Nyheter Januari - Juni 2009

29 juni: Idag var det sista inspelningsdagen och den tillbringades i en filmstudio på Lidingö. Tyvärr ingen luftkonditionering, men stora fönster mot solen som tillsammans med ljussättningen ledde till en mycket varm studio. Hundarnas uppgift var att gå in på Kronofogdens kontor, skälla på honom och sedan gå ut igen. Det låter som en snabbis, men oj vilken tid det tar när varje del av scenen ska filmas flera gånger (olika objektiv, kameravinkel, fokus etc). Boxertjejerna var även denna gång väldigt duktiga och jag är så imponerad över att de beter sig så exemplariskt trots bevärliga omständigheter (framför allt hettan och alla möjliga folk som sliter och drar). De första tagningarna var inte så spännande, men att skälla på kronofogden var mycket uppskattat. Dock hade båda svårt att förstå att HOPP betydde "sätt framtassarna på skrivbordet" och inte "hoppa upp med alla fyra tassarna på skrivbordet". Vi hundnördar tyckte förstås att det var charmigt när vovvarna spänstigt hoppade upp på bordet, men vissa andra såg förfärade ut. Bäst var Elinors ursäktande kommentar "Så här får hon inte göra hemma..." som fick alla närvarande att förstå precis hur det går till hemma hos E... ; )

Här finns bilder från dagens inspelning.

Buffy och Aura var hopbundna i samma koppel, och det blev lite "siamesisk boxer" över det hela när den ena inte kunde göra något utan att den andra följde med. Men oj vad gulliga de är mot varandra! Mest påtagligt blev det i fredags när det var trångt på båten och de trasslade in sig i varandras koppel samtidigt som de skulle skälla och gruffa. Båda gick igång rejält i skallet och jag blev lite orolig när de trasslade ihop sig, men ingen fara här inte - idel viftande svansar och glada boxerminer. Samma sak gentemot alla dessa okända och många gånger hundovana människor. Hur taffligt och fel de än beter sig så bemöts de med vänlighet av hundarna. (Mitt eget tålamod är betydligt kortare och jag har flera gånger under inspelningsdagarna lovat att jag aldrig mer ska utsätta min hund för detta.) I fredags var det som bekant oerhört varmt ute och boxerflickorna förväntades vistas på båtens flybridge, helt oskyddade från solljuset under en lång tid. Elli var klok och hade med kyldukar, men det blev förstås ändå väldigt varmt. Då frågar en ljusassistent om vi kan få hundarna att stänga munnarna och sluta schäkta. Hallå?

Likaså har förväntningarna på vad hundarna - otränat och orepeterat - skulle klara av, inte alltid varit helt realistiska. Vid ett tillfälle avbröt en skådespelare arbetet med orden "Men vänta nu... de är hundar, inte robotar!" (Mycket uppskattat av oss mattar.)

Men i ärlighetens namn får jag väl erkänna att E och jag förmodligen betraktades som kufar av delar av filmteamet. Det finns en rolig historia om detta, som dock inte lämpar sig att skriva här. Men påminn mig på campingen i Hallstahammar, över en Amarula, så ska jag berätta ; )

Nu återstår att invänta den färdiga filmen, som planeras få premiär till jul. Det är ju inte många minuter som Buffy & Aura kommer att vara synliga, men den ska ändå bli väldigt rolig att se. Jag hoppas att producent och filmklippare ska gilla hundarnas uppsyn, så att de tar tillvara på de bilder som finns. Mina egna favoriter är när Aura undrar var matte tog vägen och tar ett jätteskutt över relingen från flybridge ner på bryggan. Den filmsnutten borde göra sig i en actionfylld trailer! I en annan scen sitter hundarna på båten när Magnus Härenstam kommer springande och hoppar upp till dem. Buffy hälsar honom välkommen med sitt bredaste skratt och när han sätter sig ner i båten så hoppar hon upp i hans knä. Väldigt charmigt i våra ögon, men förmodligen helt utanför manus enligt regissören. Likaså finns det flera bra skall-&-morrscener och jag hoppas att de ges utrymme i filmen. Ska bli mycket spännande att se!

Summa summarum var det en intressant inblick i filmvärlden, men utan mersmak. Buffy & Aura har varit jätteduktiga, men det har varit på tok för mycket väntan och inaktivitet. Fast jag tror att Aura redan längtar tillbaka till rampljuset... Påminn mig över amarulan, så ska jag berätta om The-Billy-Butt-Syndrome ; )

På torsdag arrangerar Boxerklubben ÖLO en boxerpromenad i Drottningholmsparken. Tipspromenad med vinst utlovas! Mer info på Kajsas sida.

28 juni: Puh, vilken värme! Men man ska inte klaga, jag vet... 
Jag har varit dålig på att skriva den senaste veckan, men först blev jag sjuk med 39 graders feber och sen när jag mådde bättre så var det för varmt för att sitta inomhus vid datorn. Och så gott som hela fredagen tillbringades med filminspelning. Den här gången var vi på Lidingö och spelade in nya scener på båten. Läs mer här.  

I onsdags hasade jag mig iväg på träning trots att jag mådde allt annat än bra. I skyddet tog det tvärstopp när Buffy totalt glömde bort att vi är TVÅ som ska göra arbetet TILLSAMMANS. Jag blev rätt deppad och plötsligt kändes IPO-debuten avlägsen. Jag fick en del goda råd och är tacksam för det, men noterade samtidigt att Stefan (Björkman) studerade oss utan att säga något. Det brukar betyda att han funderar och återkommer med guldkorn - och så även denna gång : ) Nästa dag fick jag en grundlig genomgång av hur jag kan arbeta för att komma till rätta med problemet. Fyra punkter att arbeta efter och en mängd goda råd runtomkring. Jag blev verkligen JÄTTEGLAD! Det är toppen med träningskompisar som bryr sig, och som dessutom är så oerhört kunniga. Nu ska jag träna flitigt och se till att få ordning på detta : )

I morgon är det sista inspelningsdagen med Göta Kanal-teamet. Det har varit en både rolig och märklig upplevelse. Ska skriva mer om detta senare.

26 juni: Fölsedag!!! Firades givetvis med paket och godsaker : )

22 juni: Först och främst GRATTIS till Buffsystern Elza (Big Heart´s Here I Come) som idag har fött ett helt knippe med små underbara valpar hos Big Heart´s. Jag har inte fått några bilder än, men efter Maries beskrivning så vet jag precis hur de ser ut - och jag kan lova att de såååå fina! : )  Fortsättning följer!

Dagens After Work började med ett lydnadspass som inte gick alltför bra. En okoncentrerad Buff ledde till purken matte och där var det dags att bryta. Sedan ett kort skyddspass och okoncentrationen var nu som bortblåst *hrmpf*

Susanne och Rosso kom på besök = jätteroligt! Vi tränade en stund och åkte sedan vidare till ÖLOs boxerpromenad i Drottningholm. Vi var lite sena, men tog en prommis genom slottsparken och gensköt de andra vid Kina slott. Här träffade vi en massa trevliga boxerägare med sina fina hundar. (Jag blev alldeles lycklig av att omges av alla dessa trubbisar.) Till höger ser ni hela gänget, Buffy ligger längst till vänster i bild bredvid Kajsa. Sammanlagt var det elva boxer och en söt liten fralla. Heja Kajsa och Jessica som arrangerar dessa uppskattade promenader!

Två gulliga Ringrevenvovvar med trevliga mattar. Kolla lilla söta valpen... man blir alldeles mjuk i benen av att se något så sött. (Susanne kunde inte behärska sig, utan passade på att knarka valp när hon trodde att jag inte såg...) Nedan är först en bild på slottsvovvarna Nellie och Rosso med mattar. Sedan bild på Buff och Nellie som förstås var glada att träffas. Bilderna på dem blir lätt lite suddiga...

Efter boxerträffen i Drottningholm åkte Suss och jag ut till Hemliga Badplatsen. (Jag brukar inte ta med folk dit eftersom jag inte vill röja dess existens, men för S&R gör vi givetvis ett undantag.) Det var med nöd och näppe vi kom fram, för jag tog fel stig och tvingade alla att tränga sig igenom värsta skogsbuskagen - till hundarnas stora glädje. När sjön kom inom räckhåll rusade voffsen ner och kastade sig i vattnet. Sedan lekte de i sanden och hade jätteroligt tillsammans. Sötnosar!

Det är så roligt att se Rosso. Han är verkligen en kopia av sin fina pappa Neo.

Hopp & skutt!	Boxerexorcisten?	SötBuff!

Vi avslutade med en skogsprommis där voffsen fick springa och leka (och torka) medan Susanne och jag förlorade oss i Djupa Diskussioner Om Viktiga Ämnen ; ) Det blev en mycket trevlig kväll och det är så skönt att se Buffy glad och pigg igen, det känns som om skendräktigheten är på väg bort nu. Tack till S & R, jag hoppas att ni kom hem ordentligt och att vi snart ses igen! : )

21 juni: Midsommar i Dalarna. Nu får jag skäll av Gudmor för att jag sätter in en tvångsbild på Buffy, se höger. (Tvångsbilder är alla bilder där Buff är tillsagd att sitta kvar för att kunna fotograferas. I motsats till bästisen Aura så gillar hon det INTE... vilket brukar synas tydligt på bilderna.) Skendräktigheten börjar avta och det är skönt. Dock fick mammakänslorna ny näring när hon träffade Battes marsvin Falcon och Tito. Varje morgon gick Buffy raka vägen till gäststugan och ställde sig utanför dörren för att få morgonhälsa på svinen. Det märkliga är att känslorna var besvarade, så snart Buffy stack in nosen så kom Falcon och hälsade på henne. Vad har vi mer gjort? Jo, umgåtts med trevligt folk och ätit jordgubbar och glass förstås. Planterat om sommarblommor och tomater. Njutit av midsommarblomster som ängsklocka och vallmo. Kollat min måbärsodling. Slumrat i hängmattan. Röjt grässly med trimmer. Oljat in verandan. Lufsat i skogen med hundarna. Ätit en stooor bit margaretatårta (mandelmassemums) som mamma smugglade in bara till mig : )  Sett på conf.cup och U21-fotboll. Samt naturligtvis gosat en massa med Buff. En lugn och trevlig helg, som började med regn men slutade med sol & värme.

Här har det hänt saker! Essa gav mig en överraskningsgräsmatta i födelsedagspresent. Så himla bra!
Och pappa hade beställt grus och jämnat av entrén och bilparkeringen.
Blev alldeles paff när vi kom hit i torsdagsnatt och såg allt som hade hänt. Jättefint! Tusen tack till pappsen och Essa!

Goliat och Buffy kollar in sina "valpar". Tja, vad kan man vänta sig mellan en röd cocker och en randig boxer. Rätt typlika eller hur? Maria hävdar att det även fanns två vita valpar i kullen, men de slog vi ihjäl. (Va? Får man inte skoja om sådant? Men det är inte "skoj" utan en realitet för många stackars valpar som föds med "fel" färg. Detta vidriga förfarande förtjänar att uppmärksammas igen och igen och igen.)

17 juni: Buffy har fött(?) fyra valpar; en boll, en drake, en bläckfisk och en krokodil. Valparnas utseende ger ingen ledtråd om vem som är fadern, men förmodligen handlar det om jungfrufödsel eftersom Buffy är en fin flicka. Idag har vi varit på busprommis med Nellie & Kajsa. Vovvarna kröp under staket, boxerfnattade i högt gräs och plaskade i Igelbäcken. Glad-Buff! Sedan tränade vi en stund. Jag var lite slak efter gårdagen, så det blev mest stadgeträning tillsammans med Nellie (som var jätteduktig!). Vi körde också några korta moment och Buffy var med på noterna. Sedan blev det mumsig tårta eftersom Grima fyllde år och sedan ytterligare en busprommis, den här gången med Keiko. Hade sedan tänkt titta på So-Su-tävlingen, men det blev så sent att jag åkte hem istället. Det var en glad Buffy som kom hem och byggde ett bo bland kuddarna i soffan. Där låg hon sedan och höll koll på mattes kvällste/-macka medan "valparna" låg övergivna i hallen.

Idag har jag fått lära mig en del nytt om min vovve (uppläxad av Kia ; ). Egentligen är det sådant som jag redan borde ha förstått, men jag är tydligen lite trög ibland. Både Kia och Curt Blix förutspådde Buffys utveckling redan innan hon fyllt ett år. Jag trodde nog inte riktigt på allt som sades, men faktum är att det har stämt hittills (vilket fascinerar mig mycket och jag inser att jag har mycket kvar att lära). Lilla Buff, världens bästa vovve : )

Idag fick jag äntligen bilderna från Buffys spondylosröntgen + intyg om att hon är fri. Visserligen är ju inte intyget officiellt, men hon är i alla fall bedömd av både veterinärer på Bagis och av Audell och det räcker för mig. Jag har förstått att många stör sig och anser att jag "överkollar" min hund, men det bryr jag mig inte om. Det är jätteskönt att veta hennes hälsostatus och jag tycker att åtminstone de som sätter sina hundar i avel borde se det som en självklarhet att kolla inte "bara" höfter och knän utan även hjärta och spondylos. Ett tips till alla valpköpare är att efterfråga denna information innan köpet. Precis som på varje annan marknad kan konsumenterna påverka utbudet genom att ställa krav. Om mer info om hälsostatus efterfrågas så kommer det att levereras.

Avslutar med en bild från gårdagens filminspelning.

16 juni: Idag har vi varit på filminspelning hela dagen. Aura & Buffy spelar gangsterboxrarna Debet & Kredit i Göta Kanal 3. Läs mer här!

Här kan ni se planskyddet från Per & Banshees uppflyttning förra helgen. Så enormt bra de är!
Buffy och jag är såå stolta över vår duktiga figge och hans fina hund : )

Boxerbrudarna ska ut på äventyr. Mer info följer...

Vem fyller år? Kolla här!

8 juni: Idag har vi varit på reklamfotografering. Buffy och en del av de andra hundarna ska bli fotomodeller för ett belgiskt företag. Buffy fick göra "flygbilderna".

Här är tre ledtrådar till vilket företag det handlar om.

Ett par bilder på Keiko.

Kvällen avslutades med bus.

Först ska man jaga varandra...	...sedan är det bus i gröngräset...

...följt av gos och mys.	Så småningom är det dags att åka hemåt.

En rättelse. Poängen för Pers uppflyttning (nedan) blev fel pga knastrig telefonledning. Rättat nu! Det väsentligaste i historien kommer här - dagens uppflyttningstårta, fylld av tung och krämig choklad. MUMS!

Micke: Jaja, jag vet... allt är mitt fel! Uthoppet var fint, men sedan valde hon att ta ett kortare ärevarv som avslutades med att droppa apporten. Det var som sagt en säregen tävling, med många oväntade inslag ; )

GRATTIS till vår favvofigge Per!
Banshee blev uppflyttade till Elitskydd idag. 255p i skyddet (280 möjliga) är helt enormt bra!

7 juni: Idag har vi tävlat (BSL3), med blandat resultat. Men låt mig först berätta om min smarta taktik. Den randiga är skendräktig och tämligen loj, vilket särskilt märks i lydnadsträningen. Jag har fortfarande förra årets Boxer-SM i färskt minne där Buff inför tävlingen pysslade med sina "valpar" i husvagnen och domaren förbryllat ansåg att hon var en märklig kombination av lojhet och explosivitet. Jag funderade därför på hur jag skulle kunna höja henne i lydnaden och kom fram till att låta henne ha tråkigt i ett par dagar, med tanken att hon sedan skulle vara rejält laddad på tävlingen. Det var inte så svårt att ha tråkigt eftersom det regnade och var kallt, och taktiken gav snabbt resultat med en Buff som var rejält livlig även inomhus. Vart jag än gick så stod hon framför mina fötter och sa "Ska vi inte hitta på något roligt?" Jag hade lite dåligt samvete, men tänkte att ändamålet helgar medlen och såg verkligen fram emot vår tävling. Innan jag somnade igår natt så läste jag regelboken och konstaterade belåtet att allt var på plats och en behaglig känsla infann sig.

I morse åkte vi ut till spårområdet, en äng med rejält hög växtlighet. Jag skulle aldrig ens komma på tanken att vara nervös när Buffy spårar, så allt var lugnt. Tills jag tar ut vilddjuret ur bilen och hon KLÖSER sig fram på asfalten till vårt spår... jisses! Hon är alltid taggad på spåret, men idag var det helt galet. Domaren tittade förskräckt på henne och jag såg att han var beredd på det värsta. Men den randiga är pålitlig i spåret och trots att det gick i racerfart och nosen inte gick ner i backen så gjorde hon en kanonfint arbete. Hon klöser sig fram över ängen, med mig som drivankare. Men PANG! ner vid varje föremål = jättesnygga markeringar. Vid en markering ville hon rusa vidare innan jag hann fram till henne, men jag drog till med ett "stanna kvar" och hon lydde (fast tyvärr hörde domaren det). När vi var färdiga med spåret så var jag helt slut av rollen som drivankare. Domaren var inte helt imponerad över hennes stil, men måste tillstå att det var ett väl genomfört spår. Vi fick 83p, vilket blev dagens näst bästa spår bland alla tävlande i BSL3/IPO3 (åtta ekipage). Så trots att jag inte var helt nöjd med utförandet, så var jag ändå glad över att det gick bra - med jättefina vinklar och markeringar. Buffy är en superduktig spårhund, men vi ska ta ett snack om hur ett spår ska utarbetas... (En annan domare sade efteråt att han skulle ha givit henne 10p till och det var förstås roligt att höra. Vi får nog välja domare som gillar hundar med tryck i fortsättningen.)

Jag måste erkänna att jag här började fundera på min teknik att tråka ut henne inför tävling. Kanske var det inte så smart som jag hade tänkt mig? Fast efter det här spårarbetet borde ju en stor del av överenergin ha gått åt, så nu skulle säkert lydnaden bli mer balanserad. Ha, vad man kan bedra sig...

Här är dagens tävlande, med fem olika raser. (Marie, kolla bredvid mig... någon du känner igen? : )
Dagens bästa ekipage sitter två från vänster, Emma & Xa - elitspår, IPO-CH, Mondioring3, Lydnad3.

Sedan åkte vi till Järfälla för lydnads- och skyddsmomenten. När jag öppnade bakluckan började Buffy att gräva vid burdörren, ett säkert bevis på att hon är taggad. Bra! Eller ja... kanske inte så bra egentligen. När vi gick mot tävlingsområdet så ville hon helst rusa ut på planen och jag fick hålla henne tillbaka med en mängd kommandon. Vi började med platsliggning och hon låg säkert i hela 20 sekunder innan hon istället låg vid min sida. Fast här var det lite synd om henne, för hon var full av blodsugande myggor. Vet inte om det var det som fick henne att lämna, men strunt samma - 10 p borta innan lydnaden ens hade startat för vår del. Sedan följde en jobbig stund när jag fick slita för att försöka behålla hennes koncentration, när så mycket annat var mer lockande. Visserligen försvann hon inte ifrån mig rent fysiskt, men mentalt sett var hon någon helt annanstans. Utförandet var ungefär som vid förra skendräktigheten, fast med sämre fritt följ och förighet. Jag ska inte plåga er med detaljer, men det här var ingen prestation att vara stolt över och med all rätt hamnade vi under den förargliga 70-gränsen. MEN... det fanns också en hel del att ta med sig vidare och vara riktigt glad över. Hennes glädje och intensitet är suverän. Två moment hamnade i Utmärkt, dvs allra högsta betyget, och ett par i Mycket God. När jag tänker på att vi nollade platsliggningen + "häcken" (där försvann 25p) och dessutom hade ett dåligt frittfölj, så känns det rätt ok ändå. Och faktum är att jag inte är ett dugg missnöjd med denna tävling, konstigt nog. Otroligt korkat av mig att vila Bufflan i flera dagar och tro att det skulle ta sig uttryck i något positivt...  Istället fick jag ett litet monster i både spår och lydnad och det var en upplevelse att lära sig av. Det ska INTE hända igen! ; )

Vi slutade faktiskt som tvåa (det var många som inte var nöjda med poängen idag) och hur jag än försöker så kan jag inte vara missnöjd. Säkert hör det ihop med att vi redan klarat "trean" och att årets första tävling mer kändes som en uppvärmningstävling inför den fortsatta säsongen, än något som måste vinnas. Dessutom lärde jag mig en del - och sånt uppskattas!

Sedan hände flera trevliga saker. StefanH var på plats och det var rörande att se hur glada Buffy, Archie och Picasso var att träffas igen. Roligt att träffa Stefan! Och Jonte/Lena! Kajsa & Jessica kom och hejade på oss (tack för det, jag blev så GLAD att se er!).

Träffa Kajsa = Bäst idag!	Buff greps av ett tydligt ha-begär till pokalen. "Ta hit!"

Tack till domare Percy Kembel.	"Men åååh... boooring!"	Nu äntligen... Men VEM är det som Buffy smyger på?

Jo, Nellie förstås! När prisutdelning och fotografering var klar, så var det äntligen dags för att ha ROLIGT. Vi gick på skogsprommis med Kajsa och Nellie, och nu fick Buffy äntligen ha skoj med mattes samtycke ; )

Sötnosarna

4 juni: Det regnar och jag är slö. Det innebär att den vanligtvis så välaktiverade Buffen, nu studsar omkring och letar aktivitet. Hon har inte ens fått en vanlig långprommis, nej idag har vi tråkigt! : ) Fast jag är flitig och fixar en massa åtaganden som har legat och morrat bredvid datorn. Det är bra med regn ibland.

Men igår hade vi roligt. Det började med långlunch i Uppsala tillsammans med Lotta & Mia. God mat och givetvis en massa Viktiga Frågor Att Avhandla. Ibland kommer jag på mig själv med att undra varför jag är så förtjust i Uppsala. Det är nog för att L&M bor där : )

Efter lunchen åkte vi till Mias butik. Buffy fick en belöningskudde och en boll med fyra ben(?). Själv köpte jag två snygga och sköna shorts plus en svalbädd till Biabädden i Buffys bilbur, ska bli intressant att se hur den funkar. Har för mig att jag hittade någon mer skatt, men kommer inte på det just nu.

På tal om skatter så kommer här mina fynd från Belgar-VM. 
Övre raden: Sista tävlingsdagen rallade HST ut sina tröjor av superkvalitet, så det gick inte att stå emot.
Mittenraden: Fleecetröja med boxerhuvud och väst+byxor i pyjamaskvalitet, gick inte att stå emot.
Nedre raden: Kolla Buffhalsbandet, samma mönster som revärerna på mattes byxor. Omöjligt att stå emot.

Om husse undrar, så är svaret: Ja, jag behövde faktiskt en ny väst... *host*

Medan jag ändå är igång så fixar jag till tävlingsbilderna från Tjeckien också. Ta särskilt en titt på den omtalade mondioringen, en märklig sport med svenska ögon sett. Men intressant att se. Jag har alltid trott att sporten bara bestod av själva "ringmomentet", men det var ju betydligt mer än så. Fast... näääää : /

Häromkvällen var jag tvungen att ringa Marie sent på kvällen för att få svar på En Viktig Fråga. Jag började givetvis med att be om ursäkt för att jag ringde så sent, men Marie svarade med ett leende som kändes ända till Sthm: "Det gör inget, vi sitter bara här och tittar på valparna..."  Ååååååh, jag vill också titta på valpisar!   Siris valpar, två pojkar och fyra flickor.

Innan sängdags, tack till alla galna boxertjejer som har förgyllt min kväll. Jag har skrattat så att tårarna runnit. Ni är inte kloka... men oj så skojiga! : )

29 maj: Den här veckan har vi varit flitiga med träning varje kväll. Planträning på måndag och onsdag och spår på tisdag och torsdag. I tisdags spårade vi med Stina & Nokia i värsta blåsten. Långnos och Trubbnos fick varsitt tävlingsmässigt spår och båda var rejält taggade och skötte sig utmärkt, även i motvind. Ikväll har vi spårat på KI Campus med Kajsa & Nellie. Buffys spår gick bl.a. i en del trånga passager mellan olika huskroppar där vinden slår konstigt, men hon redde ut svårigheterna och jag var mycket nöjd. Alldeles extra glad var jag över hennes klockrena markeringar. Nellie spår gick på parkliknande mark där många personer passerat nyligen och även hon skötte sig med beröm, trots svårigheten med korsande spår från olika håll. Vid två tillfällen lyckades jag dessutom lura Kajsa att spåret gick på fel ställe, men Nellie gick inte att lura. Hon sa "Nix, spåret går HÄR!"  - och hade givetvis rätt... (jag skäms, men det är inte alltid så lätt att komma ihåg exakt var man har gått).

I helgen ska jag på SKKs Kennelfullmäktige (som representant för SBK, tro inget annat...). Det är väl inte det mest spännande man kan använda en helg till, men jag har lovat att vara med. Förra gången, 2007, var KF mycket intressant och hetsigt pga förslaget om tävlingsförbud för kuperade hundar, men i år finns inget som kan röra upp känslorna på samma sätt... fast man kan ju hoppas ; ) Men det finns ändå en del intressanta motioner och förslag, och faktiskt så är det lite intressant bara att studera de olika delegaterna (man inser snabbt att SBK är en avskärmad del av Hundsverige). Helgens viktigaste beslut är förmodligen valet av valberedning, då det ryktas att Åhmansson ställer upp som ordförande för sista gången och man kan anta att det blir ett rävspel när hans efterträdare ska utses. Typ, varghatare eller inte..? ; ) Lena: Absolut, jag hänger med på valpnappning! Ett par tre stycken ska vi nog hinna få ner i fickorna innan vi springer därifrån ; )

23 maj: HURRA - Buffys syster Elza är dräktig! Jag ser verkligen fram emot nya tjockisvalpar hos Big Heart´s! Elza är en supertrevlig och frisk vovve med riktigt fina mentala egenskaper (korad 494p), så jag förväntar mig kanonvalpar : ) Småttingarna beräknas födas kring midsommar och jag ser redan fram emot en tripp söderut för att pussa valpisar senare i sommar :))) Här är en bildmix på Elza och hennes matte Camilla. Nedan syns bilder på Elza tillsammans med Buffy. Som ni kan se är Elza väldigt lik mamma Kila. Grattis till Elzas matte Camilla och husse Robert! Kan gissa att det känns väldigt spännande nu : )

Häromdagen tog vi en prommis på Ekerö. När vi kom till en badvik så knallade Buffy rakt ut i vattnet och började simma målmedvetet utåt. Jag vet inte vad hon hade i tankarna, men hon vände i alla fall snällt när jag ropade på henne. Tyvärr hade jag ingen kamera med, så jag missade fotot på årets första bad. Men med hjälp av mobilen och en ikastad pinne så fick jag i alla fall en bild.

Se så snygg hon är (till vänster) i sin våtblanka utterpäls. Till höger skuttar hon glatt vidare mot nya mål. Årets första bad, jag gissar att det tar åtminstone en månad innan matte följer efter...

I helgen var vi i Dalarna och här var det arbete på tomten som gällde. Essa hade lånat en traktor från sitt jobb, så på lördagen flyttade vi stora stenar. Känns väldigt bra att bli av med bumlingarna så att vi kan utvidga gräsmatten. Och även stenarna kommer till nytta, de används till att fylla ut så att vi får en större grusplan för parkering. Buffy bryr sig inte ett dugg om att det kör omkring en traktor på tomten. Flera gånger fick vi säga åt henne att flytta på sig, för att få säkerhetsavstånd till arbetet. En klok person (minns inte vem) fick en gång frågan i Boxerbladet om det fanns något hon skulle vilja förändra med rasen, och svarade: "Det vore bra om de hade haft lite mer självbevarelsedrift." Jag är den förste att hålla med.

När Buffy sov som skönast på gräsmattan (nedan, till vänster) så kom Pontus och Hulda. Hulda började smyga sig på den sovande Buffy bakifrån och jag fnissade, för jag trodde att hon skojade och snart skulle annonsera sin närvaro så att Buff vaknade. Men icke, hon smög hela vägen fram och kastade sig sedan över den sovande boxern. Shit! Jag blev jätterädd för även om Buffy är världens snällaste så kan man ju knappast förvänta sig att en sovande hund ska uppskatta den sortens "väckning". Men Bufflan blev bara överlycklig över att träffa Huldakompisen (nedan till höger). Ojoj... puh! (Jag kom att tänka på när Batte var liten. Hon växte upp med Merry och var helt klar i förvissningen om att alla trubbisar var SNÄLLA. En gång mötte hon en boxer på stan och knallade fram till den, tog ett stadigt tag i kinderna och pussade den mitt på munnen. SMACK! : )

Här är drinkarna som avnjöts medan lördagskvällsmaten grillades. Kaktustequila - mums! Men nu är vi tillbaka i Sthlm och har en femdagarsvecka framför oss. (Puh, det har jag inte varit med om sedan första veckan i april.) Ikväll har vi varit flitiga. Först gick vi en prommis med Kajsa & Nellie vilket förstås var väldigt trevligt. Hundarna lekte, skuttade och plumsade i allehanda vattendrag och lerpölar medan mattarna spatserade i solen och pladdrade om allehanda Mycket Viktiga Ting ; ) Sedan körde vi igenom hela lydnadsprogrammet, vilket kändes väldigt bra. Lite senare körde vi även skyddsprogrammet och tja, vad kan man säga? Bufflan är född skyddshund, den saken är klar. Men vad gäller matte... *host*...ja, där finns det en del att slipa på... ; )

Mias Gimli har fått somna in och jag tänder ett ljus för dem båda ikväll. Vi har våra vänner till låns, en dyrbar tid. Se till att vårda denna tid och att fylla den med kärlek och innehåll. Det vet jag att Mia gjorde, och det kommer att trösta henne så småningom när den mest akuta sorgen har klingat av. Mia, mina tankar är hos Dig och Gimli! Han har det bra nu. Och tänk så snabbt en dobermann av hans kaliber kan rejsa på de gröna ängarna i hundhimlen.

17 maj: Vi har haft en jättetrevlig helg. Det började redan i fredags när vi åkte till landet och fick fint besök. Elli, jag, Maria och Essa åt god smörgåstårta, medan Goliat visade Aura runt i området. Han tyckte förstås att det var sååå trevligt att träffa Aurisen igen, säkert minns han hur gott hon luktade förra gången... Vovvarna rejsade i blåbärsskogen bakom våra hus. Om ni undrar varför Aura ser så "låg" ut, så är det för att hon har hittat ett vattenhål och befinner sig i det. Hennes matte var inte fullt lika lycklig över att se sin nybadade och utställningsfriserade vovve plaska omkring... hihi! Utställning ja, det var förstås GDLO-specialen som var morgondagens utflyktsmål. Den här gången skulle vi inte bara ha trevligt, utan även Buffy var anmäld.

Det första jag gjorde vid när vi kom fram till utställningsområdet var att kasta mig över utställningskatalogen. Jag gillar verkligen Malin & Stina, men den här helgen hade jag helst sluppit träffa dem. Men naturligtvis var de på plats - och naturligtvis knep de certet. De slutade sedan som tvåa i Bästa tik och det är verkligen ingen skam att förlora mot en så fin hund. Men ändå... Nåja, Bufflan kom i alla fall tvåa i klassen - efter Stina men före en Engelaiz-vovve - och fick en jättefin kritik, så jag är inte missnöjd. Dessutom tyckte Buffy att det var ROLIGT och det var nog första gången. Stort tack till Marie som tog hand om jobbet, så att jag slapp taffla runt i ringen på egen hand!

Även brorsan Ingo var på plats. Han är ju alltid otroligt stilig, men den här gången ville han hellre gruffla runt i ringen än att stå/springa snyggt, så han åkte ut i konkurrensbedömningen. Fast även han fick en väldigt fin kritik. Bland övriga hanhundar höll vi som vanligt på Maxen, men han fick se sig besegrad av "brorsan" Figo - eftersom Harry tävlade mot sig själv(!) i championklassen.

Sedan var det dags för lilla Maia och om jag inte tar helt fel så kom hon trea i sin klass. Därefter var det dags för Aura och Cocco i championklass för tikar.

Aurisen väntade och väntade...		"Är det inte MIN tur snart?"	"Snälla Maria, kan vi gå in nu?

Här ser vi snyggaste championtjejerna! Båda placerade sig, men just nu kommer jag inte ihåg vilka platser de hamnade på. Typ trea och fyra, skulle jag tro? Buffy blev glad att träffa syster Cocco igen. De träffas bara ett par gånger om året, men Buff känner igen kompissyrran direkt. Hon gillar förresten alla Maries tikar och jag tror att det beror på deras artiga sätt (hälsa fint innan man kastar sig ut i leken).

Allt som allt var det en trevlig utställning, även om de verkliga framgångarna uteblev. Men jag gillade domaren ändå. Han deklarerade att han premierade rörelser och bett, och jag tycker det är en sundare urvalsprincip än övertyp. (Dessutom fick Buff ett cert senaste gången vi ställde för en domare med de prioriteringarna ; ) Det alltid trevligt på GDLOs utställningar. Man blir glad av att höra dalmål och ringsekreteraren var suverän, med precis rätt avvägning mellan ordning & reda, pondus och humor. Lite tråkigt är det dock att det är samma hundar på alla specialer. Jag gissar att det är vandringspriserna som lockar folk att resa runt men var har vi "alla andra", t ex alla snygga norrlandshundar? Det finns ju bara en boxerspecial norr om Dalarna, så borde de inte ha passat på här? Linda var visserligen på plats och det var roligt att träffa henne och få se hennes nya vovvar, men det måste väl finnas fler?!

I finalen fick Figo möta en importerad tik (minns inte namnet) och jisses vad de fick springa runt, runt, runt i ringen. Det är en rolig bieffekt av en domare som prioriterar rörelser - man får även veta vilken kondis hundarnas ägare befinner sig i : ) Figo visade sig som vanligt på bästa sätt och när tiken inte längre kunde springa utan att välja passgång, var saken klar - Grattis Figo, Annethe & Harry! Därefter var det dags att åka hemåt och korka upp : ) Aura, Cocco och Ingo med respektive flock följde med på en helkväll med Maries hemliga lyxfisk, gott vin och tjo & tjim. Nu kryllade det av boxer på våra tomter. Goliat kommer att ha full sysselsättning i en vecka, när han ska lukta in allt detta!

Det finns mycket att säga om nattlivet i Sjövad denna helg, men jag tror att jag censurerar här ; ) Istället hoppar vi raskt över till söndagens morgon och då var det lite lugnare, vilket kan symboliseras av några bilder på Aura. Så går det när man nattsuddar! Även prinsessor behöver sova... Fast hon var i alla fall uppe en liten stund, för att skicka mail hem till Ozzy.

Aura var dock inte ensam, det var flera som återgick till sömnstadiet efter morgonpromenaden. För ovanlighetens skull var det nog tvåbeningarna som var piggast.   Men sedan kom mormor och morfar på besök och då blev det förstås fart på hundarna. Hälsa artigt på Mormor!

Busa med morfar!

En mycket trevlig helg som avslutades med att jag skulle ta en liten tupplur innan det var dags att åka hemåt, men sedan inte vaknade förrän vid midnatt. (Och jag som nyss skrev att det var hundarna som var trötta!) Hade planerat att vara inne tidigt på jobbet i morgon, men nu får jag istället börja dagen med en skogsprommis och sedan ta mig 20 mil österut innan jag kan vara på arbetet. Så det kan bli...  : )

13 maj: Hemma igen och nu ska jag stanna i Sverige ett tag, för usch så mycket arbete som hinner samlas så snart man smiter i väg från jobbet ett par dagar. Belgar-VM i Tjeckien var i alla fall en trevlig upplevelse, men jag får återkomma till det senare för nu måste jag visa lite bilder från Boxer-VM i Slovakien. Hade inte tänkt skriva så mycket om resan och tävlingarna här på hemsidan, utan nöja mig med en artikel i Boxerbladet. Men eftersom det var ett himla tjat i gästboken ; ) så kommer här några bilder i alla fall. Resten får ni läsa om i Boxerbladet!

Jag har glömt att fota den vanliga "skatt-bilden" från resan, men faktum är att jag inte shoppade så mycket. Anledningen var förstås inte brist på shoppingsug utan snarare brist på spännande prylar. Det blev en fleecetröja med boxerbrodyr och lite annat, men inte så mycket som man kunnat tro. (Fast jag tog igen det på Belgar-VM.)

Måste säga att det är enormt lärorikt att åka på de större mästerskapen och titta på lydnad och skydd för närmare hundra hundar. Det finns så mycket att ta in och hämta tips ifrån och nu är jag enormt tränings-/tävlingssugen.

Ikväll har vi tränat och Buffy var på sitt allra bästa träningshumör. I lydnaden slipade vi positioner och i skyddet tränade vi ffa upphopp. Dessutom ronderade vi sex skul, vilket gick rätt bra (ingen figge på planen...).

Sovdags nu, i morgon är det massor med arbete igen. Men nu har jag i alla fall fullföljt mina plikter vad gäller bilder från VM : )

5 maj: Idag är det tre år sedan jag fick Buffbeskedet. Vet att jag tjatar om det varje år, men det var en märklig dag när jag satt och grät i bilen på väg till Bagis för att hämta askan efter Morry då Marie ringer och hälsar från Marion att jag får Buffy. Vilken omställning! Jag kunde inte tänka mig en sommar utan hund och hade funderat på att tillbringa hela sommaren i Grekland. Nu bar det raskt iväg till arbetet för att informera kollegorna om ett par månader med arbete från hemmaplan, börja fundera på valpnamn (jag ville döpa henne till Muffy, men Gudmor förbjöd å det bestämdaste) och i övrigt ställa om inför den stundande tillvaron som valpägare. Det var ett par märkliga berg-o-dalbaneveckor i mitt liv. Nu sitter jag i soffan och tittar på söta Buff som sover vid min sida. Tänk att jag fick just den valpen som fångat mitt hjärta (se bild till vänster) bland alla andra valpar som fanns att hitta på olika hemsidor. Och tänk att denna valp var just Buffy. Tack till Marion och Marie, allt är tack vare er!

Här är några Buffbilder som Marie skickade till mig. Jag blev helt betagen av denna lilla varelse, trots att någon varnade "hon verkar dryg" : ) Men nää, hon var ljuvlig från alla första dagen och har fortsatt med det.

Åter till nutid. Ikväll har jag varit på Hundstallet och överlämnat en hedersutmärkelse för deras viktiga verksamhet. De gör verkligen en insats, men usch så sorgligt det är att se vissa av deras hundar och höra om deras sorgliga bakgrunder. Många av dem kommer ut i samhället igen och får förhoppningsvis snälla familjer och goda liv. Men de andra... :´(

Var och hämtade ett STORT paket på posten och hoppades att det skulle vara något spännande (eller en kaka). Men det var bara hundra kilo (minst!) papper inför Kennelfullmäktige. Hrmpf!

I morgon åker jag till Prag och Belgar-VM. Därigenom missar jag SBKs kongress, men det är kanske lika bra eftersom det säkert blir en tråkig sådan i år. Det är trist när fokus ligger på ekonomi istället för kärnverksamhet, för det är ju pga HUNDintresset man engagerar sig.

Både internet- och tv-uppkoppling strular i natt så jag kan inte lägga ut detta inlägg. Får hoppas att det funkar i morgon bitti, så att det kommer ut innan jag åker.

2 maj: Valborgshelg och stor eld- och städdag på tomten i Sjövad. Efter det att en stor mängd träd har fällts så fanns det massor med ris och annat bråte som måste röjas. De kvinnliga familjemedlemmarna gjorde det ända rätta (höll sig därifrån) och överlät åt övriga att ta hand om tomtarbetet - och oj vad duktigt de arbetade! ALLT skräp är nu borta, veden flyttad och staplad, och tomten så fin som den aldrig varit förut. Hurra!  Idag har även jag arbetat flitigt. Jag har krattat och eldat upp allt fnös jag har kunnat hitta. Det blev många skottkärror fulla och marken är nu så fin att man nästan får ha tossor på sig när man går på den. Buffy njuter för fulla muggar över att få vara ute i solen hela dagen och kvällen. Med några vinflaskor som sällskap såg vi El Classico på Goliats altan och när vi drog oss hemåt vid 22-tiden så gick boxern raka vägen till sängen och somnade bums. Man blir trött av en hel dag utomhus.

Men gårdagen då, vad var det som var roligare än att plocka ris? ; )  Jo, givetvis lockade årets första boxerspecial i Örebro, bara en timmes bilfärd från Dalarna. Buffy slapp vara med, men vi ville heja på kompisarna Aura och Rosso samt syster Cocco. Dessutom var Lena Viljamatte och Kajsa&Nellie på plats, så det blev en riktigt trevlig familjeträff.

Så här ser det ut på boxerspecialerna nu för tiden. Hundarna visas ut från ringen där det står en grupp av viftande assistenter - fullastade med gosedjur, bollar och bitprylar. Lite pinsamt, men ganska underhållande att sitta bredvid och titta på spektaklet. Efter ett tag bad domaren de tävlande att dämpa sig och då blev det lite lugnare.

Och så här trevligt hade vi det vid ringside. Till höger ser vi Lena och Elinor diskutera något viktigt, medan Buffy ligger bakom och skrattar åt något tokigt som Gudmor sagt. Fast Buff var sig inte riktigt lik. Hon var rätt loj och ointresserad av det mesta. Visst tyckte hon att det var roligt att träffa sina kompisar, men hon hejade en kort stund och sedan fick det vara. (Höns-jag blev förstås väldigt orolig...) Vi gick en skogsprommis med Rosso där vovvarna bland annat utövade favoritleken gyttjepölsplums. Buffy gillar att leka den tillsammans med Rossos pappa Neo, och det är ingen tvekan om att Tok-Rosso brås på sin far. Jag skrattade så att jag kiknade. Se bilderna nedan!

På vägen tillbaka till stugan pratade vi om hur skönt det är att kunna gå med hundarna lösa bland motionärer, flanörer och andra hundar utan att de bryr sig. Då hoppar plötsligt ett äldre par fram, presenterar sig som "hundälskare" och vill hälsa. Vi var givetvis generösa och lät dem hälsa på våra sötnosar, men jag tror nog att farbrorn ångrade sig efter att ha klappat Rosso och blivit alldeles svart om hela handen... ooops! : ) Även Suss såg att Buffy inte var sig helt lik och passade på att berätta om alla hemskheter som kunde vara aktuella. Man ska akta sig för folk som arbetar på SLU... Fast hon hade också ett par mer lugnande "prognoser" och jag tror att jag håller mig till dem.

Efter prommisen kände jag mig lite bättre och tänkte att jag nog inbillat mig. Men sen kommenterade E med bekymrad röst att Bufflan inte alls var sig lik. Och det gick inte att förneka att något var konstigt. Det tydligaste tecknet var när hon fick träffa Aura, bästisen. Visst blev hon glad och lekte en stund, men inte alls med samma intensitet som hon brukar. Marie föreslog att det kunde vara dags för skendräktighet och det kan förstås stämma. Eller så kanske hon bara hade en dip och det måste ju vara tillåtet. Fast usch vad orolig man blir...

Jag blir alltid lika rörd när Buff och Aura träffas. De tycker verkligen om varandra!

I hanhundsklassen hejade jag som vanligt på Harrys Max, men det gjorde tyvärr inte domaren. I tikklassen var jag lite mer engagerad och om man bortser från La Famiglia så hejade jag på Veronicas Curry som är en enormt söt tik som dessutom ställdes väldigt snyggt av Annika. På tal om Annika så hade hon även med sig Jazzavalpen Papaya. Eftersom valpen är helsyster till Buffkompisen Nokia så hade jag väntat mig en schäfer, men det visade sig istället vara ett par gigantiska öron som var ute och gick med sin matte... hihi : )

Sötnosen Papaya som säkert kommer att växa upp till en snygg och alldeles förträfflig schäfer. Men just nu ser hon mest ut som något mysko örondjur från Ekvatorialguiniea ; ) Fast jag VET att Stina kommer att falla i trans och tycka att valpen är sååå vacker när hon ser korten... : )

Här är några bilder på syster Cocco och bästisen Aura, som kom 3:a resp R-plac i championklassen, samt Susanne med en mörk snygging från Boxola (tror jag). 

Jag har länge misstänkt att man har allra roligast på utställningar om man inte ställer ut själv utan i lugn och ro kan ägna sig åt att träffa vänner och titta på fina hundar, och så var det även denna gång. Söta brorsdottern Nellie var på plats och charmade alla med sitt gulliga sätt och stora leenden. Man blir glad bara att att titta på denna vovve!

Alltid lika roligt att träffa Big Hearts-familjen och den här gången var både syster Cocco och mamma Kila med. (När jag kom hem så insåg jag att jag glömt att pussa på moster Ebba och skämdes över detta.) Till vänster ser ni Marie i bästa Michael Jackson-pose. Nedan visas hur glad Kila blev att få komma med på promenad. Nio år gammal, men fortfarande full av energi och studs i tassarna. Jag blir alltid så glad av att se henne. Världens Bästa Buffmamma!

Det var förstås jätteroligt att vara på boxerutställning igen, ett klart sommartecken. Det är alltid extra spännande på våren när man får se hur hundar har vuxit till sig och utvecklats under vinterhalvåret. Själv trodde jag knappt mina ögon när jag fick se Evas lilla Roxie, som jag hade tänkt skulle vara lika liten som när jag såg henne senast men som nu blivit stora damen. (Grattis Eva, till klassvinsten!) Och givetvis lika roligt att träffa alla boxervänner som man knappt ser under den mörkare årstiden.

Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Är så trött att ögonen kippar så VM-berättelsen får vänta ett tag till. Sorry ni som väntar, men det är många bilder och mycket att berätta, så jag får fixa det när jag har mer tid.

22 april: Nu är väskan packad med pass, euros och allehanda kameraprylar. I morgon bär det av till Österrike och sedan vidare mot Slovakien och ATIBOX-VM. Ska verkligen bli jätteroligt! Jag ser fram emot spännande tävlingar, härliga boxrar, svenska framgångar och en massa rolig shopping. I går fick jag mail från en belgisk boxersnubbe som också ska till VM. Kul med nya boxervänner!

Kollade deltagarlistan och såg att en favorit från förra året är med. Dorotka Tigra, hunden som gick under smeknamnet "Bufflanvarningen" bland mina träningskompisar. En liten mörktigrerad tik som gav järnet och njöt av varje sekund i skyddsarbetet. Ska bli kul att se henne igen.

Idag har vi tränat lydnad och rondering. Buffy träffade ett par nya hundar och charmade dem på bästa Buffvis. (Om en hund är tveksam mot henne så brukar hon lägga sig ner och rulla över rygg för att visa hur snäll hon är.)

I helgen ska Nellie och ett par av hennes syskon genomgå mentalbeskrivning. Jag hade gärna velat vara med, men nu gick det ju inte. Lycka till, alla sötnosar i N-kullen!

Om två veckor åker vi till Tjeckien och FMBB 2009. "Belgar-VM" innehåller inte bara om IPO, utan här finns även utställning, agility, lydnad, mondioring och MASSOR med shopping : ) Visst hade det varit roligt om Boxer-VM kunde erbjuda alla dessa aktiviteter!

Dock känns det aldrig roligt att resa ifrån Buffy. Hon har det bra hos Lasse medan jag är bortrest, men det är ändå väldigt tråkigt att lämna henne. Jag vill ha henne hos mig ALLTID, så är det bara. Älskade Buff!

20 april: Hasch och thinner, Bajen vinner! Härlig vinst i kvällens derby. Kallt och blåsigt, men vad gjorde det när Hammarby tvålade till jyrgårn. I helgen har jag varit på styrelsemöte i Boxerklubben. Trevligt och intressant, men ändå en viss uppoffring från min sida eftersom jag egentligen skulle ha tävlat i söndags. Jaja, vad är väl en bal på slottet? :p Buffys hemsida har fått en massa besök från Belgien och Tjeckien sedan jag lade ut träningsfilmen, vilket är roligt. Kom att tänka på min (och Sveriges) första boxerhemsida (Morrys) som jag skrev på engelska 1995. Sidan hade en massa utländska besökare som förfasade sig över en boxer med svans, det var förskräckligt roligt att läsa deras upprörda inlägg i gästboken : ) Idag har vi tränat lydnad och bl a kört årets första tävlingsmässiga framåtsändande och hopp-apportering. Duktiga Buff klarade givetvis detta med glans. Jag vill tävla NU! Fast sötast är hon när vi går ner till vår del av appellplanen. Den ligger längst ner på klubbområden och när vi går dit så skuttar Buffy som en ostkrok framför mig, vänster-höger-vänster-höger. Folk brukar fråga "Vad gör hon?!" och jag får förklara att det är helt vanliga lyckobuffskutt. Snart åker jag till Österrike för att tillbringa två dagar i vackra Wien innan det är dags att ta hyrbilen över till Slovakien och ATIBOX-VM. VM-resan förra året var en av årets höjdpunkter och jag ser verkligen fram emot att få åka dit igen. Egentligen hade jag hoppats vara med och tävla i år, men det känns inte så bra att göra sin första IPO-I-tävling på ett VM. Men Buffy är fortfarande ung och det kommer fler tillfällen : ) Till höger: Buffy och Nellie tar sig över floden Kwai.

15 april: Fortfarande väldigt ledsen över Marions bortgång. Tillbringade gårdagskvällen tillsammans med Elli, och som jag skrivit tidigare så är hon väldigt bra på att hantera sådana här saker. Vi gick igenom våra favoritcitat från Marion (som tyvärr inte går att återge här) och snyftade och skrattade om vartannat. E har skrivit väldigt fint om M på sin hemsida och jag blev särskilt glad över meningen Prata med henne som om hon är i rummet bredvid, jag är säker på att hon lyssnar. Den tanken gillar jag!

Ikväll träffade vi Kajsa & Nellie på klubben och sötnosarna fick springa tillsammans på fältet innan det var dags att träna lydnad och skydd. Vi körde igenom lydnadsprogrammet och det kändes bra. Sedan tränade vi inhopp och skyddslydnad, vilket också fungerade fint.

Som jag skrev i förrgår så filmade Malin ett av träningspassen i helgen och jag tänkte bjussa på den filmen här -trots att odjuret går in och stöter på figuranten i anskällningen -ajaj! Så här kommer ett smakprov från årets första utomhusträning, på temat vild och vacker.

14 april

13 april: Så är påsken över och i morgon är det dags att gå till arbetet igen. Det har hänt en del tråkiga saker men det vill jag inte tänka på nu, utan här det blir det bara rapport från hunderiet. Det har varit full fart med träning i fyra dagar - tre dagars skyddsträning och en dag med spår. Varje dag har bjudit på riktigt försommarväder, med sol och temperaturer upp mot 18-20 grader. En kanonträningshelg!

Vad gäller skyddsträningen så var det årets första träning på vår ordinarie träningsplan och den första dagen var alla hundar som ystra vårkalvar.  Buffy hade fina angrepp och bet bra, men det var inte mycket mattekontroll över träningen. Det är få saker (om ens något) som får mig att känna mig så inkompetent som när jag känner att jag inte styr vår egen träning. Tack o lov för tålmodiga figuranter och min duktiga hund som gör rätt även när matte inte hänger med i svängarna. Pust! Efter fredagsträningen kände jag mig tämligen missnöjd, trots att träningen inte gått dåligt på något vis. Jag tror att det beror på att jag inte har tillräckligt med rutin i skyddsarbetet. I spår och lydnad kan jag köra på gehör om förutsättningarna förändras eller något oförutsägbart inträffar, men i skyddet kan jag inte alltid det - vilket är frustrerande. Jag kände mig missnöjd med mig själv och det hjälpte inte att träningskompisarna berömde Buffys arbete. Men strunt samma, nu efteråt kan jag vara snällare mot mig själv och glädjas över allt positivt som fanns att ta med sig från dagen, t ex Buffys totala obryddhet av nya figuranter och rutiner. Hon gör sitt jobb oavsett vem som befinner sig bakom skulet och hur denne hanterar henne. Fina bett och angrepp. Inga problem med belastningar. Och ronderingen - wow, kanonfin!  På lördagen var träningen mer normal igen och kanske var det helt enkelt "ystra-vårkalvssyndromet" som spökade under fredagen? Eller så var det bara matte som var grinig pga ryggont...

På lördagen tränade vi igenom tävlingsmomenten i olika utföranden. Bufflan skötte sig utmärkt och allt kändes bra. (Mindre ont i ryggen = gladare matte...) Tränade även en hel del skyddslydnad med rejäla figgestörningar - mycket nyttigt. Måste säga att jag gillar Bufflans bevakningar. Hon är verkligen superkoncentrerad och har en härlig uppsyn där hon sitter och glor på figuranten. Jag är också stolt över hennes rondering och anskällning, för j*klars vad hon skäller! (Inget boxersnörvel här inte.) När jag kom hem slog jag in Nellies ettårspresent, fast Buffy försökte lägga beslag på den...

På lördagen tränade vi spår på industriområdet. Kia lade ett riktigt besvärligt spår åt Keiko, men ändrade sig sedan och gav spåret åt Buffy för att "testa av henne". Jag var övertygad om att två dagars skyddsträning skulle påverka henne, men icke. Buffy tuffade iväg över gräs, torra löv, mer asfalt än hon någonsin gått i ett spår tidigare, stenplattor och allsköns bråte. På ett ställe hade den elaka spårläggaren gått med en fot på stenplatta och den andra på asfalt och där blev det lite avkänning mot sidan, men i övrigt tyckte jag att hon - med lite förarhjälp - skötte sig otroligt bra. Spårmotivationen var lika hög som alltid, markeringarna klockrena och hon hade inga problem att hålla ihop trots hårdkörning i skyddsarbete under två dagar. Vilken duktig spårhund hon är! (Till och med kära mentorn var rejält imponerad : )

Även Kajsa & Nellie var med och spårade och Nellie imponerad stort på oss genom att först vara boxervalpslycklig över närvaron av åskådare för att sedan samla ihop sig på nolltid vid spårets början och spåra iväg som om inget annat existerade. Lillvovven spårar verkligen kanonfint, trots att inte en korvbit fanns kvar efter det att kråkorna haft kalas.

"Konstigt med en trappa mitt i vinkeln", tänker Nellie. Men eftersom spåret fortsatte neråt var det bara att följa efter och sedan fortsätta vidare i gräset. Duktiga Nellie!

Efter spåret gick vi en prommis med faster och brorsdotter. De rejsade, plaskade, geggade i leran och lekte med grenar. Allt funkade jättebra tills dess att Buffy ville ha en gren för sig själv och plattade till sin brorsdotter när denna blev för ihärdig. (Fyyyy Buff... så beter man sig inte!) Nellie var dock lika glad som alltid och de blev snabbt vänner igen. Jag har noterat att Buffy blir lite smågrinig vid löp och jag gissar att det handlade mer om den saken än om grenen, för hon brukar inte ha problem att dela med sig av leksaker och andra skatter.

Här får Nellie sin 1-årspresent. Som tack bjöd hon på sitt allra sötaste leende.

På måndagen tränade vi på So-Su BK och vårt första pass var så suveränt bra att jag var alldeles lycklig efteråt. (Gick upp med Buffy i skogen och bara pussade på henne.) Även resten av dagen gick väldigt bra och jag är verkligen supernöjd med både träningen och vovven. Suveränt med tre dagars koncentrerad träning! Har inte ett dugg lust att arbeta i morgon, vill mycket hellre fortsätta träna eller skutta i skogen med min allra bästa Buff.

Tack till Micke som figgade så bra och tack till mina trevliga och duktiga träningskompisar i Team Stockholm och andra vänner som var med. En mycket givande och toppentrevlig helg!   Till höger: Givetvis fick Buffy bita lite i favvo-Per också.   Nedan: Här kör Buffy årets första modprov. Jag tror att Malin filmade, så förhoppningsvis kan jag visa det i sin helhet på film.

Världens bästa Buffy och världens gladaste matte!

7 april: Idag ägnas allt utrymme åt prinsessan Aura som varit på hälsokontroll med alldeles utmärkt resultat! Hurra, hurra för världsbästa Aurisen och för seriösa matte Elinor som kollar upp sin vovve inför framtida avelsplaner.

E: Vi måste fira! Du kaka, jag hurrar? ; )

Nedan följer bilder på kvällens idol. Aura är en gudabenådad posör och jag är rädd att de flesta bara får se bilder när hon tittar in i kameran och försöker se vän ut. Det är dock en sanning med modifikation, så här kommer några mer fartfyllda bilder. Aura är en tjej med go!

Bilden ovan till höger är en av mina favoriter. Det ser ut som om Aura ska äta upp Buff, men de två är bästisar och leker boxerleken på bästa sätt tillsammans. En gång frågade jag en etolog om deras favoritbeteende när de träffas, att först lägga sig ner nos-mot-nos, för att sedan välta över på rygg och tass-o-nos-gosa varandra. Jag fick svaret "Att ligga på rygg, munna och tassa är ett valpbeteende som sker mellan hundar som känner varandra väl och tycker mycket om varandra. Mysigare än så blir det inte!"  Sötnosarna!

Aura-Buff 2006

Aura-Buff 2007

Aura-Buff 2008

Bästa kompisar!

3 april: Sol, värme och vår! Krokusen och hasseln blommar, gatorna dammar och allergikerna börjar nysa. Själv känner jag inte av något ännu, men överkänsligheten brukar ju börja i april. Har dock fått ett nytt tips av min astmaprofessor, så jag hoppas att jag ska slippa bli lika usel som förra året.

Helgen har vi tillbringat på landet. Skogshuggarna har gjort sitt jobb och ca 30 träd har försvunnit från vår tomt. Härligt med ljus och rymd, och skönt att slippa mörka granar och snedväxta träd. Maria och jag har dragit grenar och ris hela dagen, nu ser vi fram emot att få elda den sista april.

	Årets första domherre! Vi saknade dem i vintras, då det brukar vimla av dem. Men nu, i vårsolen, kom de plötsligt fram. Märkligt.

Veckan som gått. Det har varit mycket jobb, härliga långsolprommisar med Lotta & Sola och Buffträning. Och så har vi varit i Uppsala och hälsat på Mia, vilket alltid är lika roligt. Massor med snygga fritidskläder! Särskilt förtjust blev jag i de sköna LaCrosse stövlarna (modell kort), som också fick följa med hem. Sedan avstod jag faktiskt både jackor och byxor, trots att jag var sugen. Har helt enkelt för många sådana nu, så jag sliter på dem lite till så att jag med gott samvete kan köpa nya vid nästa Uppsalabesök. Eftersom Buffy löper så fick hon inte följa med in (vill ju inte att de ska drabbas av kissmarkerande hanhundar i butiken). Hon kunde således inte välja leksak själv den här gången, så vi tvåbenta enades om att hon nog ville ha en stor orange-lila velourfisk - och den blev mycket populär. På kvällen lekte hon vilt med sin nya fiskkompis. När hon sedan somnat för natten så vaknade hon plötsligt, försvann in i ett annat rum och kom tillbaka med sin fisk. Sen rullade hon ihop sig med firren under hakan och somnade igen. Ville uppenbarligen ha nya favvoleksaken hos sig även när hon sov : )

Idag har jag tvättat ett par fönster och känner mig förskräckligt duktig. Nu ska jag ta ett skumbad och sedan sova ett par timmar. Ikväll är det Team-middag i Kaknästornet, så jag får spela in kvällens fotbollsmatch och se den i natt när jag kommer hem.

26 mars: Ytterligare en kväll med arbete fram till 22. Inte klokt. Fast det blev en trevlig dag ändå pga ett eftermiddagsbreak tillsammans med Kajsa & Nellie. Vi skuttade (åtminstone vissa av oss) i nästan två timmar på och kring Drottningholms golfklubb. Den här gången utan att hitta en endaste golfboll, men det berodde på att vi hade så trevligt sällskap att vi inte hade tid med sådana. Däremot hittade Nellie ett löv som Buffy blev väldigt sugen på och som de turades om att bära runt på. Till sist var det bara ett torrt skaft kvar och det knaprade Buffy i sig. Tänk att man kan ha så roligt med så lite!

Det är så skojigt att se boxerflickorna tillsammans. Redan när Nellie var i planeringsstadiet så hoppades jag att det skulle innebära en boxerkompis till Buff - och det blev det verkligen. Extraplus att Nelliematten är så trevlig och rolig att umgås med samt att de bor så nära. Buffy tar sitt fasteransvar och bemöter alltid Nellie med stor värdighet, alltmedan Nellie ser ut som världens gladaste ostkrok (så sööööt!). Sen tar det inte många sekunder innan de rejsar loss och har buskul tillsammans. De funkar lika bra oavsett om de rejsar, brottas eller busar om ett föremål. Inte heller visar de några revirkänslor gentemot "min eller din", oavsett om det gäller matte, godis eller föremål. Bästa vänner, helt enkelt. 

"Kolla där ligger faster Buff och rullar sig i snön... tjohoo, attack!" TJOFF!

"Hjälp, jag är attackerad av en galen valp!" Härligt med sol, gräs och snö - samtidigt. Jag tror att hundarna är de enda som uppskattar snön, alla tvåbeningar längtar efter våren.

Här har Nellie hittat sitt löv. "Vad har du i munnen?" frågar Buff och sedan är jakten i full gång. Buffy gillar jaktlekar och tidigare var det med skräckblandad förtjustning som Nellie lät sig jagas, men nu tycker hon att det är lika roligt som faster.

Buff låtsas vara ointresserad och undersöker något annat. Men när Nellie släpper lövet så snor hon åt sig det. Nu är det Nellies tur att jaga!

		"Vaddå hem? Vi vill fortsätta leka..."

 Summering av dagen: Det är roligt med kompisar! Tack Nellie och Kajsa för en trevlig eftermiddag : )

25 mars: Jobb, jobb, jobb... Men i onsdags räddades vi av Lotta & Sola, som ville gå på skogsprommis. Jätteroligt att träffa dem igen, det var alldeles för länge sedan. Hundtjejerna blev förstås lyckliga över att ses och vi tog en 90 minuters runt Kärsön. Sedan avslutade mattarna med god mat och en himskans massa mumsiga kakor på Brostugan. Mycket trevligt!

Bortsett från hopp&leket ovan så har veckan hittills endast bestått av jobbjobb, SBK-arbete och hundträning. Jag hoppas att det snart ska bli lite lugnare arbetsmässigt, och att våren ska komma tillbaka. Skönt i varje fall att snön från helgen nästan är borta. Till helgen går vi över till sommartid och då hoppas jag att även värmen kommer. Till vänster visar Buffy hur mycket snö vi har på landet. Goliats spionfönster är nästan igensnöat. Till höger syns ytterligare ett brorsbarn ur Marikarlos N-kull, Nightrider - eller Louie som han kallas. Jättesöt och väldigt lik sina syskon Nellie, Wilma, Bosson och Smokey.

21 mars: I torsdags gjorde Buffy ofog. När jag kom hem hade hon busat runt med en ficklampa (sönderbiten), ett paket tamponger (urplockade ur plasten) och två apelsiner (busade). Jag blev helt paff, det är första gången något sådant händer. Tidigare har hon efter sommar- och julloven markerat sitt tillbaka-till-vardagen-missnöje med att hämta något gosedjur (oftast Bruno) och tufsat lite lätt på det. Men hon har inte förstört något tidigare. Dagen innan detta hände gick vi 24042 steg (stegtävling på jobbet), så hon har inte varit oaktiverad. För mig är det en självklarhet att kunna lämna VADsomhelst VARsomhelst så jag hoppas att det var en engångsföreteelse...

Måste dock tillägga att hon var otroligt söt när jag kom hem. Hon sprang och hämtade en av apelsinerna och när hon bet i den så kom det tydligen en sur smak av skalet, för hon rynkade ihop nosen och spottade ut den. Sedan attackerade hon igen, för att genast rynka nosen och spotta ut osv. Ska plocka fram filmkameran och ge henne en apelsin så att ni får se hur rolig hon såg ut, ungefär så här fast randig och med fyra ben.

Så jag övervägde bara Hundstallet en kort stund, sedan tog jag henne till nåder igen. Hade Lena i telefonen när jag klev in genom dörren, så jag var ju tvungen att behärska mig (Buffy hälsar och säger "Tack Lena!").

Sedan tog vi en promenad i utkanten av Drottningholms golfbana. (Till Goliathussen: Dagens skörd blev inte mindre än 17 golfbollar - trots att vi inte ens gick på banan.)

Till vänster syns vackra Lovö kyrka i bakgrunden. Till höger syns en raceboxer som nyss kommit ur bilen och därför måste springa-springa-springa. Folk som ser henne tror nog att hon inte fått springa lös på en vecka. (Perspektivlära I: Kolla Buffy är lika stor som kyrkan. Inte bara världens BÄSTA boxer utan även världens STÖRSTA!  : )

Här hittar Buffen en gren som måste tuktas. Alla som har boxer vet att det är en frestelse som inte går att motstå när större grenar och stammar ropar "ta mig, bär mig!"

Andra går-inte-att-stå-emot-saker är kärr och stenar. Dessa måste plaskas i resp. bestigas.

Här spanar Buffy på den rådjursflock som befann sig på samma område som oss, men valde att byta betesmark när vi kom närmare. (Perspektivlära II: Vilken tur att de sprang iväg, Buffy hade lätt slukat allihop. De är ju inte större än hennes svansspets!)

Buffhunden gillar alla sorters vattendrag, men den här bäcken ägnades ett särskilt intresse. Hon krafsade en stund och stoppade sedan ner nosen under vattnet och kom upp med... en golfboll! Dessutom en fin sådan, från Sturehovs Golfvänner. (Jag tycker bäst om de bollar som har roliga loggor påtryckta.)

Och på tal om saker som inte går att stå emot - trädstammar! Tyvärr är bilderna tagna på långt håll, men det syns i alla fall att det är lite klättermus i henne. Full fart framåt! Världens roligaste promenadkompis : )  Det är tur att jag har Buffy som muntrar upp mig, för i övrigt var promenaden fylld av tårar och dystra tankar på att mista dem man inte vill vara utan. Och Elli (världens bästa terapeut vad gäller sådana tankar) hade kurs och kunde inte bistå. Tack Buffy, min söta rara solstrålevovve!

Efter 90 minuters vandring började det skymma och jag funderade på var vi hade ställt bilen någonstans. För att göra det lätt för oss så genade vi över golfbanan (sorry Ann, men vi undvek i alla fall greenerna). Golfbanor inbjuder verkligen till race, jag kan förstå att det är mysigt att springa fort på så fina och plana ytor. Därefter åkte vi på Team-möte för att äta 3-årstårta samt planera kommande tävlingar, läger och VM-resor. Känns jätteroligt att det snart är säsong igen! Hoppas nu att det fina vädret fortsätter, så att spårmarkerna förblir öppna och vi snart kan övergå till träning utomhus. Jag längtar till träningspass i kvällssol och värme.

Här är två bilder från onsdagens soliga Kärsö-promenad.Till listan över saker-som-inte-går-att-motstå lägger vi allehanda skyltar som påträffas i skogen. Jag gick mest och njöt av vädret, så det blev ingen mer fotografering den dagen.

16 mars: Hurra, hurra, idag är det Buffys födelsedag! Oj, vad tiden går snabbt, tänk att lillbufflan redan är tre år. Det har verkligen varit tre väldigt trevliga år med en underbar vovve.

Givetvis stannade matte hemma hela dagen för att kunna fira rejält. Vi ville locka med oss Nellie på promenad, men matten Kajsa satt på föreläsning. Istället åkte vi ut till Troxhammar och gick en skön promenad i solen på golfbanan. Det var härligt väder och nästa all snö är försvunnen. Buffy ägnade sig som vanligt åt att plocka golfbollar som hon ska ge till Goliats husse. Här är dagens skörd.

Till höger: Inte lätt att se intelligent ut med en golfboll i munnen.

Jag satt en stund på en bänk i solen och njöt av det fina vädret. Passade på att specialstudera Buffsvansen eftersom Malin har frågat "Ska den verkligen se ut så där?" Hon tycker att den är alldeles för yvig för att vara boxersvans. Själv tycker jag att det är en alldeles utmärkt svans, men sådant förstår inte malleägare.

Åter till BF en stund. Till höger ser ni plaketten som tilldelades Buffy för att hon blev rasklubbsmästare. Riktigt snygg faktiskt, jag gillar tunga och oplastiga utmärkelser. (Och om någon undrar så lägger jag ut den här bilden bara för att äckla de som "bara" fick silver på SM ; ) Har fått flera förfrågningar om att lägga ut bilder från helgen, men tror inte att jag vill göra det. Bilder från BF och prisutdelningen kommer på SvBs hemsida så småningom, men festbilderna bör nog inte läggas ut offentligt. Människor har olika gränser för vad de tycker är roligt att se av sig själva i festsammanhang i efterhand och eftersom jag är en finkänslig natur så tänkte jag respektera det ; ) Nedan ser ni ett par bilder från ikväll när vi rastade inför träningen. Marie, nu ser du att hon är en 08-vovve i alla fall! ; )

Det här fina kortet kom från Buffys gudmor. Vill passa på att tacka för denna och alla andra gratulationer på stora Buffdagen. Vi blir förstås jätteglada : ) Brorsan Ingo har skickat bilder från sin födelsedag som han firade tillsammans med sin sambo Carro. Som ni kan se lite längre ner så fick de en god tårta och sedan fick Ingo presenter, precis som det ska vara! På tal om Aura och Ingo. Någon mer än jag som tror att Ingo har frågat chans på prinsessan? De verkar ha använt Buffys gästbok som datingservice, men jag vill redan nu påtala att jag som hemsidesägare inte tar något ansvar för eventuella följder... Jag vet ju att både Ingo och Aura har vissa  "intressen" (inom sådana områden där Buffy är helt ovetandes...).

Jag tror att Ingo helst vill ha Carros bit också... Se så nöjd han ser ut med sina fina presenter : )

Givetvis fick även Buffy tårta och presenter. Här ligger hon och väntar på att någon ska ta bort ljusen så att hon får ta sig an sin pannkaks- och rostbiffstårta. För att undvika att hon skulle suga i sig tårtan hel den här gången, så skar jag upp den i tolv bitar. Smakade mums tyckte Buff, och övergick sedan till att öppna sina presenter. Bland annat fick hon en sköldpadda, det är den som sticker ut ur munnen på henne på bilden nedan. 

Nu ska jag lägga mig och gosa med min högt älskade treåring!

15 mars: Tillbaka från ett trevligt Boxerfullmäktige i Örebro. Den formella versionen av BF får ni läsa om i Boxerbladet inom kort, och den informella delen törs jag nog inte skriva om här. Men stort tack till alla som vistades i stuga 19 under lördagskvällen, det var verkligen jättekul och visst räcker det med tre timmars sömn per natt ; )

Rossovännen, bilden på Buffy är bara på skoj. Du ser väl att munkorgen inte har rätt passform för en söt liten boxerfrökennos? Den ska sitta på en schäferbest, men jag kunde inte låta bli att prova den på Buff för att se hur det såg ut. Kolla bilden till höger, där lilla luktplutten sticker upp genom korgryggen och hakan hamnar nånstans på mitten. Det märkliga var att hon inte hade något emot att ha den på sig. Jag trodde hon skulle ruska och försöka bli av med den, men hon brydde sig inte. Tydligen helt ok att vara hannibal för en stund. Eller så har hon äntligen lärt sig att posera av sin kompis Aura... I morgon firar vi fölsedag! : ) Inte klokt vad tiden går fort. Dags för pannkakstårta nu igen!

Pannkakstårta 2007 - Buffy ett år!

Pannkakstårta 2008 (tillsammans med syster Cocco) - två år!

13 mars: Ni som mår dåligt av att jag berömmer min fina hund, fram med magmedicinen! Buffy är en A-vovve och jag är tyvärr för dryg för att be om ursäkt för detta.

I dag åkte alla träningskompisarna på träningsläger i Skåne, medan jag stannade hemma för att istället åka till Boxerfullmäktige där jag lovat att vara mötessekreterare. Snacka om skev prioritering, för träningslägret hade givetvis varit roligare. Varför lägger man då så mycket tid på ideellt arbete i SBK? Allra bäst sägs det med ett citat från Åsa: "Om alla säger nej, då har vi snart ingen klubb längre." Det är precis så det är, om vi ska fortsätta ha våra lokalklubbar, distrikt och rasklubbar - då måste vi ställa upp. Den dag då alla vill tävla utan att vara med och arrangera tävlingar, alla vill gå kurs utan att själva hålla någon, alla vill ha rasspecialer och -mästerskap utan att själva vara funktionärer, osv ---> då har vi snart varken tävlingar, kurser, rasmästerskap eller annat skoj. Att komma ihåg och att leva efter: Ingen kan inte göra allt, men alla måste göra något!

Men det blir säkert kul att åka till BF också. Om inte annat så finns det en hel del trevliga människor från runt om i landet som det alltid är roligt att träffa. Förra årets lördagskväll var klart minnesvärd, jag fnissar fortfarande när jag tänker på den : )

Jag får försöka låta bli att tänka på Skåne och det som händer där.

No comments...

10 mars: Idag var vi på Bagis för att röntga ryggen på Buffy. Anledningen är förstås boxerrasens problem med spondylos (PMID: 14753351; 7603058). Har aldrig varit särskilt orolig för detta eftersom jag tänkt att "alla" har det och att det inte är så allvarligt. Men sen har jag fått höra om flera hundar som haft riktigt allvarlig grad och droppen kom förra veckan när en god vän ringde och berättade om sin hund som precis diagnosticerats. Jag har hela tiden tänkt att jag ska kolla Buffy OM det blir aktuellt med valpar, och nu kändes det lika bra att få det gjort. Gudmor sa "Det är klart att hon inte har något!". Själv var jag mer realistisk och med tanke på hur statistiken ser ut så bestämde jag mig för att vara GLAD om hon "bara" hade lindrig spondylos.

Som vanligt fick vi bästa bemötande på Bagis, men jag var nervös och det kändes som en evighet innan veterinären sa "Om jag var boxerägare skulle jag vara överlycklig över ett sånt här resultat" och berättade att Buffy är helt fri från spondylos. Jag trodde inte mina öron och första tanken var att han inte visste vad han skulle titta efter. Så jag kollade röntgenresultatet själv och blev mäkta förvånad - inte minsta tillstymmelse till pålagringar! En annan veterinär tittade på bilderna och kommenterade "Är det verkligen från en boxer?!"

Veterinären påpekade dock att en friröntgen idag inte hindrar att spondylos kan komma senare i livet och att en spondylosdiagnos alltid ska kompletteras med uppgift om när röntgen skedde. Så för Buffys del ska jag lägga till på hemsidan: "Spondylos: Fri (röntgad vid tre år)". Jippiee!

Världens bästa Buff, hon är verkligen en A-vovve! Snart tre år gammal och helt spondylosfri, A-höfter, fria knän, hjärta u.a., inga allergier eller andra problem, samt dokumenterat god mentalitet i MH/MT/L-test. Dessutom en trevlig tävlingshund och viktigast av allt - snäll och rar. Bra jobbat, Marie & Urban! ; ) (Fast lite förargligt att Gudmor alltid ska få rätt. Nu blir hon än besvärligare att tas med ; ) Nu har jag inget att "skylla på" längre i funderingarna om ev. valpar. Men framför allt är jag jätteglad! Känns enormt skönt att veta att allt är ok. För valpar och tävlingsresultat kan man var utan, det viktigaste är att ens bästa vän mår bra och får vara frisk. Hälsa går aldrig att ersätta. Det är en sån glädje att äga en frisk hund. Nästa vecka fyller Buffy tre år. Jag hoppas och ber att hon ska få fortsätta att vara frisk och må bra, längelängelänge. Idag har det kommit massor med snö. Jätteskoj tyckte Buff, men mindre roligt tyckte matte. Det blev dock en mysig kvällsprommis längs stranden. Alldeles vitt, inbolstrat och tyst. Bara jag och Buffen som ljudlöst tassade fram i ett vackert vinterlandskap. Men sen mötte vi kompisarna Tracy (OES) och Maja (schitzu) och då var det slut på friden. Istället blev det full fart så att snön yrde runt tolv söta tassar. När vi kom hem somnade den randiga, trött efter en händelserik dag. Älskade Buff!

8 mars: Idag tränade vi spår i Kista industriområde. Det har inte blivit mycket spårträning under vintern, så det känns nästan som att börja om på nytt. (För mig alltså, Bufflan har som vanligt full koll.) Idag lade jag ett längre spår med bara tre föremål och för att kunna belöna under spårets gång lade jag lite korv ett par meter efter varje vinkel. Bra tänkt... tyckte kråkorna. Inte en korvsnutt kvar i spåret. Efter de två första vinklarna nosade Buffy förvånat där korven legat, men sedan brydde hon sig inte mer om den saken utan gick hela spåret så perfekt att matte blev alldeles rörd. Zandra fotograferade och här kan ni se bilderna på dagens fina spårarbete. Kolla särskilt uppför trappan och nedför slänten, inte ett nostapp i sikte. Duktiga, duktiga Buff! Även övriga hundar skötte sig bra. Roligast var Keiko, vars matte lade ett spår tvärs över bilvägen och sedan in på stora parkeringen. Vad hon inte visste var att det var trädgårdsmässa och när det var dags att ta spåret så kryllade det av folk och bilar. Men duktiga Keiko löste det hela galant. Roligaste var dock att se Kia stoppa trafiken för att kunna spåra över vägen, mitt i korsningen : )

7 mars: Första morgonen på länge som jag kunde sova så länge jag ville. Skönt att vakna pigg, kunna ligga kvar och morgongosa med Buffy för att sedan äta frukost och läsa DN i lugn och ro. Bra start på dagen! Hade egentligen tänkt arbeta en stund, men struntade i det och ägnade mig istället åt Buffy och roliga aktiviteter med henne. Gick långprommis, lade ett kort spår och tränade transporter. När vi passerade Drottningholm fick vi syn på Kajsa, Nellie och Dexter som tränade mitt emot slottet. Vi hann med en snabb pratstund innan Ekeröbussen kom och hade synpunkter på min bussplatsparkering. Men jag hoppas att vi ses snart igen.

Det första Buffy gör på prommisarna är att resa ragg och rusa, rusa, rusa. Det är så mycket energi som måste ut.

Sedan är det randiga lejonet redo för attack (se attackposition till vänster). Hon väljer ut det svagaste fåret i flocken, vanligtvis husse eller ett syskonbarn, och attackerar sedan med fullt vantfokus. Spåret gick över förväntan. Det var ju ett tag sedan sist, så jag trodde att hon skulle spåra mer med musklerna än med nosen. Och visst låg hon på rejält, men både vinklar och markeringar var kanon så jag var nöjd. Så attans skoj att spårträna igen, nu hoppas jag att det inte blir mer snö förrän i december. All utomhusträning blir så mycket roligare utan kyla och snö. Transporterna började mindre bra, men blev sedan allt bättre och när vi var klara var jag jätteglad. Lilla duktiga Buff, vilken pärla till vovve hon är! Hon vill-vill-vill ta figuranten, men det som räddar mig är att hon faktiskt även vill-vill-vill samarbeta med matte.

Efter ett par trevliga timmar med prommis, bus och träning åkte vi hem och jag tänkte försöka göra lite nytta. Blev dock inget av med den saken eftersom jag istället ringde och pratade med Marion, vilket givetvis var mycket trevligare. Sedan var det dags för ett par väldigt spännande timmar - avgörandet i Tips-SM.

Det var länge sedan tipskupongen visat upp så svårspelade rader som ett par av SM-veckorna, så jag hade inga stora förhoppningar. Min egen prestation har varit väldigt svajig, men för två veckor sedan började plötsligt vårt lag att klättra i tabellen. Och idag har vi resultatet - de 13 bästa lagen går vidare till final och vi hamnade på... 14 plats! Min svåger Essa ringde nyss och jag tror att han var svårt chockad för han bara skrattade åt eländet. En plats ifrån. Jaja, vad är väl en bal på slottet...

Nedan ser ni priserna från vinsten 2007. Jag är väldigt stolt över mina 13-tröjor, men äran från SM-vinsten är ändå det häftigaste i min "fotbollskarriär". Här snackar vi respekt! : )

Vem har vi här då? Jo, jättefina och mycket bufflika brorsonen Bosson (Marikarlos Nobleman) - son till Ingo & Carro, brorsa till Nellie, Wilma & Smokey. Matte Ulla skickade bilderna efter att ha besökt Buffys sida och sett likheterna. Matten berättar också att Bosson är en underbar hund och det räcker ju med att se på bilderna så förstår man att det är sant : ) Jag hoppas få träffa kullsyskonen på MH till våren. Måste tillägga att alla brorsbarn är underbara, men Bosson är den som är exteriört mest lik Buffy (och Cocco) hittills och det är förstås roligt att se. Jag undrar om inte gulliga Asda är rätt lik också, men det blir lite lurigt att avgöra när de skiljer sig så i kulör.

Världens bästa Buff!

3 mars: Jobbig dag, har gråtit så att ögonen gör ont. Varför måste sjukdom och elände finnas? Jag vill ha kvar mina närakära och vill att de ska få må bra (det gäller givetvis alla andra också, men nu är detta skrivet i ett snävt egoistiskt perspektiv). Ohälsa väcker så många känslor. Och minnen. Ibland när jag har det stressigt på jobbet brukar jag smita iväg till KIs bibliotek och sätta mig i lugn och ro med en bok. Har en både lugnande och lärande inverkan. Nu är ju utbudet av givna skäl ganska riktat, men det finns otroligt mycket intressant att läsa (inte minst veterinärmedicinska publikationer). Senast valde jag en bok som handlade om nya rön för hur man bemöter döende människor. Intressant och tänkvärt, men för stunden inte särskilt uppskakande. Några dagar senare var jag på en konsert och under ett längre instrumentalt stycke kom innehållet i boken över mig, applicerat på kära som somnat in. Jag insåg att jag i alla avseenden inte har levt upp till det som rekommenderades i boken (hur skulle jag kunna veta...) och tårarna rann hejdlöst. Folk sneglade lite, men tänkte nog att jag var en känslig människa som greps av musiken. Ringde sedan E, som är världens bästa när det gäller sådana här frågor (jaja, hon är bäst annars också) och genast fick mig att förstå ett och annat. Tack Elli, jag är så glad att du finns!

Sedan får jag en chock när en av mina bästa vänner kliver över tröskeln och ser förskräcklig ut. Han berättade igår att han blivit rånad och fått en smäll, vilket var illa nog. Men nu visar hans skador att det varit värre än så - han har blivit nedslagen och sparkad i huvudet :´( Egentligen ska man väl vara "glad" över att skadorna stannade vid blod, blåöga och ett par tandflisor - men det går ju inte att glädjas över sådant. Blir så ledsen och så upprörd och så arg och så vidare : (((( Vet inte hur man ska kanalisera alla känslor, kanske borde skaffa en boxboll?

Vilken deppig text det blev idag, men det här är saker som sysselsätter mina tankar och då blir det också det som kommer ut genom tangenterna.

Läste på AktivHund-forumet och där har boxerfolket fört långa och högljudda diskussioner. Mycket dumheter, men även en del guldkorn. Förmår dock inte hetsa upp mig.

Men har jag inget roligt eller upplyftande att berätta? *funderar* Jo, i helgen var jag på utskottsmöte med SBK på Kydinge. En riktig bra arbetshelg och allra gladast är jag över att fått gehör för ett förslag som jag hoppas att jag med stolthet om ett par år kan säga: "Det var jag som tog initiativ till detta!". Även utöver mötet var det en trevlig helg eftersom Buffy var med. Vi tog långa promenader i solen och njöt av snö och landskap. Sedan låg hon på sin fäll och slumrade medan vi sammanträdde - mysigt! Även Humlan (ÅsaK) var på plats och de både tjejerna gillade förstås varandra. Enda smolken var att slarviga matte hade glömt att ta med mat till vovven, men den oerhört gulliga personalen på kursgården fixade detta galant. När vi kom hem på söndagen gick vi snöpromenad med husse och sedan sov boxern ända till nästa morgon efter en spännande helg för en liten randig boxer.

Tips-SM går inget vidare och den fina placeringen halkade neråt efter helgens omgång. Men chansen finns fortfarande, nu gäller det på lördag!

Tack till Elli och Marie, ni har lyst upp en rätt jobbig dag! Detsamma gäller Buffy och husse : )
 

Pelle Wiksjö har fyllt år: GRATTIS Pelle! Bilden är tagen vid Buffys första besök i Grödingeskogarna. Hon hade aldrig träffat en så lurvig lekfarbror tidigare : )

2 mars: Urkass på uppdateringar har jag varit den sista tiden. Jobbjobbet (uttrycks i relation till hundjobb) tar all ledig tid, hade hoppats att det skulle lugna ner sig denna vecka - men icke. Dessutom är det dags för den intensivare delen inför arbetet med nästa Boxerblad, så jag har inga fritidsproblem direkt. Den som går före både jobbjobb och hundjobb är givetvis Buffy, vi tränar och lufsar i skogen som vanligt. Möjligen tycker hon det är trist att matte tillbringar så mycket tid framför datorn, men jag har talat om för henne att det är tack vare datorn vi kan göra roliga saker : )

Har egentligen inte tid att uppdatera hemsidan nu heller, men jag är helt enkelt tvungen:

GRATTIS GOLIAT på 8-årsdagen! Av sin matte fick Goliat en hemstickad tröja. Se så snygg han blev i den!

Goliat saknar Buffy och undrar när hon kommer tillbaka. Han har t.o.m. byggt en snöboxer, att trösta sig med i väntan på the real stuff(buff). Eller är det ett mumintroll? Kan i alla fall lova att Buffy kommer att älska den... *host*

Snögubbsbekännelser Häromkvällen gick vi längs strandpromendan och vid Augustendal sprang Buffy ifrån mig, hon rusade med tydlig målinriktning mot dagiset en bit bort. Jag förstod ingenting, så har hon nog aldrig gjort tidigare. Sen såg jag hur hon kastade sig över två mörka figurer och fullständigt massakerade dem. Ah, snögubbar... denna oemotståndliga frestelse! Det var mörkt och ingen i närheten, så jag lät henne fortsätta (de var ändå bortom all räddning). Efter förrättat värv gick vi vidare (mycket nöjd boxer) och till hennes stora glädje hittade vi en till snögubbe utanför ridhuset. The same procedure (fast här hade jag liiite dåligt samvete eftersom jag hade kunnat stoppa henne). På vägen hem passerade vi Huvudsta gamla slott, som numera används som dagis och där Buffy älskar att leka med kidsen i pulkbacken utanför, och även här fanns det snöisar. De var dock i tryggt förvar innanför muren, dit den randiga inte får gå. Men i mörkret är tydligen allt tillåtet för studs-studs så var muren passerad och boxern på väg mot sina nästa offer. Måste erkänna att jag skämdes lite efter det sista tilltaget, för så får hon absolut inte göra (hoppa över muren alltså). Till vårt försvar måste jag säga att hon aldrig brukar vara olydig annars (så säger väl alla hundägare när deras hundar gör något mindre lämpligt) och att jag blev så paff att jag inte hann reagera. Vi brukar båda ta lättare på lydnaden när vi går sena promenader och är helt ensamma ute, men nu får vi ta ett snack om detta...

Goliat bredvid sin substitut-boxer aka mumintrollet.

Det som förbryllar mig mest - hur 17 kan hon på avstånd känna att det finns snögubbar i närheten?

Här är ett gulligt kort som jag fick av Marie idag. Spöööökhundar!! Från vänster: Cocco, Kila, Ebba och Siri. Man vill bara pussa på alla (söt)nosarna... Nu ska jag återgå till jobbet. Har tvingat mig själv att jag måste skriva ett kapitel innan vi får gå på skogsprommis idag. (Att "villkora" fungerar ju bra i hundträning, så varför inte testa själv?)

22 februari: Jisses, vilken hektisk vecka. Jättekul att ha Jocke på besök, men det har varit fullt upp hela tiden. Dessutom är det högtryck på jobbet, så det har inte funnits en minut över till lugn-och-ro eller egentid. Lite chockartat för mig som är van att kunna planera mina dagar relativt fritt. Men jättekul att ha Jocke här, vi har gjort en massa roliga saker tillsammans och Buffy har varit överlycklig över att ha sin lekvilliga kusin på besök : )

I fredags åkte vi till Dalarna, och det var som att komma till ett annat land. Jag hade nästan glömt bort att det kan finnas så mycket snö! Men åh så vackert och oj så roligt att Buffbusa i allt det vita luddet : )

 

Det har varit full fart, från morgon till kväll. Goliathussen har kört upp flera skogsslingor med snöskoter så att vi kan promenixa i skogen trots all snö. Buffy verkligen njuter av sina snörejs, både i skoterspåret och i lössnön. Medan vi tvåbeningar lufsar framåt i snön så rejsar hon under hela promenaden. Den som hade en sådan kondis... När vi kommer in så intar hon sin favvoplats på fårskinnet framför brasan. Mysigt!

I lördags byggde Buffys kusin Batte en snökoja, till hundarnas förtjusning. Se så intresserade och hjälpsamma de är! Här försöker alla tre pressa sig in i en av öppningarna på samma gång. Och här ser vi Goliat när han har tagit sig igenom väggen mellan de "två rummen" i kojan. En bild tagen inifrån kojan när Buffy kommer på besök. Till vänster ser vi hur Buffy på egen hand börjat bygga ett tredje rum till kojan. Här är en ilsken utter(?) som morrar åt oss när vi kommer för nära. Eller så är det bara en snögalen cocker, svårt att veta : )

Det är lite besvärligt för Goliat när snön trycker sig in i hans luddiga tassar. Om det blir för mycket så kommer han och talar om det för sin matte. Och eftersom han har henne lindad runt sina söta tassar, så blir det givetvis som han vill. Buffy tycker det är extra roligt att en massa kusiner (Jocke, Batte, Sara) är på plats, de är ju så roliga att skutta runt med. Själv inser jag att det finns en klar fördel med kids som har vuxit upp med boxer - de blir vääldigt tåliga : ) För alla som undrat hur det går till, visar Batte här hur man tar sig ur en snöängel utan att förstöra den. Vi skuttar i snön hela lördagen, både på längre promenader och runt husen, men hundarna tröttnar aldrig. Vi går in och vilar ibland och äter lite, men det är svårt att hålla sig borta från den härliga snön så strax är vi ute igen.

Till höger: Allra sötaste Buffy med obligatorisk snöklutt på nosen. Efter allt bus är det mysigt att gå in och fortsätta umgås, samt förstås äta en massa gott (Buffys mormor och morfar kom ut med både mat och blåbärsmuffins). Dessutom är det ju lördagstips! Tips-SM pågår för fullt och det är väldigt spännande nu när det endast återstår tre veckor. (Placering bland de tjugo bästa, så nu är det bara att öka!) Kvällen tillbringades inne hos "grannen", med god mat och dryck samt trevligt sällskap. Framåt 21-tiden tyckte de fyrbenta att det var dags att rulla ihop sig och sov sedan djupt efter en lång och rolig dag.

På söndagen vaknar vi och upptäcker att det fortfarande snöar. Det har kommit över två decimeter under helgen och ingen snöplog i sikte. Jag trodde att Buffy skulle vara lite småtrött idag, efter all utelek igår - men jag borde ha vetat bättre. Kl 7 väcker hon mig: "Matte! Matte! Vi måste ut och rejsa! Nuuu!". Jag lyckas övertala henne att sova en stund till, men när vi går upp är hon vild av lycka. Hoppar, snurrar, voffar och krumbuktar sig. Och när vi kommer ut beter hon sig som om hon inte har fått springa fritt på en månad. Eller som om hon aldrig har sett snö förut. Jag älskar hennes energi och kan stå och titta hur länge som helst medan hon skuttar runt. Jag försökte även ta en snygg poseringsbild på henne i snön, men det var bara att glömma för hon står inte stilla många sekunder åt gången. Det där med att posera är verkligen inte hennes grej, här är det actiontema som gäller.

Även cockern kommer ut och de två vännerna kan ge sig ut på upptäcksfärd i snön. Goliat är klok och låter Buffy bana väg genom snön, men ibland ser han ett träd som han bara måste ut och lukta på och då får han göra en avstickare. Även Buffy får simma genom snön ibland och känner hon då någon spännande lukt i snön så "försvinner" nästa hela boxern. Hon har dock insett att det är långa skutt som gäller, för att inte hinna sjunka ner i snödjupet.

Även Goliat älskar snön, men får det lite jobbigt när den fastnar i hans lurv där den bildar riktiga snöbollar. Men ni vet hur det är med Goliat, han behöver bara ropa på sin matte så blir han räddad och inburen till en varm, skön dusch där alla snöbollar snabbt smälter bort. Man förstår varför cockrar inte lever vilda norr om Dalälven ; )

Då är det betydligt enklare med Boxerbuff. Hon ruskar på sig och sedan är all snö puts väck. Ja, dvs utom den lilla snöklutten på nosen som alltid avslöjar henne när det är snö ute. Nu är det söndag kväll och vi kan bara konstatera att vi är insnöade. Skulle ha åkt hem ikväll, men det får vänta tills snösvängen varit ute. (Är man 08:a åker man givetvis till landet utan vinterdäck, så är det ju bara.) Och inte mig emot, har inga viktiga möten i morgon så jag tar gärna en dag extra i stugan. Och Buffy lär knappast protestera, bara vi är hemma till träningen kl 18 för den vill vi inte missa. Vi har ju haft tre veckors träningsuppehåll pga Londonresa, flunsa och annat elände. Men nu är vi igång igen = tjohoo!

15 februari: En rätt slö helg, men var i alla fall och spårade på KI igår. Eftersom vi inte har spårat på länge så backade jag rejält, dvs en hel del grillad kyckling i spåret. Den randiga var dock så glad över att få spåra igen, att hon knappt brydde sig om godiset. Hon tryfflade sig ivrigt framåt i spåret och mattehjärtat klappade stolt. Även markeringarna var fina och här tog hon glatt emot kycklingen som belöning. DuktBuff! Därefter fick hon springa fritt medan vi gick runt Campusområdet, vilket var en lagom dos friskutt - och förstås mycket uppskattat efter all koppelgång.

Kolla, Buffy är med på Norska Boxerklubbens hemsida : )

Den här veckan har vi besök av syskonbarnet Jocke som ska göra prao i sin favoritaffär. Det är alltid roligt att träffa sina söta syskonbarn, och dessutom är deras besök en anledning att spela flipper och arkadspel, äta godis, och annat skoj! Buffy är förstås överlycklig över att ha sin kusin här - massor med bus!

Jag letade efter ett foto på Jocke att sätta in. Men det här är vad jag hittade: Jocke1, Jocke2, Jocke3. Det är tydligt att fyrbeningarna är i fokus när man fotograferar ; )

Maria skickade bilder för att visa hur cool ser Goliat ut i sina fartglasögon när han åker skoter. Vilken kille!

Och här är två bilder från förra vintern, med båda sötnosarna.

I övrigt så har vi börjat längta rejält till varmare årstider. Jag undrar hur mina jätteblåbär har klarat vintern och hur mitt stenparti kommer att utvecklas. Och tänk så skönt det ska bli med sol och bad igen...

14 februari: Alla hjärtans dag! Till höger ser vi Buff som skickar ett hjärta fyllt av kärlek till alla sina vänner. (Det gick åt många bilder innan jag fick ett kort när hon håller "fint" i hjärtat.)   Nedan är ett härligt Alla-Hjärtans-Dag-kort som vi fick från broder Ingo med familj. Matte Ulla hade nog tänkt sig en snygg uppställning, men tji fick hon när voffsingarna hellre ville busa runt : )

Har fått flera förfrågningar om jag har "släppt lös turbon" nu och ja, det har jag. En lycklig boxer som äntligen fick springa fritt igen! Jag försökte dämpa henne något, men det var lättare sagt än gjort. Lyckades i alla fall nej:a förstadiet till hennes lejonattacker så att de inte blev så intensiva som de brukar. Men mycket spring och skutt blev det och kanske även en längre promenad än jag tänkt mig, men det var skönt att gå i skogen igen för egen del och dessutom roligt att se hur glad Buffy var över att få skutta fritt.

På kvällspromenaden mötte vi två kompisar (OES och schitzu). Hundarna blev överlyckliga och ville leka, men tråkmatte tyckte det var bäst att vänta en stund till innan man ger sig in i så intensiva skuttövningar. Buffy fick i alla fall koppel-leka en liten stund med schitzun (hur stavas det?). Hon är så söt när hon leker med minihundar, då lägger hon sig ner så att de kommer i rätt höjd och leker sedan med enbart nos och framtassar.

Efter både springa-fritt och lite försiktig kompislek så tror jag att det är en rätt nöjd Buff ikväll. Dessutom har hon fått lite hålla-FAST-övningar (apport) med grillad kyckling som belöning, och det är ju alltid uppskattat. Så idag känner jag mig som en mindre tråkig matte än vad jag gjort de senaste dagarna.

STORT GRATTIS till Big Heart´s som har kontrollerat hjärtstatus på sin fjärde hund ur H-kullen, med fortsatt toppenresultat! Jag vet att det finns olika synpunkter kring hjärtkontroller på boxer, men för mig är det självklart att vilja veta hur det står till med mina hundar. För hundar som ska gå i avel är det givetvis än viktigare, och jag är glad att det finns uppfödare som tänker även på denna aspekt i avelsarbetet.

När jag och Buffy var på kontroll hos Clarence Kvart och Kattis Höglund på veterinärhögskolan i Uppsala för ett år sedan så skickade de med en uppmaning att boxerägare bör vara mer observanta på hjärtproblematiken och kolla upp sina hundar, samt att hjärtstatus bör vara en given faktor i avelsarbetet. Professorns personliga åsikt är att hundar med blåsljud bör undvikas i aveln så långt detta är möjligt, och att stenosdrabbade hundar inte ska användas i avel överhuvudtaget, men hur många uppfödare bryr sig ens om att kontrollera sina avelsdjur?

På tal om hälsokontroller så finns det en till sådan som jag vill göra på Buffy och det är ang spondylos. OM hon ska få valpar längre fram (absolut inte säkert, men OM) så vill jag veta hur det står till även med detta innan jag bestämmer mig. Har tänkt att jag ska kolla det någon gång när jag ändå befinner mig på djursjukhuset, men eftersom vi är där så sällan så får jag nog ta mig i kragen och beställa en tid snart så att vi får det överstökat. Det finns så oerhört mycket annat att fundera på vad gäller avel, så det vore skönt att ha åtminstone alla hälsobitar klara. Först därefter kan man ta ställning till det övriga. För mig är den enda anledningen till att ta valpar att jag själv vill ha en Buffvalp. Den största anledningen att avstå, är rädslan för att något skulle gå snett. Så det finns en del att stöta och blöta.

 
Tänk att ha en hög valpar att pussa på... (den med tassarna rakt upp i luften är Buffy).

Lena: Morfin är det enda som hjälper när luftrören blir dassiga. Men lugn, jag tar bara liiiiite och endast när det verkligen behövs. Mitt missbruk är godis, inget annat : )

Om det inte blir för kallt i morgon så ska vi ut och spåra. Har varit dåligt med spårträningen den senaste månaden, men nu är det dags att sätta fart igen. Rooooligt! Har även laddat upp för After Track med våffelmix och olika sylter + grädde. Samt en jättepåse med lösviktsgodis. Sen är det bara på med tv:n och fram med tipskupongen. Tjoho!

11 februari: Först och främst, tack för alla krya-på-tassen-hälsningar! Hältan är nu borta, men vi följer sakkunskapens råd och fortsätter med lugna koppelpromenader ett tag till. Buffy vill förstås springa lös, men jag törs inte släppa henne eftersom jag vet hur hennes rusningar brukar se ut bara efter en dag i koppel - hur ska det då inte vara efter 4 dagar? Så det blir koppelprommisar ett tag till och sedan tänker jag börja jogga lite lätt med henne i koppel. Först när jag vet att det funkar så får hon springa lös på egen hand. Hellre för försiktig, än att riskera något. Hade tänkt åka till Dalarna i helgen, men jag tror inte att det funkar att hålla henne i stillhet där. Tänk all mysig snö och dessutom Goliat att leka med... nej, det går nog inte. Har inte varit i Dalarna sedan jullovet och längtar verkligen dit, både till stugan och alla människor som hör dit. Men det måste nog tyvärr vänta ytterligare en vecka.

Nu är det ju inte så många som intresserar sig för hur JAG mår *hrmpf* men vare sig ni vill eller inte så tänker jag berätta att det är mycket bättre. Influensan är helt borta och även luftrörsbesvären är på tydlig återgång. Tack Dr. Morfin : )

På tal om snö, så kom en hälsning från Gävle där Ingo & Carro lufsar runt i meterdjup snö. Härliga vinterbilder!

Här har Ingo gjort en djupdykning i snön eller så är det Carro som har kastat en snöboll på honom : ) Kajsa behöver verkligen inte tvivla på Nellies härstamning! Sovdags nu och på tal om det så kan jag avslöja att jag och Rossomatten Susanne har flera gemensamma intressen, ett av dem är tass-sniffning. Rosstassarna luktar också varma popcorn = mys! : )

9 februari: Vilken rolig helg vi har haft! IPO-seminarium med Team Stockholm och med boxer i majoritet. Dessutom duktiga hundar och alerta tvåbeningar = höjdarhelg : ) Kan inte hjälpa att jag blir så fånigt stolt när vår underbara ras visar sina goda egenskaper för andra. Boxer rules!

Två av de duktiga deltagarna som uppskattade ett rejält bett i trasan. Både Rosso Neosson och Nellie Ingodotter förstod snabbt vad det handlade om och utsåg figuranten Per till sin nya och allra bästa vän.

Tyvärr fick Buffy vara hemma under hela helgen eftersom hon har skadat sin söta tass. Jag brukar vara så cool när vi är ute eftersom jag litar helt på hennes förmåga där hon springer, studsar, hoppar, glider eller plaskar fram i tillvaron. Hon är spänstig, vältränad och utrustad med god balans, så jag har inte ens tänkt tanken att hon skulle skada sig i sin framfart. Men det brukar ju sägas att olyckor oftast sker i hemmets lugna vrå, och så var det i det här fallet. Lilla Buff stod i soffan med framtassarna på fönsterkarmen och studerade gatan nedanför. När hon skulle hoppa ner så kastade hon sig åt sidan och landade på golvet utan att mellanlanda i soffan. Det har hon gjort tidigare utan problem, men den här gången lyckades hon vrida till vänsterbenet och skadan var ett faktum - en småhalt Buff! Hon visade ingen smärta eller några bekymmer i övrigt, men hälta är illa nog för ett ömtåligt mattehjärta. Jag blev JÄTTELEDSEN! :´( Nu är det ju inte alltför ovanligt att en hund skadar sig lite lätt någon gång, men Buffy är en så superfrisk hund och jag har aldrig sett henne halta förut så det var lite chockartat. Fick en massa hemska tankar om att det skulle vara en otäck skada som aldrig skulle läka utan plåga henne för resten av livet. Alla i omgivningen gav små vinkar om att det var dags att tagga ner och att Bufflan skulle vara som ny igen efter ett par dagars vila. (Det är sånt som jag själv skulle sagt till en annan hundägare, men när det gäller ens egen hund är man ju lite... ömtålig.) Inte förrän Rossomatten och sjukvårdsproffset Susanne kände igenom Buffbenet så vågade jag lita på vad som sades (Tack Suss!). Idag är hältan så gott som borta, men vi ska fullfölja ordinationen och ta det lugnt i ytterligare ett par dagar.

Precis när jag stängde av datorn igår så såg jag att Buffy fått konvalescenshälsningar från några vänner (TACK!). Hann tänka tanken att Marie skulle bli orolig om hon läste det, men tänkte sedan att hon nog inte skulle hinna läsa innan jag själv ringde och berättade nästa dag. Men jag hann bara dricka morgonteet innan en orolig uppfödare ringde och ville veta hur det stod till med Buffy. Måste säga att det värmer hjärtat att ha en "gammelmatte" (och dito husse) som bryr sig så mycket som de gör. Om man ska vara helt krass så spelar det ju ingen roll var man köper sin hund, så länge man får det man vill ha (frisk och trevlig vovve), men jag kan inte neka till att det är oerhört trevligt att ha uppfödare som bryr sig så mycket om sina "valpar". Har en del vänner vars uppfödare inte ens bryr sig när deras hundar är sjuka eller har problem och sådant blir man ju inte glad över att höra.

Min mamma sa en gång att det är nyttigt för barn att ha många som älskar dem, och ju mer jag funderar på den kommentaren desto sannare är den. Det ÄR viktigt att ha flera personer att kunna vända sig till, i med- och motgång och i alla frågor. Och givetvis är det särskilt viktigt för barn att känna sig uppskattade och omtyckta. Detsamma gäller faktiskt även hundar. Det är skönt att veta att det finns en husse och mormor/morfar och uppfödare och gudmor och vänner och andra som tycker så mycket om ens vovve. Dels för att man alltid har någon som kan hjälpa till om det skulle behövas, men också för att även hundar mår bra av kärlek från flera håll. Jag ser ju hur oerhört glad Buffy blir när hon träffar sina närmaste och det är en glädje jag verkligen unnar henne (och dem). Dessutom är det skönt att ha sådana som man alltid kan ringa, i stort som smått, och som delar ens känslor. Så massor med kramar till Big Heart´s och övrig Buffsläkt - jag är så glad att ni finns och att ni bryr er!

I lördags hade ÖLO årsmöte, men jag kunde inte gå dit eftersom jag var upptagen med vårt seminarium. Buffy blev i alla fall utsedd till ÖLO-vinnare i BSL, efter en del tjafs. Ska inte gnälla om detta nu, men det är en trist historia med flera bottnar. De som känner mig vet att jag inte är särskilt intresserad av utmärkelser, men då det förekom en del hånfulla kommentarer om bristen på ÖLO-vinnare i bruks på förra årets LO-träff så ville jag verkligen att en sådan skulle utses i år. Dessutom tycker jag att lokalområdena bör stödja sina tävlingsekipage och om jag fick bestämma skulle vi ha årspokaler i samtliga grenar inkl. utställning, både till de bästa och till årets rookisar etc. Men nu är det inte så, utan vi har bara två priser - ett i lydnad och ett i bruks. Skam då om styrelsen skulle välja att inte dela ut ett av priserna, trots att det fanns en vovve som faktiskt hade tre godkända resultat.

Så Buffy fick brukspokalen, med det för året nya namnet "BSL-vinnare" för att vara på den säkra sidan vad gäller reglerna. Bästkompisen Aura fick förstås lydnadspokalen - GRATTIS AURISEN!! Jag vill tacka ÖLO-styrelsen anno 2008 som tog ett, i mitt tyckte, klokt beslut. Det känns ju lite fånigt att skriva detta när det gäller min egen hund, men jag kan garantera att mina åsikter hade varit desamma oavsett vilken hund det handlat om. Min absoluta åsikt är att rasklubbarna bör stödja sina aktiva ekipage när möjligheten finns.

Och kolla vilken trevlig pokal! Hade förväntat mig något litet och plastigt, men fick istället en stor pokal i tenn med gravyr. Så om jag först inte blev glad över utmärkelsen så har det ändrat sig nu. (Den här kan ju t.o.m. få stå framme och det är inte många priser som får göra det hemma hos mig.) Tack ÖLO, jag är både glad och stolt över pokalen! Dessutom är jag omåttligt förtjust i att dricka punsch ur frysta tennbägare och här får det plats över en halvliter... ojoj!

Buffy, som alltid nyfiken men föga imponerad. Sånt där "tjafs" är det bara mattar som bryr sig om ; )

Nu ska vi äta glass och blåbär. Lena har sagt att det är "extra allt" som gäller när man är skadad i tassen : )))

Oops, höll på att glömma att kommentera gästboksinlägg från Babs och Eva. Ja, visst är det Freddie det handlar om. Jag är inget Queenfan, men Freddie är outstanding och det läckraste som har stått på en scen. Dessutom gick min bästa kompis bort i samma f*rb*nnade sjukdom i samma veva, så det är som sagt ett känsligt kapitel. Var på Champions of Rock med Peter Johansson och massor med Queenmusik för ett par veckor sedan. Han hade ett minnesavsnitt för Freddie och medan alla andra stod upp och jublade så satt jag och grät floder. Även vackra minnen kan vara smärtsamma.

Avslutar med ett par bilder som min syster har skickat för att visa hur mycket snö det är i Dalarna. Goliats hus ser ut så här. Nu får en liten röd cocker hålla sig till uppskottade stigar.

Så här ser Buffys hus ut. Massor med snö! Tänk om hon bara visste... Men jag hoppas att det ligger kvar tills vi kommer dit nästa gång. Tack till Goliathussen som plogar vår väg!

4 februari: Jadå, jag ÄR hemma igen. Men har åkt på flunsan och även om den är på återgång så känner jag mig yr och svag. London var förstås väldigt trevligt, och det blev såväl shopping, fotboll, boklådor, god mat, Bloody Mary´s och annat trevligt. Lilla Buff hade givetvis haft det bra under veckan, men det var sååå härligt att träffa henne igen. Nu var det väl inte världens roligaste matte som kom hem, men Buffy är snäll och glad ändå. Hon får trösta sig med att flunsmatte betyder (extra) mycket glass och frysta Haggeblåbär. Däremot blir promenaderna inte så roliga och hon får roa sig mest på egen hand. Det klarar hon galant, men det är en underlig känsla att vara ute och se sin hund forsa fram genom skogen "utom kontroll". (Så illa är det förstås inte, men det känns så eftersom jag befinner mig i min egen omtöcknade värld.) Vid ett tillfälle idag kom ett knippe rådjur springandes över stigen, varvid jag brast ut i ett avgrundsvrål "STAAANNNAA!". Buffy tittade häpet och undrade nog vad matte höll på med. Hon springer ju aldrig efter vilt, så varför skulle hon plötsligt göra det nu? Det var nog min känsla av icke-kontroll som tog över...

Skutteliskutt, matte är konstig men jag roar mig på egen tass.

Tänkte ringa Kajsa för att höra om hon & Nellie ville ute på prommis, men kom sedan på att jag inte var så trevligt sällskap. Så vi hasar runt på egen hand och hoppas att jag snart ska bli frisk igen.

Två bilder från London. Nedtill är en del av den sandkonst som varje morgon formas längs Themsens stränder, dömd till endast ett par timmars existens. Jag fällde en tår när jag tänkte på hunden vid sin husses fötter som skulle försvinna i vattnet. Till höger står jag utanför Freddies dörr på Logan Place. Även där fälldes tårar, efter alla dessa år är det fortfarande ett väldigt känsligt kapitel för mig.

Avslutningsvis, till höger, den traditionsenliga bilden på de skatter som följde med hem från London. Det blev inte så mycket vovveshopping, men Buffy och Aura får i alla fall varsin boll. Buff anser förstås att en Arsenalboll ska vara röd, men i Auras fall tyckte jag att det passade bra med rosa. Som den Buffbästis Aura är, så är det självklart Arsenal och Hammarby som är hennes favvolag. Här kan jag inte låta bli att tänka på Tyson som med glädje antog Morrys favoritlag (hans matte förstod ju ingenting) - något han fick nytta av i sitt arbete med att skipa ordning på derbymatcherna. Det var med stort allvar han såg till att hålla området runt arenan rent från illasinnade gårdare och gnagare : )

23 januari: Oj, dåligt med uppdateringar här. Har haft fullt upp med olika happenings på jobbet och det har inte blivit mycket tid över till annat. Här är en bild på mig och Niclasgullet under en låång onsdagsnatt (arbetstid, förstås).

Jobbet har tagit nästan all tid och vi har bara tränat en gång denna vecka. Har också lagt en hel del tid på SBK och mina åtaganden där, bl a planering av det fortsätta varumärkesarbetet. Sanna tog upp frågan om självkänsla i organisationen och det hon sade fick en femkrona att trilla ner hos mig, då det var en fråga jag funderat på strax tidigare. Det går så enormt mycket tid åt att bekräfta varandra, resurser som borde kunna användas mer konstruktivt. En av mina professorer sade en gång att om hon hade två hyfsat likvärda kandidater att välja mellan, så väljer hon alltid den med högst självkänsla. Anledningen är förstås att denna egenskap ger mer självgående och produktiv personal. Dock så oerhört mycket enklare på en arbetsplats än i en ideell organisation, men ändå en nyckel till flera variabler. Och är det något som föreningslivet behöver så är det bättre hushållning med resurser av skilda slag.

Ovanstående för mig även in på andra funderingar. Jag får ofta höra att jag omger mig med bitchiga personer (Thomas, jag tror att det är dig de menar ; ) och det är nog så enkelt att jag trivs med en viss typ av människor. Jag är tacksam för de som säger vad de tycker och står för det. Hellre en obehaglig sanning än hycklande och inlindade formuleringar, och det gäller givetvis alldeles särskilt när det handlar om ens VÄNNER. Vilka ska man annars kunna lita på? N.B. att jag inte skriver om rätt eller fel här, poängen är vad JAG trivs bäst med - och sådant är viktigt att känna till. Mitt liv, mitt ansvar. 

Till helgen är det organisationskonferens inom SBK, vilket innebär två fulltecknade dagar. Marie och jag hade planerat in en dejt mellan våra sötnosar, men tyvärr kommer inte Neo med så det får bli en annan gång. Det ska i alla fall bli jätteroligt att träffa Marie själv, och givetvis även andra hundkompisar från hela landet.

Med lilla Buff är det bara bra. Lika söt, rar och trevlig som alltid. Har fått en ny storpudel-kompis, vars husse vi tror är släkt med den beryktade Pudelmats. Mer om detta vid nästa Uppsalabesök ; )

Nu dröjer det nog till nästa uppdatering. Åker till London på tisdag och är borta nästan en vecka. Ska shoppa, se fotboll, leta boxermania på Charing Cross Road, äta på The Olive Tree och klunka öl på The Gunners. Samt givetvis längta efter Buffy som kommer att vara på kollo på Ekerö : ) 

På tal om boxermania så fick jag material från Staffan idag, om spårprov med boxer i Tyskland 1931. Staffan har även nosat upp en artikel om spårhundar i Nature(!) från 1887(!) och via KIs formidabla bibliotek lyckades vi få fram skriften. Fascinerande läsning!

15 januari: Marie skickade bilder på en fin vovve och frågade om jag såg vilka systrar han var lik? Då bilderna var döpta till "Bosson" var det enkelt att räkna ut att det var en brolla till Wilma och Nellie, och där hade vi svaret på systrarna - trodde jag. Men ack! När jag öppnade bilderna så såg jag... en manlig variant av CoccoBuff!

Ååå, så fin! Färgen, ögonen, den pussvänliga överläppen, flärparna, tassarna... ingen tvekan vilka som är fastrar här inte! Till Ingo: Haha, ALLA valparna ser inte ut som dig! ; )

Idag fick jag årets första blomsterkatalog och blev alldeles tossig. Tänk att vi går mot våren, med allt vad det innebär i form av sol, värme, blommor och uteliv. Här är en gullig film från maj förra året. Så skönt att sitta ute och njuta av vovvarnas lek : ) 

Har också drabbats av husvagnsabstinens, redan nu i januari. Jisses, det kunde man aldrig tro att det var så trevligt med en husis! Längtar till sommaren och kommande resor till läger, tävlingar och annat skoj. Eller en mysresa tillsammans med bara Buffy & husse.

Och på tal om husvagnar, här kommer min favvobild igen. (Märkte ni att jag avstod från att lägga ut den i julas, trots att Babs hörde av sig i gästboken ang pyjamas?) I förgrunden har vi de hemlösa husvagnsflyktingarna Babs & Tripp, bakom dem ser vi Ellis husis med stukat tält. Därefter står Tito, där förtältet har vänt sig ut-och-in över taket. Och sist ser vi Babsvagnen, där förtältet ligger i en hög på marken. Vad är det då som har hänt? Jo, den stora tyfon/orkan/eller-vad-det-nu-var som drog fram genom Kosta under Boxerlägret 2007. Tänk att man kan ha så roligt mitt i all misär, det var verkligen en skojig vecka : )

Igår fyllde "moster" Ebba nio år och firades med pompa och ståt, prinsesstårta och leksak. Jag tänkte lägga in en snygg grattisbild från Ebbas veteranvinst på Världsutställningen, men så hittade jag den här istället:

Som alla kan se så håller Ebba ett RONDERINGSFÖREMÅL i munnen, ett MÅSTE för alla IPO-nördar (föremålet har även deltagit på Boxerfullmäktige, till mångas glädje... jag nämner inga namn, men ni vet själva vilka ni är ; ) Av outgrundlig anledning brukar manliga individer inte gilla att föremålet används till hundträning. Marie funderade "Undrar om Ebba skulle tycka om..." och mer hann hon inte säga innan Ebba hoppade upp och visade ett mycket snyggt gripande. Det närvarande manliga sällskapet skruvade besvärat på sig. Hoppsan, nu kom jag ifrån ämnet... skulle ju bara skriva GRATTIS EBBA!!  : ) Här kommer en bild på VWW-Ebbisen i finalringen på Världsutställningen också.

Till Rossovännen: Du ska inte bry dig om vad Aura säger, du har inte alls rosenöron. Om du tittar lite närmare på Aura så ser du att hennes öron är (host) tämligen väl tilltagna, och det är dem hon använder som referens. Och du, Buffy vill gärna busa med dig! 

Goliat har opererat bort en fettknöl på halsen och vi skickar en förhoppning om snabb läkning av gosehunden!

14 januari: Diskussionens vågor går höga i Boxerklubben efter det att Inger Tireland har skrivit ett diskussionslystet inlägg på rasklubbens hemsida. Jag tycker att det var mycket intressant läsning, även om jag verkligen inte håller med om allt. Det är precis den här sortens diskussionsfacklor vi behöver, folk som har något att säga - och faktiskt gör det! (Lägg märke till att inlägget publiceras under "Tyck till", inte som faktagranskad sanning.)

Ännu bättre blir det när två uppfödare skriver egna inlägg och ifrågasätter Ingers text. Tyvärr nöjer sig dessa med att resa ett antal frågetecken, istället för att lyfta fram egna synpunkter. Det är som bekant alltid lättare att hitta svagheter i andras argumentation än att lyfta fram sin egen, men jag önskar att de skulle slipa sina argument lika väl som de slipar sina knivar och föra fram dessa i diskussionen. Då skulle vi få en verkligt intressant debatt och jag är övertygad om att det skulle vara givande för alla. Genom att gnida argument mot varandra, kan såväl kunskap som - ibland - konsensus erhållas.

Slutligen ett litet pekfinger format till ett frågetecken. Jag är inte helt säker på att Lena Söderlund kommer att uppskatta det som sägs om henne uppfödning i Tyck till-inlägget. Lena har många vänner i Boxersverige och det är en tidsfråga innan hon får läsa detta. Vem tar ansvaret för uppgifterna? Visst är det en enskild person bakom texten, men det är rasklubben som publicerar.

12 januari: Tillbaka vid datorn efter en hektisk hundhelg. I lördags lekte vi med Keiko på förmiddagen och med Nellie på eftermiddagen. Toppenkul, tyckte både Buff och jag. Vi tränade skott med Nellie och även denna gång fungerade det alldeles utmärkt (duktig flicka!). Lite senare åkte vi hem till Kia och tittade på gamla SM-filmer, så himla roligt att se både kända och okända ekipage från förr. Stefan blev totalnostalgisk och vi fick en massa "extramaterial" till filmerna ; )

På söndagen var det fotografering för katalogen till ett europeisk företag som säljer hundsportartiklar. Mer får jag inte säga och tyvärr inte heller visa några bilder än. Det var i alla fall en väldigt trevlig dag, med besök från vännerna i Norrköping - Janne & Frida. Dagen avslutades med ett lydnadspass tillsammans med Kia och Kajsa. Nellie var sååå duktig, mycket fokuserad på sin uppgift och förstod snabbt vad som förväntades av henne. Sen är hon så otroligt söööt när hon sitter i bilen och trycker sin lilla nos mot rutan för att se vad som händer där utanför : )

Hela kvällen gick sedan åt till att fixa i ordning bilderna från dagens fotografering. 721 stycken blev det...

Ikväll har vi tränat som vanligt. I lydnaden fokuserade vi på superpedagogisk träning av apportering och ställande under språng, vilket fungerade alldeles utmärkt. Jag var särskilt nöjd med apporteringen som var blixtsnabb även på "hemvägen". Duktig Buff! Sedan körde vi ett pass med transporter och därefter bitövningar. Jäklars vad stark lilla fröken börjar bli i sina söta käkar. Nu känner figuranten rejält när hon klämmer åt, vilket är ett gott betyg. Men oj, såna kinder hon får av all träning! När hon pumpat upp musklerna efter ett pass, så ser hon ut som en boxergroda : )

Nu är det inte bara Bufflan som får muskler, utan även matte. Vi hjälps åt att figga för varandras hundar i olika övningar och det är så attans roligt. Är dock några kilon att ta emot när Keiko eller Sluggo kommer sättandes - perfekt träning inför badsäsongen ; )

För ett tag sedan berättade jag här om det IPO-seminarium som Team Stockholm anordnar den 7-8 februari. Jag tänkte att det kanske fanns någon intresserad boxervän som ville vara med, och ville ge en chans att förboka eftersom platserna tar slut på nolltid när annonsen går ut. Det rasslade till och en massa boxervänner ville vara med = superduperroligt! Nu blir det antagligen ett renodlat boxerseminarium, vilket jag förstås tycker bara är såååå kul! Ser verkligen fram emot denna helg : )

(HAHA, jag pratar nu med Elli i telefon, och prinsessan Aura pruttar så att det hörs ända genom luren : )

Till sin stora lycka fick Buffy en fin present av Kajsa i söndags - en stor och nöffandes gris! Buff var så trött när vi kom hem, efter att ha varit igång hela dagen mellan 9-18, men kunde inte låta bli grisen. Hon busade... somnade... busade... och somnade igen - med nosen på grisen. Tack Kajsa, den presenten var verkligen uppskattad!

"Säger du NÖFF igen så ligger du GRISligt illa till!"

"Låter så roligt när jag trycker tassen mot magen..."

Karakteristisk Buffpose.

"Släck blixten, jag försöker sova!"

8 januari: Huuu så trött man blir av att arbeta igen. Eller kanske inte av själva arbetet, utan snarare av att tvingas gå upp på morgonen och att vara mentalt aktiv i flera timmar varje dag. Jag som är van vid ett dagsprogram bestående av sovmorgnar, långpromenader, snölek och soffläsande/ätande... När jag kom hem från jobbet idag var jag så trött att jag inte ens åkte ut i skogen med Buff. Det kändes förskräckligt att ersätta det som vanligen är dagens långprommis med 30 minuter hemmavid. Fast vi hade trevligt ändå, vi gick lilla strandpromenaden och träffade på vår lurvigaste kompis - en OES-tik som Buffy är väldigt förtjust i. De for runt som tossingar och det såg nästan ut som om Buffen lekte med ett MOLN. Det är en trevlig vovve, men usch för att ha så mycket lurv. (Jag ondgjorde mig över att det blivit nollgradigt igen, med allt vad det innebär av slask och väta. OES-matten suckade tungt "Tänk då på mig...")

När vi kom hem skulle jag gosa lite med Buff, men råkade somna och sov sedan hela kvällen. Så nu sitter jag här kl. 03:20 och är för trött för att göra nåt vettigt, men för pigg för att sova. Surfade runt på hundsidor och blev så förskräckligt sugen på pistagebullar (gissa vems sida jag besökte?). Sitter nu och dricker te och äter mandelmassa, gott det också.

I går tränade vi för första gången sedan före jullovet. Jag hade förberett mig på tjoho-träning, för att mjukstarta, men resten av gänget ville annorlunda. Så vi körde igenom programmet och Buffy var fantastisk. Hon flöt som en skugga vid min sida under det fria följet och jag bara njöt. Härlig känsla! Ställandet under språng var dock inte helt bra, men som Dave Gahan skulle ha sagt så är det bara a question of time så det oroar jag mig inte över. (Vi har faktiskt inte tränat det på allvar än.) Sedan körde vi transporter, men där märktes träningsuppehållet tydligt och Bufflan var på tok för het. "Låt henne gå, annars kommer hon att käka upp figuranten!" Tja, ni förstår...

En rolig sak är att alltid när jag diskuterar träning med Gudmor och berättar något som jag varit mindre nöjd med i skyddsarbetet så SKROCKAR Elinor belåtet. (Om jag är mindre nöjd så beror det så gott som alltid på att Buffy är alltför het eller tar för sig för mycket, och det är uppenbart att det som kan vara jobbigt för mig är desto mer tilltalande för gudmor.) Man får vara tacksam över att Buffy inte hamnade där... vilket rysarpar de hade blivit!

Nu är mandelmassan slut och jag har gått över till mörk choklad (man tager vad man haver). Jag hade faktiskt tänkt dra ner lite på godis nu efter allt jullovsfrossande (alltså inte sluta, men dra ner lite), men ödet ville annorlunda. Idag kom min favoritprofessor och beklagade att jag hade hunnit gå på jullov innan han hann önska god jul, och därför fick jag min julklapp nu istället - en stooor låda med världens godaste NK-choklad! MUMS! Helgen är räddad och det där med att dra ner på godis är ett minne blott.

Jaha, nu har jag fördrivit ytterligare 15 minuter. Ska prova att lägga mig och se om det går att sova. Om inte annat är det inte så dumt att ligga och gosa med sovBuff : ) Kom just på att pappsen fyller år idag, men det är kanske lite väl tidigt att ringa nu...

Ooops, nu kom DN i brevlådan - ett tydligt tecken på att det är sovdags. Natti!

6 januari: Först och främst vill jag gratulera Ninni & Cita som är årets mottagare av Gunnerfälts vandringspris. Vi bugar och bockar för ett par mycket värdiga vinnare samt önskar dem lycka till inför det nya årets utmaningar!

Sen vill jag skicka en eloge till Elinor som öppet funderar över viktiga och svåra frågor på sin hemsida. Tänk så intressant det skulle vara om fler vågade uttrycka sina funderingar öppet och motivera sina val. Det skulle kunna bidra till en förbättrad avel, ett öppnare klimat och givande diskussioner. Tyvärr tror jag det är svårt eftersom det kräver en hel del, t ex ett öppet sinne. Men man kan ju alltid önska sig något.

Förra året utfördes en mycket omdiskuterad parning med en tik som tidigare lämnat njursjuk avkomma. Jag tycker fortfarande att det var en onödig parning, men känner stor respekt för att uppfödaren faktiskt lade korten på bordet och redogjorde för hur hon tänkte och kände. Tvärtemot vad man kan tro, så är det det slutna och hemlighållna som är lättast att kritisera. Det som läggs fram öppet och ärligt kan man visserligen diskutera, men när argumenten är redovisade är det ofta svårt att hävda att någon äger sanningen. Alla sanningar är inte analytiskt givna. Och frågor om moral/etik är ofta svåra, men inte desto mindre viktiga.

Det är inte heller så att ett fåtal katastrofparningar är det som kommer att kasta vår ras över kanten, utan den stora risken ligger i hur den vanligast producerade valpen kommer till. Här är jag mer orolig över alla slentrianparningar (som givetvis även kan sammanfalla med katastrofparningar). Man har en hund, och visst vore det trevligt med valpar... hur ofta har man inte suckat över detta usla argument. Men - varning! - slentriantänkandet finns även hos uppfödare; har man en fodertik så krävs det en del för att avstå en kull och hur många låter inte sina hundar föda ett stort antal kullar och ibland på varandra följande löp? Tänker man på hundens bästa, på plånboken, på att valpar är söta, på drömmen om den stora stjärnan? Jag vet inte, för väldigt få berättar öppet.

Häromdagen skrev jag att allt är så mycket enklare nu när SKK Hunddata och privata hemsidor finns. Men kanske är det tvärtom i vissa fall. En rapp datoranvändare kan enkelt gå igenom en uppfödares samlade produktion, och nu tvingas man inse att personer man trodde höll mentaliteten högt inte drar sig för att avla på exempelvis hundar med rädslor eller andra mindre lämpade individer. Via andra sidor kan man få veta att uppfödare som brukar skattas högt pga fin ledstatistik istället har problem med allergier och immunförsvar. Det här är deprimerande läsning och när jag tänker på saken så överraskar jag mig själv med att plötsligt tycka att en öppen redovisad katastrofparning kan vara bättre än slentrianparningar som det aldrig närmare funderas över. Den förstnämnda tvingar folk att fundera, ta ställning och att stå för sina åsikter - nog så viktigt! (Därmed givetvis inte sagt att jag tycker det är ok att avla på olämpliga individer - absolut inte!)Medan slentrianparningar varken kommer att leda framåt i aveln eller bidra till ökad kunskap/insikt. Och alla nya uppgifter som kommer med Hunddata och privata bloggar - det finns mycket som borde förklaras för att kunna försöka förstås.

Den nu mest aktuella katastrofparningen är väl den uppfödare som skickat sin nästan åttaåriga tik med C-höfter till Finland, för att låta henne få sin första(!) kull utan att behöva ta hänsyn till SKK/SvBs bestämmelser. Jag ryser... inte så mycket över ledfelet som över tanken på att en äldre tik tvingas föda sina valpar i en helt främmande miljö. Hur tänker man? Hur skulle du själv resonera? Och vad kan vi lära av detta?

N.B. Med "katastrofparning" menas här inte nödvändigtvis en parning som resulterar i en katastrof för tik, valpar, uppfödare eller valpköpare. Det är snarare ett uttryck för en parning som många förfasat sig över, rätt eller fel.

Åter till Elinor. Jag förstår att hon vill ha valpar efter Aura, och jag förstår att hon tvekar inför ett så stort och viktigt beslut. Men nu har hon bett om åsikter från andra, och jag hoppas att hon får det. Tänk så värdefullt det skulle vara om vi kunde diskutera öppet och ge varandra konstruktiva synpunkter. För flera månader sedan funderade jag över foder och då var det faktiskt flera som hörde av sig via telefon och e-post - jag blev jätteglad! Så kom igen nu, svara Elinor och berätta hur ni ser på hennes funderingar!

Nu har jag tänkt så mycket att jag blev sömning på kuppen, och det jag skrev var inte alls det jag hade tänkt skriva från början. Men tänk så trist det skulle vara att besöka privata bloggar om de inte ibland innehöll något mindre genomtänkt... ; )  Det har förresten hänt flera gånger att jag vaknat på morgonen och tänkt att jag nog måste upp och radera lite, men sedan när jag läst igenom gårdagskvällens funderingar så tycker jag fortfarande att det stämmer. Får hoppas att så är fallet även i morgon!

5 januari: Nu har vi slitit oss från livet på landet och återvänt till staden. Det är med lite blandade känslor, jag saknar friheten att traska från ytterdörren rakt ut i naturen och att ha sällskap av Maria & Goliat på alla promenader. Samtidigt är det roligt att komma hem igen och vi ser fram emot att träffa 08-vännerna samt att återuppta träningen.

Det första som hände när vi kom hem var en tipsvinst på några tusenlappar. Trevligt!

I går gick vi prommis med Keiko och Kia, och vovvarna tyckte det var toppen att träffas igen. Det vimlade av folk och hundar i skogen, men sötnosarna hade bara ögon för varandra. De lekte sina favvolekar: Jaga schäfer; Jaga boxer; Skutt & Hopp. Givetvis blev det en hel del kram och gos också.

En märklig sak inträffade när Buffy just hade snott Keikos leksak och rusade iväg med den (hon tycker att det är sååå roligt när han jagar henne). En joggare dyker upp på stigen, och med blicken riktad över axeln mot Keiko så springer Buffy rakt in i joggaren. De trasslar in sig och han snubbelknuffar henne framåt på stigen en bit innan han kommer loss (jag är glad att han lyckades hålla sig upprätt), men Buffy viker inte blicken en sekund för att se vad som händer - utan fortsätter att titta mot Keiko med förväntansfull blick. Totalt obrydd om vad som händer! Hon har alltid varit helcool gentemot allt och alla vi möter på våra promenader, men nog hade jag trott att hon skulle reagera om hon kolliderade med en främmande människa?! "Hallå Buffy, är det någon hemma?" frågade jag. "Stör inte, jag leker med Keiko!" svarade Buff.

Joggaren då? Jag tyckte förstås att det var väldigt pinsamt och hade förväntat mig skäll för att jag lät min hund springa på honom. Men han fortsatte att springa och när jag ropade "FÖÖRLÅÅT!!" efter honom så viftade han avvärjande med handen över axeln. Puh, det är viktigt med en bra mentalitet även på joggare : )
(Den som däremot INTE gillade situationen var Keiko. "Ingen ska sparka på MIN boxer!" Det är tur att han är en fin och lydig hund som stoppar på mattes kommando.) 

I dag träffade vi Nellie & Kajsa och även här var det glada miner över att ses igen. Buffy kände sig dock tvungen att på fasterligt vis kort tillrättavisa den lilla när denna på valpars vis kastade sig över sin faster direkt på parkeringen. "Passa dig, lilla snorvalp!" sa Buffy. "Yes m´am!" sa Nellie. Så var den saken utredd och sedan lekte de jättefint tillsammans.   Det blev en riktig vinterprommis på vackra Kärsön. Det är inte så mycket snö, men frosten gör att det känns vintrigt i alla fall.

Buffy sprang ut på isen för att kolla in en sten som någon kastat ut. Kajsa konstaterade att Nellie inte skulle gå ut på isen. Hur det gick med den saken ser ni här... hihi!

Våra fina, gulliga, kloka, duktiga, söta, lydiga, rara - you name it - boxertjejer.

Som alltid tillsammans med Kajsa & Nellie blev det en mycket trevlig prommis. Hundarna skuttade glatt omkring oss medan vi pratade om ditten och datten. Två människomöten fick vi också och Nellie kom fint in till matte när hon ropade. (Buffy också givetvis, men det är ju inte så mycket att skryta om.) I bästa skogsmulle-anda hann vi också undersöka ett bäverbo. När vi kom tillbaka till parkeringen hade det gått nästan två timmar. Inte klokt vad tiden går snabbt när man har trevligt! Vi avslutade med att Nellie fick låna Buffys favvoboll, vilket hon tyckte var jättekul. Det var roligt att se hennes vilja till samarbete, där varje bollhämtning resulterade i att direkt komma in och "vilja mer". Duktig Nellieplutt! Mycket trevlig eftermiddag! Så himla roligt att ha en boxerkompis på nära håll : )

Nu är det snart final i J-Hockey-VM och jag ser fram emot en spännande natt. Har laddat upp med hemlagad guacamole (sååå god!) som ska ätas tillsammans med gröna chips. Hockeymat : ) Har nyss varit ute på 50 minuters strandprommis med Buffy, så jag tror att hon kommer att sova gott bredvid. (Kom plötsligt att tänka på hur det var när jag åt snacks med Morry & Tyson. Morry ville helst ha ostkrokar, men Tai tyckte chips var gott - fast bara om det var dip på dem! Gullevovvarna.. : )

Ser just att kvällens hockeymatcher i elitserien gav en spelvinst på 500 pix. Bra spelvecka!

På allmän begäran måste jag förtydliga kring några av bilderna från den 1 januari. Har fått höra att det ser ut som om Buffy har lagt omkull(!) Goliat, men så är det absolut inte. Golle gillar att rulla sig i snön och varje gång han gör det så rusar Buffy dit och studsar runt omkring honom. Hon tror att det är en ny rolig lek, typ "rulla cocker". Värre än så är det inte!

1 januari: God fortsättning på nya året tillönskas alla vänner - må 2009 bli ett bra år, fyllt av hälsa och glädje för oss alla!

Vi firade en lugn nyår-på-landet med syskonfamiljer och föräldrar - god mat, roliga drycker och trevligt sällskap. Efter middagen fick vi förstklassig underhållning i form av syskonbarnet Jocke som är aktiv eldsjäl.

Mäkta imponerande och betydligt trevligare än skräniga fyrverkerier som skräpar ner. Go Jocke!

Sedan upp tidigt, pigga och nytra (jo, faktiskt), för årets första prommis. Det är helt otroligt att vi har haft så fint väder hela jul- och nyårshelgen. Rimfrosten växer till för varje dag och våra flaggstänger blir tjockare och tjockare. Buffy och Goliat var alldeles tossiga och fnattade omkring som ystra vet-inte-vad. (OBS! Goliat gillar att rulla i snön, det är alltså INTE Buffy som trycker ner honom. Hon blir alltid så glad när han rullar sig, och brukar hoppa runt omkring honom.)

Efter lunch gick vi ner på isen eftersom vi nu hade bestämt att den var tillräckligt tjock (ca 30 cm, det borde räcka...). Goliat totalfastnade i sin doftvärld och jag tror inte att han lyfte nosen en enda gång under en timme. Buffy tyckte att det var härligt att rejsa på isens fria vidder. Hon trivs verkligen med att bo "mitt i naturen" och det gör jag också. Men på lördag åker vi hemåt. Skönt att hinna vara hemma ett par dagar innan det är dags att börja arbeta igen. Fick en påminnelse om vår vardag (dvs träning) idag då jag blev erbjuden att vara med på ett träningsläger med Ismael De Vos. Det hade förstås varit både roligt och nyttigt, men tyvärr så är det samma helg som Boxerfullmäktige. Jag får se fram emot övrig planerad träning istället, t ex påsklägret : ) Ska bli enormt roligt att komma igång med träningen igen. Jag hade ambitionen att köra en del även under jullovet, men så har det inte blivit och det var säkert lika bra. Det är nyttigt med en liten paus ibland och jag är övertygad om att både Bufflan och jag kommer att vara supertaggade på träningen nästa vecka.

Men först ska vi ha ytterligare två härliga dagar som spenderas ute i snön eller framför brasan med en bok.