det var lättare sagt än gjort eftersom boxerfröken inte kunde stå still. Här ser ni i alla fall ett par suddiga bilder på en väldigt glad boxer. Jag kan garantera att matte var precis lika glad, det var underbart att träffa henne igen! Hon hade förstås haft en toppenvecka hos mormor & morfar. Tusen tack till världens bästa föräldrar för att ni tar hand om henne, det är så skönt att veta att hon har det bra medan jag är bortrest. Såg just på Boxerklubbens hemsida att Buffys pappa (och Morrys morfar), Tyegarth Boski, kom tvåa i Ragnar Borgefors VP för Bästa Avelshane 2008. Det är verkligen såååå roligt! Grattis Marion! Och varmt tack till Boski i Boxerhimlen, för att han gett mig två underbara hundar!

15 september: Efter fem otroligt roliga/spännande/intressanta dagar i Belgien är jag hemma igen. FCI-VM var precis så kul som jag trodde att det skulle vara. Totalt 118 hundar som tävlade IPO (spår/lydnad/skydd) under fyra dagar, och förutom Europa så var länder som USA, Venezuela, Brasilien, Hong Kong, Taiwan, Thailand m fl representerade. Malinois och schäfer var i förkrossande majoritet, men där fanns även en airdaleterrier (min favorit!), en riesenschnauzer, en dobermann och tre rottisar. (Boxer inte fick vara med, eftersom de är alltför överlägsna... ; ) Jag kan tvyärr inte visa upp några riktigt läckra bilder, för jag hade bara med lillkameran och den användes väldigt sparsamt. Samtliga skyddshundar kommer dock att visas på www.ipo.nu, så snart Malin & Zandra hinner få upp filmerna. Det finns så mycket jag skulle vilja berätta, men jag orkar inte skriva allt här. Det var fem knökfulla dagar där vi tillbringade 10-12 timmar per dag på Wavre Sportstadium med att se tävlingsekipagen, diskutera hund med både kända och okända människor, shoppa, äta bakelser m.m. Det sistnämnda förtjänar ett särskilt omnämnande, för ojojoj vilka bakelser! Det var choklad, mandel, nötter, pistage, maräng, jordgubbar, smördeg, likörsmak, rabarber, äpplefyllningar, grädde, chokladmousse och savariner. Jag har tidigare sett Belgien som ett genomfartsland, men efter dessa dagar kommer jag aldrig mer att gasa igenom landet utan att stanna till på ett konditori. Här kommer några bilder på våra konditoriska orgier.

Vi åt och åt och åt... Hur mycket jag gått upp denna vecka vill jag inte ens tänka på, men det var det värt!

I övrigt så hade vi fantastiskt kul tillsammans även utanför sportstadion, men det är ju sådant som inte alltid lämpar sig i tryck. TACK till Kia, Zandra, Per, Malin, Stefan, Janne, Frida & Torbjörn för trevligt sällskap och fem superroliga dagar tilllsammans! Jag har skrattat så mycket att det räcker i flera veckor, och ser redan nu fram emot nästa VM.

Inte nog med att det var kul, resan var även enormt lärorik och sporrande inför vår fortsatta träning. Jag har fått massor att tänka på och några helt nya infallsvinklar, så det riktigt kliar i fingrarna inför nästa träningspass. Fast det blir nog ingen träning denna vecka, för Buffy är kvar hos mormor och morfar i stugan. Jag ska hämta henne så snart jag hinner, men har fått veta via telefon att det inte är bråttom. ("Hon är UNDERBAR och vi har henne gärna en stund till!") Känns väldigt skönt att veta att Buff har det så bra medan jag är bortrest. Idag har hon och Goliat varit med och plockat svamp i 1,5 timme, och rusat som tossingar över mossan :) Jag längtar verkligen efter henne, men efter två utlandsresor känns det ändå bra att kunna prioritera arbetet ett par dagar innan jag åker och hämtar henne. Det skulle kännas orättvist att ta hem henne nu, när jag måste tillbringa mycket tid på arbetet. Då har hon det så mycket bättre i Sjövad. 

På tal om Buff, så var hon givetvis inte bortglömd i Wavre. Efter en stor mängd låneärmar (nyttigt med variation), har hon nu fått sin första alldeles egna. Här ser ni hur "Euro Joe", VMs huvudsponsor och god vän till Kia, justerar Buffärmen efter att ha provat ut modell och storlek på figgens arm. Det känns bra att Per själv varit med och provat in, samt lite roligt att Bufflan får precis samma modell som användes på VM.

Givetvis så stannade det inte vid en ärm, utan det blev förstås även en del övrig kapitalterapi. Här till vänster syns alla skatter som fick följa med hem. När husse ser bilden kommer han att sucka över västarna och än en gång fråga ur många träningsvästar man EGENTLIGEN behöver. Killar fattar inte sånt. Det här rör sig dock om skönfordrade vintervästar, och en sådan har jag faktiskt inte. Ha! Och kolla in all smarrig marsipan och choklad, samt alko-ingredienser till både Baileys och Amaretto Coffee. Mums! Nu är det jobb-jobb-jobb som väntar i ett par dagar. Det är helt ok, men jag längtar efter Buffy. Saknaden blir ännu större när jag är hemma igen och det känns väldigt tyst och tomt här. Tack för alla hälsningar i gästboken. Det var väldigt roligt att komma hem och ha så många hälsningar att "läsa ifatt". Lovar också att se över uppdateringen. Det är ju roligast att skriva på nyhetssidan och resten blir lätt bortglömt. Men håller med om att jag borde uppdatera åtminstone Resultat och Träning. Hoppas få tid över till det nu när kvällarna blir mörka och inbjuder till inomhusaktiviteter.

Nu ska Buffy snart packa sin lilla resväska igen, eftersom hon ska till mormor och morfar i Dalarna i nästan en vecka. Själv reser jag till Bryssel och FCI-VM. Det känns inget vidare att lämna boxerfröken igen efter bara ett par dagar tillsammans, men det kan inte hjälpas och jag lovar att lägga all tid på henne (dvs som vanligt) när jag kommer hem igen. Det ska bli kul att åka till Wavre, både för att se tävlingarna och för att utöva kapitalterapi - jag hoppas att det finns massor med roliga försäljningsstånd på området : )

I går hann vi i alla fall med ett träningspass, där Bufflan var så het att hon fick smeknamnet "krutdurken". Det märks att vi inte har tränat på över en vecka, och Buff tyckte det var SÅ ROLIGT att få köra igång igen. Efteråt tog vi en promenad och hon rusade som en tossing över fälten. Det var tydligt att bilresan till/från Alvesta medfört en massa instängd energi i de söta tassarna.

Måste berätta om en hemsk upplevelse idag. Marie bad mig ta kort på Buffy med Cert-rosetten, för Big Heart´s hemsida. Jag tänkte ta en vacker bild nere vid stranden och för att få med rosetten utan att vika den så tog jag en handväska. Jag tror inte att det är många som sett mig med handväska (dvs inte ryggsäck eller bag, utan en HANDväska). Redan när jag kom ut genom dörren kände jag mig obekväm och upptäckte att en av händerna var helt upptagen av det främmande föremålet som verkligen inte passade för hundpromenad. Nästan genast mötte vi kvarterets mindre trevliga terrier som gjorde utfall mot oss och det kändes helskumt att stå där med koppel i ena handen och en väska i den andra (eftersom den innehöll både rosett och kamera kunde jag inte heller dänga den i skallen på terriern). Tant Persson var ute och gick... Ringde E för att få lite stöd, men hon bara skrattade rått. Jag var sur som ättika, men vi enades i alla fall om att det var tur att jag inte skulle möta någon vi kände. Nere vid vattnet kommer dock två tjejer med tre boxer gående. När vi mötte varandra så stod jag där med hund i ena handen och HANDVÄSKA i den andra. Jag väste åt E i hörluren att det var tur att det inte var någon jag kände, men precis då säger en av tjejerna: "Är det inte Buffy?" och i detsamma känner jag igen Jessica, Leah & lille Dexter (som nu blivit jättestor :). Egentligen vet jag inte varför det var en så skum upplevelse, för alla hundar skötte sig utmärkt och det räckte mycket väl med en hand till Buffy. Men jag kände mig... snöpt? (fel uttryck jag vet, men kanske åtminstone någon kille fattar var jag menar.)

Så Jessica, om du läser detta: Det var jättekul att träffa er och jag hoppas att vi snart träffas - UTAN VÄSKA - när jag är mig själv igen. Efter detta fnattade jag hemåt i hög hastighet och drog en lättnadens suck när jag kom över tröskeln och blev tvåarmad igen. Jag ska aldrig mer gå hundpromenad med handväska.

Jättegrattis till Elinor & Aura som trots Ellis besvär ställde upp på lägrespåret i Sötälje och lyckades fixa ett godkänt resultat, trots att E inte var i toppform (understatement). Nu är det bruksklass som gäller och vi är övertygade om att Aura snabbt kommer att plocka hem sina cert.

Fast E får en liten pekpinne också. Jag tycker att det gullas alldeles för mycket med Ulla så snart jag lämnar dem obevakade. U tituleras numera "Min Vän Ulla" och det refereras till henne i tid och otid. Jag gillar naturligtvis både E & U, men jag blir lite misstänksam när de umgås så mycket utan mig. Det ryktas t.o.m. om att Aura, Ingo & Buffy ska på träningsläger tillsammans. (Jag förstår redan nu hur det kommer att gå, det blir jag och Mats som får träna medan E & U sitter och gullar med varandra och dricker vin...)  

30 augusti: Håller på att packa för resan, men måste hela tiden avbryta för att pussa på Buff. Jag tycker verkligen inte om att åka ifrån henne. Det är bara en vecka och jag vet ju att hon har det bra, men i alla fall. Jag vill ha henne hos mig. Alltid. Dessutom blir det ju två resor på raken, först en vecka i Grekland och bara några dagar senare åker vi iväg igen till FCI-VM i Wavre.

Ovanstående skrevs igår, men publicerades inte förrän nu (lördagkväll). Buffy är hos Lasse och jag vet ju att hon har det bra där, men oj vad jag saknar henne redan. Fast det ska bli skönt med semester. Jag ska ligga i skuggan under ett parasoll och läsa hela dagarna, och sedan äta hela kvällarna. Samt naturligtvis bada och sitta på balkongen och njuta av den vackra utsikten över Medelhavet. Härligt!

Idag har vi varit på ÖLOs boxerspecial. Den tyske domaren var inte så imponerad av Buffy, men det var helt ok. Det var en snygg tik från Engelaiz med i bruksklass och det kändes rätt rimligt att hon skulle vinna och ta hand om certet. Tack till Helèné som var snäll och visade Buffy! Någon kommenterade att jag inte verkade så nedslagen över resultatet och det är ärligen sant. Bufflan är menad för roligare saker än att stå och vara tjusig i en utställningsring.

Nu kanske vän av ordning undrar vad jag gör där, om det nu är så trist med utställning.  Men jag tycker faktiskt inte att det är trist, utan t.o.m. rätt kul (ibland). Men jag har inget intresse av att delta för egen del, utan tycker det är roligast att titta på hundar samt umgås med boxervänner. Men champion hoppas jag att hon ska bli ändå, lilla Buff. Och fram till dess får jag stå ut med deltagande för egen del.

Åter till Ölo: Desto bättre gick det för Aura som blev trea med CK i Öppen klass tillsammans med AnnaG. Jättekul! Sedan fick hon gå in i finalen för bästa tik, vilket var en underlig tillställning. Tror aldrig att jag sett en så omfattande och kraftfull dubbelhandling tidigare. Det var massor med folk som viftade, bollade, sparkade eller drog runt på stora prylar - allt för att fånga hundarnas uppmärksamhet. Ögonen på hundarna i ringen gick i kors när de knappt visst var de skulle titta. Märkligt, men rätt underhållande att se på. Bästa tik (och BIM) blev än en gång Maggie (Teamworks Simsalabim) med syrran Stina (Teamworks Savannah) som god tvåa. Bästa hane och BIR blev Impressives Toyboy. Grattis alla!

Efter utställningen gick Buffy och jag en skogspromenad och sedan åkte vi till McD med Elli, Maria, Maritha och SE. Massor med god mat och trevligt surr, och sedan blev vi kvar i två timmar för diverse diskussioner kring avelsfrågor. Mycket intressant och lärorikt, tack Maritha för att du delar med dig!

Buffys skendräktighet är på avtagande. Hon har kompletterat valpkullen med ett vildsvin och en bulldogg, men favoriten är fortfarande grisvalpen som sover på vår kudde varje natt. Hon är så söt när hon kommer med "valpen" och placerar den på kudden. Men i går kom hon med sin flamingo i munnen och jag trodde att det var en nykläckt valp, men så morr-ruskade hon den och allt var som vanligt igen. Skönt! Till AnnaB vill jag hälsa att det tyvärr inte blev någon "fralla" i den här kullen, så jag skulle därför istället vilja rekommendera en annan, Anna närstående, uppfödare ; )

Premier League är igång igen och Arsenal gjorde en kanonmatch (3-0), med inte mindre än två mål av Robin v. Persie - min favorit.

Nu skriver jag på tomgång så det är väl lika bra att lägga sig. Jag försöker vara uppe så länge som möjligt, för att kunna sova på flyget istället. Men nu är det bara fyra timmar till dess att klockan ringer och det kan ju vara bra med några timmars sömn i alla fall.

Min Buffälskling!

24 augusti: Hemma igen efter en långhelg med SBK-åtaganden i Västerås. Det har varit sammanträden, upp- och nedpackning av monter, representation för SBK, extraknäck i boxermontern, duktiga hundar och trevliga människor - fullt upp varje vaken timme. Tack till PR/I-kompisarna Sanna, Jeanette & Titti - alltid lika roligt! Tack också till AnnaA som vet vad som är viktigt i livet och sliter mig från SBK-bubblan med jämna mellanrum.

Det är alltid spännande att vara på SM och det finns mycket att säga om duktiga SM-ekipage, men jag nöjer mig med boxerfolket. "Va?" säger någon - "var det boxer med på Bruks-SM?!" Nej tyvärr hade vi ingen rasrepresentant med, men det var ändå tre mycket duktiga boxerägare som deltog i SM på olika vis och även om de inte visade upp sig med sina trubbnosar så skötte de sig med bravur och jag var lite mallig över dem ändå.

Annika Dahl & Ronnie Hansson kom sexa i rapportklassen med Kurants Jade. Ett mycket bra resultat och extra roligt eftersom Jade är mamma åt Buffkompisen Nokia. Annika är dessutom matte åt boxern Kalle.

Elin Bålefalk som med Grimlocks Unicorn gjorde bra i från sig i spårtävlingen. Elin kvalificerade sig till SM genom att bli ungdomsmästare 2008 och vi vet sedan tidigare att det alltid är svårt för USM-vinnarna att mäta sig i den oerhört tuffa spårhundsgruppen. Elin gjorde dock detta riktigt, riktigt bra! Hemma väntar boxrarna Ozzy & Prince.

Robert Lindström som figgade för skyddshundarna. Bara att bli uttagen som SM-figurant är en stor ära och Robert gjorde dessutom mycket bra ifrån sig. Jag kunde inte undvika att lyssna till alla "tyckar-proffsen" vid planskyddet och det var som vanligt många kritiska och en del bitska kommentarer om figuranternas arbete. Men så icke vad gällde Robban - här var alla överens om att han fullföljde sin uppgift på allra bästa sätt. När en annan figurant tog emot en hund onödigt vårdslöst så hördes t.o.m. kommentaren "Men vad f*n, ta in boxersnuten istället!" Flera rutinerade skyddshundsförare intygade att Robban gjorde ett mycket bra arbete.

Så även om ovan nämnda personer inte var på plats i egenskap av boxerförare, så var jag ändå väldigt stolt över deras insatser. Grattis Robban, Elin, Annika & Ronnie till fina prestationer!

Samtliga rasklubbar inom SBK hade inbjudits att presentera sina raser på utställningsplats inom SM-området. De enda som hörsammade uppmaningen var schäfer, collie och boxer. Givetvis sopade boxerpresentationen banan med de övriga två. Den största insatsen gjordes av en person som inte ens är boxerägare - nämligen Kia. Jag skickade bilder till henne som hon sedan sammanställde till suveräna collage av olika boxerekipage och laminerade. Mycket proffsigt! Där var tävlande i spår, sök, rapport, BSL, IPO, lydnad, räddning, polis, väktare, agility, vårdhund och säkert något mer som jag har glömt. Dessutom presenterades ett par boxerprofiler - Monica Persson, Robert Lindström och Maj-Britt Larsson.

Här är vår flådiga raspresentation som tilldrog sig stort intresse. Många boxerägare kom på besök och man hörde förtjusta utrop när de kände igen sig själva eller bekanta på bilderna. I ärlighetens namn var det också ett par mindre förtjusta utrop från personer som var missnöjda med att de själva inte var med på bild. Men syftet var att presentera aktiva boxer - oavsett uppfödning eller andra rättvisekrav. Vi valde hundar i de högsta klasserna och sedan fick ett oberoende öga välja ut de bästa bilderna. Jag hoppas att alla boxerägare kan känna stolthet över att lyfta fram vår underbara ras - oavsett vilken hund det är som visas. Vi hade väldigt många besökare och det var ett oerhört positivt intresse. Vi hade även tryckt upp en enklare folder med info om boxern som brukshund och denna delades ut i 400 exemplar. Ett stort tack till Kia för allt arbete (det finns nog ingen annan schäferägare som har så många boxerbilder i sin dator) och till PO Sundelin som bemannade montern under helgen.

Det var som sagt många trevliga boxervänner och andra kompisar som minglade och umgicks på våra utställningsplatser. Jag stod i SBKs monter som var perfekt placerad med boxerpresentationen mitt emot och Agria (Magnus) bredvid. Jag hade Nikonkameran med, men det blev inte många bilder tagna. Men när en viss besökare dök upp så åkte givetvis kameran fram. Det var lilla Smokey, brorson till Buffy och brorsa till Nellie & Wilma, som kom på celebert besök. Jättekul att träffa både honom och hans trevliga matte igen! Då Eva är instruktör för utbildning av bevakningshundar så ska även Smokey få göra tjänst i detta sammanhang och har redan fått gå sin första patrullstig. Kul! Lilla Smokey fick träffa farbror Magnus för första gången och ömsesidigt tycke uppstod genast. Här är en ny trevlig bekantskap, boxern Tilda med matte. Snacka om att vara avslappnad!

Måste även berätta om en ovanlig lördagskväll. Vi bodde på ett litet hotell vid hamnen och på lördagen åkte alla SBK:are båt till banketten som hölls på en ö i Mälaren. Jag var trött och hade ont i ryggen, och stannade därför på hotellet. Vid 19-tiden försvann personalen, men lämnade restaurangen öppen med framdukat te, chokladkakor, bär, frukt, nötter och annat gott. I foajen fanns en ytterst trevlig massagefåtölj med tillhörande stor-tv. Jag satt i fåtöljen och blev masserad medan jag tittade på OS (och slumrade lite) och njöt av tillvaron. Ibland tassade jag upp och tog en kopp te och lite godsaker. Det kändes helskumt, men väldigt mysigt, att vara helt ensam på hotellet. Framåt 22-tiden kom jag att tänka på Jack Nicholson (The Shining, ni vet...) och då var det inte lika trevligt längre, så jag smet upp på mitt rum igen.

Åter till SM. Det fanns givetvis en hel del försäljningsstånd på området och jag FÖRSÖKTE handla, men kunde inte inspireras. Det är helt osannolikt att jag kunde besöka alla försäljarna utan att shoppa loss, men så var det i alla fall. AnnaA förstod att det inte stod rätt till och tog med mig på ett sista försök strax innan prisutdelningen, och till sist lyckades jag i alla fall köpa ett par spårflaggor av Thomas på Backamos Hundtjänst. Märkligt, jag som vanligtvis är så duktig på alla former av kapitalterapi...

Tänk, ett långt inlägg utan att jag har skrivit något om älsklingsBuff. Men hon fick inte följa med till Västerås eftersom jag inte ville att hon skulle behöva ha tråkigt medan jag pysslade med annat. Lilla Buff... På söndag åker jag till Grekland och jag har redan ångest över att behöva vara ifrån henne en hel vecka. Usch, vill inte tänka på det.

Till sist, men absolut inte minst viktigt: GRATTIS PÅ FÖDELSESDAGEN, ASDA!!!  Tänk vad tiden går fort, att du redan är ett år! Hipp, hipp, hurra!!

19 augusti: VÄRLDENS BÄSTA BUFF! Rasmästare, SM-guld och högsta BSL-meritering - gissa om jag är nöjd?

Inför förra tävlingen neggade jag pga att jag själv var sjuk och inför SM neggade jag pga Buffys skendräktighet. Nu lovar jag er alla att inte gnälla mer inför kommande tävlingar. Kolla "mjölkpaketen" på bilden ovan, Super-Buff fixade det ändå och jag ska aldrig mer tvivla på hennes kapacitet.

Boxer-SM var som vanligt ett mycket trevligt arrangemang och roligast av allt var att IPO/BSL för första gången arrangerades under SM. (Tidigare har två rasmästerskap IPO/BSL körts separat, med Archie/Archie som vinnare 2006 och Archie/Buffy som vinnare 2007.) I år var åtta hundar anmälda, men fyra kom till start. Enda IPO-ekipage var Tobbe & Kaxe i IPO2, och i BSL var det Buffy i BSL3 samt Björg & Davies samt Henrik & Aramis i BSL1. Vi började med lydnaden och först ut på planen var Kaxe, medan Buffy låg plats. Jag fick stå bakom ett skul och våndas, eftersom min platsliggning skulle vara dold. Det gick dock utmärkt och Buffy låg som en klick mos(!) enligt Lena. När det var vår tur så kändes det inget vidare. Jag var inte särskilt nervös, men Buff var seg och vårt fria följ kan knappast betecknas som spänstigt. Eftersom läggande och ställande under språng är nytt och otränat så lade jag in förarhjälp och även om det kostade i poäng så tror jag att det var klokt, för hon lydde riktigt bra. Ett något dröjande gripande på stora apporten, men annars bra. På apport över häck var det ett uppfällbart hinder, vilket vi aldrig testat förut. Jag tror inte ens att Buffy förstod att det var ett hinder för hon rusade runt och apporterade utan att ens snegla på hindret. (Samtliga hundar i tävlingen nobbade hindret.) A-hindret, hennes favoritmoment, gick förstås bra. Inför framåtsändandet ringde domarens ord i huvudet, "Ni får ABSOLUT INTE lägga hunden förrän jag säger till!". När en domare särskilt säger till om detta, då är det säkrast att lyda. Buffy gick ut fint och stannade på ganska precis 30 meter, men inte 17 vågade jag lägga henne innan domaren sagt något. Det kändes som en evighet innan tillåtelsen kom och duktiga Buffy lade sig direkt på mitt kommando. Sedan var lydnaden över, vilket var en enorm lättnad. Mina känslor var lite blandade, jag kände ju att vi inte kommit upp till vår nivå men samtidigt hade Buffy gjort alla moment utom att hoppa över häcken - och det var möjligen mer än jag förväntat mig med tanke på hennes situation.

Domaren hade förstås inget annat val än att dra 15 poäng för det uteblivna hoppet över häck. Med tanke på att vi redan där var nere på 85p så kändes rätt ok att vi ändå fick ihop 75p totalt på lydnaden. Och viktigast av allt, vi var med i matchen! Även Tobbe blev godkänd (77p) och vi som ojat oss tillsammans över lydnaden kunde nu börja oja oss över det kommande spåret. (Fast först körde Kaxe skyddet och klarade detta finemang med 82p. Av de två BSL-1 hundarna blev Aramis godkänd med 70 på lydnaden, men Davies tyvärr underkänd på 62p).

Spårmarkerna låg på en gräsmatteodling strax innan Örebro. Jag har aldrig sett så stora plana ytor med kort grönt gräs förut! För att göra en lång (kändes som flera timmar att gå där längst bak i linan) historia kort så gjorde Buffy ett kanonspår. Gick med nosen i marken hela tiden, tog vinklar och markerade perfekt. Enda undantaget var den näst sista vinkeln där hon gick över, slog åt båda hållen, men sedan hoppade tillbaka och tog vinkeln korrekt. (Gissa om jag var skakis under dessa sekunder?) Domarens omdöme: "Vilken FANTASTISK spårhund!" Poängneddragen blev 10p för vinkeln och sedan 6p för något ojämn fart, och vi hamnade därmed på 84p. Detta innebär att vi var godkända i klassen och att Buffy numera är Sveriges andra BSL3-boxer någonsin! (Vår kompis Archie är förstås den första.) Det visade sig även räcka till SM-guld och rasmästartitel.

STORT GRATTIS till Tobbe (godkänd IPO2 & SM-guld) samt Henrik (godkänd BSL1 & SM-silver)!
STORT TACK också till Karin som såg till att IPO/BSL gjorde sitt inträde på Boxer-SM!
Sen vill jag även tacka spårläggaren (vet tyvärr inte vad han heter) som var så trevlig och positiv.

Nu tycker vissa att jag blivit mallig, men så är det faktiskt inte. Jag lägger medaljen i lådan (tillsammans med de två tidigare SM-medaljerna...hoho Elinor! ; ) Men däremot är jag enormt stolt över min duktiga hund. A-Buff! Hon hade inte ätit på ett par dagar (maten grävdes ner till valparna) och var rejält seg, men jobbade på fint ändå. (Du hade rätt, Marie!) Nu är jag rejält sugen på att visa upp Bufflan i skyddet, så kommande målsättning blir förstås IPO1.

Åter till Boxer-SM. Nu kliver jag åt sidan och berättar om andras prestationer, tänk vad ödmjuk jag ändå är ; )

På fredagen, SM-tävlingarnas första dag avgjordes lydnadsklasserna och jag & Buff stod givetvis och hejade på Elli & Aura. Vi visste att de var ute efter guldet och att de hade kapacitet att klara det, men tyvärr räckte det inte riktigt ända fram (2,5 p till hade räckt... Grattis B-M!). Men det är synd att klaga, för ett SM-SILVER är verkligen inte fy skam och Aurisen hinner med många SM till : ) ETT MEGAGRATTIS TILL VÅRA FAVVOSAR!!!

Elinor Lindmark & Två Kronors Arctic Aura

Det var många duktiga lydnadstävlanden och jag har inte koll på alla som var med, men jag vill skicka ett särskilt grattis till Anna&Ali som tog ännu ett förstapris i klass II och Gunilla&Cocos som vann samma klass!

På fredagskvällen samlades jag, Elli, Ulla, Mats och vovvar vid husvagnen. Vi åt, drack och hade som vanligt väldigt trevligt. Vårt samtal handlade mest om situationen i Sydossetien och den ryska framryckningen mot Tbilisi. (...) Lite senare kom Big Heart´s rullandes och anslöt till vår camp. Därmed ändrade samtalet inriktning och kom istället att handla om XXX ; )

På lördagsmorgonen började BSL-tävlingen, men eftersom jag redan berättat om den så hoppar jag vidare till brukstävlingen. Tyvärr har jag inte helt koll på hur den gick, men jag höll tummarna för flera av ekipagen. (Var helt säker på att Harry skulle ta cert.) Eftersom jag själv fick stå på pallen så fotade Elinor och här kan man se att det gick bra för Sara & Tiger i sökklassen- grattis! Gratulationer också till pristagarna i spår; Annelie (cert!), Harry och en ny och väldigt trevlig bekantskap - Elin! 

En person som förtjänas att nämnas särskilt är vår kompis Mia, hon med den trevliga affären ni vet. Trots att hon numera rattar en (eller faktiskt två) dobermann, så ställde hon upp och fixade spåren till SM samt tog hand om tävlingsledningen för brukset. Bra jobbat Mia, du räddade SM! På lördagens eftermiddag gick hennes ögon i kors efter dagar av förberedelser och genomförande, vilket man kan förstå. Jag saknade i alla fall våra SM-ritualer och hoppas att både Mia och Lotta är tillbaka i god och ledig form inför nästa år.

På lördagens eftermiddag var det dags för valputställningen. Det roligaste med denna var att Kajsa skulle premiära med Nellie inför hennes kommande svamptitel (champ...ni vet). Jag blev grymt imponerad över att se dem i ringen! Vilken kontakt och vilken snygg uppställning av Nellie. Jag sprang snabbt efter kameran för att kunna visa Marion hur fint det såg ut, eftersom jag tror att hon kommer att uppskatta det. Kajsa var värsta proffset i ringen och Nellie visste precis vad hon skulle göra. Bäva månde framtida konkurrenter!

Även Nelliesystern Wilma var på plats, samt den brorsa vi träffade i Hallstahammar tidigare i somras. (Ytterligare en urgullig brorsa dök upp, men honom fick jag tyvärr ingen bild på.) Ingen av valparna placerade sig individuellt (bah!), men när det kom till grupper så var de oslagbara. Jag förstod inte allt som hände, men först vann bara valparna, sedan vann pappa Ingo och valparna och därefter mamma Carro och valparna. Slutligen blev det final mellan Ingo- och Carrogruppen och där avgick Ingo med segern eftersom han ansågs ha typat valparna mest. (Hoppas jag förstått detta rätt nu.) Hur som helst så var det väldigt fina valpar, och det är ju inte så konstigt.

Här till vänster sitter Nellies husse Thomas tillsammans med Dexter och beundrar Nellies framfart i ringen.  Till sist är hon så trött att hon får åka taxi hem. Skönt att pusta ut efter sitt första och mycket lyckade framträdande! Dexter tycker det här med utställning är störtlöjligt, men plötsligt lyser han upp. Oj, vad snygg han blir! Dexter har aldrig sett något så vackert. Det är prinsessan Aura som närmar sig och Dexter faller pladask vid första ögonkastet.

Sen då? Jo, ytterligare en trevlig kväll utanför husvagnen med pizza, vin, medaljbeundran och mycket trevligt sällskap. Jag somnade ovaggad den kvällen. Den nyblivna BSL3-boxern grävde ner maten i sängen och kröp sedan ner under sängen för att fortsätta sitt bobyggande.

På söndagen vad det dags för det som många tycker är helgens höjdpunkt - utställningen. För mig är det mest en soft dag då man kan titta på fina hundar och prata med trevliga människor (de andra får man strunta i). Buffy skulle dock ställas ut, men eftersom Marie tar hand om den saken så behöver jag inte anstränga mig. Jag visste att vi inte hade en chans eftersom det var en stor klass (bruksklass) med många oerhört snygga hundar. Min personliga favorit till segern var jättefina Curry (som förresten gjorde ett fantastiskt lydnadsprogram på fredagen, men tyvärr tappade segerchansen pga en oturlig nolla). När jag såg Buffy stå där i ringen så slog det mig hur vacker hon är. Mörk, stilig och välmusklad var hon den vackraste av dem alla. Tyvärr tyckte inte domaren samma sak, utan skickade istället ut oss med ett blått band! Buffy fick beröm för mycket, bland annat sitt vackra huvud och mycket goda kondition, men sedan hade hon för smal nos och för små ögon. (Någon som tror att jag brydde mig? Nope!) Vill i alla fall rikta ett tack till Marie för handlingen och till Pia för coachningen, trots att den sistnämndas öron fick höra många s-ord under dagen... hihi. Curry vann bruksklassen mycket välförtjänt och till bästa tik utsågs så småningom Marithas Maggie. Bästa hanhund blev inte helt otippat Kaxe och i finalen mellan dessa avgick Maggie med segern. Grattis till båda finalhundarna och deras ägare!

Så var Boxer-SM slut för det här året och det var dags att rulla ihop markisen och koppla på husvagnen (tack Mats och Urban!) och köra hemåt igen. Nu kom regnet, vilket perfekt tajmning! Med bilen fylld av godis, dricka och massor med trevliga SM-minnen gick resan lätt och vi var hemma igen vid 22-tiden. Buffy gick raka vägen till sitt bo i garderoben och jag kan meddela att hon under natten födde tre valpar - en gris, en spindel och en boll - som återfanns i boet morgonen därpå och som hon nu försiktigt bär omkring på.

TACK för alla gratulationer i gästbok, e-post, telefon och live. Jag är jätteglad att så många gläds med oss : ) I går var det tårta med träningsgruppen och därefter tårta och presenter(!) hos AnnaA. Mycket trevligt!

Avslutar med ett djupt och innerligt tack till Marie & Urban och Marion, för ni-vet-vad.

14 augusti: Puh, vilken jobbig vecka. Även om jag varit på arbetet varje dag, så kan jag inte berömma mig med att ha varit särskilt flitig. Det är väldigt lugnt och jag har svårt att motivera mig att ta itu med allt jag borde passa på att hinna med. Känns som att arbeta i slow motion.

Buffy har rivit ut en garderob och byggt bo. Hon har inte ätit på två dagar, så nu kommer nog valparna snart. Träningskompisarna spekulerar vilt kring vem som är den blivande fadern. Buffy är poppis hos killarna i gruppen så det finns att välja på (boxer, schäfer, rottis, malle). Eller kanske en röd Cocker?

I morgon bitti åker vi till Ånnaboda och det årliga rasmästerskapet, med blandade känslor. Boxer-SM är ett höjdarevenemang och det är alltid lika roligt att vara där, men sen var det det där med lördagens BSL-trea... ajaj. Ska försöka låta bli att tänka på tävlingen och se till att ha roligt bland alla boxerkompisar på två och fyra ben istället. 

10 augusti: I morgon börjar allvaret igen. Jag gillar mitt arbete och kan t.o.m. tycka att det är roligt att börja jobba igen, men det är synd om Buffy. Hon har vant sig vid att tillbringa hela dagarna i sällskap med sin flock och kommer inte att tycka det är roligt att lämnas ensam. Visserligen handlar det bara om några timmar per dag, men dagarna efter semester brukar kunna resultera i en viss frustration (bäva månde Bruno...).

I dag har vi varit lite flitiga. Dagen började med två timmar i skogen tillsammans med Kia & Keiko. De visade oss en ny skog där vi aldrig varit tidigare. Blir lika glad varje gång jag upptäcker riktig skog i närheten av stan, Stockholm är så fint! Det blev en rejäl prommis med lek, spring, bad och mossmys för hundarna.

Sedan åkte jag ut till Ekerö och provade Titos nya markis. (Den inhandlades häromdagen då jag fick syn på en skylt med texten "Den som spar, han har - fast inte lika roligt!". En direkt uppmaning till konsumtion och en husvagnsaffär var det som råkade ligga närmast.) Markisen är kanonfin och kommer att bli ruskigt bra, det krävs bara en smärre modifiering som förhoppningsvis kan lösas innan Boxer-SM.

Därefter lade jag ett kort motivationsspår till Buffy. Eftersom vi inte har spårat på nästan fyra veckor så kändes det vettigt att "väcka" henne med ett riktigt roligt spår, vilket också uppskattades. Vi körde sedan ett kortare frittfölj (efter omständigheterna rätt bra), samt testade läggande (hyfsat) och ställande (njaa) under språng. Nu ska vi lägga ytterligare ett spår på tisdag samt träna lydnad måndag och onsdag - sedan är det tävling på lördag. Vi får hoppas att det funkar att vila sig i form inför SM eftersom den planerade semesterträningen på Ludvika BK inte blev av. Fattar inte varför man är så slö med att träna bara för att det är semester, det är ju då man har gott om tid och borde passa på. Å andra sidan är det säkert nyttigt med träningsuppehåll också.

I morgon ska jag påbörja arbetet med raspresentationen inför Bruks-SM. Är det någon som har BRA bilder i stor storlek och hög upplösning på boxer i träning/tävling/arbete så är jag intresserad av att låna dessa. Maila!

6 augusti: Blev så himla glad över att inte mindre än tre IPO-hundar och fyra BSL-hundar är anmälda till Boxer-SM! Det är iofs bara en mer än förra året, men jag var orolig att det skulle bli betydligt färre. Jättekul att rasmästerskapet IPO/BSL för första gången ska avgöras på SM och förhoppningsvis locka fler intresserade till dessa roliga grenar. Här kan ni se vilka som är anmälda. De flesta är gamla bekantingar och jag tycker det är särskilt roligt att våra kompisar från förra sommaren, Björg & Davies kommer, ska bli roligt att träffa dem igen! Jag hade lite blandade känslor inför SM eftersom vi inte är tävlingsfärdiga för klass 3, men nu känns det bara roligt. Jag är säker på att flera av ekipagen kommer att bjuda på riktigt fina prestationer!

Igår plockade vi tre liter kantareller. Buffy är lysande som svamphund! Enda problemet är att hon trampar lite på dem ibland, men det kan jag stå ut med. En av våra grannar utbrast upprörd "Men det är ju fusk!" Äsch då, i svampskogen är allt tillåtet. Jag kan verkligen rekommendera alla svampälskare att lära sina hundar hitta kantareller, det var dessutom så enkelt. Bara att visa ett par kantareller och belöna när hon nosar på dem. Vi började redan hennes första sommar och det tog bara ett par gånger innan hon förstod vad det handlade om.

Idag har jag plockat 1,5 liter blåbär. Jag försöker äta en deciliter blåbär om dagen året runt, så det gäller att fylla frysen så mycket som möjligt eftersom mina ekologiska och närproducerade Sjövadsbär är de allra godaste : ) Har också målat nya vedboden (tack pappa!) vackert faluröd.

Dagens tråkiga nyhet är att det inte blir några Big Heart´s-valpar i år. Mest tråkigt är det förstås för alla som väntar på en valp och Marie & Urban, men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om mig själv också. Big Heart´s-valpar är det gulligaste som finns och jag hade verkligen sett fram emot att få följa en ny kull. Nu tänker flera av er att "äsch, de ser väl ut som vilka boxervalpar som helst" men så är det faktiskt inte. Kolla här till vänster, de är de tjockaste och raraste små boxerklumpar man kan tänka sig. Minns det som igår när det blev klart att jag skulle få Buffy och Marie skickade en massa bilder på H-kullen. Jag satt framför datorn och bara gapade en lång stund. (Blivande gudmor Elinor skrek rakt ut när hon såg bilderna... hihi!)    Buffys brorsa Laban.

Kom på att jag kanske skulle visa lite bilder på stilige broder Ingo som valp, eftersom vi har flera Ingobarn som besökare på den här sidan och de kanske tycker det är roligt att se hur pappa såg ut som liten vappe:

Eftersom jag tidigare berättat om mina köksinnovationer så fortsätter jag här med hallonmuffins. Även dessa baseras på Ellis tigerkakesmet och jag testade två varianter - en där bären mixades med smeten och en där hallonen pluppades ner i smeten i formarna. De förstnämnda blev en otroligt mumsig smet, men sedan vägrade de svälla så de blev platta och väldigt rosa. Mina provsmakare, mamsen och papsen, intygade dock att de var mycket mumsiga. Den andra sorten blev både fina och goda, vilket visas här. Undrar när Mat-Persson får ett eget tv-program där hon kan laga tigerkaksvarianter i det oändliga? ; )

4 augusti: Nu är det augusti. Snart dags att börja jobba igen och snart höst. Men det är ok, hösten är en bra tid för hundträning/-tävling och i augusti har vi både Boxer-SM och Bruks-SM att se fram emot. Dessutom, en semestervecka kvar! Igår var vi på Södertälje BKs utställning för bruksraser, eftersom Buffy och Aura skulle exteriörbeskrivas. Aura passade dessutom på att tävla lydnad och ta sitt andra förstapris på sin andra tävling - GRATTIS och BRA JOBBAT, Aura & Elli! Ni är sååå bra! Vår exteriörbeskrivare hade fullt upp med att döma hundar och beskrivningen skulle inte ske förrän i slutet av dagen, så vi hade gott om tid att titta på utställningen, prata med kompisar och fika - inte dumt alls! Buffy blev jätteglad över att träffa kompisen Sluggo som skulle ut och vänstervarva. (Han var finast av alla rottisar, men tyvärr förstod inte domaren det. Nåja, det blev ett förstapris i alla fall och det är ju inte illa.) Sen fick vi en ny kompis, Viljas gulliga lillhusse Jonathan. Givetvis var även Lena på plats, men hon fastnade tyvärr inte på bild. Nalle blev bästa veteranrottis och sedan även bästa veteran alla raser - grattis Lina! Utöver detta vimlade det av BK-folk från Sthlm och det var roligt att oväntat träffa så många kompisar.

Det var 26 boxer på utställningen, men de var redan klara när vi anlände så jag vet inte riktigt hur det gick. Det var en rysk domare, Olga Grin. Enligt programmet var det mest yngre och öppenklasshundar, inte en enda i bruks-, champion- eller veteranklass. I de övriga raserna fanns det dock en hel del hundar även i dessa klasser.

Finalerna var pampiga och här fanns det flera verkligt fina hundar. Vann gjorde Dora von Donnerwald, WW-vinnande rottweiler. Tvåa var Micke och Annette Cordeus egenuppfödda schäfer. BIR-boxern kom fyra i finalen. Jag kände inte igen varken hund eller handler, men sedan dök matte upp och henne kände jag förstås igen. Stort grattis Britt-Marie! I samband med finalerna träffade jag också BIM-boxern och bästa boxervalpen (en Buffniece), båda från Ringfighters.

Buffy tyckte först att det var jätteskoj att träffa en massa trevligt folk och hundar, men efter ett par timmar var det inte lika roligt längre. Aura höll med. Men som tur är så har de ju varandra och kunde gosa och roa sig i gräset när det blev långtråkigt.

När finalerna var slut hade stackars Maritha dömt hundar hela dagen (förutom flera raser så dömde hon även Bästa veteran och BIS-finalen). Skulle hon orka två till? Jajamen, med sedvanlig energi och positiv inställning tog hon sig an våra hundar. Det sprangs och ställdes och gapades och kändes och mättes och antecknades och efter ett tag hade vi två exteriörgodkända hundar. Båda flickorna fick några "något", men det var mindre detaljer (inga hemska överraskningar) och jag är jättenöjd med Buffys fina protokoll. Är dessutom glad att det var Maritha som gjorde beskrivningen.

TACK MARITHA!

Maritha & Buffy

Sedan blev vi kvar och pratade med M en lång stund. Det var inte förrän regn och åska drev oss från platsen som vi åkte hem till Ozzy och åt supergod fölsedagstårta (Grattis Elli!) och kokoskaka : )))

Höll på att glömma, vi träffade också den senaste gåvan till svenska boxertikar. Han heter Diego och kommer från Ungern. Säkert en jättetrevlig vovve, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite sorgligt med dessa hundar som fraktas över Europa för att betäcka tikar i olika länder. Jag önskar att alla hundar fick leva sina liv hos någon som älskade dem och tog hand om dem under hela deras levnadstid. För visst är våra hundar så mycket mer än inkomstbringande avelsdjur?

Har problem med FTP-kopplingen och därför kommer nedanstående inlägg inte ut på rätt dag.

31 juli: En liten rapport från lugnet i dalaskogarna. Igår inträffade dock en dramatisk händelse när vi tittade ner i ett skogshål som innehöll gulsvartrandiga invånare och Buffy blev stucken. "Man FÅR INTE titta ner i hål" sa Gudmor Elinor strängt och bannade mig för allt vad Buffy utsätts för. Sticken tog på vänster framben, och förorsakade hälta, svullnad och en ynklig Buff. Ju mer jag oroade mig, desto mer haltade hon. Ett tag kunde hon knappt gå, men sedan kom mormor & morfar på besök och precis då upphörde hältan...

En annan hiskelig händelse inträffade då jag i ögonvrån noterade att Buffy cirklade runt ett okänd föremål på gräsmattan. Ormskräcken fick mig att rusa ditt för att mota bort henne från den hotfulla varelsen. Jag har försökt lära henne att inte gå fram till okända djur, att inte snappa efter humlor och getingar etc, och blev nu mycket nöjd när jag noterade att hon höll ett säkerhetsavstånd - trots ett uppenbart intresse. Här är besten som väckt hennes nyfikenhet, notera särskilt gifttaggen i bakändan. (Skratta inte, jag kände på den med ett barr och den var faktiskt både hård och vass.) Goliat gjorde en säkerhetscheck och bestämde sig sedan för att lukta igenom inkräktaren. Buffy följde händelseutvecklingen på avstånd, men anslöt sedan för att inspektera. Därefter låg hon bredvid larven och bevakade den noga, till dess att den försvann ner i rabatten. Undrar vad det ska bli av den så småningom? Förmodligen en hundätarfjäril, att döma av hundarnas beteende. Livet på landet är fullt av spänning ; )

I övrigt ligger jag mest i hängmattan eller på gräsmattan och läser (här ser ni mitt bokstöd) eller småplockar på tomten.  Jag har köpt en grästrimmer och arbetar med att frilägga blåbärsriset. Värmen ligger fortfarande runt 30 grader och då räcker inte orken till att göra så mycket annat. Vårt hallonhygge är fullt av stora, smakrika och totalt maskbefriade hallon. Buffy äter direkt från buskarna, men tycker ändå att alla hallon som ligger i min hand är hennes. Det gäller att snabbt lägga ner plockade bär i litermåttet, för med jämna mellanrum trycker hon ner sin sammetsnos i min hand och kräver dess innehåll. Samma sak med blåbären. Hon plockar själv och är effektivare än en gallerplockare(?), men vill ändå gärna ha även min skörd. Med magen full av bär är det sen mysigt att rulla i blåbärsriset.

En dag slog jag på stort och skulle bjuda på blåbärskaka. Det blev efter Ellis mumsiga recept på tigerkaka, fast utan tiger den här gången. Så här ser världens godaste kaksmet ut och här ser ni hur smaskigt det blir när man tillsatt en halv liter blåbär. (Om någon tycker att det ser ut att vara lite smet i formen, så vill jag försvara detta med att kaksmet måste provsmakas så man vet att inte kakan blir dålig.) Som ni kan se på resultatet så är köksimprovisation inte min starkaste gren. Fick höra från sakkunnigt håll att man inte ska ha i mer än 2 dl bär, för att undvika att de samlas i botten. Två fikagäster tyckte dock inte att det spelade någon roll att kakan såg misslyckad ut. Och faktiskt var den hur smaskig som helst, även om det inte smakade så mycket sockerkaka.

På kvällarna blir det lite svalare och då piggnar både två- och fyrbeningar till. Hundarna tycker det är skoj att leka med äpplen som de stjäl från Marias träd. Först tar boxern och cockern varsitt äpple som de rullar på, röd och svart. Sedan sätter de fart, den svarta springer runt gäststugan och den röda runt häcken. Därefter jagar de varandra, fortfarande med äpplena i munnen. Först den röda efter den svarta, och så den svarta efter den röda. Sedan åt varsitt håll och slutligen en liten paus innan det är dags igen.

Här är två bilder där Buffy pallar äpplen.

Men snart är det slut på våra sköna loja dagar, i morgon åker vi härifrån för att tillbringa helgen i stan. På lördag blir det promenad i Pride-paraden eller så blir det besök på AFBVs SM. Vill ju vara med på båda, men eftersom de krockar tidsmässigt så måste jag välja. Buffy vill gärna gå i paraden, säger hon, och det måste man ju respektera. Men samtidigt vill vi vara med och heja på Alvar i SM. Vi får se vad det blir, förmodligen får vädret bestämma.

På söndag ska vi till Södertälje på exteriörbeskrivning - spännande! Lena & Jonathan kommer dit, vilket gör det extra roligt. Dessutom har söndagens fölsedagfirande Elinor lovat att baka TÅRTA : )

Mer då? Jo, jag har anmält oss till Boxer-SM (BSL). Hade tänkt avstå eftersom det finns flera faktorer som talar för att låta bli, men tänkte sedan att det vore skräp att inte ställa upp nu när rasmästerskapet för IPO/BSL för första gången går under Boxer-SM. Förmodligen blir det inte så många tävlande och om de aktiva inte ställer upp kanske arrangörerna väljer att ta bort grenen till nästa år - och det vore verkligen tråkigt. Men det är bara två veckor till SM och vi är inte ens klara för nästa klass, så hys inga förhoppningar om några prestationer från vår sida. Vi åker dit för att fylla en plats, inget annat.

Har också anmält oss till boxerspecialerna hos ÖLO och ÖGLO. Vet inte om det blir något deltagande i Alvesta eftersom jag är i Grekland då, men tänkte att det var lika bra att anmäla utifall att Aura ska dit och vill ha sällskap på resan ; )

Ps. Helena, min svägerska, har identifierat monsterlarven till en Allmän Snabelsvärmare. Om denna varelse kan man läsa att gadden på bakkroppen inte är en gadd utan ett ANALHORN! Detta blir bara läskigare och läskigare...

27 juli: Inleder med en snygg Buffbild. Tack till Kashimatten Towe som tog fotot!

Här i Dalarna är det rejält varmt. Temperaturen ser ut så här i skuggan, så ni förstår att det inte blir mycket gjort. Vi badar, ligger i hängmattan och tar skogspromenader tidig morgon och sen kväll när det är åtminstone lite svalare. Hade tänkt ge Buffy ett par lediga dagar efter träningslägret och sedan köra lydnadsträning på Ludvika BK, men nu får de planerna vila tills det blivit åtminstone lite svalare ute.

Här är några badbilder. 

Kantarellerna har börjat komma upp och innan det blev alltför varmt så kantarellnosade Buffy årets första skörd.

Så mycket mer finns inte att berätta, för det är ju inte alltför spännande att rapportera om vår mestadels stillasittande tillvaro. Vi har det i alla fall bra och njuter av sommar och ledighet : )

26 juli: Här kommer redogörelsen för dagarna i Hallstahammar. Elli och jag anlände till campingen vid 17-tiden. Jag fick börja med att parkera husvagnen, något jag oroat mig för under hela resan. Jag hade förstås en reservplan (Ingos husse Mats), men wow - det blev rätt på en gång och jag fick vagnen på plats med bara två backningar, vilket gjorde mig 1) lättad och 2) lite mallig. Här ser ni bildbeviset (i stugorna ovanför bodde Lena & Vilja samt Mats, Ulla, Ingo & Carro). Det vimlade av boxervänner/-släktingar på campingen så det kändes som en trevlig familjefest. Vi åt, både mat och godis, och hade jättetrevligt. Det enda som var lite jobbigt var att hålla ordning på Elinor och Ulla, så att inte de fick sitta och prata ostört. (Jag är lite orolig att de gaddar ihop sig.) Buffsyrran Elza är en riktig partytjej som var uppe hela natten och visade alla sina tricks. Så himla skoj att träffa henne med matte Camilla och husse Robert igen! Den mest långväga resenären var Ingodottern Asda med familj, tänk att de rest hela vägen för att träffa sin boxersläkt och ställa ut Asda! Det var så roligt att träffa dem, men mer info om detta lite senare. Även Urban & Marie var förstås på plats, i sällskap med Kila, Ebba och Cocco.

Det var ett väldans tjoande mellan stugorna och stundtals visste jag inte var jag skulle gå för att hinna prata med alla, men det var förstås ett trevligt "problem". Lyckades i alla fall få en stund med Lena och Elli så att vi kunde fira Mycket Viktiga Fölsedagar samt en Mindre Viktig Namnsdag. Buffy fick en jättefin rosa Nöffa av Lena & Vilja, den "umgicks" hon sedan med i husvagnen så jag var rädd att vi skulle bli vräkta pga det underliga nöffandet som husvagnsgrannarna måste ha undrat över vad det var. Av Elli fick vi en skojig luddbok! Sen drack vi jättegott slisk som Lena hade med sig, måste fråga henne vad det hette. Det blev inte så många bilder tagna under kvällen, men här är i alla fall en bild på fina Vilja i halsbandet hon fick av oss. Vilja är Auras mamma och en jättemysig vovve.

Framåt natten blev det dags att lägga sig och jag vill bara säga att det är så j*kla trevligt att sova i husvagnen med Världens Mysigaste Buff. När man bäddar om sittgruppen så blir det en stooor säng där vi rullar ihop oss tillsammans, på den ledd som passar bäst. Oj, vad gott man sover!

Söndagens morgon inleddes med lydnadstävling dit både Aura (klass I) och Vilja (klass III) var anmälda. Först ut var Elinor & Aura, med en suverän prestation - vad sägs om 188p i lydnadsdebuten? Med dessa poäng vann hon förstås sin klass och blev även utsedd till dagens bästa lydnadsboxer. Jättekul!!! Hurra och grattis till er!

Lite senare var det Viljas & Lenas tur att tävla. De inledde strålande och det såg verkligen lovande ut. Tyvärr strulade sändandet mot rutan och i och med detta försvann deras chanser till ett förstapris. Men de vann sin klass och kunde glädjas åt mycket fina poäng, jag tror att det saknades knappt tio ynka poäng för ett förstapris. Det var väldigt roligt att få se Vilja tävla, hon var glad och följsam och det dröjer inte länge innan de är uppflyttade till elitklass. Heja, heja!!

Så över till utställningen. Buffy var anmäld till bruksklass, men det kändes redan på morgonen att det inte var vår dag. En veckas träningsläger hade tagit på krafterna och det var en väldigt trött Buff som helst ville vara i fred och sova. Hon brukar alltid vara cool i olika situationer, det är bara i slutet av en lång dag med större evenemang som jag har märkt att hon blir trött och kan vara lite låt-mig-vara-ifred-bufflig. Men så icke idag, nu grufflade hon för sig själv redan på morgonen och rullade ihop sig så snart vi stannade till någonstans. Jag tänkte att detta aldrig kunde gå bra och hade allvarliga funderingar på att skippa deltagandet eftersom jag var orolig att hon skulle gruffla på domaren. Inte så att jag trodde att hon skulle bete sig illa på allvar, men jag tänkte att domaren inte skulle uppskatta en hund som "pratade" under bedömningen. Elinor skällde på mig och menade att Buffy var för stabil för att bete sig illa. Jag beslutade mig för att ställa upp ändå, med förbehållet att det skedde på gudmors ansvar ; )

Det var fyra tikar i bruksklass och vi kom trea. Ingen lysande placering, men jag var - ärligt och uppriktigt - nöjd ändå eftersom Buffen skötte sig bra. Hon t.o.m. viftade lite lojt på svansen åt domaren. I mina ögon var förstås Buffy överlägset vackrast, men det tyckte inte domaren. Vi fick visserligen en jättefin kritik, men domaren tyckte att Buffögonen var FÖR SMÅ?! Jag fattade ingenting och tyckte det var en märklig kommentar, men när jag kom hem och såg bilderna så förstod jag vad hon menade - på SAMTLIGA (ca 30 st) bilder kisar Buffy med halvslutna ögon! Bilden nedan är den bild där hon har "störst" ögon... Inte kan jag skylla på att hon kisar mot solen heller, då det var mulet. Nåja, jag får vara glad över att hon inte somnade under bedömningen.

Tack till Marie som visade Buffy på bästa sätt. Nästa gång lovar jag att ha en pigg och utsövd vovve...

Tik-certet hamnade välförtjänt hos våra kompisar Cocos & Gunilla, vilket var jätteskoj! Stort grattis till championatet!

I bruksklass för hanar deltog två favvo-hundar, Tobbes Kaxe och Harrys Max, som båda stod inför championat och vem som helst av dem hade varit en värdig certvinnare. Domaren placerade Max som etta, men valde av outgrundlig anledning att hålla inne med certet. Inte bra, tycker Buffy och jag.

DAGENS HÖJDPUNKT:
För de icke-boxerfantaster som läser detta kan jag berätta att vita boxer inte ställs ut eftersom deras färg automatiskt renderar dem ett "0-pris". Det är därför synnerligen sällsynt att man ser en vit boxer på en officiell utställning, jag har själv bara sett det en gång tidigare och det var då tydligt att domaren ogillade situationen. Men tidigare i somras konstaterade Asdas matte att hon skulle vilja ha sin hund utställd för att få en domarbedömning, och anmälde sig modigt till boxerspecialen i Hallstahammar. Hur coolt som helst! Jag tyckte det var så roligt att Asda skulle vara med på utställningen, men var samtidigt rätt fundersam över hur hon skulle bemötas av framför allt domaren, men även av övriga utställare. För även om många nu väljer att låta de vita valparna leva (vilket givetvis borde vara en självklarhet), så märker jag ju att det finns vissa som mulnar till så snart frågan om vit boxer kommer på tal - och för dessa var det säkerligen provokativt med en vit boxer i ringen. Asda själv struntade förstås i alla tossingar, men jag var orolig att någon skulle säga något nedsättande när hennes unga matte Kajsa hörde på.

Första guldmedaljen går till Marion som tyckte det var roligt att Asda var på plats och snabbundervisade Kajsa & Asda i konsten att ställa upp snyggt, samt lånade ut halsband och koppel.

Andra guldmedaljen går till domaren. Jag som varit orolig att domaren skulle kasta en blick på Asda och sedan skriva endast två ord på kritiklappen, drog en suck av lättnad när jag såg henne gå emot Asda & Kajsa med ett varmt leende. Sedan tillbringade hon lika lång tid med Asda som med de övriga hundarna och skrev en lång, utförlig och MYCKET positiv kritik.

Tredje guldmedaljen går till alla de som ljudligt applåderade Kajsa & Asda när de lämnade ringen. Jag blev så glad att tårarna rann. Love you all!

Fjärde guldmedaljen går till de som kom fram och gratulerade Kajsa & Asda efteråt. (En person tyckte t.o.m. att Asda var den hund som hade visats snyggast av alla hundarna i klassen. Det du, Kajsa!)

Femte guldmedaljen går, förstås, till Asda med familj. Matte Kajsa, som ställde hund som om hon aldrig gjort annat, och Ulla & Leif som körde bil så lång väg och peppade sin dotter. En supertrevlig familj, men en vovve utöver det vanliga.

Nu hoppas jag på fler vita boxer i utställningsringarna. Riv barrikaderna!

Vid det här laget var jag SÅ NÖJD! MÖLOs utställningar brukar alltid vara trevliga och den här hade verkligen börjat lovande med mycket lyckade debuter för både Aura och Asda, i lydnads- respektive utställningsringen. Nu kändes det som att resten spelade mindre roll. Det var ju en bra inställning eftersom det inte gick så bra för min egen hund, men för hennes syskon gick det desto bättre.

Cocco - BIR	Ingo - 2:a bästa hanhund	Elza - Reserv Öppen klass

Nu känner jag mig lite orättvis mot Buff. Det var ju inte så att hon gjorde dåligt från sig, hon fick i alla fall en 1:a i kvalitetsbedömningen och hon kom inte sist i klassen. Men tyvärr är det ju bara cert somn räknas, så man kan väl uttrycka det så att jag var nöjd med Buffy men inte med placeringen. (Jag tror förresten inte att det är någon som någonsin sett mig missnöjd med någon av mina hundar, oavsett vad vi tävlat i.)

Sedan var det avelsgrupp med mamma Kila och därefter uppfödargrupp för Big Heart´s, men den sistnämnda fick vi inte vara med i (va?!) utan byttes helt förståeligt ut mot ukl-vinnaren och bästa tik-fyran Maia. Vi var i alla fall väldigt stolta över att få vara med i vinnande avelsgrupp tillsammans med syskon och underbara Kila.

Under dagen passade Big Heart´s på att vinna det mesta och samlade ihop till inte mindre än tre boxerstatyetter. Utöver H-kullens redan nämnda prestationer: - Bästa veterantik (Ebba) - Bästa unghundstik och 4:e bästa tik (Maia) - Avelsklass (Kila) - Uppfödargrupp Grattis Marie & Urban! Efter sista bedömningen öppnades himlen och regnet forsade ner. Vi fick fly upp på verandan för att fira framgångarna. Buffy sov i bilen, men jag hade mysiga Pippin som sällskap istället. När domaren fick syn på honom kom hon rusande och ville veta varifrån han kom: "This is what I was looking for!" (Pippin hade skadat en tass på tågperrongen och Marion valde därför att inte ställa upp med honom på utställningen.)

Så småningom körde vi tillbaka till campingen. De flesta valde att åka hemåt, men vi var några som föredrog ytterligare en kväll på campingen för att kunna köra hemåt utvilade nästa morgon. Det blev en väldigt trevlig kväll på restaurangen tillsammans med Mats, Ulla, Sara & Fredrik. Sedan gick jag i skogen en timme med en trött men nu lite gladare Buffy, så att hon skulle få röra fritt på tassarna. Slutligen en kvällsdusch, långt E-samtal och zzzzz. På morgonen åt vi Es tigerkaka till frukost och styrde sedan hemåt.

Fler bilder från utställningen:
- Aura har konverterat.
- Aura vid prisutdelningen.
- Elli får priser och rosett.
- Aura i utställningsringen.
- BIR och BIM.
- Ingers gulliga bostonvovvar.
- Domaren kollar Buffys fluff(?).
- Buffy på språng. (Efter utställningen sade Marion att hon sett på håll att en hund "dragit runt med Marie", när jag kom hem och såg fotona så insåg jag vilken hund det var... ajaj.)
- BIR-Cocco räcker tunga åt konkurrenterna.
- Cocco fick en JÄTTEROSETT av domaren.
- Marie och Cocco gratulerar varandra efter en lyckad dag.
- Ebba blev bästa veterantik.
- Ingo blev näst bästa hanhund på utställningen. (Nöjda uppfödare i bakgrunden.)
- En jättesöt liten Ingovalp hälsade på sin pappa efter utställningen, och blev överlycklig över att träffa mormor Marion igen.
- Pappa upp i dagen!
- Pippin hade egen cabriolet.
- Här är mini-hunden som kom tvåa i lydnadsklass I.
- Gunnar och Annmarie Maeland har skaffat en ny supermysig boxerkille. Jag blev kär i hans stora mjuka nos.
- Snygg-Maggie var förstås på plats, trots att matte dömde utställning på Öland.
- Liksom systern Snygg-Stina.
- Lilla Maia har blivit stor.
- Jag missade tyvärr Towe & Kashi i ringen, men här är i alla fall en bild på Towe & Kashipappan Uno.
- Ann ställde ut många hundar, bl a denna söta tik.
- Ninni och Cita vann lydnadsklass II.

Puh, det var allt från Hallstahammar.

21 juli: Har nyss anlänt till stugan i Dalarna efter en mycket intensiv vecka med träningsläger och sedan Boxerspecial i Hallstahammar. Elden sprakar i kaminen, Buffy snusar i soffan och jag tar mig an genomgången av 2000 bilder.

Träningslägret med Team Sthlm var förstås precis så bra som jag trodde att det skulle vara. På spårträningen kunde jag glädjas över att markeringsträningen har gett resultat. Det var ett par rejält blåsiga dagar och vi tränade på Barkarby flygfält där vinden verkligen får fart. Men icke ett föremål missades och markeringarna var jättefina, så jag var supernöjd. På den sista spårträningen gick Kia ett spår i romerskt mönster åt Buffy, med sju föremål och säkert fjorton vinklar. Den här dagen blåste det som mest och Buff var trött efter flera dagars skyddsträning, så jag var betänksam. Men Kia tyckte att vi skulle känna av var hon befann sig träningsmässigt och det är ju alltid intressant. Det var verkligen ett knepigt spår, men Bufflan klarade alla föremål/markeringar och även om hon vindade en hel del i blåsten så tog hon sig igenom hela spåret. Jag var grymt imponerad. Fick också kvitto på var vi står och vad vi ska fokusera kommande träningar på - mycket värdefullt!

Även skyddet gick bra. Veckans mål var trygghet och harmoni i bettet, så det blev mycket tras- och kuddövningar. De första dagarna var hon glödhet så det blev en del slarv - det är tydligt att vi behöver mer kontinuitet i skyddsträningen. I slutet av veckan var hon rejält trött och gick nog på ren vilja. Vi gjorde en hel del framsteg, vilket förstås kändes bra.

Vår figge Micke Johansson tycker att Buffy växt till sig rejält sedan han träffade henne senast och påpekade att hon har en stor mängd "allvar" inom sig, som måste hanteras och balanseras. Jag har funderat mycket på detta och är tacksam över att vi är omgivna av kloka och erfarna träningskompisar. Jag sänder också en tacksam tanke till Curt Blix vars omdöme om Buffy väger mycket tungt i mina funderingar.

När lördagens sista pass var klart och vi hade avslutat utvärderingen av samtliga hundar så dök Elinor & Aura upp och det var bara att dra vidare till nästa evenemang - boxerspecialen i Hallstahammar. Jag tror att jag halvsov på bilfärden dit (trots att jag körde) och bestämde mig för att det skulle bli ett tidigt sänggående. Veckans träningsläger hade tagit på krafterna och dessutom hade kvällarna blivit sena pga att Ulla dök upp i Sverige igen (rooooligt!), samt att teamet hade grillafton på torsdagen. Träning hela dagarna och tjoho på nätterna, då FÅR man vara trött...

Men när vi kom fram till campingen på Hallstahammar så blev det full fart med en gång. Det vimlade av trevliga bekanta, både gamla och nya, och ibland visste man knappt var man skulle titta/gå för att hinna med alla. Inte nog med allt boxerfolk, även Mälarökompisar var på plats pga tävlingar i Köping under lördagen. Så inte gick det att lägga sig tidigt inte. Men mer om detta lite senare, nu orkar jag inte skriva mer idag. Nästa gång jag sätter mig vid datorn kommer info om bl a dessa roliga händelser:

Vinner lydnadstävlingen!	Vinner allas hjärtan!	Vinner rubbet!

Fler bilder från träningslägret kommer senare. Har inte hunnit gå igenom alla bilder än, men jag tror att det finns en del bra bilder på Archie. Tyvärr kan jag ju inte ta bilder på Buffy medan vi tränar, men Stefan och Maria hjälpte till, så det blev en del sådana också (tack!).

15 juli: Först några ord om bollen som nämndes i föregående inlägg. På Gröna Lund kan man vinna jättebollar om man klarar att kasta en basketboll i en korg som är knappt större än bollens omkrets. Jag ville så gärna vinna en boll åt Buffy, men insåg snabbt att jag aldrig skulle klara kastet. Medan jag står och kastar lystna blickar på jättebollarna så kommer det fram en lång kille med fru och två små flickor. Han köper två kast, humpar båda mitt i korgen och vinner därmed varsitt förstapris åt sina flickor. Jag inser att jag står inför ett basketproffs, som svar på mina önskningar! Eftersom killen ser snäll och trevlig ut går jag fram och förklarar att jag skulle vilja vinna en jätteboll till min hund. Inga problem, basketkillen kastar en gång till och vinner enkelt ytterligare en jätteboll som han lämnar över med orden "Varsågod, hälsa vovven!". (Jag blir så glad av att möta snälla människor!)                             Klicka på bilderna för större storlek.

	Hmmmm, vad är detta?? En genmanipulerad fotboll! Buffy undersöker nya leksaken.
	Därefter puttade hon igång den, för att användas till vad bollar är till för - dribbla, jaga & fånga. Men det var ju just det där med att fånga... Som ni kan se på bilden till höger så återstår bara sekunder av bollens runda form. (Jag trodde inte att hon skulle kunna gå grepp om den, men det var inga problem.)
	Men inga sura miner här inte, den var rolig även som gummitrasa! Dessutom slipper vi nu ha halva baksätet blockerat av en jätteboll, och skulle det vara så att suget återkommer så får jag väl åka till Grönan och invänta nästa basketproffs.

Den här veckan har vi träningsläger med Team Stockholm och tränar spår & skydd under långa, roliga och innehållsrika dagar. Både jag och Buffy är illtrötta när vi kommer hem, så det blir nog ingen mer uppdatering förrän lägret är över.

Bufflan & Per.

11 juli: Här kommer massor med Buffbilder från en trevlig promenad på Ekerö. Syftet var att undersöka det bäverbo som vi hittade för ett tag sedan. (Vi planerar en nattlig bäversafari och ville först titta lite närmare på boet i dagsljus.) Kvällen inleddes med att Buffy besiktigade frisbeegolfkorgarna som hon är så förtjust i. Hon rusar genom skogen och hoppar upp på alla korgar hon hittar och rasslar i dem. Märklig hobby! Klicka på bilderna för att se dem i större storlek.

	Promenaden fortsatte längs vattnet och man får ha is i magen när Bufflan springer ner för klipporna och simmar ut i Mälaren. Sedan en suck av lättnad när hon kommer upp ur vattnet, oftast med ett värdefullt strandfynd i munnen.
	Det är lätt att se när Buff kommer in på grundare vatten, för så snart hon bottnar så ploppar svansen upp genom vattenytan. Jag tror att hon har utterblod i stamtavlan. Det finns en hel del som tyder på det.
	Titta, bäverspår! Så här ser ett bäverbo ut. Det börjar under granen och går sedan som en tunnel ner under vattenytan. (Det är inte en bäver som klättrar på boet.) Här syns tydligt hur boet sträcker sig ut i vattnet och går ner under ytan.
Klättra på stenar är en annan hobby. Jag misstänker att det är husse som ligger bakom, för hon ser mäkta stolt ut och förväntar sig beröm. Helt ok, balansträning är nyttigt.  Nedan: Hoppsan, återvändsgränd!
	Under vattnet finns spännande skatter. Går det inte att få upp dem med hjälp av tassarna, så får man doppa ner huvudet för att kunna kika lite närmare.
	Ända sedan Buffy var lite vappe så har hon intresserat sig för trädstammar. Vet inte om det är husse som ligger bakom även detta, men hon går sällan förbi en stam utan att klättra på den.
	T.v. Nej Buff, den är för högt upp. T.h. Ok, då tar jag den här istället. Hon är också bra på att klättra uppför lutande trädstammar, Kanske kan få sommarjobb på en kokosnötsodling?

Efter nästan två timmar i skogen kom vi fram till ängen ovanför parkeringen igen. Där fick Buffy leka med sin senaste leksak, en jättestor boll. Men mer om det nästa gång, för nu är det sovdags. I morgon bitti ska jag sova gott och länge, för nu är det semester. Tjoho!

9 juli: I dag har vi tränat lydnad, vilket gick så där. Buffy hade inte full koncentration och jag blev lite sur, dvs ingen bra kombination. När jag först dragit ett par djupa och vi sedan lekt en stund så gick det bättre och vi kunde köra ett hyfsat fint pass. Jag var dock väldigt missnöjd med mig själv, så vi smet ut på en skogsprommis istället och avslutade sedan med mys i gräset (Buffy knölar ihop sig på rygg i mitt knä och är bara så gosig. Mitt hjärta svämmar över av kärlek till henne!) medan vi pratade med några träningskompisar. Blir så arg på mig själv när jag inte tränar enligt mina egna normer, och därmed inte lever som jag lär. Nu tror säkert stödföreningen BRUS (Buffys Rätt Uti Samhället) att jag har bankat på Buff, men det har jag förstås inte. Det är illa nog att tråkträna henne. Mupp-Anna!

En än tråkigare sak är att världens goaste Keiko har blivit påhoppad av en stor hund och biten i benet. Det är ruggigt att det finns hundägare som har sina otrevliga hundar så helt utan uppsikt och att såna här saker kan få hända. Nu gick det förhoppningsvis ändå "bra" den här gången, men det är trist att Keiko ska behöva ha ont i benet och jag ryser vid tanken på vad som kunde ha hänt om det varit en mindre hund som blivit attackerad. Buffy och Keiko hade planerat badmys i helgen, men nu blir det nog inget av med det.

Buffy & Keiko myser i gräset efter att ha busat.

Så här ser det ut när de leker. Keiko har t.o.m. lärt sig boxer-moves.

Fick idag kallelse till MÖLOs utställning i Hallstahammar den 20 juli. Ska bli kul att träffa släkt och vänner igen, och extra roligt att vi inleder med en lägereldsafton i trevligt sällskap redan på lördagen. MÖLOs utställningar brukar vara väldigt trevliga och jag ser fram emot att softa vid ringside och heja på mina favvo-hundar med Buff i knäet och en glass i handen. (Buffy ska iofs ställas ut också, men eftersom Marie tar hand om den saken så kan jag ta det lugnt.) Det är roligt att ha trevliga tillställningar att se fram emot : )

Här är två bilder på Buffys gulliga syskonbarn ur Marikarlos N-kull.

Mormor Kila inspekterar lilla Wilma. Kul för lilltjejen att ha nära till sina trevliga släktingar.	Supersöta syskonbarnet Bosson. Det är den valp jag blev extra förtjust i, eftersom han är buff-färgad.

Två arbetsdagar kvar innan semester. Har klarat av nästan allt måste-arbete, så nu återstår mest att städa undan och sedan förbereda inför återkomsten i augusti. Det är alltid trevligt att komma tillbaka till ett snyggt och välordnat rum. Jag har världens roligaste jobb, men det hjälps inte - åh vad det ska bli skönt att vara ledig! : )

7 juli: Idag har jag upptäckt att Buffys hemsida är en kanonbra annonstavla. Hann knappt komma till jobbet i morse förrän jag blev uppringd av en klok och trevlig boxeruppfödare som ville dela med sig av kunskap och tankar kring hundfoder. Fick mycket intressant info och ett trevligt samtal. Sedan har jag även fått bra tips i gästboken. Vill framföra mitt TACK för kloka synpunkter och goda råd! Det är trevligt med människor som delar med sig av erfarenheter och kunskap.

Har inte så mycket att skriva om idag, så jag lägger in ett par gulliga bilder istället. De är på Buffy och hennes bästis (och min guddotter) Aura.

Bufflan och Aurisen som valpar. Det är tre månader mellan dem i ålder.

En bild från deras första Boxer-SM. Det var massor med aktivitet runt omkring,
men sötnosarna ville bara ägna sig åt varandra.

Här går det undan och fotografen hann inte med.

Puss på bästa kompisen!


Blingbling & mys.

6 juli: I fredags vaknade jag med väldigt trötta tassar efter en lång dag på WDS. Låg sedan länge och myste med Buff innan jag orkade upp. När Buffy ätit sin frukost fick hon provmumsa lite olika sorters godis, så att jag vet om jag ska hämta mer av någon sort på lördag. Jag undrar om mina hundar föds med stålmagar eller om de får det av att bo hos mig. Har i alla fall aldrig några problem med vare sig foderbyten eller annan utfodring (det blir ju en del påfflor och annat under träningen). Sedan fick Buffy åka på kollo till Ekerö, så att jag skulle kunna arbeta länge utan dåligt samvete.

I går var jag på WDS igen, denna gång för att arbeta i SBK-montern. Jag stod tillsammans med Sanna, vilket givetvis gjorde arbetet extra roligt. Bortsett från att stå i montern hann jag med följande:
- Köpa ännu ett halsband åt Buffy. Snyggt! Bild kommer senare.
- Köpa mer godis hos Olivers. Jag uppskattar verkligen deras portionsförpackade godbitar, till skillnad från de svettiga grisöron och flugbeströdda godis som ofta erbjuds i affärerna.
- Byta det täcke jag fick från SBK i vintras. Det var modell XXL(!!) och nu fick jag ett som passar bättre till en boxerbuff. Jag gillar verkligen Back on Track, bra produkter samt suverän service och kundbemötande.
- Äta mandelströsslade chokladbananer (förstås).
- Prata med Staffan, T och N.
- Se skyddshundsuppvisningen (Heja P & B!).
- Träffa en väldigt trevlig boxeruppfödare, innehavaren av Mölleholms kennel, i Svelands monter. Det var nog dagens roligaste möte (trots att hon berättade en hemsk historia för mig). Alltid lika roligt att träffa trevliga människor med samma intressen.

Nu är fötterna ännu tröttare och känns väldigt platta. Två dagar på WDS var tydligen för mycket för tassarna. Helt klart är det nyttigare att lufsa i skog och mark än att stå/gå på betonggolv.

En arbetsvecka kvar innan semester. Det känns som att alla har ledigt nu, utom jag.

 
Inte tjock, men fluffig?

3 juli: Åkte till WDS tidigt i morse för att vara säker på att få parkeringsplats. Lilla Buff trodde att det var något roligt på gång och stod och sträckte på sig vid dörren medan jag klädde på mig. Kände mig hemsk när jag pussade henne på nosen och stängde dörren mellan oss, men jag hoppas/tror att hon snart rullade ihop sig igen och fortsatte sin morgonsömn. Mässbesöket inleddes med ett shoppingpass i sällskap med Kia och Maria. Tyvärr fanns det inte så många spännande montrar, utan mest sådant man sett förut. Den enda sak som jag blev riktigt förtjust i var ett smycke. Snyggt, men dyrt och i fel karat. Jag hade gärna betalat begärda 2200 pix ifall det varit åtminstone 18 karat - men 14? Nja... (Har inte bestämt mig än, ska ju dit igen på lördag.) Blev glad över att hitta Klin-bollar (Buff-favvo). Köpte också varsitt After Work-halsband till Buffy och Goliat, broderierna är sydda med blingbling-tråd men det syns inte riktigt på bild. En annan sak som var riktigt, riktigt snygg var ett snidad boxerhuvud i trä (den fick flytta hem till Marion).

Sedan upp till C-hallen för att se boxerbedömningen. Det var skilda ringar för tikar och hanar, och många utländska - för mig okända - hundar. Jag koncentrerade mig därför på tikar öppen klass eftersom det var där de flesta av mina favoriter skulle gå; Buffbästisen Aura, syster Cocco (som nu är championmeriterad, men byte av klass är inte tillåtet på WDS), samt min gula favoriter Maggie & Stina. Det fanns givetvis flera fina hundar i klassen, men dessa fyra låg närmast hjärtat. Auras handler, hennes tvåbenta farmor Maria, hade segervapnet klart och Aura sneglade djärvt på de utmärkelser som fanns att konkurrera om. Tävlingen började och Aura och Cocco poserade tjusigt och Maggie rejsade så att ringen knappt räckte till. För att göra en lång historia kort så var domaren tyvärr blind. Visserligen gick det bra för våra vovvar, men det räckte inte ända fram. Maggie höll sig kvar längst, men fick slutligen nöja sig med en andraplats. Och Cocco fick CK, vilket verkligen inte är fy skam. Men ändå, jag ville ju att någon av dessa skulle vinna.

Sedan spanade jag lite i hanhundsringen och där kunde jag konstatera att Marion var snyggast. Pippin då? Jodå, han fick en hedrande tredjeplacering i den stora öppna klassen. I övrigt har jag dålig koll på hur det gick.

Åter till tikringen där det var dags för veteranerna. Här skulle Marie ställa ut Ebba och det var verkligen roligt att se denna pigga 8,5-åring i strålande form. Detsamma tyckte domaren som utnämnda Ebba till bästa veterantik och därmed VÄRLDSVINNARE! Jättekul : ) Det här var första gången tårarna rann på mig idag.

Så småningom blev det dags att äntra nästa ring för att möta bäste veteranhane och även denna domare blev förtjust så Ebba blev nu bästa veteran med biljett till finalringen!

I gruppfinalerna har dock sällan en boxer något att hämta i konkurrensen mot alla luddraser, men det var i alla fall roligt att få se Marie & Ebba där. (Nu känner jag två finalringslöpare, för Lotta har varit där med Pontus. Och ingen finalring utan Magnus, titta där står han som vanligt.)

Därefter var det dags för vinnarfotografering, vilket tog en hiskelig tid tyckte vi alla. Men det var det värt, för det är inte alla som får ett vackert fotografi på sin hund, inramat med WW-titeln. 

Ebbas framgångar var dagens roligaste. Jag är trött och vill sova, men här kommer först några korta kommentarer om Viktiga Saker & Iakttagelser.

De mandelströsslade chokladbananerna i A-hallen. Underbara!

SBK hade en vägg med presentationer av bruksraserna. Här kunde man bl a se en Ytterst Snygg Boxer. Guess who! ; )

Kul att träffa Elin och Terry som var dörrvakter på utställningen!

Jag måste komma ihåg att hålla Ulla och Elinor ifrån varandra i Hallstahammar. Det är inte bra för mig att de utbyter information. Jag vill ju gärna umgås med båda, men det får nog bli var för sig. Eller så får jag sitta mitt emellan dem så att jag kan styra samtalet.

Man undrar hur kul vissa utställningshundar har det egentligen. Boxer har det nog åtminstone hyfsat bra jämfört med luddraserna som kan sitta inklämda tjogvis i ett torn av burar. Fast visst fanns det även boxer som inte såg ut att ha det så roligt. Jag fick ett nytt hatobjekt efter att ha sett en person hantera sin hund på ett otrevligt sätt (här trillade tårarna för andra gången idag). Sicken skata... och sedan pratar folk om hennes "hemska hund" som högg efter matte. Jag tycker det var en sund reaktion, den borde gjort mycket mer än markerat. Det kändes dock lite bättre efter det att Lise berättat om "Bajslistan", nu vet vi i alla fall att folk får sina straff för eller senare... hihi : )

Här är två gulliga bilder på burmys, som motvikt till ovanstående.

En väldigt trevlig aspekt av dagen var att jag fick mycket tid tillsammans med Buffmamma Kila och Buffsyster Cocco och kunde snusa ostört på dem. Eftersom Kila inte deltog i utställningen så fick hon vara i min bil i det svala garaget. Vi tog ett par promenader tillsammans och det var verkligen roligt att se hur Buffy påminner om henne i flera avseenden. Hon är nu åtta år fyllda, men pigg, glad och spänstig på allra bästa boxermanér. Och Cocco är en Buffkopia i många avseenden och lika kramig. En sak som skiljer dem åt är dock att Cocco har... hmmm... fler revben? (Det blir till att deffa Bufflan inför Hallstahammar.) Även moster Ebba är en riktigt trevlig vovve och det värmde verkligen hjärtat att se hennes glädje och sprallighet när hon vann veteranklassen. 

Buffy var förstås lycklig när jag kom hem igen och mycket nyfiken på alla påsar jag hade med mig. Det blev en massa hundfoder och -godis då Elinor och jag hade en mycket lyckosam runda bland fodermånglarna. Bra jobbat E! Hon lyckades även charma till oss varsin halsbandsberlock med hundarnas namn och telefonnummer.

I morgon är det jobbdag och Buffy får åka på kollo till Ekerö, för jag måste jobba länge och på lördag ska jag till spektaklet i Älvsjö igen. Ska då stå i SBKs monter mellan 7-13.30 (kom gärna och hälsa på!).

2 juli: Nytt halvår = ny nyhetssida. Vårterminens nyheter hittar ni via länk under arkiv, tillsammans med nyheter från 2007. Anledningen till skiftet är att slippa tungladdade sidor. Jag vill ju kunna strössla med bilder och då är detta ett vettigt sätt att lösa det för besökare som sitter vid halvslöa datorer.

Det nya halvårets första bild blir en bild på Ingo. Matte Ulla har noterat att jag inte har något foto på Buffys dyk och bistår därför med en tjohoo-bild på brorsan när han är på väg ner i sjön. Bilden har legat ute på en fototävling kallad "Årets badpojke". Ingo vann tävlingen med 345.678 st röster, samtliga registrerade på en dator lokaliserad till Grödinge. Det verkar som om en viss liten boxerfröken varit uppe och röstat medan matte legat och sovit... ; )

Årets badpojke - Ingo Bergmark (Big Heart´s Handyman)

!

Idag har vi tränat lydnad och skydd. Lydnaden bestod bl.a. av platsliggning, framåtsändande samt ordförståelse. Körde också några lekhopp. På skyddet slipade vi på Buffys bevakningsposition. Stefan agerade figge och konstaterade "Hon ser verkligen ELAK ut i bevakningen." Jag skulle just protestera mot detta uttalande när Kia rättade honom: "Hon ÄR elak!" Min lilla boxerflicka...
Nåja, bra bett och tjusigt skall har hon och jag gillar hennes attityd. Dessutom är hon lika rar och gosig som alltid så fort skyddsarbetet är avslutat. MysBuff!

I morgon är det dags för årets stora spektakel - Världsutställningen i Älvsjö. Har planer på att gå upp kl. 5 för att försöka få en p-plats på mässområdet, men får se om jag orkar. Pratade nyss med Buffuppfödarna Marie & Urban som kommer till Sthlm senare ikväll. Elinor har rapporterat att bästkompisen Aura är ondulerad och putsad enligt konstens alla regler. Det är bara Bufflan som får stanna hemma, men hon är nog lika glad för det. 

Idag fick jag mail från en trevlig Erika som jag aldrig träffat, men som gillade Buffys sida. Kul att höra! Det är rätt festligt att tänka sig att det sitter folk man inte känner och läser om oss. Men det är helt ok och alltid kan man lobba för något ; )

Tack till AnnaB för grattiset! Det är klart att vi ses vecka 29, jag längtar verkligen efter Micke... höll jag på att skriva. (Så ska man kanske inte skriva till någons flickvän?) Äsch, du förstår vad jag menar ; ) Det ska bli jättekul att träffas igen!

Klockan är bara 22, men jag ska lägga mig nu för att åtminstone vara hyfsad pigg i morgon. Det ska bli enormt spännande att se morgondagens boxerbedömning och jag håller givetvis tummarna för mina favoriter. Sedan hoppas jag på en lyckad shopping på tillbehörsmässan.