Skriv i Gästboken så blir vi glada!

30 december: Idag är det riktigt kallt ute, men Buff vill inte avstå från snöbus. Då får man ha både träningsoverall OCH ReDog-täcke för att inte bli kall. Visst är hon söt i sin vinterdräkt?

Tyvärr hade jag ingen kamera med när vi var ute tillsammans med Goliat. Han är förstås förtjust i Buffys löpdoft och befinner sig hela tiden bakom henne. Men Buff vill bara leka och förstår inte vad som är så intressant bakom hennes rygg. I dag när uppvaktningen blev lite väl efterhängsen så tröttnade hon och tryckte ner honom i snön. Den randiga är mycket tyngre än den röda och snön är djup, så stackars Goliat försvann i snömassorna likt ett lavinoffer. När han kravlade sig upp såg han ut som en liten isbjörn. Buffy lekte glatt vidare, vi tvåbenta vred oss av skratt och Goliat... ja, han fortsatte att leka Följa-Buff. Skam den som ger sig! : )

29 december: Här kommer en hälsning från ett snöigt Dalarna. Vi njuter för fullt av att vara lediga och ägnar dagarna åt att skutta i snön, läsa böcker, äta godis, lägga pussel, spela monsterspel och umgås med familjen. Idag har vi haft minus 20 grader och då blir det inte så mycket utomhusvistelse. Men det går ingen nöd på oss, jag har pappas goda havrekex och Helenas mumsiga hallongrottor + massor med murre. Detta i kombination med brasa i kaminen och en bok och en Buff i soffan = mys! Här nedan kan ni se bilder från vårt julfirande och vad vi har för oss i övrigt. Buffy tycker det är så roligt att grannhuset är fullt med kusiner som också gillar att busa i snön. Häromdagen började hon löpa, så Goliat är väldigt förtjust i henne nu. Ägnar också lite tid åt att planera kommande säsong. (Tack Elli för superfin almanacka!) Det är alltid lika roligt att fylla i almanackan inför det nya året. Först i programmet står ett besök hos Peter Scherk, 2009 års vinnare av såväl FCI-VM som FMBB. Men först ska vi ha jullov en vecka till : )

Allra sötaste julrenen.	"Det här paketet är nog faktiskt till oss..."

Från Aura!	Från Neo!	Från Keiko!

Från matte!

På kvällen var det eldshow med Jocke (Buffys kusin).

Lite galen är han nog ; )

På juldagen var ví rätt trötta.

Prommis med hundarna.	Snöattack!

Så kul att skutta i snön!	Kolla, ett till kort där Buffy svävar!

Bus med Pontus.	Alla vantar är Buffys...

Tefatsåkning med Pontus & Sara.	Tjohoo!

Både Buff och Sara vill ha tefatet.	Starkast vinner!

Vackert med klarblå himmel!

Buffy kollar mot Goliats dörr.	Buff på väg att hämta tidningen.

Buffys hus.	Goliats hus.

17 december: Idag har jag ätit julbord på Ulriksdals värdshus och lyckades för andra året i rad äta i lagom mängd. Mycket nöjd med det! Efteråt pulsade Buffy och jag runt Karlbergs slott, en runda på knappt två timmar som kändes som det dubbla i benen pga all snö. Sedan somnade vi i soffan. Bra dag!

Här kommer bilder från gårdagen, då vi trotsade snön på Drottningholms golfbana tillsammans med Kajsa & Nellie. Blåsten gjorde att snön fördelade sig ojämnt över marken, på vissa ställen var det nästan barmark och på andra var det djupa drivor. Som ni kan se så tyckte vovvarna att det var toppen med snörejs :)

Först måste man bara springa, springa, springa.

Nellie har tjyvat sin mattes vante och rejsar stolt med sin trofé. Sedan byts den mot en köttbulle.

Lyckades fota Buff precis när hon sprang över ett översnöat dike - och försvann! Tur att hon kan simma.	Både hundarna föredrog de områden där det fanns mycket snö. Här är det Nellie som snösimmar.

Buffy svävar bredvid Kajsa.	Efter snösim måste man skaka på sig. Båda samtidigt.

Lyckliga hundar!

Stilstudie.

Nellie stortrivdes i det "nya" vädret.

Buffy gillar att gräva i snödrivor.

Nellie ser och lär enligt devisen "Allt Buffy gör, vill Nellie göra."

Nu har Nellie förstått vad det går ut på och vill också prova.

Snö kräver åtminstone inte lika mycket efterarbete som när de klafsar i lera...

Tjoho! Buffy in action.

Det är roligt med kompisar : )

Jag har bytt dator och det har strulat med mailen. Nu har jag fått igång den, men det ligger flera hundra mail och väntar. Pust! Om du har skrivit och inte fått svar, hav tålamod!

16 december: Vad var det då som fick tårarna att rinna på Hund 2009? Först var det Eva Braun, Marions fosterdotter som kom och hälsade tillsammans med Claudia, Marions barnbarn. Det var väldigt roligt att träffa dem och inte blev det sämre av att Eva berättade att ungdomsstipendiet från Marikarlos Minnesfond skulle delas ut i finalringen i samband med finalen i juniorhandling. Jag blev så glad att utdelningen skulle få en så pampig inramning och redan här rullade den första tåren.

Men inte nog med detta. Eva hade med sig en minnesgåva till mig och till min stora häpnad fick jag ta emot en stor tennkaraff, med gravyren "Svenska Boxerklubbens VP. Bästa avelshund". Ett ärorikt vandringspris som pappa Boski tagit hem under sin storhetstid! Jag trodde knappt mina ögon. Det här är ju inget man strör omkring sig hur som helst - och den gav hon till mig! Nu rann tårarna hejdlöst. Ett av Boxerklubbens mest åtråvärda vandringspriser kommer för alltid att finnas hos mig, till minne av Marion och Boski - två personligheter som jag har att tacka för så mycket och aldrig kommer att glömma.

Till höger har jag ställt en randig hund bredvid priset, för att ni ska se hur stort det är.

När det var dags för juniorhandlingen gick jag till finalringen och träffade där Lotta igen. Hon & Zorba var trötta efter dagens utställning, men hade stannat kvar för att se utdelningen från Marikarlos Minnesfond. Nu höll jag på att börja tjuta igen (jag var verkligen bedrövligt lättrörd denna dag), jag blev så glad att hon valt att stanna kvar. Här kan ni se när Eva lämnar över stipendiet till mottagaren Sophie Hedberg. Jag grät, men Marion log i sin himmel.

14 december: Vaknade i morse av att de ringde från Ulriksdals Värdshus och hälsade välkommen till torsdagens julbord. Tanken var säkert god, men jag gillade det inte. Ska det vara så svårt att tänka sig att det finns folk som gillar att sova på morgonen?

Och jag var verkligen jättetrött. Nästan hela helgen har tillbringats på Stora Stockholm/Hund09. I fredags mitt på dagen dök Marie & Neo upp = jätteroligt! Vi lastade in vovvarna i bilen och körde söderut. I Farsta blev det först en prommis med vovvarna, som förstås tyckte att det var toppen att träffas igen : ) Sedan åkte vi till ett möte på SBKs kansli, för att diskutera ett spännande projekt som är i planeringsstadiet. Buffy & Neo tyckte det var mycket spännande att rejsa i korridoren och sniffa i alla hundrum. Sedan styrde vi hjulen mot Älvsjö för att kolla in SBKs monter inför helgen. Vi hejade också på Kajsa och Jessica som höll på att göra i ordning Boxerklubbens monter. Sedan hemåt till vitt vin, grön soppa och en massa trevligt prat. Så här såg det ut i ena delen av soffan.

Sedan blev det tidig uppgång både lördag och söndag. (Den tredje tjejen som skulle stå med oss i montern fick kräksjuka, så Marie och jag fick rodda jobbet på egen hand.) Full fart hela dagarna, jag har aldrig tidigare sett så lite av Stora Sthlm. Hann aldrig in i C-hallen och inte heller kolla in alla försäljningsstånd. Det var förstås lite trist, men det uppvägdes av trevligt sällskap i SBK-monter, dvs Marie och alla trevliga besökare som kom och hejade och fikade hos oss. Marie & Neo var SvBs representanter i rasparaden och skötte förstås detta på bästa sätt. När speakern fick syn på ekipaget betonade hon boxerns energi och behovet av aktiva ägare = mycket bra! Till höger en bild från SBKs monter. Marie och Boxerklubbens hälsokommitté hade givetvis mycket att prata om. Stort tack till Ulrika, Pia och Karin som avlöste oss i montern så att vi kunde spana in boxerutställningen.

Det var inte så många hundar som deltog, och väldigt få "kändishundar". Lika bra det, för de hade ändå varit chanslösa mot Maritha och hennes Maggie som var i en klass för sig denna dag. Ett mycket välförtjänt BIR, men jag gissar att Maritha var mest nöjd med att de tog sitt tredje cert = SUCH. Grattis! Till höger ser ni Neos häpna min när han träffar Nellie. "Vad ÄR detta?" Men han insåg snabbt att det var en charmig boxerbabe och snart skuttade de runt tillsammans och fick många förbipasserande att dra på smilbanden. Både Neo och Nellie var perfekta monterhundar. Glada, vänliga och nyfikna. Buffy hade nog också velat vara med (hon och Neo var ju SBKs monterhunder på Bruks-SM i somras), men matte prioriterade full koncentration på monterarbetet den här gången.

På lördagskvällen hade vi först planer på lite rajraj, men insåg sedan att vi var för trötta. Det blev en trevlig hemmakväll med sällskap av Elli och Kajsa. När jag vaknade på morgonen var diskbänken fylld av tomma vin- och murreflaskor. Undrar var de kom ifrån? Här nedan kan ni se bilder från kvällen. Som vanligt är det nästan bara de fyrbenta som fastnar på bild...

Buffy tycker att Kajsa ska prata med henne istället för Marie.   Neo hade varit med på mässan hela dagen och tyckte att han kunde få sova en stund. Buffy ville hellre leka.

Neo var snäll och busade en stund...

...men sedan somnade de sött tillsammans, gullhundarna!

Det finns säkert mycket som borde berättas från helgen, men jag är fortfarande eftertrött och orkar inte skriva mer nu. Fast en sak måste jag ändå nämna och det var en trevlig boxertjej som dök upp och visade sig vara Filippa Ester-matte : ) Jätteroligt! Filippa: Vad bra att Ester pluggar regelböckerna. Det har Buffy också gjort, kolla bilden bredvid från 2007. Nu har jag inte nämnt det viktigaste på mässan. Det som fick tårarna att rinna flera gånger, både då och när jag kom hem. Det ska jag berätta om i morgon (om jag är piggare då). Tack till alla som gjorde helgen så trevlig! Särskilt Marie & Neo - jättekul att ha er här! : )

6 december: Gick upp tidigt och wroomade iväg till Rosersberg, där vi startade med skyddsträning. Buffy var vild och vacker (= bra skyddsarbete, lite mindre bra skyddslydnad). Vi körde två pass och åkte sedan till slottsparken för prommis och spårträning. Spåret gick förstås alldeles utmärkt och prommisen kan ni spana in nedan. När vi kom hem bakade jag lussebullar (blev jättegoda!), såg Arsenal spöa Stoke och somnade sedan i soffan med Buffy som kudde.

Fnattar omkring.	Snor mattes vante.

Testar att välta slottsentrén.	Nix, den var för stadig.	Undersöker konstig stubbe.

Kollar ett ihåligt träd.		Klättar på mur.

Käkar ett träd.	Välter en båt.

Glor.	Kollar matte.

3 december: Igår lärde jag mig att Buffy (och Nellie) inte skulle klara sig på egen hand i vildmarken. Sötnosarna var på skogsprommis med mig och Kajsa, solen lyste och vi såg fram emot en trevlig promenad. Men efter bara en knapp kilometer kom vi fram till tjugo karlar som spärrade vår väg. "Jagar ni?" var kanske inte den intelligentaste frågan att ställa till grönlädda män med gevär över axlarna, men ibland är man inte så bright. Jajamen, de hade just avslutat jakten i "vår" skog och frågade stolt om vi inte hade sett de fem fällda älgarna som låg vid vägen där vi hade gått. Eh... nej, det hade vi missat. Att Kajsa och jag inte är så uppmärksamma när vi går och snattrar är kanske inte så konstigt. Men hundarna, borde inte de ha reagerat? Jaktlaget skulle nu fortsätta :´( på andra sidan vägen, så vi kunde inte gå den runda vi tänkt oss utan fick istället nöja oss med att stanna kvar i den del av skogen som var färdigjagad. Vi strövade runt planlöst i över två timmar och var beredda på att snubbla över älgliken - men icke. Trots att vi faktiskt letade, så kunde vi inte hitta dem. Så nu vet vi att våra hundar skulle svälta ihjäl om de var tvungna att klara sig i skogen på egen hand. Det skulle inte spela någon roll om det så låg massor med kött utspritt i markerna, de skulle ändå inte hitta det. Kan man inte hitta fem stora älgar så... Bilden: Här tror jag att våra hundar gör en parodi på hur Kajsa och jag ser ut när vi är ute. "Blablabla... bla! Blabla blabla!"

I övrigt har veckan bjudit på blandade känsloupplevelser. Jag rök ihop med två machokillar som var ute med sin galna terrier och vägrade att koppla den. Jag försökte förklara att man måste ha antingen koppel eller lydnad på sin hund, men det höll de inte med om. Iofs hände inget värre än att jag blev arg, men sedan var jag ilsken ett helt dygn efteråt. Buffy är betydligt coolare. Hon sitter lugnt vid min sida tills dess att jag höjer rösten, då reagerar hon med ett dovt muller. Jag har noterat det tidigare, att hon direkt känner när jag blir arg eller rädd. Fram till dess litar hon på att jag löser situationen, men om hon känner att jag sviktar så är hon beredd att rycka in. Hon är säkert mycket väl medveten om att hon är både starkare och mer balanserad än vad jag är... :(

På lydnadsträningen har vi tränat mycket apportering, med fokus på att springa-in och springa-ut ska ske i 190 - och det har gett fint resultat. December är en trevlig träningsmånad, lite lagom soft.

Vad gäller spårträningen så kan vi nu ge oss på de jordåkrar som jag har sneglat på under hösten, eftersom det kyligare vädret gör att man kan gå på dem utan att försvinna ner i leran. Jag har verkligen varit urusel på spårträning detta år. Det är Buffys "fel", eftersom hon är en så duktig spårhund så luras jag tro att vi inte behöver träna. Men det är givetvis fel och nu måste vi se till att bli flitiga igen.

Återstår att rapportera från skyddet. Här tränar vi på hårda, fasta bett. Jättekul, tycker Buff! Samt ronderingsträning med variationer av olika slag. Skyddsträningen är nu förlagd enbart till helger pga mörka kvällar. Det är inte utan att man längtar till den varma och ljusa årstiden. Tänk att ligga där i hängmattan och vara tvungen att rulla in sig i en filt - för att temperaturen sjunkit under "kyliga" 20 grader... Fast allra mest längtar vi till jullovet. Sus & Rosso - vi tänker på er!!

28 november: Idag har vi haft en rolig och aktiv dag. Det började med skyddsträning som gick kanonfint. (Bilderna till höger är från ett annat tillfälle, men det är rätt vovve och rätt figge så de får illustrera dagens träning eftersom kameran låg kvar i bilen idag.) Träningen förgylldes ytterligare av att Stefan hade med sig supergod kladdkaka och murre - MUMS! Efter träningen lade jag ett spår till Buffy och sedan tog vi en promenad medan spåret fick ligga till sig. Jag verkligen stornjöt av att strosa omkring i dagsljus och utan några tider att passa eller andra måsten som väntade. Vi gick över räddningsområdet och sedan vidare längs Roserbergsviken och upp mot slottsparken. Nu var kameran med och nedan kan ni se vad Buffy pysslade med under promenaden.

Här har Buffy just vält ett godståg och kollar in sitt byte. Hur kommer man in?

Ett spännande hål i en container måste givetvis undersökas.	Jag gillar INTE när Buff kryper in i hål eller rör, men det bryr hon sig inte om.	Här skrek hönsmatte hysteriskt och efter en stund kom hon ut igen... puh!

Här har Buffy vält nästa byte, en tankbil den här gången. Jag vet inte vad hon tittar efter, men något spännande tycks finnas där uppe.

Bryggor är oemoståndliga, man måste alltid springa ut och kolla.	Vi genade över kohagen, som var tom.

Lyckan var stor när Buffy hittade en knallgul volleyboll i parken. Så här kul kan man ha med en sådan.

Sedan avslutade vi med spåret som nu hade legat i 90 minuter. Det gick alldeles utmärkt och därefter kunde vi åka hem och se på nostalgiprogrammet som sändes med anledning av Tipsextras 40-årsjubileum.

27 november: Äntligen helg. Det har varit en vecka fylld av arbete och jag börjar känna mig rätt sliten. Men förhoppningsvis innebär veckans intensiva arbetsinsats möjlighet till lite mer dagsljus nästa vecka. Känns som att jag är skyldig både Buffy och mig själv ett par rejäla skogspromenader (Kajsa, har du någon dag ledig?).

I helgen har jag nästan inget inbokat, vilket känns väldigt skönt. I morgon ska vi träna och sedan ta vara på dagsljuset. Därefter ska jag bada skumbad - jajamen, hela kvällen! (Nåja, kanske inte hela.) På söndag ska jag först sova länge, sedan träna, stoppa in Tito i vinterförpackning och därefter att det är dags för Arsenal-Chelsea kl.17.

Läste en intressant artikel i Science (vill någon ha hela artikeln, säg till så mailar jag den) av en forskargrupp som har lyckats visa att klåda och smärta förmedlas genom olika nerver (tidigare har man trott att klåda och smärta är samma känsloupplevelse, men med olika intensitet). Forskarna blockerade de nervceller som bär "klådreceptorn", vilket fick försöksdjuren (möss) att sluta klia sig - men det påverkade inte deras känsla för smärta. Om upplevelsen av klåda och smärta färdas genom separata nervbanor så kan det vara möjligt att ta fram läkemedel som blockerar klåda, vilket i sin tur kan vara till oerhörd hjälp för de stackars hundar som lider av besvärlig klåda. Givetvis vore det ännu bättre om man kunde få bort klådorna genom ett riktat avelsarbete, men medicinering är i alla fall bättre än lidande och förmodligen ger det större utdelning att förlita sig på forskare än det samlade uppfödarkollegiet. 

24 november: Jag är inte en sådan som måste klappa alla hundar jag möter, inte ens när det är boxer eller en valp. Och även om jag tycker om alla hundar så brukar jag inte fästa mig speciellt vid annat än mina egna hundar och de allra närmaste vovvekompisarna. Därför blev jag rätt förvånad när jag i helgen träffade två boxer som jag fattade så omedelbart tycke för - Elsa & Trippan (matte Ingrid Trip). Särskilt Elsa var en enorm personlighet som gick rakt in i hjärtat, men även Trippan var en vovve utöver det vanliga. Jag blev helt betuttad! Förtjusningen var ömsesidig och på natten kom båda vovvarna in till mig och rullade ihop sig i min säng. (Jag kände mig oerhört hedrad!) Tack till Ingrid som lånade ut sina älsklingar, jag hoppas att jag snart får träffa dem igen!

När jag kom hem så lade jag in lakanen jag haft med i helgen vid tvättmaskinen. Där hittade jag sedan Buffy liggandes på lakanen och sniffandes över varje millimeter med en glatt viftande svans. Jag är övertygad om att även hon skulle gilla Elsa och Trippan : )

Sitter just nu och ser den ruggigt bra filmen Gladiator. Buffy ligger på golvet och smaskar på världens största märgben som hon har fått av Kia. (Jag tror att K har fällt en dinosaurie.) I morgon bitti kommer jag att vara jättetrött, men det är ingen idé att lägga sig tidigt för jag kommer att vara trött i vilket fall. November. Jag passar på att uppdatera lite hemsidor, när det är reklampaus i filmen. Nytta & nöje. Grattis till söta systersonen Oddie som blivit BIR-valp! Världen ligger öppen framför hans söta tassar : ) Bilden har jag snott från hans matte Towe (hon sov och märkte inget). Jisses, vad han är lik sin mamma Elza och mormor Kila! Nu är filmen slut, klockan är över midnatt och det är dags för vår kvällsprommis. Det är mysigt att gå längs strandpromenaden mitt i natten, och med Buffy som sällskap är det alltid trevligt att vara ute.

22 november: Har tillbringat hela helgen på styrelsemöte i Boxerklubben. Hade därför inte tänkt skriva något här idag, men så ringde Marie för att berätta något roligt och då var jag givetvis tvungen att starta datorn: Stort grattis till Världens Bästa Kila som idag har genomgått anlagsprov för viltspår, med godkänt resultat! Att Kila är en duktig spårhund är verkligen ingen nyhet, men det är ändå jätteroligt att hon 9,5 år gammal och med bara två tidigare blodspår i bagaget går ut och fixar provet. Buffy är, som alltid, väldigt stolt över sin mamma! Och jag är stolt över Marie, Kilas matte och Buffys uppfödare. Jag förstår att man som uppfödare har svårt att hinna med att träna med sina hundar, särskilt när man har flera stycken. Därför är det jättekul att Marie inte bara ägnar sin träningstid till Buffsystern Coccos bruks- och lydnadsträning, utan att även mamma Kila får vara med. Istället för att bara ägna sig åt aktivitetsspår (inte fy skam det heller) så får Kila nu prova på något helt nytt och spännande. Vi 08-släktingar följer med stort intresse Kilas fortsatta spårkarriär! Till höger, så här stolt är Kila när hon kommit fram till spårslutet och fått sin rådjursklöv. Till sist, TACK till mina stug"kompisar" i helgen: Karin, Pia, Trippen, Elsa & Trippan. Jag hade jätteskoj! : )

18 november: Idag kompenserade vi gårdagens inaktivitet med att skutta tillsammans med Kajsa & Nellie i över 2,5 timmar på Lovön. Buffy & Nellie var överlyckliga och hade som vanligt jätteskoj tillsammans. Kajsa och jag hade förstås också väldigt trevligt, även om vi inte skuttade lika mycket. Kajsa är ett perfekt prommissällskap, hon är en av få jag känner som gillar att gå i flera timmar (och har en hund som orkar det) och dessutom har hon sunda intressen ; ) vilket gör att samtalsämnena aldrig tar slut. Prommisen avslutades med  lite uppletandeträning för Nellie. Sedan var det dags att återgå till vardagen.

17 november: Regn, rusk och mörker. Jag är trött. Nu blir jag nog anmäld till BRUS för idag har vi inte varit i skogen alls. Kvällens långpromenad gick längs Solna Strand och sedan via Sundbyberg tillbaka till Huvudsta. Känner mig alltid som en usel hundägare när Buffen inte får den motion och stimulans hon behöver och är van vid, men jag orkade inte mer än 50 minuter i dag och då fick det bli en stadsprommis. Nåja, vi kompenserar genom att redan tidigt i morgon träffa Kajsa & Nellie på Lovön. Det ser vi fram emot! : ) Sedan är det träning på kvällen, så det blir en mer aktiv dag. (Håll ut, Buff!)

Till vänster sitter Buffsyrran Cocco på sin utkiksplats för att kunna hålla bästa koll på när matte/husse kommer hem. Vilken skön stil! Hmm... påminner om någon jag känner. Kolla den andra sötnosen, till höger. Idag har jag tittat på mentometersystem. Tänk så mycket roligt man kan kan med sådana, och då menar jag inte den seriösa användningen. Nu blir det boxer- och fotbollsquizar och annat skoj framöver! : ) Jag tittade på 2008-års sida för att se vad vi gjorde samma tid i fjol. Då hade vi precis haft första riktiga frostnatten med is på vattenpölarna. Kolla Fnattbuffen! (Bläddra framåt med högerpilen ovanför bilden.) Ps till Maria: En liten vit valp som diar sin mamma!

16 november: Inför kvällens träning försvann plötsligt alla distraherande tankar på jobb (av alla de sorter) och plötsligt fick jag tillbaka mitt träningsfokus. Blev så himla glad över att känslan är tillbaka! Träningen gick därefter och nu sitter jag här och känner mig sååå nöjd med min randiga vän. Dessutom lovade Kia ett helgläger innan jul och det skulle jag verkligen uppskatta. Känner att jag måste lägga upp en strikt träningsplan inför nästa års utmaningar. Jag gillar vinterträningen, när man kan backa tillbaka och fila på detaljer i lugn och ro. Men samtidigt vill jag ha en strikt planering, både för att kunna veta var vi står och för att hålla koll så att vi är på rätt väg. I spår och lydnad kan jag göra det på egen hand, men när det gäller skyddet så behöver jag hjälp av mina mer erfarna träningskompisar.

Helgens skyddsträning gick bra. En stor del av t-gänget var utomlands och resten var sjuka så det var bara jag och Stefan som tränade. Och Micke förstås! Måste säga att Stefan är suverän som mentor, jag suger åt mig alla tips och tankar som strömmar ur honom. Även Micke är kanon och utmanar både mig och Buffy på bästa sätt. Att vara skyddshundsförare är något helt annat än allt jag gjort inom hunderiet tidigare och jag känner mig fortfarande som en rookie. Men jag lär mig... vänta bara!

Resten av helgen ägnades åt att vara tävlingsledare på MBKs söktävling. Men det var en rätt "slö" tävling för min del eftersom MickeD gjorde sin praktiktjänstgöring och jag bara behövde vara på plats och hålla lite koll (vilket egentligen inte heller behövdes, för Micke skötte allt på bästa sätt). Det var i alla fall kul att träffa klubbkompisarna igen, det blir ju ínte så ofta numera tyvärr. Måste skärpa mig på den punkten och se till att åka ut till kära Mälarö BK ibland. (Hmmm, varför inte börja redan i morgon när det är tisdagsträning?) Allra roligast var att träffa Erika och hennes nya fina vovve! Och Elin, som är en blivande boxerägare fast hon inte riktigt vet om det än ; )  Helt klart måste jag pallra mig ut till MBK lite oftare.

En annan rolig sak i söktävlingen var våra suveräna figuranter - Kajsa, Johanna, Jessica & Maria. Fyra duktiga och självgående sökfiguranter som skötte sig på allra bästa sätt. Boxertjejer rules!

Har också hunnit med att knarka valp två gånger den senaste veckan. Det är förstås Auras valpisar som används till detta missbruk och givetvis är de helt underbara. Sju veckor gamla börjar de nu se ut som "riktiga" hundar. Ja, åtminstone nästan alla... en av dem är lite konstig (se bild nedan), men han ska ju bara till Lena så det gör ju inte så mycket om han är lite defekt *hihi*

Buffy hade skickat med en leksak till sina gudbarn och samtliga visade genast sina ego-gener "Ta hit! Den är min!"

Min favorit, Stor-Bonzo.	Stor-Bonzo mot Lill-Fredde, en inte helt rättvis kamp.

När Stor-Bonzo tar i "som en jättebamsing till björn", så flyger syskonen åt alla håll.	Söta Adora har somnat på lämpligt ställe.

Stilstudie Stor-Bonzo. Hade Aura ihop det med en mastiff innan hon träffade Calle?	Stilstudie Lill-Fredde. Ja du Lena, han ser ju helt normal ut... hihi ; )

Stor-B och Lill-F har rullat ihop sig i varandra.	Lill-murrisen... man vill bara pussa!

Min andra favvo, den helvita tiken. Såååå go!	Lill-Fredde har ärvt Auras marsipan-nos.

Till vänster, dagens Quiz: Vad är detta? Stackars Elli sitter nu hemma med ångest över att behöva lämna ifrån sig sina valpar. Ska bli intressant att se om valpköparna släpps in när de kommer för att hämta sina hundar. Jag ser framför mig hur hon ligger med dubbelpipig hagelbössa vid tomtgränsen och ropar i en megafon att de ska hålla fingrarna bort från hennes valpar : ) Svar på quizen.

Buffys hemsida har nu haft 30.000 besökare. Den som fick räkneverket att tippa över till nytt tiotusental var en besökare från Bremen, Tyskland.

12 november: Jag får en massa skäll för att jag varit så dålig på att uppdatera den sista tiden, så nu jag måste skriva något. Utan uppdateringar --> inga besökare = så vill vi ju inte ha det. Här kommer ett par storys om hundmöten från senaste tiden.

När vi var ute och lufsade i skogen på Lovön så kom plötsligt en wachtelhund rusande genom skogen, rakt mot mig. Jag trodde att den skulle väja, men nädå - full fart och avslut med ett hopp och tassarna rakt i magen på mig. Jag blev rätt häpen, men det var inget mot vad Buffy blev. Hon befann sig ett par meter bort, men flög nu som en raket genom luften och landade rakt på inkräktaren. Tryckte ner honom på marken och ställde sig över, med vackert blottade huggisar. Jag blev nog lite chockad, för jag hann inte ens bli rädd. Wachtelhunden såg ut att tydligt förstå vad Buffy förmedlade ("Ge f****n i min matte!"), så det blev ingen otrevlig situation av det hela. Det slutade med att jag kallade på Buffy och fortsatte framåt. Hon klev helt sonika av hunden och gick därifrån utan att bevärdiga honom ens med en blick. Lite längre fram på skogen mötte vi ett medelålders par med ett tomt koppel. Jag frågade om det var deras hund vi hade mött och bad dem att hålla lite bättre koll i fortsättningen. Fick svaret "Det är svårt när han springer så långt före oss." Suck!

I går på strandpromenaden mötte vi en gubbe med en luddtuss. Tussen gurglade och slet i kopplet, men jag brydde mig inte eftersom den var kopplad. Just när vi passerar så drar den ut sitt flexikoppel så att den nästan kommer ända fram. Jag biter ihop och fortsätter framåt. Då tappar gubben hela kopplet och hunden kommer än en gång gurglande emot oss. Dock skräms den av handtaget på flexikopplet och springer iväg en bit. Jag föreslår ägaren att han ska skaffa ett bättre koppel och får svaret att det han har fungerar alldeles utmärkt. Jaha.

Går i Jungfrusundsskogen och hör ett flåsande ljud som närmar sig, vilket visar sig vara en boxerhane i sele som släpar sina ägare framåt genom skogen. Jag kallar till mig Buffy och säger åt henne att stå still. De andra stannar också och vi byter några ord om boxer, medan deras hund gör allt den kan för att komma fram till oss. Plötsligt säger tanten: "Vad SLÖ din hund är!". Ja, så kan man ju också tolka situationen.

Dagens visdomsord: Relation är vad man har kvar när man tar bort kopplet.

9 november: Sorry för dålig uppdatering! Borde blivit än bättre på den saken nu när dagarna är korta och det inte går att lufsa i skogen på kvällarna = mer tid framför datorn (tyvärr). Men istället har tiden försvunnit till annat, vet inte riktigt vad. Här kommer i alla fall en snabb resumé.

London var förstås toppen. På bilden bredvid kan ni se hur glad Arsene Wenger blir när Arsenal besegrar Bottenham med 3-0, en helt underbar match! (Inte blev det sämre av att jag hade tippat att första målet skulle sättas av v.Persie i 43 minuten - schysst odds!) Om ni inte förstår vad ett derby mellan Arsenal-Bottenham innebär, så kan ni ju fråga Tobbe (boxervänner) eller Henrik (övriga) om detta ; ) Blev förstås en del shopping också (köpte en kappa och lite annat jox), god mat och annat. På söndagen besökte vi Harrod´s Pet Kingdom och fick då se att de dagen innan hade haft tema Boxer Rescue. Det var nog tur att jag inte var där då, för i så fall hade nog alla kreditkort tömts för detta ändamål. Flygresan ägnades åt att knäcka en träningstanke. Heureka! Insikt!

I helgen var vi på landet. Där blev jag anfallen av ett galet odjur, se bilder till höger och nedan. Jag försökte försvara mig med en kratta, men blev avväpnad. För att sukta Elinor så kan jag berätta att Essa varit flitig även denna månad. Nu har han utökat vår gräsmatta ytterligare, samt planterat buskar på strategiska ställen. Världens Bästa Svåger! : ) Det var ett tag sedan vi var i Hagge och Buffy var överlycklig över att få träffa Goliat och övriga släktingar igen. På söndagen firade vi Fars Dag med mandelmassetårta = MUMS!

Utökad gräsmatta (med odjur i bakgrunden).	Röd kornell är vacker i snö.	DJÄVULSBUSKE!

Här har vi nyss kommit in i stugan, vilket syns genom att Buffy har placerat sig på fårskinnet framför brasan. Där lägger hon sig alltid när hon kommer in. Efter en stund hoppar hon upp i soffan eller sängen, men alltid först en stund framför brasan. Jag förstår henne, det är skönt med värme. Har börjat längta efter julen. Jullov i stugan, äta marsipan & havrekex, läsa böcker, hoppa i snön med hundarna, lägga pussel, tända ljus, trevligt umgänge, dricka murre, inga måsten och inga tider att passa. Jag gillar julen! Till höger en bild från förra året. Soffa, bok, Buff, godis... inte dumt alls.

Här är något mystiskt som hände utanför mitt fönster under eftermiddagen. En massa bogserbåtar som baxade omkring en ?? i vattnet. Ikväll är det lydnadsträning, vilken nu sker inomhus pga årstiden. Själv skulle jag helst vilja sova, är novembertrött mest hela tiden. I fredags hämtade jag en almanacka för 2010, tänkte att det skulle pigga upp att skriva in alla roliga händelser som planeras. Som en påminnelse om att det kommer en vår och en sommar : ) Buffy behöver dock inget uppåttjack. Hon är piggare än nånsin, förmodligen beroende på att hon får mindre tid utomhus nu när det blir mörkt så tidigt. Trött matte & pigg hund = dålig tajming.

29 oktober: Jag är på väg till London och har redan drabbats av Buffabstinens. Jag vet att hon har det jättebra hos Lasse, men jag saknar henne ändå. Underbara älskade Buff!

Trevlig helg!

25 oktober: Idag har det knarkats valp hemma hos Aura. Sju små förtjusande sötnosiga hjärtevärmare som man knappt kan slita blicken från. De närmar sig fyra veckor och börjar nu visa boxertakterna på allvar. Jag förstår inte hur E ska kunna skiljas från någon av dem, men jag vet att hon kommer att se till att de får bra hem allihop. Man påminns om vilket ansvar det är att skaffa hund, att man alltid måste sätta sin fyrbenta vän i första rummet och se till att den mår bra och får allt den behöver. Jag tittar på älskade BoxerBuff som ligger bredvid mig i soffan medan jag skriver detta. Hunden är det enda djur som självmant har valt människan. Vi är skyldiga dem allt. Njut av bilderna på Baressos A-kull!

24 oktober: Efter söndagens tävling blev vi erbjudna en tävlingsplats för att köra IPO3 följande lördag. Det kändes väl inte som att vi var helt mogna för det, men jag vet att jag skulle ha ångrat mig grymt om vi inte tagit chansen. Så i morse begav vi oss till Og Åker för att ta oss an en rejäl utmaning, vår första IPO3:a och med Kjelle Ström som domare. Tyvärr gick det inte hela vägen, men jag är inte alltför besviken ändå. (Är alldeles för kär i min hund för att kunna vara besviken.)

Vi började med ett spår som nog var det sämsta vi gjort. Ett par kontroller, en av markeringarna var rejält hafsig och de andra halvdana, men vinklarna var fina, nosen låg och boxern glad. Man ska kanske inte vara jättebesviken med 83p, men jag vet ju att vi kan så mycket bättre än detta.

Det var på lydnaden det gick åt skogen. Precis som helgen innan så ville Buff inte ligga i blött kallt gräs (vilket säkerligen även var orsaken till de taskiga markeringarna på spåret), så även nu nollande vi både platsliggande och framåtsändande pga att hon inte ville ligga. Tillsammans med ett ofokuserat framförande i övrigt, så hamnade vi på 66p. F*n också, fyra futtiga poäng från godkänt.

Inför skyddet bestämde jag mig för att använda momentet till att visa Bufflan att det inte går att komma undan med dumheter på tävling. Eftersom chansen till utbildningstecken redan var borta, så kunde jag korrigera henne utan att bry mig om poängtapp. Med förra helgens figurantbelastning i minnet, så kändes det som en klok strategi. Och här kommer det roligaste med tävlingen - vi blev godkända i skyddet, trots nämnda korrigeringar! Att det var en "högerärmsfigge" påverkade inte alls, vilket är bra att veta. Vi fick särskilt beröm för Buffys fina släppanden, extremt täta bevakningar och transporterna(!).

Hade någon igår sagt till mig att vi skulle missa tävlingen med fyra poäng, så hade jag gissat att jag skulle vara rejält besviken. (Hade nästan hellre tagit 40p på lydnaden än förargliga 66p.) Och visst var jag besviken direkt efter lydnaden, men det gick snabbt över. Hade ju inte alls räknat med IPO3 i år, så det är inte mycket att sura över. Jag är glad att vi var med på tävlingen och fick mycket att ta med mig till vinterns träningsupplägg. Dessutom fick vi beröm av flera åskådare som gillade Buffys attityd och det gör mig alltid väldigt glad.

Endast en hund blev godkänd på tävlingen - Jill och hennes Yang som tävlade BSL2 med ett riktigt fint framförande. Grattis Jill!

Något som verkligen förgyllde tävlingen var att Stefan & Malin var på plats eftersom Stefan bakdömde. Kändes väldigt bra med kompisar och Buff-fans på plats, både som trevligt sällskap, som "pepp" och för hjälp med analyser efteråt. Det är toppen med engagerade och kunniga träningskompisar som dessutom är så trevliga! (Malin får inte läsa detta, det skulle förstöra min image ; )

Stort tack till Og Åker med Kattis & Jarmo i spetsen! Tack för att vi fick komma med, för trevligt bemötande och en mycket trevlig tävling! Måste erkänna att jag blev förtjust i deras ortsgrupp och det blir nog fler gästspel där framöver. Jag bytte telefonnummer med ett par medlemmar, så vi kommer säkert att träffas igen : )

20 oktober: Lina fotade skyddsarbetet i söndags och här kommer bilderna. Stort tack till Lina - och GRATTIS till snyggt genomfört och godkänt BH-prov med Grima! : ) Har varit och vaccinerat mig. Fick se röntgenbilder från en virusburen lunginflammation och drabbades av andnöd bara av att titta = snabbt iväg och ta spruta. Hade gruvligt ont i armen i natt, men nu känns det bra igen. Skönt att ha det gjort innan det blir kö till vaccineringen. Idag har jag haft en superproduktiv arbetsdag och känner mig väldigt nöjd. Hann dock inte bli klar med ett föredrag och nu måste jag upp tidigt i morse. (Karin, min väckarklocka - du vet vad som gäller : ) Mindre nöjd är jag över att det inte hanns med någon långprommis med Buffy idag. Det känns som att jag missköter min vovve när hon inte får det hon behöver. Försökte kompensera med glass och blåbär, men hon hade nog hellre rejsat i skogen. Jag får försöka gottgöra i morgon. Nu är det sovtajm och dags att rulla ihop sig.

18 oktober: Idag har vi tävlat IPO2 och jag är förstås jätteglad och stolt över min vovve. Dock inte helt nöjd med vår insats, för jag vet ju att vi kan bättre än så här. Vi började med lydnaden tidigt på morgonen. Det var blött och kallt och Buffy ville verkligen inte ligga i det frostiga gräset. Det var första gången jag sett henne huttra och det kändes hemskt att kräva att hon skulle lägga sig. Vi nollade både platsliggningen (jag fick säga till flera gången innan hon till sist motvilligt lade sig ner, men väl där så låg hon faktiskt hela momentet) och framåtsändandet där hon sprang snabbt och (alltför) långt utan att lägga sig. Vi fick dessutom börja med att ligga plats och hutterkänslan därifrån följde nog med till resten av utförandet i lydnaden. "Hon såg lite ledsen ut" sa Stefan, och jag skämdes - vill ju inte att hon någonsin ska behöva känna så. På skyddet var hon givetvis glad igen (surprise!) och tog för sig rejält, vilket ledde till flera belastningar av figuranten. Det är givetvis inte bra, men jag är nöjd ändå. Hon var suverän, med fina bett, kraftfull bevakning och klockrena släppanden. T.o.m. lydnaden vid figurantutkallningen ur skulet och ryggtransporten satt där de skulle. Belastningarna kostade oss många poäng, men det ska vi arbeta bort (vet vad de beror på). Spåret var givetvis jättefint och den totala snittpoängen hamnade strax under 80. Världens Bästa Buff!

I min klass var vi bara två ekipage, men min "schäferkonkurrent" uppnådde inte tillräckliga poäng på varken lydnad eller skydd och avstod spåret. Det var en rätt tuff tävling och bara två hundar i samtliga klasser uppnådde godkänt resultat med utbildningstecken. Förutom Buffy var det Nokia som deltog i IPO1 med Kia som förare eftersom höggravida Stina inte får köra hund för sin läkare. Lite roligt att just de två hundarna från vårt team var de som lyckades (och nej, vi hade inte en hemmadomare). Domare var Jarmo Heiskanen med Stefan Björkman som domaraspirant. Dessa båda bidrog starkt till den trevliga stämning som rådde under tävlingen. En verkligt trevlig dag! Efter tävlingen firade vi med skogsprommis och god mat med husse. Buffy har fått grillad kyckling och massor med pussar. Nu sover hon i mitt knä, gosevovven!

13 oktober: I dag tränade vi lydnad tillsammans med Nellie & Kajsa. Det märks att de tränar flitigt och deras program börjar se riktigt bra ut. Synd att säsongen snart är över, annars hade de snart varit redo för appellen. Men nu kan de träna flitigt under vintern och vara redo till våren istället. Jag tror att de klarar både appell och lägre klass, i såväl spår som sök nästa år. (Kajsa, känn pressen! ; )

Kajsa beskriver Nellie som "en liten bråkig skugga" till Buffy. De är så himla söta tillsammans. Springer, busar, nosar, upptäcker och skuttar då och då fram till oss tvåbeningar för att kolla läget. Nellie följer Buffy i allt hon gör.

"Vi springer!" säger Buff. "Jaaa, vi springer!" säger Nellie. Och så springer de iväg, snabbt och långt. "Men vänta, här måste vi nosa lite!" säger Buff. "Nosa, absolut!" säger Nellie och börjar genast nosa på samma ställe.  "Bustajm!" ropar Buff. "Jaaa... buuuus!" svarar Nellie och kastar sig över sin faster. "Kolla en vattenpöl, vad härligt" säger Buff. "Baaaada!" ropar Nellie och kastar sig i pölen. Sötnosar! Båda hundarna är så härligt oberörda av vad som händer runt omkring. Idag träffade vi på flera joggare och ett par orienterande barn, och ingen av vovvarna brydde sig det minsta. Det är väldigt bekväma promenader, där Kajsa och jag kan lulla omkring i våra egna diskussioner medan hundarna roar sig för fullt. Att Buffy är underbar har jag väl skrivit så där en miljon gånger, men jag måste poängtera att detsamma gäller för Nellie. Det gjorde ni bra, Ingo & Carro! : )

Sen måste jag få gnälla lite. Det är stört omöjligt att få tag i Elli nu för tiden. Hennes telefon är upptagen mest hela dagarna, pga av alla presumtiva valpköpare som ringer hela tiden. Visserligen är det roligt att det är så många som är intresserade av Auras valpar, men man måste ju ha tid för sina vänner också... *gnäll, gnäll*

11 oktober: Det är så roligt att få gratulera!

GRATTIS Marie/Neo, Marie/Cocco, Per och...

...Banshee!

Neo & Marie, som klarade slutprovet i Räddning i lördags. Jag tänkte på dem på morgonen, men vågade inte ringa och störa uppladdningen. Blev jätteglad när Marie hörde av sig och meddelade att de var godkända - men inte ett dugg förvånad. Har ju sett dem i aktion i räddningsarbetet och vet precis hur duktiga de är. Men ett prov är alltid ett prov och jag förstår att det är skönt att ha det överstökat. Nu är det RHFU som gäller för Marie. Titeln Tjh Räddning är nära!

Cocco & Marie, som idag fixade appellspåret med jättefina poäng! Trots att de avstod framförgåendet så hade de nästan 60 poäng till godo för uppflyttning. Cocco har gått så oerhört fint hela hösten, så inte heller här är jag förvånad. Go H-kullen!

Banshee & Per, för ytterligare ett Cert i skyddet och SM-poäng (över 700!). Hurra vad ni är superbra! 

8 oktober: Här händer det inte så mycket just nu, därav dålig uppdatering. Mest en massa arbete, samtidigt som jag är så eländigt trött mest hela dagarna. I lördags var det diskussionsdag tema mentalitet i SBKs förbundsorganisation, vilket förstås var intressant. Men i övrigt kan jag inte komma på något särskilt som har hänt. Det blir mörkt tidigt på kvällarna och börjar bli kallt. Fick mail från systern idag, som är på semester i solen. Suck...

Men tränar gör vi förstås. Tog några foton för att åtminstone kunna uppdatera hemsidan med något. Hade dock fel kamera, så det blev inga superbilder - men motivet är desto finare : )

Så här ser det ut när TokBuff tillåts springa ut på planen på egen hand.		Hopp genom en munk!

Duktig vovve!	Platsligg a´la mosklick med apport.	Får man leka med apporten? Jadå.

Liiiten boxer, stooor apport.	Avlämning.	Hoppeli...	...hopp!

Stilstudier av glad boxer. Det här tycker hon är skoj.

Till sist blev det några taxeringsövningar. Mycket nöjd boxer!

Att träna med Buffy = det roligaste som finns!

Avslutade med en skogsprommis med Marie som trevligt sällskap i telefonen. Kvällens läskigaste upplevelse var när det plötsligt rörde sig en stor grå skugga precis bredvid stigen där vi gick. Inte klok att rådjuren är så totalt oskygga inne i stan, de kan stå två meter ifrån och bara glo. Buffy bryr sig inte, tur det. Bara klena matte som blir skärrad...

Marie berättade att Iris & Urban har börjat på valpkurs. Och Svartklumpen går ju kurs hos Lena! Tänk att Elzas småttingar har blivit så stora redan. Det var ju inte så länge sedan...

Svartklumpen Sven	Lilla Iris	Oddie med munnen full av min fot.

1 oktober: Massor med grattis och hurrarop till Aura som igår nedkom med sju välskapta och alldeles underbara valpar. Jag är sååå imponerad över Elinor, som klarade detta på egen hand. Hade någon sagt till mig i förväg att hon skulle få ta hand om det själv så hade jag nog blivit rejält orolig. Men nädå, hon var säkerheten själv. Ringde och rapporterade mellan varje valp och lät hur cool som helst. Givetvis var kennelpojken Fredde också till stor hjälp. Och gulliga Marie som guidade via telefon. Mina hjältar! Men nog skrivet om tvåbeningarna, det är ju Aura och valpisarna som har huvudrollen. Lilla Aurisen har visat sig vara en riktig praktmamma, som klarade förlossningen med glans och nu tar hand om de små på bästa sätt. Jag överlåter åt Ellie att berätta alla detaljer. Valparna finns att beskåda på Facebook. Buffy är givetvis gudmor åt alla valparna och tar detta åtagande på stort allvar. En anonym mailskrivare uttryckte det så här "Det känns tryggt att veta att det är Buffy som är gudmor till valparna, då finns det en chans att de inte blir för dryga och bortskämda." Hihi!

Men bortskämda, näää inte skulle väl Elli... Här är aktuella odds från Svenska Spel:
- Bortskämda valpar: 1.02
- Elinor behåller alla valparna själv: 1.06
- Elinor kräver webbkamera hos valpköparna: 1:12
Nej, här blir man inte rik. Som ni ser är det bättre att spela på fotboll.

29 september: Vi har varit på landet över helgen för att ta igen oss. Nåja... livet på landet är hårdare än i stan så värst mycket vila blev det inte. Hela lördagen gick åt till att arbeta i skogen, vi har tagit ner säkert 50 granar i storleken 1-5 meter, trancherat dem och dragit iväg till brasan. Det kändes i hela kroppen, men åååh vad fint det blir i skogen! En ny glänta har öppnat sig och solen strömmar ner på marken som är täckt av mjuk mossa. En riktig Elsa Beskow-skog! Har också plockat in utemöblerna och småfixat lite här och där. Så skönt att vara ute i det vackra höstvädret med strålande sol och 20 grader varmt.

Hade planerat att ta bort alla uteblommor och göra rent krukorna, men de var så fina att jag inte kunde kasta dem.

Hundarna hälsar på morfar.	Så här fin blir vår skog när vi rensar den.	Buffy, Goliat och en dieselmarinerad stubbe.

Julmurren har tagit slut och nu hoppas jag att påskmurren räcker till murresäsongen startar igen. Man vill inte vara utan.

Idag har vi varit på möte på Bagarmossens djursjukhus. Vi grundade med en skogsprommis med Susanne & Ruff, vilket förstås Buffy tyckte var roligt. Sedan sammanträdde vi ett par timmar och Buffy fick sysselsätta sig med en boll alternativt ligga och glo. Hon passade förstås också på att njuta av alla personer som ville klappa och gosa. Fick en del kommentarer om hur roligt det är att se en boxer med "lång nos". Tydligen händer det allt oftare att veterinärerna får ta hand om kortnosade hundar som har problem med andningsvägarna. Det är verkligen en trist utveckling för vår ras och det är bara att hoppas att uppfödarna tar sitt ansvar i denna fråga.

STOORT GRATTIS till Marie & Cocco som tävlade i lydnadsettan i lördags och fick ihop inte mindre än 183p! Bra jobbat!

Som ni vet ska Aura snart bli mamma och de första tecknen på valpslussningen har börjat visa sig. I natt sover jag med båda telefonerna bredvid kudden. Tänker på er!

24 september: Inte för att det har hänt så mycket, men jag fick en kvart över och tänkte passa på att skriva något. Tycker ju själv att det är roligast med sidor som uppdateras ofta.

Vi har haft golfmästerskap på jobbet. Buffy tycker att golfbanor är till för att tokrejsa på och var nu lite putt (Obs vits!) över att behöva gå i koppel. Hon blev i alla fall lite glad när någon slog ut bollen i skogen så att hon fick vara med och leta.

Vid hål 17 blev vi antastade av en lösspringande översexuell retriever. Buffy hatar verkligen dessa våldtäktsbenägna hundar. Jag med. Önskar att folk kunde ha sina hundar kopplade när de så tydligt saknar kontroll över dem. Allra gladast blev hon när vi kom ut på parkeringen igen. Där hade dessutom damklubben samlats inför kvällens bridgetävling och flera av dem hade haft boxer när de var yngre, så det blev mycket klapp och gos. Trevligt, sa Buff! Kolla bilden till höger för ett äkta Buffgarv. Hon ser verkligen för rolig ut när hon skrattar så att läpparna fladdrar. Jag hoppas att jag någon gång kan fånga en skarp närbild, men det har inte lyckats hittills. Förmodligen beroende på att hon aldrig står still när hon skrattar. Buffys syster Elza skrattar också (ett arv från deras pappa Boski) och jag hoppas så att Elzavalparna har ärvt skrattgenen. Nedan kan ni se några bilder från Drottningholms golfbana i mars. Här visar Bufflan hur kul man egentligen ska ha här.

22 september: Buffys date (föregående inlägg) var förstås Neo. Han och hans matte Marie kom till Rosersberg för att träna i ruinstaden och vi var givetvis på plats för att pussa på våra vänner och se Neo i räddningssöket. Kajsa (& Nellie) följde med och blev direktcharmad av denna mysiga kille. Vi tog på oss uppgiften att kissa av och värma upp honom, och passade då på att både pussa och fotografera medan matte var upptagen med förberedelser inför träningen ; )

Här ser vi Neo på väg till ruinstaden. Till synes full kontakt med matte, men en förstoring av bilden avslöjar att han hinner med att blinka till Buffy innan de går in på området. Nu ska det bli kul att se Neo i arbete. Jag har ju sett honom i spår, lydnad och skyddsträning tidigare, men det här blir första gången i sök/räddning.

Givetvis var han precis så duktig som jag visste att han skulle vara. Snabb, säker och orädd utförde han sina uppgifter på allra bästa sätt. Det var åtta hundar totalt som tränade och många av dem var riktigt bra. Neo var dock den som valde "rakaste vägen" i terrängen och inte tvekade det minsta när det gällde att ta sig fram i ruinerna. Kul att se! Det blev många bra bilder, men tyvärr kan jag inte visa de bästa eftersom de är avsedda för annat ändamål och därmed inte får visas här. Nedan syns i alla fall ett par smakprov.

Till vänster syns boxerbekantingen Tina och hennes Sinus. Tina är känd för att ständigt väljas till "Bästa instruktören" på Boxerlägren. Trevlig tjej och duktig vovve! Till höger: När det behövdes fler figuranter så tvekade Kajsa inte en sekund. Hon kröp gärna ner i ett nedgrävt betongrör och umgicks med grodorna där nere. Miljösäker tjej! ; ) Sökintresserad som hon är intervjuade Kajsa förstås räddningsförarna om deras arbete. Sedan konstaterade hon att Nellie nog inte skulle klara miljöbiten. Jag protesterade förstås, men Kajsa hävdade bestämt att Nellie var lite fegis.

Sedan tog vi en promenad på området med våra hundar. Både Buff och Nellie tyckte det var jättekul att klättra i "rasmassorna". Inte heller hade de några problem med branta gallertrappor och höga gallerplatåer eller kolsvarta utrymmen. Det slutade med att Kajsa skamset fick erkänna att hennes hund faktiskt är väldigt miljösäker : )

Sedan tog vi rundan ner mot vattnet och vidare runt området. Boxertjejerna tyckte förstås att det var toppen att få rejsa av sig ordentligt. De är så söta när de springer och jagar varandra, i stora cirklar runt, runt i en hiskelig fart. Om de sedan hittar ett lerigt dike eller nåt annat blött, så är lyckan total. Världens sötaste lortgrisar!  : ) 

Sedan kom vi tillbaka till området och leken kunde fortsätta i alla underliga och roliga miljöer. Att Buffy inte bangar för sådana utmaningar visste jag redan, men det var jätteroligt att se att Nellie var lika nyfiket orädd. (Kajsa var både nöjd och stolt, med all rätt!) Nu sprang båda hundarna och letade spännande miljöer och så fort de såg en trappa så klättrade de ner/upp och hittade de ett svart hål så kröp de in. Buffy brydde sig inte ens alltid om att ta trapporna (nedan till vänster). Rena rama tivolit för två leksugna boxer!

Vi kom tillbaka till ruinstaden lagom för att se Neo gå sitt andra träningspass - bra tajming! Efteråt fick Buff och Neo (äntligen) träffa varandra. Det fanns tyvärr ingen tid att springa och busa tillsammans, men det var roligt i alla fall. (Fast som ni ser på bilderna så var Neo rätt trött efter sitt ansträngande träningspass.) Sedan var det dags att åka vidare till vår egen träning. Det blev lydnad och skydd och sedan tårta för att fira Per & Banshees uppflyttning till elitspår. Nedan är några bilder på Nellies träning. Både två- och fyrbeningen var jätteduktiga!

Avslutar med att låta B & N visa hur man tar sig under ett vägräcke. Det är viktigt att synka svansarna!

20 september: I går var vi och hälsade på hos Aura. Det var en chockartad upplevelse, för även om jag visste att hon skulle vara stor så trodde jag inte att hon skulle vara SÅ stor! Lilla gumman... jag började nästan gråta när jag såg henne :( Jag VET att det är något naturligt och jag VET att allt kommer att gå bra, men det är läskigt ändå. Hon är ju bara en liten flicka. (Klassens vackraste tjej, med jobb som modell och drömmar om Hollywood. Men så träffar hon en playergrabb och så går det som det går.) Men kolla bilden till vänster, hon poserar fortfarande. (Bilden till höger är mer tveksam, den skulle kanske inte visas offentligt.)

Jag var som sagt lite tagen av Auras uppenbarelse. Det är tur att man kan tröstäta... *mums*

Sedan var det dags för en promenad med de två kompisarna. Buffy var överlycklig över att få träffa Aura igen. Hon ville förstås rejsa med polarn, men blivande mamman måste ta det lugnt så det blev en koppelprommis.

Buffy: Var ääär du? Aura: Ta´t lugnt, jag kommer... *flås* Buffy: Jippiee! Skynda dig ut! Vi kan rejsa och leka med bollen och jaga varandra och bada och...

Meeen, vad är detta?! Aura är plötsligt JÄTTESTOR och Buff undrar vad som har hänt. Aura: Jag har träffat en kille och gjort roliga saker med honom. Flera gånger. Buff: Vaddå kille? Vaddå saker? Du måste ha ätit JÄTTEMYCKET! Aura: Du är så barnslig... du förstår inte sånt här. Buff: Gör jag visst! Matte säger att man blir tjockis av för mycket mat!

Buffy försöker nu att låtsas som ingenting, hon vill inte visa att hon inte förstår.

Men hon kan inte låta bli att glo på Auras nya figur. Buff tycker Aura är dubbelt så stor som tidigare!

Det har inte riktigt blivit av att berätta för Buffy om blommor och bin, men jag får väl göra det vid tillfälle så att hon förstår vad som händer med hennes bästkompis. Usch, nu pratar vi om något annat...

I lördags tränade vi spår med Malin, Stefan och Zandra på Barkarby flygfält. Buff och jag har inte spårat sedan SM, så jag var lite osäker på nuvarande status. Men sporrad av underbart väder och trevligt sällskap lade jag ett långt spår med fem föremål och flera olika sorters vinklar. Lilla Buff knatade ut och tog spåret kanonfint = mycket nöjd matte! Till höger syns en present som jag fick av Malin & Stefan. En låda med olika likörsorter, förpackat som... ja, ni ser ju själva. Jag blev jätteglad : )

I dag var vi med Malin och Stefan för att träna jordspår. Buffy har aldrig gått ett jordspår och jag tyckte det kunde vara spännande att testa. Blev dock lite tveksam när jag såg markerna och den snustorra jorden. Hur 17 kan det uppstå vittring där? Jag tror dock inte att man förlorar något på att våga prova. Skulle det gå mindre bra går det alltid att göra ett positivt avslut vid rätt tillfälle och ingen skada är skedd. Trots denna inställning måste jag erkänna att jag för första gången vad lite nervös inför ett spår. Jag var rädd att Buffy skulle dra in den torra jorden i sin söta nos och storkna... : (

Så här såg marken ut.	Närbild.

Ovan t.v. Tävlande Björkman anmäler sig till domare Berg. Ovan t.h. Stefan & Alvar i snygg spårpose. T.v. Alvar i närbild. Sniff, sniff! Nedan t.v. Ljunior i offensivt spårarbete. Nedan mitten. Markering och en nöjd matte Malin. Nedan t.h. Tjohooo! Boll som belöning!

Buffy då, hur gick det för henne? Ja, ärligt talat så vet jag inte om hon överhuvudtaget märkte att det var ett nytt underlag. Hon spårade på med sedvanlig säkerhet och fixade spåret utan problem. Enda malören var när jag hade lagt en bit kyckling på en sträcka (för att muntra upp henne ifall det skulle vara svårt) och hon slök den tillsammans med en skopa jord. Hon stannade till för att kräkas upp jorden och fortsatte sedan att spåra som om inget hänt. Coolbuff! 

GRATTIS Per & Banshee för uppflyttning till elit spår! Jisses, tårta varje vecka! ; )

GRATTIS Carin & Svea för uppflyttning lägre spår! Hurra för er!

Grattis Diva & Linda, till nya små valpar! Bra jobbat!

I morgon har Buffy en date som vi ser fram emot.

18 september: I morse blev jag väckt av en överpigg Elinor som hade känt tassar i Auramagen. Jag gick från zzzz till klarvaken på tre sekunder. Tänk att Aurisen ska ha valpar, jag har nog inte fattat det riktigt. (Fast jag fick låtsas vara lite putt över att bli väckt, för att erhålla kompensatoriska fördelar i form av tigerkaka till helgen.) När jag så småningom masade mig ur sängen så ringde en mycket trevlig tjej från Ludvika som ska köra BSL med sin boxer. Det blev ett långt och intressant samtal, med den glada nyheten att brukshundklubben i Luddis nu har fått fast IPO-plan. Vi har gångavstånd genom skogen mellan stugan och klubben, så nu kan jag träna där när jag är på landet. Suveränt!

Sedan läste jag klimat-/hälsorapporter till dess att ögonen gick i kors och Buffy pockade på uppmärksamhet. Vi tog en promenad i skogen och skulle ta en snabbis på lydnadsplanen innan jag återgick till jobbet. Men plötsligt dök Kia upp, för att lägga ett spår åt Per. I väntan på P körde vi ett pass skyddslydnad. Kändes jättebra med ytterligare duvning, efter gårdagens frustration. När Banshee hade fått sitt spår så stannade Världens Bästa Per kvar och tränade skydd med oss. Det blev det längsta skyddspass Buffy någonsin gått och det kändes så j*kla bra! Suveräna bett, massor med energi och mängder med kloka tankar. Dessutom en klockren rondering, trots att Per stod och lurade i sexan. Duktiga Buff!

T.v. Buffy kollar vad matte har med sig till träningen.   Mitten: Så här stark vill jag också vara.    T.h. Krokobuff.

17 september: Idag har vi tränat skydd för första gången sedan SM. Gissa vem som var ordentligt laddad och njöt av varje sekund? (Micke förstås, inte var dag man får figga för en randig hund... ; )

Bufflan var överlycklig, men inte helt överens med mig om skyddslydnaden och jag blev något frustrerad. Å andra sidan är det alltid så när vi kör första passet efter ett längre uppehåll, så det är kanske inte så mycket att hänga upp sig på. Bara att bita ihop och komma igen till nästa träningspass. Fick ett bra tips på övning och ska träna flitigt i helgen. Vanliga lydnaden däremot, den gick väldigt bra. Jag har testat att byta taktik i ett par moment, med fokus på ytterligare precision och hastighet, och det känns kanonbra. Har dock bestämt mig för att ta det lugnt med detta till dess att tävlingssäsongen är över. Snart är det vinter och då har vi all tid i världen att slipa på detaljer. Just nu är det viktigare att premiera ett säkert utförande. Jag har alltid en slö period efter tävling, men nu börjar efterdyningarna från SM att släppa och jag är sååå träningssugen. Inspirationen från FCI-VM gör givetvis sitt till. Jag vill träna-träna-träna! Tyvärr kommer det en massa arbete i vägen. Får väl skylla mig själv som varit borta från jobbet så mycket den senaste tiden, det är bara att bita ihop och göra det som måste göras. Men sedan ---> träna! På tal om VM så ligger nu alla skyddsfilmerna ute på Zandra & Malins sida IPO.NU

14 september: Nu är det dags att gratulera:

Aura Lindmark som ska ha valpar! Minst fem, säger veterinären och nu väntar vi med spänning på valparnas ankomst. Jag har oroat mig för att parningen inte skulle "ta", men med tanke på hur... GRUNDLIGT *host* Aura och Calle gick till väga så borde jag ha förstått att det vankas valpar. Åh, vad det ska bli roligt!  : )))

Cocco Wikander för BIM på ÖGLOs utställning i Alvesta. Allra snyggaste Buffsystern håller stilen och var den vackraste tiken på årets sista boxerspecial. Grattis även till Maya, som vann öppenklass för tikar och till Wilma som debuterade med den äran - 2:a ukl och HP. Hurra, hurra!

Neo Söderström Lundberg för uppflyttning till högre klass spår. Det måste vara vår specialspårträning med vildsvinsstörning för ett par veckor sedan som gett resultat ; ) Go Neo och lycka till med kommande slutprov i utbildningen till räddningshund! 

Banshee Källberg och husse Per som debuterade i elitklass skydd i helgen och drämde till med ett Cert direkt. Vi är inte ett dugg förvånade, men givetvis lika glada för det. Heja, heja, raka vägen till SM! : )

Buffy sover vid min sida, nöjd efter eftermiddagens och kvällens övningar. Vi började med en prommis tillsammans med Nellie & Kajsa, där de två sötnosarna fick rejsa rejält i skogen. Sedan fick Buff vila i bilen medan matte fotograferade och åt cert-tårta. Därefter blev det träning och nu var den randiga rejält taggad. Vi tränade snabbhet i ett par olika moment och hej vad det gick! Särskilt impad var jag över återgångarna i apporteringen, som skedde "i hundranittio". Duktig Buff! Sedan invigde vi nya skinnet och körde en rondering och några enkla bitövningar. Åh, vad det är skojigt att träna! Och så himla roligt att ha en hund som är så träningsvillig och dessutom svarar på minsta lilla tryck på gaspedalen. Underbara älskade Buffy!

Det är fullt upp på arbetet nu (straffet för att jag varit bortrest så mycket den senaste tiden) och som några av er har märkt så har jag tappat min mobil. Den har kommit till rätta nu, men ett par dagar utan telefon satte sina spår och jag har ännu inte orkat ta itu med att lyssna av alla meddelanden som inkommit. Så tålamod, kära vänner...

Nedan ser ni några bilder på Buffy och Neo, från vår SM-helg i Falkenberg. Jag grämer mig över att jag inte hade med kameran, men Marie fotade och här syns hur mysigt sötnosarna hade det tillsammans. På måndag har de en dejt igen och det ser vi fram emot : )

8 september: Så där, nu är det slut på semester för ett tag framöver. Vi har haft härliga dagar på FCI-VM, med hundtävlingar från klockan 6 på morgonen till 16-17 på kvällen. Det är svårt att beskriva känslan på denna tävling, jag kan bara uppmana er att åka dit själva (nästa år går VM i Finland = nära). Mina favoriter var finske Marko eftersom jag tycker att han borde ha vunnit förra året och tyske Florian som presterade ett suveränt lydnads- och skyddsarbete (och dessutom var så otroligt trevlig och snygg). Vann gjorde dock Peter Scherk, med Marko som god tvåa och Florian på tolfte plats.

Vi bodde på ett smått otroligt hotell, där schlagersångerskan Daniela Urich bedrev hotell och skönhetssalong. Väggarna var täckta av bilder på damen i fråga och rummen var gigantiska och väldigt fräscha. Mycket trevligt ställe! Hela staden Schwanenstadt var förresten trevlig. Fina gamla hus och mängder av trevliga restauranger där även Alvar och Ljunior var välkomna.

Givetvis blev det även en del shopping. Roligast är att handla tillsammans med Zandra, som är lika förtjust i både klädstånden och hundprylar som jag är. Det blev en väst (man kan aldrig få för många och jag har faktiskt ingen svart) och en snyggrutig HST-jacka. Plus givetvis en mängd träningspryttlar och någon leksak.

Zandra i ny jacka	Ännu en...	Älskar denna jacka!	Snygg och skön.

Prylar, både nyttiga och roliga, och en randig hund.

I Euro-Joe´s stora monter fanns bilder på både Frida och Buffy. Jag blev lite paff första gången jag gick förbi och såg namnet "Big Heart´s Hotline" på en stor affisch, men insåg sedan att det var våra sponsoraffischer som var på plats. Jättekul! Nicki berättade att många stannade vid Buffbilden och kommenterade att bilden antingen måste vara fejkad eller så var det ett once-in-a-lifetime-bett, för "så kan inte en boxer bita". Hrmpf!

Men oj vad man längtar efter sin egen vovve när man tittar på andra hundar hela dagarna. Och oj vad träningssugen man blir av samma orsak. Skönt att vara hemma igen!

1 september: Hemma igen efter en härlig vecka på Kreta. Här kommer en snabb sammanfattning: Sol-Bad-Mat-Jordgubbsdrink-Bok-Strandpromenad-BalkongMotHavet-Bufflängtan. Kom hem på fredag morgon kl 03.30 och åkte sedan mot Falkenberg/Bruks-SM ett par timmar senare. Fast först en tur till SBKs kansli och sedan en sväng in i Linköping för att hämta upp Marie & Neo. Både Marie och jag var nyfikna på hur de två sötnosarna skulle reagera på att träffas igen, skulle de ha kvar sina känslor och gemensamma intressen? Jajamen, ingen tvekan! De återfann varandra direkt och hade sedan en toppenhelg tillsammans. Medan Marie och jag arbetade i SBKs monter så sov de ihoprullade tillsammans i buren. När vi var lediga tog vi långa promenader i skog och på stranden. De gemensamma intressena visade sig snabbt och vi noterade att hotellpersonalen tittade med viss avsmak på våra sandgeggiga vänner när vi kom in från våra strandpromenader (det blåste rejält och vovvarna rejsade och tumlade runt bland vågor och sanddyner). De trivdes verkligen och jag vet inte hur många gånger Marie och jag suckade "Åååååh, vad söta de är tillsammans..." : )

SM var som vanligt väldigt trevligt, även om jag i år inte hann se så mycket av tävlingarna. Men det är alltid roligt att vara på plats och att träffa en massa kompisar från när och fjärran. Nu fick jag äntligen träffa Olle Odåga, KarinJs nya vovve. En verklig sötnos som charmade både mig och Buff. Vi bodde på hotell Strandbaden. All monterpersonal och FS-ledamöter fick små rum med fönster in mot gården, medan jag fick rum med utsikt och balkong direkt mot havet! (När det stormade på natten vaknade jag och tänkte på fullaste allvar att det var dags att gå ut och regla förtöjningen för storm.) Vad finns mer att berätta? Jo, jag shoppade förstås. Bl.a. ett täcke som specialsys åt Buffy för optimal passform och sedan (förstås) en jacka åt mig själv. Fast jag höll igen shoppinglusten eftersom jag åker till FCI-VM i morgon : ) Till höger: Buff och Neo spanar på något.

Vy från mitt hotellrum.	Marie och Buffy grundar inför lördagens bankett.

19 augusti: Så är vi tillbaka efter Boxer-SM och jag är så otroligt glad över att vi lyckades med det som vi föresatt oss - att ta SM-guldet i IPO. Det har känts som "mitt guld" hela sommaren och jag har verkligen sett fram emot tävlingen. Dock infann sig ett tvivel under de sista dagarna (pga otränad skogsboxer som haft semester i flera veckor), men kloka Elli uppmanade mig att gå tillbaka till vinnarkänslan och det lyckades. Vi vann inte bara vår klass utan även totalsegern i IPO och det var en härlig känsla. Ännu bättre var att det skedde med riktigt fina poäng och mängder av lovord från domaren och flera kunniga åskådare. Jaja, jag vet att jag låter mallig - men jag är verkligen stolt och glad över vår insats. Dessutom var det en väldigt trevlig tävling som förgylldes ytterligare av Buffys egna hejarklack, bestående av Kajsa, Marie, Tove och Lise. Jag är så glad att ni kom!

Vi började tävlingsdagen med lydnad, vilket kändes lite nervöst. (Det skulle vara så oerhört trist att åka ur tävlingen redan här.) Men jag oroade mig i onödan. Världens Bästa Buffy gjorde utmärkt ifrån sig och drog till med hela 90p. Tjo!

Vänster: Vi ställer upp inför lydnaden. Koncentration... Mitten: Avlämning av apport. Höger: Efter domarens poäng. Ser jag glad ut eller ser jag glad ut?

Stilstudie över A-hindret.

Spårområdet böljade fram på enorma klöverängsvallar. Här var jag inte alls nervös utan det var med enbart positiv förväntan som jag såg fram emot vårt påsläpp. Jag vet att tävling är tävling och att allt kan hända, men Buffy är så oerhört säker i spåret så jag vill gärna tro att hon bara kan göra bra eller väldigt bra ifrån sig i detta moment. Och visst stämde det även denna gång. Lilla Buff tuffade fram som på räls och markerade distinkt. När spåret var klart kunde jag inte hindra ett par tårar från att falla - jag var så himla glad och stolt över min duktiga hund. Domaren tröstade(?) med orden "En fantastisk hund som du kommer att få oerhört mycket glädje av!" Därefter smällde han till med inte mindre än 96 poäng.

Vänster: Vårt spår slutade precis framför tjurhagen. Här är vi på väg tillbaka. Mitten: "Hello fans!" Buffy morsar på hejarklacken. Höger: "Men matte då... gaska upp dig!" Buffy slickar mattes tårar.

Så blev det två timmars paus medan vi väntade på att brukslydnaden skulle avslutas på planen. Det blev våfflor i husvagnen tillsammans med Kajsa och Marie, och en stunds vila för Buffy. Sedan fick de tävlande känna på planen, vilket jag använde till att "göra en Rambo" och sedan skicka Buffy på sexan där Håkan från kennel Pilfalken befann sig. Det var så roligt att se Buffy som nog först trodde att det var en vanlig promenad över gräsmattan, men sedan tände till blixtsnabbt när hon insåg vad som var på gång. (Av sedlighetshänsyn kan jag inte citera vad Håkan sade om hennes anskällning...)

Sedan var det dags att gå ut i regnet och till mitt livs första skyddsutförande i tävling. Jag tror inte att jag var nervös utan bara väldigt spänd på hur det skulle gå. Nu hade även Lothar anslutit i regnet och hann dela ut ett par goda råd (tack!). Min känsla var ungefär som när man sätter sig i en berg-o-dalbana. När man väl sitter där och har fått bygeln nedfälld, då är det bara att gilla läget och hålla sig fast. Hända vad som hända vill... tjohoo!

Lilla Bufflan! Med sedvanlig energi och attityd utförde hon sitt program, och även om mitt framförande av henne inte var perfekt så gjorde hon vad hon skulle. Resultatet belönades med 87p, vilket var dagens högsta skyddspoäng för samtliga klasser. YES!

Buffeli-Biffeli-Baff!

Det var en rätt stor publik och redan innan domaren sagt sitt så började folk att gratulera. Åh, vilken härlig känsla! Vi hade klarat av vår första IPO-tävling, fått de högsta poängen - i samtliga tre delmoment och för samtliga klasser - och skulle utan tvekan ta hem SM-guldet. Visst hade jag hoppats att det skulle gå vägen, men serien 96-90-87 hade jag inte vågat drömma om. 91 i snitt!

Resten av SM var en ren njutning. Vi fick så många positiva kommentarer, både av boxerfolk och av personer från bl.a. OG Vårgårda som var på plats och såg tävlingen. Och inte minst av domaren. Oj, nu skryter jag igen. Sorry, alla känsliga personer... ; )

I ärlighetens namn fick jag en del negativa kommentarer också, men det handlade inte om oss utan om skyddsarbete i allmänhet och det kan jag stå ut med. Att okunnighet föder rädsla är ingen nyhet.

Vänster: Vår SM-camp. Det är så mysigt att bo i husvagn! Höger: Susanne och Rosso äter kvällschokladkex med oss.

I måndags firade vi i Team Stockholm. Mängder av tårta och jag fick skryta ohämmat över vår insats i tävlingen = härligt! Det var tur att Kajsa var med, så att jag tvingades hålla mig till sanningen... ; ) Dessutom hade andra ögonvittnen redan rapporterat, så djungeltelegrafen fungerade utmärkt även från Boxer-SM. Till vänster: Tårta med vaniljmarinerade hallon och vit choklad. Till höger: Chokladbomb med tre olika sorters choklad.

Försök att fotografera Buffy i sin senaste medalj.
Kajsa klär på.	Får syn på Per. Leka?	Så där ja...	Booooring!	Nu struntar jag i detta!

När jag kom hem så väntade en fantastisk bukett med blommor och en ask choklad på mig. Det var ett grattis från "stolta uppfödare" och jag blev så himla glad. Tack Urban och Marie, inte bara för en ljuvlig hund utan även för att ni är så engagerade och bryr er. Jag uppskattar det verkligen! (Dessutom... choklad med flytande marsipan i champagne? Jisses så gott!!!)  Tack också till alla som gratulerat i telefon, sms, gästbok och facebook. Jag är jätteglad för era hälsningar!

SM i övrigt då? Nej, orkar inte skriva om det nu. Ni får läsa artikel i Boxerbladet istället. Man jag vill i alla fall passa på att tacka Kajsa & Susanne för trevligt sällskap och "barnvakt" under helgen och Marie, Lise & Tove som hängde med under hela tävlingen : ) Och grattis till Kajsa & Nellie som ställde ut på söndagen och fick en "etta" med jättefin kritik. Vi var dock flera som saknade Elinor & Aura, som fått stanna hemma pga att E inte mådde bra. Jag hade verkligen velat ha gudmor på plats vid Buffys IPO-debut.

När vi ändå var i krokarna så passade vi förstås på att hälsa på hos Marie & Urban för att hinna träffa Elzavalparna en gång till innan de flyttar till sina nya hem. Men det ska jag skriva mer om senare, för nu är det snart dags att åka till Arlanda och vidare till Kreta. Kommer hem igen natten mot fredag nästa vecka. Därefter blir det Falkenberg och Bruks-SM, så jag är nog inte tillbaka vid datorn förrän ett par dagar senare. (Är nåbar via telefon och kollar svararen varje kväll.) Håll tummarna på SM för Annika, Ronnie och Jazza! Till höger: Svartklumpen in action. Mer bilder kommer senare.

12 augusti: I eftermiddag åker Buff och jag till Tånga Hed. Vi ska passa på att hälsa på några kompisar medan vi befinner oss på den västra sidan av landet och åker därför redan nu. Dessutom har jag varit klok och lagt två SBK-telefonmöten under resetiden, för att vara effektiv.

Som alltid ska det bli jätteroligt med Boxer-SM. Jag håller tummarna för trevliga tävlingar, fint väder, glada människor och duktiga hundar!

9 augusti: Tillbaka i stan igen. Det har varit en toppenskön semester med en perfekt kombination av vila och arbete. Hela frysen är full med blåbär, alla fönster i stugan är tvättade, trädäcken inoljade, vedförrådet är påfyllt inför vintern och huset är genomstädat inför nästa besök. Men framför allt har semestern bestått av läsning i hängmattan, långa skogspromenader samt massor med god mat, gott vin och trevligt umgänge. Buffy och Goliat har haft så roligt tillsammans, med långa skogsprommisar morgon och kväll (innan/efter värmen varit som högst), vila mitt på dagen och lek på kvällen. Inga halsband eller koppel, utan bara öppna dörrar och full frihet. Buffy är kanon och stannar på tomten oavsett vad som händer utanför = skönt. Hon gillar dock inte när bärplockarna kommer för nära, men jag tycker det är helt ok med lite balanserat morr när någon okänd närmar sig tomten. Duktig vovve!

På måndag börjar jag arbeta igen och det är med blandade känslor. Jag har världens roligaste jobb och det känns helt ok att återvända dit. Men jag tycker synd om Buffy som efter en lång semester tillsammans inte brukar vara så glad de första dagarna hon får vara ensam ett par timmar. Bruno får se till att sätta sig i säkerhet... Nu blir det inte så många dagar hon behöver vara ensam och inte heller så mycket jobb för min del. Så här ser den närmaste planeringen ut: Jobba 3 dagar - Boxer-SM - Jobba tre dagar - Kreta i en vecka - Jobba en halv dag - Bruks-SM i Falkenberg - Jobba två dagar - FCI-VM i Österrike. Hmmm, det blir inte så många arbetsdagar den kommande månaden.

Men det som står närmast i planeringen är Boxer-SM. Jag inser att vår uppladdning inför tävlingen inte har varit helt optimal, utan vi borde ha tränat den senaste veckan för att vidmakthålla den fina lydnaden och känslan av hund-i-hand även i skyddet. Men det har varit så tokvarmt att det inte varit läge för det. Strunt samma, skulle det inte gå vägen i vår första IPO-tävling så kan jag ta det. Det blir fler chanser. Det ska i alla fall bli jätteroligt att vara med på SM, och förstås trevligt att träffa en massa utsocknes boxerkompisar igen. Dessutom ska jag ta vägen förbi Jönköping för att hinna knarka valp hos Big Heart´s innan Elzas valpar flyttar till sina nya hem. Ska bli jättejätteroligt att träffa Buffsysterbarnen igen! : )

Här får ni se vad Buffy har gjort idag. Vi tänkte träna, men pga värmen så ändrade vi planerna till något mer svalkande. Därefter blev det utflykt i Hagaparken, men sushi och grillad kyckling. Och efter det fotbollsderby, med ett alldeles utmärkt resultat. Jag avslutar med är en bild på stugan i Dalarna. Som ni ser så har Essa skött gräsmattan utmärkt och pappa har arbetat flitigt med grushögen. Det är bra att ha egna "fastighetsskötare" ; )

4 augusti: Jag har givetvis redan grattat IRL, men vill även här skicka en fölsedagshälsning till Världens Bästa Gudmor.
Varmt grattis och massor med Buffpussar till Elinor! Tårta och presanger kommer när vi är tillbaka i stan.

Vi är nu inne på sista veckan av semestern. Det känns lite vemodigt, men än är det många dagar kvar och eftersom jag trivs på mitt arbete så är det inte särskilt plågsamt att återgå till vardagen. Det blir nog Buffy som får den största omställningen. Hon har inte haft halsband på sig under två veckor och har blivit helt förvildad. Kanske kan jag lämna henne kvar på landet och låta henne livnära sig på blåbär? Fast nä, hon skulle nog flytta in hos Goliat och sova på Marias kudde. Medan jag gick under av Buffabstinens. Ingen bra idé :(

Jag vet att jag borde ha tränat flitigt under semestern, men det har inte blivit av. Så det blir en förvildad skogsboxer som ställer upp på Boxer-SM nästa helg. Tillsammans med en matte som är van att hinka vin hela dagarna. Vilket ekipage vi blir... ; )

Men Boxer-SM är ett höjdarevenemang och det ska bli SÅ ROLIGT att åka dit igen. Efter många SM i Ånnaboda ska vi i år vara i Tånga Hed i Vårgårda (puffat ris!) och det kan vara trevligt med ombyte. Dessutom ligger det bra till så jag åker ner någon dag i förväg för att hinna knarka valp i Jönköping.

Men först ska vi njuta av återstående semesterdagar!

2 augusti JÄTTEGRATTIS till våra kompisar Laila & Kenzo som tog hem IPO-guldet vid Belgar-SM i lördags. Vi är inte ett dugg förvånade, men förstås väldigt glada : ) Med ett suveränt utförande i såväl spår, lydnad och skydd blev det kanonfina - och välförtjänta - poäng. Hipp hurra, vad ni är bra! Nu blir det tårta när vi träffas : )

1 augusti: Här kommer några lägesbilder från semestern.

Buffy blir alltid så glad när hon kommer till Hagge. Hon fnattar runt-runt-runt tillsammans med Goliat.

Kantarellerna är ljuvliga så här års. Plupp ner i stekpannan tillsammans med smör+grädde+vitlök+knipplök+salt+peppar=mums! Vi har även plockat hjortron och MÄNGDER av blåbär.

Till vänster kan ni se hur en "hussetårta" ser ut. Inte mycket vegetabilier där inte. Till höger: Mamma plockade en hink med blåbär och medan hon tvättade händerna........

Kusinerna trivs i solen.

Vår granne Ödlan tycker också att det är skönt att sola.

Vad väntar pappa och Buffy på? Jo, att chokladfontänen ska bli klar! Till höger, mina rosa liljor.

		´
Min stora hängmatta är underbar.	Kvällsprommis på berget.	Goliat kvällsslumrar i sin mattes knä.

Sara & Jonas kom på besök och Buffy blev förstås jätteglad.

28 juli: Träningslägret är över och vi är tillbaka på landet. Det har varit en helt suverän vecka och jag är supernöjd, både med träningen, Buffys insatser och med mitt eget uppförande (på planen alltså ; ) Spåren har flutit på finemang och inte ett föremål har gått förlorat, trots ihärdig blåst på Barkarby flygfält. Veckans största utmaning var Stefans utvecklingsspår med serpentiner och spetsvinklar = mycket intressant (och oerhört duktig boxer!). I övrigt har vi gått tävlingsspår, romerska mönster och improvisationer.

I skyddsarbetet har jag för första gången hetsat Buffy lite grann. Det var intressant att se hur hon genast taggade upp ett snäpp och intensifierade sitt arbete. Men som jag skrivit tidigare, det bästa av allt är att jag kände att jag hade kontroll över utförandet. Jag har tidigare haft svårt att tränga fram till henne i skyddsarbetet, men här tog vi ett jättesteg framåt under veckan. Det var en oerhört skön känsla att kunna gå in på planen och känna att arbetet skedde på mina villkor. Jag hoppas att vi kan behålla den position vi flyttade fram till.

STORT TACK till superduktiga och trevliga figuranten Micke, alla träningskompisar i Team Stockholm samt Lothar, Lina och Lotta! Det var verkligen en toppenvecka! : )

Lothar hade med sig en massa kameror för mig att dregla över. Eller vad sägs t ex om 60 bilder i sekunden, med ett resultat som närmast liknar en film? Kolla här (tar lite tid att ladda ner, men värt att vänta på om man gillar foto).

Nu ska vi ha en veckas semester från all träning. Långa skogspromenader, arbete på tomten och god mat/dryck står på programmet.

23 juli: Sommarlägret pågår för fullt och dagarna är fyllda av spår och skyddsarbete. Buffy går jättebra och roligast av allt är att JAG är duktig. Citat: "Buffys kaliber har vi aldrig tvivlat på, men nu är det du som ska ha beröm!" Det ni! ; )
Nu låter det kanske som om jag har blivit(?) dryg, men icke. Jag har inte haft det lätt att matcha min vovve i C-arbetet, men den här veckan känns som ett stort steg framåt. Dessutom har vi för första gången "skruvat ett snäpp" på Bufflan och hon har svarat jättefint på det - samtidigt som JAG har klarat att behålla kontrollen över henne. Jag är så himla nöjd!

Vanligtvis är det jag som fotograferar på våra träningar, men nu har Maria köpt en fin kamera och dessutom har vi Lothar på besök hela veckan = massor med fina bilder. Fler kommer!

20 juli: I lördags wroomade vi ner till Big Heart´s. Syftet var förstås att "knarka valp" och här fanns det gott om lämpliga objekt, eftersom både Siri och Elsa har småttingar. Sirivalparna är sju veckor och fullständigt bedårande.

Full fart i K-kullen! Som ni kan se så var även Tove på plats för att knarka valp. Jätteroligt att träffa henne! Fast av naturliga skäl så snusade hon mest på L-kullen : )

Här är min favvo i K-kullen: Knut, en mörk kille med Buff-fräknar.  Alla valparna var förstås underbara, men jag fastnade för Knut.

Här är L-kullen, tre veckor gamla. De är så många att jag inte kan hålla isär dem. Jag TROR att alla är med på dessa bilder, men är inte helt säker. Det här är Buffsystern Elzas valpar. Elza är en kanonvovve och det ska bli intressant att se vad det blir av dessa sötnosar. Marie kommenterade L-kullen med orden: "Den här gången blir det nog inga tjockisvalpar!"  Jag tror att hon har fel... ; )

När vi kom in i valprummet blev vi överhopade av små pigga valpar som ville undersöka oss. Det vimlade av dem, men plötsligt fick jag syn på en liten mörk klump som låg och sov i ett hörn - helt oberörd av besöket och av syskonens tumult. Ååååh... Så småningom började syskonen att gäspa och rulla ihop sig, och DÅ vaknade plötsligt svartklumpen!

Den här lilla raringen var lite i otakt med syskonen vad gäller sov- och lektajming, men helt underbar och så otroligt söt. Jag blev kär... Synd att man ska vara en så praktiskt tänkande människa, i annat fall hade jag övervägt valpnappning : ) Till höger: Duktiga Elza och underbara Kila, stolt mamma och mormor. Tack till Marie och Urban, för att vi fick komma och hälsa på er och alla hundarna! (Och tack för god mat och fantastiska bigarråer! Och tack Tove för trevligt sällskap och god kaka! : )

Team Stockholms sommarläger började i går = jätteroligt! Jag återkommer med rapport från lägret. Idag får ni nöja er med en bild på Buffys snygga lår. Kan i alla fall meddela att Bufflan sköter sig utmärkt och är superduktig. Jag är så stolt över henne! Men oj vad trött man blir av att gå upp tidigt och träna hela dagarna. Sovdags nu!

16 juli: Häromdagen firade vi min födelsedag. Den har visserligen firats tidigare, tillsammans med husse och Buffy, men nu skulle den firas även med familjen i Dalarna. Vi började med att äta gott och mycket.

Tomater fyllda med ädelost och färsklök, gratinerade med västerbottenost.	Finhackade grönsaker med rödlök, olivolja och (mycket) vinäger.

Ädelostgratinerad broccoli och sparris med västerbottenost.	Köttisarna (två- och fyrbenta) fick grillad oxfilé.

Till ovanstående serverades färskpotatis, tre olika såser (provencale, rödvin och grönpeppar) samt en god Rioja. Efter maten blev det tårta. Mamma hade med sig två tårtor = en Margaretatårta (hallon och mandelmassa) BARA till mig och en Pinoccio till de andra. MUMS! Sedan var det paketöppning och på bilden nedan till höger kan ni se vem som älskar paket. Jag fick bland annat en massa snygga kläder (jag tror att mamma är orolig att jag går i "hundkläder" även på min arbetsplats ; ) och två buskar.

Bara MIN tårta!	"Vill ha..."

Av söta syskonbarnet Batte fick jag en hemvävd trasmatta som ska bli sittdyna till min kökssoffa. Jag blev jätteglad och inte så lite rörd över att hon lagd ner sin tid på detta.

Tack till alla för ett mycket trevlig födelsedagsfirande!

Nya gräsmattan - som nu är grön och tät - är också en födelsedagspresent. Tack Essa!

I morgon är det golftävling och sedan åker vi hem till Team Stockholms sommarläger.

15 juli: Semestern inleddes med MÖLOs boxerspecial i Hallstahammar, som vanligt en av årets trevligaste utställningar. Buffy och jag var inte anmälda, utan skulle bara glida runt och ha det trevligt. En egen camp upprättades i ett hörn av utställningsområdet tillsammans med Lena, Elinor och Aura. Lite senare anslöt även Mats, Ulla, Ingo & Carro. Den första utmaningen bestod i att resa Es stora förtält för första gången. En massa pinnar av olika slag och ingen som helst instruktion... Hade det inte varit för Mats och Lena så hade det aldrig kommit upp, men nu ordnade det sig och vi fick en trevlig "veranda" att mysa i medan regnet smattrade mot taket.

Ulla, Elli och Lena - mitt i kaoset.	Mats: "Är det den här ni letar efter?"	Buffys husvagn har stalldörr = mycket praktiskt!

Sedan följde en kväll med rajraj. Någon (inga namn nämnda) sög i sig en hel champagneflaska på egen hand. Själv lade jag beslag på M&Us jätteskål med godis - mums! Lena lät Buffy smaka Amarula(!) och detta hennes första möte med alkohol resulterade i bilden nedan till vänster. Ajaj... hela boxen snodde hon!

Buffy har fått smak för det goda...	Buff har egen sovsäck i husvagnen.

Någon gång efter midnatt somnade vi och vaknade sedan av att solen sken och bilar strömmade in på området. Buffy, Lena och jag inledde med frukost, medan Elli & Aura värmde upp inför sin start i Lydnadsklass III. Vi höll alla tummar som fanns, men tyvärr räckte det inte ända fram den här gången. Efter en fin inledning tappade prinsessan fokus och det stod klart att det inte skulle bli något förstapris denna gång. Jag såg på Elli hur besviken hon var och skulle så gärna velat vrida klockan tillbaka och ge dem en omstart. Alla som själva har tävlat vet precis hur tröstlöst det känns att stå där på planen med en ofokuserad hund. Men både Aura och hennes matte har alla förutsättningar, så kom igen - nästa gång tar ni det!

Därefter gick vi till utställningsområdet och flyttade in i Maries tält. Urban var hemma och passade/pussade valpar, så Marie var ensam på plats tillsammans med Cocco och Maia. Buffy låg vid mina fötter och tittade på alla hundar som struttade runt i ringen. Jag tycker numera att det är roligt med utställningar - om man bara slipper delta själv. Det är trevligt att träffa boxerfolk från hela landet och roligt att se alla hundar samt domarens urval. Men allra bäst är att sitta och mysa med sin egen vovve, utan att behöva tänka på klasser, tider, uppvärmning och annat som är viktigt när man deltar.

De tre första i championklass för hanar. Jag tycker som vanligt att Max skulle ha vunnit, men en andra plats är inte dumt det heller. Hunden som vann är väldigt populär och jag vet att det är många som tycker att han är fantastisk, men i mina ögon är han mest klunsig. (Dock har jag aldrig utgett mig för att vara expert på boxerexteriörer.)

Eva & Roxie - dagens stora vinnare, fast det vet de inte om ännu : )	Marie & Cocco, CK, 3:a i championklass.	Marie & Maia, CK, 2:a bästa tik öppen klass.	Linda & Aura, CK

Nellie debuterade på boxerspecial och i öppen klass. Det var väldigt många hundar i klassen och hon tyckte nog att det var lite trist att behöva vänta så länge. Men både Kajsa och Nellie skötte sig med den äran och tog ett första pris med fin kritik. (Kolla söta svanstippen till höger!)

Fina Stina vann inte oväntat championklassen.	Lena fick ta hand om Nellie medan...	...Kajsa ställde Cocco i bästa-tik-klassen.	Maia placerade sig i bästa tik (trea?) och firade så här.

I kampen om BIR fick Eva och Roxie springa många varv, men jag var helt säker på att de skulle vinna.	Här vinner lilla Roxie över sin pappa. Inte illa att hålla det inom släkten! Stort grattis till både Eva och Åsa!

Eva tror knappt sina ögon och tårarna trillar. "Ta hit rosetten!" säger Roxie.	Tobbe gratulerar och Roxie dansar.	Idel glada miner. Måste vara en härlig känsla och jag är övertygad om att Åsa och Eva var lika glada båda två.

Jag tycker det var så roligt att en "ny" vovve tog hem hela balunsen. Visserligen har Roxie gått väldigt bra på sina tidigare utställningar, men det var debut i öppen klass och med stark konkurrens så även om jag höll tummarna för dem så hade jag inte vågat hoppas på att de skulle gå hela vägen. Är i varje fall oerhört glad för deras skull och det var roligt att se den äkta glädje som - tillsammans med tårar - sprudlade från matte Eva. Stort grattis till både matte och snyggvovve! Ragge Borgefors (bild till höger) tjänstgjorde som konferencier och det var himla roligt att träffa honom igen. Lika snygg och trevlig som alltid, med snabba repliker och glimten i ögat är han en given favorit. Och det är fascinerande att se hur vissa lyckas hålla sig evigt unga.  Men det var flera som saknades. Först och främst givetvis Marion. MÖLO-specialen blir sig aldrig lik utan henne. Detsamma gäller Maj-Britt. Sedan saknade jag även Berith, men hoppas att hon dyker upp igen så småningom. Fast jag tror att åtminstone Marion var på plats i alla fall, för det hände en del dråpliga saker under helgen och i vår camp var vi fast övertygade om vem som låg bakom : )

Snyggingen till höger heter Calle och ska bli pappa till Auras valpar. Spännande värre! Calle fattade omedelbart tycke för sin blivande flickvän, men Aura tittade inte ens åt honom. Jag tror att hon försökte spela oskuldfull och rodnande brud, en roll som inte direkt är ämnad åt henne ; ) Efter utställningen åkte vi till Hallsta och åt pizza. Därefter fick vovvarna ÄNTLIGEN rejsa loss. Vi passade även på att fira födelsedag eftersom jag, Lena och Kajsa har fyllt år. (Tack för fina presanger!) Nedan, till vänster: Äntligen lek! Buffy & Nellie busar loss. Nedan, till höger: Buffy & Aura myser tillsammans.

Elli och jag stannade kvar ytterligare en natt och fick njuta av ett öde Ekliden. Vi tränade en del och satt sedan uppe och pratade till efter midnatt. En trevlig avslutning på en rolig helg!  Därefter återstod bara en sak - att se hur Elli skulle klara att backa ut sin husvagn. Till min stora besvikelse ; ) så klarade hon det alldeles utmärkt. Till höger syns min bil tillsammans med husvagnen Tito. Buffy och jag åkte sedan vidare till Dalarna, för att tillbringa vår första semestervecka i stugan.

8 juli: Nu ska jag väva ihop en del tidigare inlägg. I september förra året skrev jag om Buffys första egna skyddsärm som köptes hos EuroJoe under FCI-VM. Frida berättade då om sina problem att hitta en figurantdräkt i rätt storlek och Nicky erbjöd sig på stående fot att sy en dräkt åt henne. Så medan Per och Joe justerade Buffys ärm, tog Nicky mått på Frida. Nicky utlovade en rosa(!) dräkt och som ersättning skulle de använda bilder på Frida i sin marknadsföring. (Med tanke på den uppmärksamhet som Frida väckte hos det motsatta könet under VM, så var det en smart tanke.)

I februari skrev jag om en reklamfotografering som jag tyvärr inte fick visa några bilder ifrån. Det var Fridas dräkt som var klar och skulle fotograferas. Och i juni togs ytterligare reklambilder för EuroJoe. Nu är bilderna klara och jag kan stolt presentera snyggaste figgen i snyggaste dräkten : )

Här är reklambilderna på Buffy. De är i stort format, men förminskade för att få plats här (klicka för lite större storlek).

7 juli: Ojoj, nu blir Goliat avundsjuk - vi har varit i Furuvik! Det har alltid varit Goliats dröm att åka dit, och nu hann vi först (fast vi åker gärna dit med honom också). Jag hade trott att Buffy skulle vara måttligt intresserad, eftersom hon är så cool med olika sorters djur. Men det här var tydligen något alldeles extra och det var med stort intresse hon kollade in de olika arterna. (Hade bara lilla kameran med, så det blev inte så många bilder.)

Dvärgsilkesapor i massor.	Kamelen var en favorit.	Buffy spanar på mysko djur.

En melur!  : )	Chimpanser.	Tillbaka i sitt rätta element.

Sedan har vi förstås tränat flitigt också. Arbetsglädjen är tillbaka och samarbetet börjar trilla på plats igen, vilket känns oerhört skönt. (Nästa år ska vi ta träningspaus under "hormonperioden".) Jag ser fram emot Team Stockholms sommarläger då jag hoppas att fler bitar ska falla på plats. Är väldigt sugen på tävling, men det får anstå ännu en tid. Kan i alla fall avslöja att vi är anmälda till IPO1 på Boxer-SM, med skräckblandad förtjusning... ; )

De snygga bilderna är tagna av Maria. Hon har köpt en fin Nikon och är nu helt fotofanatisk, vilket jag är väldigt glad för. Kolla "schäferbilden" ovan, jag trodde inte att det gick att få en sån bild på en boxer. Bra jobbat, Maria! : )

Buffy ronderar nu alla sex, trots att figgen står på plats i sjätte. Det kändes som en omöjlighet för några veckor sedan.

Till vänster är "schäferbilden" i färgseparerad version. (Fast det påstås att Buffy ser ut som en marulk.) Nedan är två äkta schäferbilder, här är det jag som är fotograf.

Efter träningen är det roligt att fnatta omkring med Keiko. De andra i träningsgruppen skrattar åt Buffy stil, men är man boxer så är man : )

På tal om absolut ingenting så är Buffy smal igen. Det var skendräktigheten som gjorde susen och det extra kilo som hon dragits med sedan vårvintern är borta. Nu kan vi äta kaka och dricka amarula med gott samvete i Hallstahammar i helgen. Buffy ska inte vara med på utställningen, utan vi ska bara glida omkring och ha det trevligt. Jag hoppas på bra väder!

1 juli: Det är sköna sommardagar och här nedan ser ni vad vi ägnar oss mest åt.

Buffy gör "bomben".

En favoritsysselsättning är att hämta in allt som flyter i vattnet.

I Buffys barndomshem är det bråda dagar. Både Siri och Elza har småttingar så det vimlar av Big Hearts-tjockisar : ) På bilderna nedan ser ni Sirivalparna. Så söta! Jag hoppas kunna åka till Jönköping och pussa på dem innan de flyttar till sina nya hem.